Borghild

Jag heter Borghild men har alltid kallats för Bolle.

Är född  1947 och uppvuxen på  Stora Essingen,  i Stockholm.

Min mamma dog på våren 1958 och jag är evigt tacksam för att mina underbara morföräldrar tog hand om mig, gav mig en bra start i livet och lärde mig att stå för det jag tror på.


Jag tillbringade all ledig tid under min uppväxt på en underbar Ö i Stockholms skärgård, Svartsö.

Där finns fortfarande min släkt och mina rötter.
Har ständigt en längtan dit ut.

Träffade på mina första corgis när jag var runt 11 år. Det var två pem-damer från Ryttarens Kennel, Babrock och Bobo, som min far hade. 
De var snälla, lydiga och följde med när jag gick ut med dem. 
Vilket var en dröm för en hundtokig tjej! 
Inte undra på att jag fastnade för denna underbara ras.  

Har alltid varit djurtokig, så mina stackars morföräldrar fick stå ut med; sköldpadda (som ”sprang” bort på landet), undulater, hamster, fiskar, kattungar, brevduvor och alla grannars hundar som behövde passas lite då och då.

När jag var 13 år fick jag äntligen en corgivalp, Ryttarens Sitting Bull, 
som tyvärr bara blev 2 år.

Efter folkskolan på Stora Essingen hamnade jag i en flickskola!
Vi är ett gäng tjejer som håller ihop sen dess! Underbart med vänner
som verkligen känner en.  I min klass fanns en tjej som hade – just det – en corgi!
Vi blev kamrater och fortsatte att träffas, även sedan vi börjat arbeta. 

Efter skolan gick jag ett år på Bröderna Påhlmans Handelsinstitut – det var
en upplevelse –  inte riktigt min stil, men jag fick ändå anställning på
Kommunikations­departementet därefter.1970 började jag på ABV, ett
byggföretag som hade sitt kontor på Stora Essingen, praktiskt att ha nära till jobbet.  

 

1971 hade min kamrats tik ”Nunnisen” en kull. ”Nu eller aldrig” tänkte jag och så
bestämde jag mig för att äntligen skaffa en corgi. Det slutade med att jag tog de två valpar som var kvar, Donald & Mimmi. Jag rekommenderar inte att ta två kullsyskon, även om det blev väldigt bra till slut.

Mimmi blev 6 år och Donald blev 14 år  

Åren gick och efter det att även Donald gått till Regnbågsbron 
var det inte praktiskt genomförbart för mig att skaffa någon ny hund.

Jag slutade på ABV 1986 och prövade på lite olika arbeten under en tid.

1991 började jag på ännu ett byggföretag, Kungsfiskaren.
Byggbranschen passar mig kan man säga. 

 

1988 träffade jag Jonny - och hans katt Nappe - och vi flyttade till Hässelby.

Tack vare Jonny så kände jag efter några år att NU kan jag skaffa hund igen, så vi började leta.

Och 1995 hade jag så lyckan att få köpa Minus, samt 4 år därefter hans son Mussepuss! Så lyckan är fullständig.

 

Sedan 1997 arbetar jag i ett mindre byggföretag – Anders Byggare AB - 

Med världens bästa chef och arbetskamrater! 
Det betyder också att jag har förmånen att ha 
med hundarna på jobbet.
Enligt min chef är de "vaktmästare".

Företaget finns numera i egen fastighet, vilket betyder att hundarna
verkligen är vaktmästare – de talar om när det kommer någon.
De har både en trappa/dörr och en terrassdörr att bevaka 

Skönt för corgisar som behöver ha en uppgift.