String Rockers
 

Så började det - Långfredagen 1957. Mina kompisar och jag med min gamla tyska gitarr "Pampas" En bedrövlig skapelse ljudmässigt men med en mikrofon från Clas Ohlson hjälpte upp det lite grann. Undrar var den gitarren blev av. Jag lånade ut den till någon, och på den vägen är det. Skulle vara kul att ha den på väggen hemma. Första förstärkaren - en 15 watts rörförstärkare från LM Ericsson inmonterad i skalet till en gammal Luxorradio och en 10" bredbandshögtalare också den inköpt på postorder från Insjön. Frv: Eskil, Ulf, KG och Anders.

Sen gick det väl något halvår - vi övade flitigt som det anstår skötsamma gossar hemma i källaren. Vi blev fler, vi fick en gudabenådad sångare - Nisse eller Nils-Olov, som han heter egentligen, och en gitarr till, Ove. På bilden det första offentliga framträdandet 1958. På Augustimässan som avhölls på Yxhults gamla festplats.
Summa: Tre gitarrer, bas, trummor och sångare och ett nytt namn "The String Rockers" Inte särskilt långsökt, men det såg bra ut på affischerna. Den här bilden är tagen av NA:s dådtida kanonfotograf Sven Persson. Någon vecka senare anmälde vi oss till den stora amatörtävlingen i Brunnsparken där vi knep första platsen i orkesterklassen. Sen var det kört. Vi drog runt i en gammal Volkswagenbuss på en massa ställen för då var ROCK, ROCK, ROCK, det enda parker, ungdomsgårdar och Folkets Hus ville ha...

Ytterligare något år senare, alltså 1959. Det har skett lite förändringar. Jag har köpt en ny gura av Göte Norman på Hagströms Musik på Järntorget i Örebro. En Bjärtonplanka - och det mina vänner, det är en raritet för det gjordes inte många, kanske ett femtiotal exemplar säjer dom som vet. Märkligt för det var en kanongitarr, liten och lätt. Ulf har försvunnit ur bilden och Ove har övertagit basen.
Bilden är tagen för att Nalen ville ha en bild i sitt program. Jajamen - vi blev inbjudna av Mats Bahr himself att lira på Nalens söndagsmatiné. Ett av livets mysterier för mej är hur och varför Mats Bahr fick korn på oss lantisar. Det fanns ju hur många band som helst i Fjollträsk som hade givit högra handens fot för att få lira på Nalen. Avdelningen kuriosa - Efter oss i programmet kom det en ung engelsman som hette Cliff Richard. Då visste vi inte vem det var - men nu vet vi...Som sista låt i vårat pass körde vi en låt som heter "Move It". Vad började Cliff sitt framträdande med... Jo "Move It". Jag vet att det låter skryt, men jag tyckte vi gjorde den bättre. Det kunde bero på att Cliff inte hade sitt "husband" The Shadows med sej utan blev kompade av Nalens orkester. I sej vansinnigt duktiga musiker men de var ju jazzmusiker...

Rocken började bli lite naggad i kanten. Det började bli dansbanor, GDV och italiensk spagettirock. Intet ont om "Piccolissima Serenata, Piove och Volare, det är fina melodislingor och mer än tre ackord som variation. Som en anpassning till dansgolvets krav så kom Kicki Tapper med i gänget. Eskil lade pinnarna på hyllan och ersattes av Sivert Landin en alldeles utmärkt trummis. Ja det började glida mer och mer åt dansband men så tyckte farbror kungen att jag borde försvara  fäderneslandet så i slutet på 1960 lade vi ner verksamheten.
Ja just det ... Glömde i hastigheten att vi verkade 9-10 månader under namnet Canzonas med först en dragspelare med finskt namn som jag naturligtvis har glömt och lite senare med Bo Magnus på dragspel. Också det en duktig musiker som bildade eget "Bo Magnus orkester" efter vi lagt ner.

◄ Tillbaka