Då var det måndag morgon.

Inte piggast i stan. Gå upp, fixa till sig, klä på sig, äta frukost, packa väskan. Ta med alla påsar med kläder som ska bytas och lämnas tillbaks. (Ja, jag vet jag är en mästare på det där). Matlådan. Jobbväskan. Träningskläder och yogamatta. Handväskan. Pust genomsvettig. Fixade inte håret, skulle ändå till frissan och färga om det.

Oj, oj, oj tiden rann i väg…. snabbstädade badrummet och diskade disken… Ta på sig skona, packa på sig alla väskor…

Ritch! – Vad var det? NEJ!!!! Blusen gick sönder. Stor reva! Inte sant. Han liksom inte byta. Rusa iväg. Lämna nyckel till kompis som skulle låna badkaret. Till bilen, brumma iväg till frissan. Sen löpte liksom bara dagen på, och jag han aldrig byta blusen. Fick liksom vara lite sloppy helt enkelt. Men vad gör det? Jag hade ju ny hårfärg och rakt hår! Ingen såg min blus. Alla kommenterade håret. – Ååååå har du ny hårfärg!  – Ååååå har du rakpermanentat dig! – Ööööööö jag har haft den här färgen i typ ett år nu. Och nä, det kallas platta håret med typ plattång. Du vet den som kom på 90-talet. – Äh, jag ger upp.

Ritch ratch filebom bom bom jag har rakt mörkt hår och trasig blus.