Stjärnhimlen

Total solförmörkelse och partiell mellan 1997-2020.

Stjärnbilderna

Det enklaste sättet att orientera sig på natthimlen är att ta med sig en stjärnkarta ut en klar natt och försöka identifiera några stjärnbilder. Vilka stjärnbilder man kan se varierar med årstiderna och med tiden på dygnet. Några stjärnbilder, de som ligger ganska nära polstjärnan i norr, kan man alltid se från Sverige. Dit hör t.ex. Karlavagnen och Cassiopeia. Andra stjärnbilder kan man bara se vissa årstider, t.ex. syns Orion bäst på vintern.

Polstjärnan, som ligger rakt i norr, kan man hitta om man tänker sig en linje genom de två ”bakersta” stjärnorna i Karlavagnen. Polstjärnan ligger på den linjen, ungefär fem gånger så långt bort som avståndet mellan de två stjärnorna. Hela himlen ser ut att vrida sig runt polstjärnan, ett varv under ett dygn. Att det ser ut så beror på att jorden roterar ett varv runt sin axel på ett dygn, och jordaxeln råkar peka just mot polstjärnan. Stjärnor som ligger tillräckligt nära polstjärnan finns ovanför horisonten hela natten, medan andra stjärnor (precis som solen) går upp ungefär i öster, står som högst på himlen i söder, och går ner ungefär i väster.

Här nedan finner du stjärnkartor med de mest välkända stjärnbilderna för fyra tidpunkter under året: 1 februari, 1 maj, 1 augusti och 1 november. Om du tittar på stjärnhimlen någon annan tid på året kan du ta hjälp av den karta eller de två kartor som ligger närmast i tiden. Kartorna gäller för kl. 22 på kvällen. Om du tittar på stjärnhimlen vid någon annan tidpunkt skall du vrida kartan: om klockan t.ex. är 24 så står de stjärnor i söder som på kartan finns lite öster om söder (de har nu rört sig från öster till söder), och vice versa om klockan är före 22.

  • Februari
  • Maj
  • Augusti
  • November


    • Planeterna

    Av solsystemets åtta planeter, förutom jorden, är fem synliga för blotta ögat: Merkurius, Venus, Mars, Jupiter och Saturnus. Merkurius finns nära solen och är mycket svår att se, men de övriga fyra är trevliga objekt att spana efter på natthimlen. Venus är mycket ljusstark (den lyser starkare än någon stjärna) och kan ses antingen strax före soluppgången eller strax efter solnedgången. Jupiter är också ljusstark, men inte riktigt som Venus, medan Mars och Saturnus lyser ungefär lika starkt som de ljusaste stjärnorna. Planeternas ljusstyrka varierar dock under året, bl.a. eftersom jordens avstånd till dem varierar. I ett litet teleskop kan man se hur planeterna skiljer sig från stjärnorna: planeterna syns som små runda skivor, medan stjärnorna bara syns som prickar, eftersom de är så långt borta. Man kan också se t.ex. några av Jupiters månar och Saturnus ringar med ett litet teleskop.

    Planeternas lägen på himlen ändras under året: de ser ut att röra sig i förhållande till stjärnorna. Var och när man kan se dem varierar därför från år till år. Här nedan anges månad för månad ungefär när och var man kan se planeterna. Uppgifterna stämmer bäst för latituder nära Göteborgs eller Stockholms; det kan därför hända att en planet som finns strax över horisonten sett från Göteborg finns under horisonten sett från en plats långt norrut, och vice versa. Noggrannare uppgifter finner man t.ex. i ”Den Svenska Almanackan”.

    Januari 2003

    Venus syns som morgonstjärna, d.v.s. ungefär i sydost vid soluppgången.
    Mars går upp i sydost ungefär kl. 4 på morgonen och syns därefter i sydost eller söder fram till soluppgången.
    Jupiter går upp i öster ungefär kl. 17, står i söder ungefär kl. 1 på natten och kan sedan ses i sydväst och väster fram till soluppgången.
    Saturnus syns i öster efter solnedgången, står i söder ungefär kl. 22 och går ned i nordväst ungefär kl. 7 på morgonen.

    Februari 2003

    Venus syns som morgonstjärna, d.v.s. ungefär i sydost vid soluppgången.
    Mars går upp i sydost ungefär kl. 4 på morgonen och syns därefter i sydost eller söder fram till soluppgången.
    Jupiter syns i öster efter solnedgången, står i söder vid midnatt (tidigare mot slutet av månaden) och går ned i väster vid soluppgången.
    Saturnus syns i sydost efter solnedgången, står i söder ungefär kl. 20 och går ned i nordväst ungefär kl. 5 på morgonen.

    Mars 2003

    Venus syns som morgonstjärna, d.v.s. ungefär i sydost vid soluppgången. Från och med mitten av månaden är Venus dock svår att observera, eftersom den är för nära solen.
    Mars går upp i sydost ungefär kl. 4 på morgonen och syns därefter i sydost eller söder fram till soluppgången.
    Jupiter syns i sydost efter solnedgången, står i söder ungefär kl. 21 och går ned i nordväst vid soluppgången.
    Saturnus syns i söder efter solnedgången, därefter i sydväst och väster innan den går ned i nordväst ungefär kl. 3 på morgonen.

    April 2003

    Venus är i princip morgonstjärna (d.v.s. finns ungefär i sydost vid soluppgången), men är dock svår att observera, eftersom den är för nära solen.
    Mars går upp i sydost ungefär kl. 4 (sommartid) på morgonen och syns därefter i sydost eller söder fram till soluppgången.
    Jupiter syns i ungefär i söder efter solnedgången och går ned i nordväst någon timme före soluppgången.
    Saturnus syns i sydväst eller väster efter solnedgången och går ned i nordväst ungefär kl. 2 (sommartid) på natten.

    Maj 2003

    Venus är i princip morgonstjärna (d.v.s. finns ungefär i sydost vid soluppgången), men är dock svår att observera, eftersom den är för nära solen.
    Mars går upp i sydost ungefär kl. 3 på morgonen och syns därefter i ungefär sydost fram till soluppgången.
    Jupiter syns i ungefär i väster efter solnedgången och går ned i nordväst ungefär kl. 3 på morgonen.
    Saturnus syns i början av månaden i väster och norväst under ett par timmar efter solnedgången, men kommer mot slutet av månaden för nära solen för att kunna observeras.

    Juni 2003

    Juni är en dålig månad för astronomiska observationer i Sverige, eftersom nätterna är korta och ljusa.
    Venus är i princip morgonstjärna (d.v.s. finns ungefär i sydost vid soluppgången), men är dock svår att observera, eftersom den är för nära solen.
    Mars går upp i sydost ungefär kl. 1 på natten och syns därefter i ungefär sydost fram till soluppgången.
    Jupiter syns i början av månaden i väster och norväst under ett par timmar efter solnedgången, men kommer mot slutet av månaden för nära solen för att kunna observeras.
    Saturnus är ej synlig.

    Juli 2003

    Venus är i princip morgonstjärna (d.v.s. finns ungefär i sydost vid soluppgången), men är dock svår att observera, eftersom den är för nära solen.
    Mars går upp i sydost runt midnatt och syns därefter i sydost eller söder fram till soluppgången.
    Jupiter är ej synlig.
    Saturnus kan mot slutet av månaden ses i nordost strax före soluppgången.

    Augusti 2003

    Venus är för nära (eller bakom) solen föf att kunna observeras.
    Mars går upp i sydost någon timme efter solnedgången och syns därefter i sydost, söder och sydväst fram till soluppgången. Mars är som närmast jorden den 27 augusti, och den är då närmare jorden än den varit på flera tusen år.
    Jupiter är ej synlig.
    Saturnus går upp i nordost ungefär kl. 1 på natten och syns därefter ungefär i öster fram till soluppgången.

    September 2003

    Venus är i princip aftonstjärna (d.v.s. finns ungefär i sydväst vid solnedgången), men är dock svår att observera, eftersom den är för nära solen.
    Mars går upp i sydost strax efter solnedgången och syns därefter i sydost, söder och sydväst fram till ca kl. 4 på morgonen.
    Jupiter kan ses ungefär i öster strax före soluppgången.
    Saturnus går upp i nordost ungefär kl. 23 och syns därefter ungefär i öster fram till soluppgången.

    Oktober 2003

    Venus är i princip aftonstjärna (d.v.s. finns ungefär i sydväst vid solnedgången), men är dock svår att observera, eftersom den är för nära solen.
    Mars går upp i sydost ungefär vid solnedgången och syns därefter i sydost, söder och sydväst fram till ca kl. 2 på morgonen.
    Jupiter går upp i öster ungefär kl. 3 på morgonen och kan därefter ses i öster och sydost fram till soluppgången.
    Saturnus går upp i nordost ungefär kl. 21 och syns därefter i öster, sydost och söder fram till soluppgången.

    November 2003

    Venus syns som aftonstjärna, d.v.s. ungefär i sydväst vid solnedgången, från mitten av månaden.
    Mars syns i sydost efter solnedgången och därefter i söder och sydväst fram till att den går ned lite efter midnatt.
    Jupiter går upp i öster lite efter midnatt och kan därefter ses i öster och sydost fram till soluppgången.
    Saturnus går upp i nordost ungefär kl. 18, står i söder ungefär kl. 3 på morgonen och syns därefter i sydväst fram till soluppgången.

    December 2003

    Venus syns som aftonstjärna, d.v.s. ungefär i sydväst vid solnedgången.
    Mars syns i sydost efter solnedgången, står i söder ca kl. 18, och går ned i väster lite efter midnatt.
    Jupiter går upp i öster ungefär kl. 23 och kan därefter ses i sydost och söder fram till soluppgången.
    Saturnus går upp i nordost ungefär kl. 16, står i söder ungefär kl. 1 på natten och syns därefter i sydväst och väster fram till soluppgången.

    Vad kan man se med en kikare eller ett litet teleskop?

    Med en vanlig kikare (t.ex. en ”7x50”, d.v.s. 7 gångers förstoring och 50 mm linser) kan man se många fler stjärnor än med blotta ögat, och en del objekt som är för svaga för ögat att upptäcka. Med en sådan kikare är det lätt att orientera sig bland stjärnorna, eftersom man ser en ganska stor del av himlen samtidigt. Däremot kan det vara svårt att observera små detaljer, t.ex. på månens yta, bl.a. eftersom det är svårt att hålla kikaren stilla utan stativ.

    Ett litet astronomiskt teleskop är lite mer svårhanterligt än en kikare, och det kan vara svårare att hitta rätt på himlen med det eftersom man ofta bara ser några få stjärnor samtidigt. Å andra sidan är ett teleskop mycket bra för att studera små detaljer och ljussvaga objekt. Teleskopet bör vara monterat så att man lätt kan följa med stjärnornas rörelse över himlen (p.g.a. att jorden roterar rör sig stjärnorna, precis som solen, från öster mot väster). En sådan montering kallas ekvatoriell, och gör att man enkelt följer en stjärna genom att långsamt vrida på en ratt. Om man inte vrider på teleskopet försvinner stjärnorna man tittar på snabbt ur bildfältet!

    Roliga objekt att observera med en kikare är t.ex. Andromedagalaxen, som även kan ses med blotta ögat och som ligger mer än två miljoner ljusår bort, olika stjärnhopar, t.ex. Plejaderna och h och c Persei, och gasmolnet Orionnebulosan.

    Med ett litet teleskop kan man studera t.ex. detaljer på månytan (bäst när månen inte är full), Jupiters månar, Saturnus ringar, en hel mängd stjärnhopar och gasmoln (inte bara dem som nämndes ovan), och några galaxer.