Många känner sig manade, men få är kallade. Att cykla uppför den branta Kapelmuur-stigningen med sin kullersten är inte för alla. De flesta motionärerna får se sig besegrade och tar sig upp till fots, vilket leder till att det stundtals blir tjockt med cyklister i backen.

Men så händer något 200 meter längre ner i backen. En kille på kanske nio år har helt enkelt bestämt sig för att klara av att cykla hela backen.

En man i publiken viftar frenetiskt med armarna och förmår de som går i backen att flytta sig åt sidorna så att killen får fri väg i en smal korridor.

Publiken och de andra cyklisterna får syn på honom och varje tramptag möts med ett rejält hurra-rop. Killen ser smått chockad och nästan gråtfärdig ut av den vilda reaktionen. Han kämpar och biter ihop så han blir knallröd i ansiktet.

Mannen i publiken försöker putta på honom den sista biten men killen har gett sig tusan. Han skall klara det på egen hand.

När han till slut når krönet på backen brister det fullständigt för alla i backen och vrålet är enormt.

Tänk att vara nio och ha besegrat Kapelmuur.

Det är magi i kullerstensbacken. Det är stort. Jag får gåshud.

» Kommentera