HELHETSINTRYCK:
Boxern är en medelstor, korthårig, kraftig hund med kvadratisk byggnad och grov benstomme. Muskulaturen är torr, kraftigt utvecklad och tydligt framträdande.
Rörelserna är livliga, kraftfulla och spänstiga.
Boxern har en ädel hållning. Boxern får varken förefalla klumpig och tung eller luftig och lätt.

MENTALITET:
Boxerns temperament och karaktär är av allra största vikt. Den är livlig och temperamentsfull, vilket gör att hunden fordrar en fast uppfostran. Boxerns tillgivenhet och trohet mot sin husbonde och hela familjen, vaksamhet, oförskräckta mod som försvarare och beskyddare är sedan gammalt berömd. Boxern är sorglös i familjen men avvaktande mot främlingar med muntert och vänligt temperament i lek. Den är lätt att dressera p.g.a. sin tillgänglighet, sin dådkraft och mod, sin naturliga skärpa och luktsinne. Den är lika angenäm och värdefull i familjen som följeslagare, skydds- eller tjänstehund.
Boxerns karaktär är hederlig utan att vara falsk eller bakslug.

HUVUD:
Huvudet förlänar boxern dess prägel, det måste stå i rätt balans i förhållande till kroppen och får varken förefalla för lätt eller för tungt.
Skallen ska i möjligaste mån vara smal och kantig, utan framträdande kinder, nospartiet om möjligt brett och kraftigt.
Huvudets skönhet beror på det harmoniska storleksförhållandet mellan nosparti och skalle. Från vilket håll huvudet än må betraktas, framifrån, uppifrån eller från sidan måste nospartiet alltid stå i rätt förhållande till skallen d.v.s. det får aldrig förefalla för lätt.
Huvudet ska vara torrt, alltså varken visa veck eller löshud. Naturligtvis uppstår rynkor i pannan när boxern lystrar. Vid näsroten på båda sidor nedåt antyds de alltid.
Nospartiet ska vara väl utvecklat i rummets tre dimensioner, alltså varken spetsigt eller smalt, kort eller med dåligt djup. Dess form påverkas av:

1) båda käkarnas form
2) tandställningen i dessa och
3) läpparnas beskaffenhet

De båda käkarna slutar fram, inte i ett lodrätt plan, utan så att den undre råder över den övre och böjer sig lätt uppåt. Överkäken är jämnbred från skallen och endast framtill något avsmalnad. Båda käkarna är alltså mycket breda. Hörntänderna sitter på största möjliga avstånd från varandra, framtänderna ska sitta i en jämn rad, de mittersta får inte var utstående, i överkäken i en lätt böjd linje, i underkäken i en rak linje.
Bettet är kraftigt och sunt, tänderna så regelbundna som möjligt. Läpparna fulländar nospartiets form. Överläppen är fyllig och bildar en vacker båge. Den fyller upp det rum framtill som bildas genom underbettet, varvid den bärs upp av hörntänderna i underkäken. Därför måste dessa sitta så långt ifrån varandra som möjligt och ha tillräcklig längd, varigenom nospartiets främre plana yta blir bred och nästan kvadratisk och bildar en trubbig vinkel mot nosryggen. Den undre kanten på överläppen vilar mot underläppens kant. Den uppåtböjda delen av underkäken med underläppen, som vi kallar hakan, får framtill varken råda över överkäken eller ännu mindre försvinna under den, utan måste, utan att vara bulldoggsaktigt framskjuten och uppåtböjd, såväl framifrån som från sidan vara väl markerad.
Varken tänderna i underkäken eller tungan får synas när munnen är sluten.
Skallen är lätt välvd, varken klotformigt kort, eller flack och inte för bred. Nackknölen får inte vara för hög. Pannan bildar med nosryggen den tydligt markerade pannavsatsen (stopet). Nosryggen får inte vara bulldoggsaktigt intryckt i pannan men heller inte sluttande.
Nospartiets längd förhåller sig till skallen som 1:2
Nosspetsen ligger något högre än näsroten. Pannan visar den svagt antydda pannfåran, som dock - speciellt mellan ögonen - inte får vara för djup. Kinderna är i likhet med det kraftiga bettet kraftigt utvecklade, utan att ändå "bulligt" sticka ut från huvudet, de övergår snarare lätt välvt i nospartiet. Nosspegeln är bred och svart, helt lätt uppåtsträvande (uppnäsa), näsborrarna breda och mellan dessa nosfåra.

ÖGON:
Ögonen ska vara mörkt bruna och får varken vara för små, för framträdande eller ligga djupt. De ska utstråla intelligens och energi och inte verka dystra, hotande eller stickande.

ÖRON:
Öronen ska vara tämligen små, tunna, högt ansatta, bäras hängande med främre kanten mot kinden. Det nedvikta örats övre linje bör ligga i hjässans nivå.

Enligt FCI 144 b kuperade.

BETT:
Underbett. I överkäken ska framtänderna sitta i en lätt framåtböjd linje, i underkäken i en rak linje. Bettet ska vara kraftigt.

HALS:
Rund, inte för kort och tjock, utan av tillräcklig längd, ändå kraftig och muskulös, dock absolut torr, utan halsskinn. Den löper med tydligt markerad nackavsats i en elegant båge till ryggen.

BÅL:
Kroppen mätt från bogspetsen till sittbensknölen bildar med mankhöjden en kvadrat. Kroppen bärs upp av kraftiga, raka ben. Ryggen ska vara kort, rak och muskulös. Manken ska vara väl markerad.
Bröstkorgen ska vara djup och nå till armbågen. Bröstdjupet ska vara ungefär hälften av mankhöjden. Bröstkorgen ska vara lång med väl välvda revben, inte tunnformig. Ländpartiet ska vara kort, stramt och lätt välvt. Buklinjen löper i en elegant linje uppåt bakåt.

EXTREMITETER:
Skuldrorna ska vara långa och snedställda, tätt anliggande och inte för muskulösa. Överarmen ska vara lång och bilda en rät vinkel mot skulderbladet. Framifrån sett ska frambenen vara raka, parallella och kraftiga. Lederna ska vara fasta. Armbågarna får varken vara knipta eller utstående. Underarmarna ska vara raka, långa med stram muskulatur. Handloven ska vara kort, väl markerad men inte knotig. Mellanhanden ska vara kort, nästan lodrät mot underlaget och en aning vinklad framåt.
Bakbenen ska ha en välutvecklad hård muskulatur tydligt synlig under huden. Låren ska vara kraftiga, breda, så väl välvda som möjligt, aldrig flata eller smala. Korset ska vara något sluttande, lätt välvt och brett.
Bäckenpartiet ska vara långt och mycket brett hos tikarna.
Höft- och knävinklar får inte vara för raka. Då hunden står ska knät ligga i linje med höftkammen. Hasvinkeln ska vara ungefär 140°. Hasens vinkel till underlaget 95° till 100°, alltså inte helt lodrät.
Hasen ska vara torr, kort och kraftig.
Bakbenen ska bakifrån sett vara raka.

TASSAR:
Tassarna ska vara små, slutna, med väl välvda tår sk kattfot, och ha hårda trampdynor.
Baktassarna ska vara en aning längre än framtassarna.

SVANS:
Svansen kort kuperad, bärs uppåt och ska vara snarare högt än lågt ansatt.

HÅRREM:
Pälsen ska vara kort, glänsande och tätt åtliggande.

FÄRG:
Färgerna är gul eller tigrerad.
Masken är svart, begränsad till nosen och rand kring ögonen. Den ska dock inte vara så utbredd att uttrycket blir dystert och ovänligt.
Gult förekommer i olika nyanser, från mörkt hjortrött till ljusgult, dock är mellanlägena (gulrött) de vackraste.
Den tigrerade varianten har på den gula bottenfärgen i de ovannämnda nyanserna mörka eller svarta tvärränder i revbenens riktning. Grundfärgen och ränderna måste tydligt skilja sig från varandra, ränderna får inte sitta för tätt tillsammans inte heller för glest.
Grundfärgen får inte vara sotig.. och de båda får inte blanda sig så att den randiga teckningen försvinner.
Vita tecken är tillåtna, de kan t o m verka rätt tilltalande och bör inskränka sig till bringa, ben, nos och tassar. Osköna vita tecken såsom helt eller halvt vitt huvud är felaktigt.
Boxer med mer än 1/3 vitt eller av annan än ovannämnda färger får inte prisbelönas på utställning.

MANKHÖJD:
Mankhöjd för hanhund 57 - 63 cm
Mankhöjd för tik 53 - 59 gm

VIKT:
Hanhundar omkring 60 cm ska väga över 30 kg.
Tikar omkring 56 cm ska väga ungefär 25 kg.

Varje avvikelse från rasbeskrivningen är fel och ska bedömas i förhållande till hundens förtjänster, helhetsintryck och konstitution. Avvikelser otypiska för rasen och abnormiteter är diskvalificerande. I övrigt se utställningsbestämmelserna.

FCI 144 b.

SVENSKA KENNELKLUBBEN 1982-02-15

BETT:
Bettet består inte enbart av tänder, utan också av käkarna som ska vara välutvecklade.

Tandformeln skrives: 2 x 3142 överkäke / 3143 underkäke = 42 tänder