01 |
02 | 03 | 04
| 05 När jag skrev om min väg till En Svensk Klassiker inledde jag med att berätta lite om bakgrunden till varför jag började cykla. Detta stycke blev ganska omfattande då det tycks finnas en hel del cykelanekdoter att berätta om. Istället bröt jag ut detta till ett eget avsnitt som sedan förärades med en egen rubrik – Cyklidioten. Det är inte alls otänkbart att detta avsnitt kommer att utökas med fler anekdoter - det finns en del på lager. Slita på ett hjul i taget Allting gick som en dans och jag var gladare än aldrig förr.
Men säg den glädje som varar för evigt. En vacker dag då
jag skulle dra upp min 10-växlade orange Crescent (med bockstyre
givetvis) på bakhjulet så gick det inte riktigt som jag tänkt
mig. Förvisso fick jag upp styret i ansiktshöjd som vanligt
men mycket mer än så var det inte. Nej precis, cykeln i sin
helhet (nästan) var kvar i kontakt med vägen helt enligt Newtons
gravitationslag, men styret det fick jag i näven. Efter den händelsen
tog jag det lite lugnare med bakhjulscyklingen. Keep Going --> |