byebye
NU är det dags att åka
tåget tar 15 timmar
jag har översta britsen i taket
pussar till alla som tänker på mig och mina tunga väskor!
jag är nervousssss!
15 timmar med tåg!
Men än så länge åker jag inte förrän om 2 dagar...
när jag och helena snackar om ödet
Jag och min goda vän Helena har snackat ganska mycket om ödet på sistone. Vi har kommit i underfund med att vi nästan tror eller lever efter ödet eftersom så många saker på senare tid inträddat som just kan relateras till ödet...Ödets vansinniga, abstrakta makt.
Ett litet, minimalt exempel på det här är för en, två veckor sedan. Jag hade lyckats ta mitt körkort vilket jag verkligen varit skeptiskt till, om jag skulle klara det eller kuggas. Men som sagt sprudlade jag av ren lycka efteråt! När jag senare kommer hem och kollar min mail ser jag en liten artikel (nedanför). Den gjorde mig ännu mer glad haha faktiskt, och det måste varit ödet som hjälpt till lite där!
//Ida
Ingenting är inte bra just nu
Bienvenu à mon nouveau blogg....
det böjar bra men egentligen började inte dagen bra. Om jag spolar tillbaka bandet till igår var det jättebra, då jag besökte Josefin i Bjärred där vi kollade på film och snackade och hade det trevligt med levande ljus, te och popcorn. Jag har haft en fullt-upp-vecka; vill hinna träffa så många som möjligt! Men idag har jag kastat min värdefulla tid kvar i Sverige på ingenting. Verkligen, jag vaknade ungefär halv 9 som jag planerat men som vanligt (sommarlovs-biverkan) så snoozade som det så fint heter en timme. Tycker alltid jag är lika värd det! Men smällen kommer efteråt, speciellt idag, då jag gjorde ingenting när jag vaknat. Det enda jag har gjort är att tänka på att jag vill till Barcelona mer än någonsin. Om tre dagar är jag i alla fall halvvägs.. Nu skall jag packa..och det är verkligen inte lätt att packa för ett helt år i en liten väska, vill ju ta med mycket mer som finns i mitt rum, slita ner allt och trycka ner i min väska. Nä det går inte. Happ, då får jag börja sortera kläder, tvätta och organisera. Det är mycket kvar att göra innan jag lämnar Sverige... och att göra ingenting just nu känns som en dödssynd!
// Ida
