En utvecklingsekologisk modell

Utvecklingsekologin är en forskningsinriktning med fokus på interaktion och föränderlighet. Människan betraktas som ständigt samspelande med sin omgivning och ständigt stadd i utveckling. De olika miljöerna samspelar också med varandra. Den amerikanske psykologen Urie Bromfenbrenner har utvecklat en modell över barns sociala sammanhang, hur barnet interagerar och hur miljöerna samspelar. Ju äldre barnet blir desto vidare och mera komplext blir det sociala livet. (Lagerberg 2001)

Bromfenbrenners modell är ett system med fyra ekologiska nivåer där de lägre innefattas i de högre. I mikrosystemet finns barnets närmaste miljö – familjen och hemmet. I mesosystemet går barnet på daghem, är elev i skolan eller ingår i kamratkretsen. Exosystemet är en struktur där barnet inte personligen deltar men det är ett system som påverkar flickans eller pojkens situation t.ex. tillgång på barnomsorg, kultur- och fritidsutbud och informella sociala nätverk. Makrosystemet finns på en samhällsnivå och innefattar ekonomiska, sociala, kulturella, legala och politiska system som kommer till konkreta uttryck på de andra nivåerna. Beslutet att ratificera barnkonventionen är ett exempel på en uppgift i makrosystemet som sedan ska ge effekter för barns förhållanden och livsvillkor i närmiljön och det omgivande samhället. (Lagerberg 2001)

Den utvecklingsekologiska modellen är användbar för att analysera hur olika miljöer påverkar barns liv och välbefinnande. Kränkningar, försummelse och våld förekommer på mikro- och mesonivån där barnen finns. Men exo- och makronivån inverkar på förutsättningarna för exempelvis familjens ekonomi, arbetsmöjligheter, bostäder, tillgång till lekplatser, fritidsaktiviteter, bibliotek och den lagstiftning som berör och skyddar barn. (Lagerberg 2001)