Hematuri

Hematuri, framför allt mikroskopisk sådan, är oftast ett godartat fynd och inget som njurarna tar skada av – det är till exempel mycket vanligt med mikroskopisk hematuri under en vanlig infektionssjukdom – men bland barnen med hematuri döljer sig en minoritet som har behandlingskrävande eller allvarliga sjukdomar. Till dessa hör framför allt urinvägsinfektion (UVI, se separat kapitel), olika former av nefrit eller Wilms tumör.

Proteinuri

Proteinuri av måttlig grad är också vanligt under pågående febersjukdomar, men till skillnad från hematuri är kronisk proteinuri både ett tecken på att njurarna mår dåligt och något de tar skada av. Det är alltså viktigt att inte tappa bort de barn som har kronisk proteinuri, även om de är symtomfria. Massiv proteinuri föreligger vid nefros (se nedan).

Nefrit

Vid nefrit (eller glomerulonefrit) föreligger en inflammatoriskt orsakad glomerulusskada, vilket leder till hematuri (mikro- eller makroskopisk), proteinuri, samt en varierande grad av njurfunktionspåverkan, hypertoni och/eller ödem. Den vanligaste formen av nefrit hos barn är den som kan följa 1-3 veckor efter en streptokockinfektion. Andra nefritorsaker är SLE, IgA-nefropati eller Henoch-Schönleins purpura.

Nefros

Nefros betyder massiv proteinuri (fullt utslag på urinstickan), hypoalbuminemi samt ödem. Ödemen sitter gärna kring ögonen och misstas lätt för allergi (men ögonen kliar inte, rinner inte och är inte rodnade!). Hos barn är den vanligaste orsaken den så kallade minimal change-nefrosen, som kräver behandling med högdossteroider.

Barn som har mikroskopisk hematuri under en pågående febersjukdom: ta ett nytt urinprov när infektionen lugnat ned sig! (och är det bara + eller ++ på stickan, utan samtidig proteinuri, behöver man inte ens göra det)

Barn som har proteinuri under en pågående febersjukdom: ta ett nytt urinprov när infektionen lugnat ned sig!

Spädbarn med en rosa/tegelröd fläck i blöjan; lugnande besked, misstänk uratsalter!

Barn med hematuri eller måttlig proteinuri i samband med UVI: följ upp enligt UVI-kapitlet!

Ortostatisk proteinuri, alltså + eller ++ på urinstickan på eftermiddagen men proteinfri morgonurin.

Vid makroskopisk hematuri som kommer i början eller slutet av miktionen.

Blodkoagler i urinen.

Makroskopisk hematuri utan UVI kopplad till distinkta smärtor i genitalia, buken eller flankerna (njursten?)

I dessa fall ska man beställa ett ultraljud över njurar och urinvägar (sten? tumör? cystor? urinvägsmissbildning?) samt konsultera barnurolog/barnkirurg

Status: glöm inte blodtryck, genitalia och att titta efter ödem!

Akuta blodprover: kreatinin/cystatin C, elektrolyter, pH, Hb, LPK, trombocyter, PK, SR, CRP, albumin

Ultraljud (polikliniskt) av njurar och urinvägar (cystor? njursvullnad? sten?)

Tecken på akut njursvikt: stegrat kreatinin/cystatin C, vätskebalansrubbning (hyperkalemi, hyponatremi, acidos), oliguri, illamående

Tecken på kronisk njursvikt: stegrat kreatinin/cystatin C, acidos, anemi, oliguri, viktnedgång

Kontakta nefrologisk expertis för ställningstagande till dialys

Nefros: massiv proteinuri, ödem och hypoalbuminemi

Kompletterande prover: ANA, komplement, streptokockserologi (kan peka på SLE eller poststreptokockglomerulonefrit) samt kvantifiering av eventuell proteinuri i form av kreatinin/albuminkvot i morgonurin (dygnssamling behövs inte). Urinsediment är en alltför sällan gjord undersökning som kan ge fingervisning om glomerulusskada.

Barn med kronisk proteinuri/hematuri skall följas hos barnläkare. Rör det sig bara om hematuri räcker det ofta med att man följer barnens urinsticka med glesa intervall och kanske årligen kontrollerar blodtryck och basala njurfunktionsprover. Vid kronisk proteinuri behöver barnen fortsatt utredning med njurbiopsi och ofta njurskyddande behandling med ACE-hämmare. Kandidater för njurbiopsi är också barn med nefros som inte helt följer mönstret för minimal change-sjukdomen eller nefrit som inte följer mönstret för poststreptokockglomerulonefrit.