| 01 |
Svammel

041213 - Konsten att lobba in en blick
Att åka kollektivtrafik i detta avlånga land är en konst av enastående slag. Nu skiljer det sig förvisso säkerligen på hur det fungerar i olika delar av vårt land men tittar man på Stockholmstrakten så krävs det minsann både övning och färdighet för att inte skilja ut sig från mängden och bli stämplad som looser. Så vad är det jag egentligen syftar på då? Jo, jag menar såklart konsten att hålla hårt på sin privata area och att INTE placera sin blick på fel ställe. Och det där är som sagt en konst när såväl pendeltåg som tunnelbanor är överfulla och snarare kan liknas vid boskapsvagnar hellre än allmänna kommunikationsmedel ämnade att transportera människor.

Om vi hade fått bestämma hade vi helst suttit helt för oss själva och haft de tre eller fem sätena (brukar ju vara grupper om fyra eller sex platser) i vår omedelbara närhet tomma från annat löst patrask. Det där fungerar kanske om man kliver på vid 5-tiden vid en ändstation (eller rättare sagt begynnelsestation) men hoppar man på några stationer innan centralen och klockan är 7 så är det snarare lögn i helvete. En får helt enkelt finna sig i att ha folk nära sig, både bredvid och mitt emot; hur jobbigt det än må vara.

Fine, då sitter man där och har folk nära på sig både till vänster, höger och mitt emot sig. Då uppkommer nästa fråga - var i hela helvetet ska man göra av blicken? För gud nåde och spott och spe på den som tittar på någon annan - sånt där är ju skitläskigt. Ett alternativ är såklart att helt sonika sluta ögonen och därmed slippa problemet. Men är klockan tidigt på morgonen och man i vanlig ordning lagt sig ett antal timmar senare än vad brukligt är så är ju risken uppenbar att man somnar och då hamnar vi plötsligt i en annan oerhört jobbig situation. Vad ska personen mitt emot tro när man börjar dregla och prata i sömnen och vad gillar egentligen personen bredvid om man plötsligt landar huvudet på dennes axel? Nä, det där var givetvis ingen bra lösning - ögonen får förbli öppna!

Det gäller alltså att hitta någonstans dit det går att nagla fast blicken och där blicken inte riskerar att flacka iväg på fel ställe. Ut genom fönstret är givetvis en idé som fungerar någorlunda bra så länge man befinner sig ovan jord. Dessvärre är det ju inte alltid man gör det och således kvarstår vårt problem. Blicken ska alltså hållas inom vagnens väggar men utan att titta på någon, speciellt inte den som sitter mitt emot. Den orutinerade lutar sig lite åt höger eller vänster och tittar helt sonika förbi personen som är i vägen. Dock är detta något vi lite mer rutinerade genomskådar och den orutinerade blir självklart stämplad som idiot. Kan ju för tusan inte sitta där och luta sig som ett annat fyllesvin. Nä, det är här det gäller att ha förmågan att lobba in en blick. Med mycket träning och en hel del envishet så går det faktiskt att sitta rakt upp, hålla huvudet rakt fram och sedan lobba in blicken så att man undviker att titta på personen mitt emot. Rent fysiologiskt borde det vara omöjligt men ta mig tusan om jag inte tror att det ändå fungerar - åtminstone psykologiskt. Och allting känns bra, så bra så bra.....ända tills man upptäcker att man lobbat in sin stendöda blick och fastnat med den i skrevet (eller annan olämplig plats) på någon av dem som står och trängs vid dörrarna. Måtte ingen ha sett........huh hemska tanke!

Nä, frälsarna på denna jord heter Metro och Stockholm City - dessa två underbara tidningar som finns att plocka med sig varje morgon då det är dags att kliva in i boskapsvagnen. Med en Metro eller City i näven blir man bekväm och tillfreds med sig själv. För där kan man sitta med huvudet i någon sorts garanterad nackspärrs-position och låta sin blick sjunka djupt, djupt in bland tidningens bokstäver och bilder. Aldrig förr har det varit så intressant att läsa om värdelösa undersökningar som säger 60% av den aktiva arvsmassan hos hönan har direkta motsvarigheter hos människans DNA (Metro 041210). Aldrig förr har det varit så intressant att läsa om hur stackarna som bor granne med Zinkensdamms IP bländas av strålkastarljuset på idrottsplatsen (där var till och med en idiot som kallade det för "ren terrorhandling").

Tack Metro för att ni finns, Tack City för att ni finns!