Kinablogg Gaozhou 2009

www.braaf.se

Kinablogg Gaozhou

Fredag den 22 maj 2009 I Lisas födelsestad

Det har varit en lång och innehållsrik dag.

Vi började med kinesisk frukost på hotellet och då menar jag riktig kinesisk frukost med jiaozi, ångkokta grönsaker, bullar fyllda med svarta seamfrön och kinesiskt te. Det satt säkert 100 personer i hotellmatsalen när vi kom in och vi fick bordet uppe på scenen i matsalen så där satt vi och blev beskådade.

Efter frukost begav vi oss till barnhemmet som låg några minuters bilväg från hotellet. Utanför barnhemmet stod personalen och barnhemsdirektören och hälsade oss välkomna. Lisa blev lite besvärad av all uppståndelsen runt henne. Vi blev visade till ett rum inne i barnhemmet där vi blev bjudna på te. Personalen hade plockat fram den dokumentation som fanns om Lisa på barnhemmet men gissa om vi blev förvånade när fotot på första sidan föreställde Lisas kompis Linnea med föräldrar. Jag minns att det blev en förväxling av fotona när vi hämtade Lisa men det rättades till i Guangzhou, tydligen hade barnhemmet fått tillbaka dokumenten innan korrigeringen. Alla papper som fanns på barnhemmet hade vi redan fått då vi adopterade Lisa, ingen ytterligare information fanns där. Vi fick reda på att Lisas nanny pensionerats och flyttat med sin son till Shenzhen och det fanns ingen kvar på barnhemmet som kände igen Lisa (inte så konstigt med tanke på att 800 barn adopterats bort från barnhemmet i Gaozhou).

Vi lämnade över ett inramat foto från träffen med Lisas kompisar förra sommaren samt lite andra foton. Direktören konstaterade att alla flickorna var mycket söta.

Nu bodde det 40 barn på barnhemmet mellan 0 och 3 år, häften av dessa barn var handikappade. Barnhemmet är relativt nybyggt och såg fint ut, vi fick inte besöka barnen som bodde där nu. Efter besöket på barnhemmet åkte vi till en vitvaruaffär där vi köpte en tvättmaskin som gåva till barnhemmet (blöjor används inte eftersom det är för dyrt, istället tvättar man tygblöjor).

Vi gjorde ett stopp vid det f.d. barnhemmet där Lisa hade bott. Nu höll man på att renovera byggnaden men det kändes speciellt att få se huset där vår dotter bott innan vår tid.
Efter detta besökte vi ytterligare två platser med anknytning till Lisa.

Barnen hade inte ätit speciellt mycket av den kinesiska frukosten så gissa om de tjöt av glädje när de fick syn på KFC (jag blev också förvånad, hade inte förväntat mig att hitta KFC i Gaozhou). Vi köpte med oss nuggets och pommes frites till barnen innan vi åkte vidare till en kinesisk restaurang där barnhemsdirektören och några från personalen gjorde oss sällskap. Lunchen var ok men vi smakade inte på grisknorrarna och kyckligblodplättarna).

Efter lunch var det dags för en utflykt utanför stan till ett lichie plantage. Lisa och Emma somnade i mitt knä medan jag betraktade landskapet utanför. Allt ser enkelt och ganska fattigt ut, men naturen är vacker med gröna berg och palmträd utefter vägarna.

Gaozhou är tydligen känt för sina litchiodlingar, några andra sevärdheter finns här inte...

Vi stannade vid en utsiktsplats där jag köpte en stor påse lichiefrukter (eller ”snorpäron” som Henrik på jobbet kallar dom). De var riktigt goda, t.o.m. Lisa gillade dom.

Klockan var nästan tre när vi kom tillbaka till hotellet och Fredrik och barnen tog en vilopaus. Själv tog jag en promenad på stan men jag blev så uttittad att det blev jobbigt, jag kände mig som ett riktigt UFO. Med mitt dåliga lokalsinne gick jag naturligtvis vilse också... I Gaozhou finns inga taxibilar men jag hoppade in i en mopedvagn som körde mig till hotellet (jag hade nyckelbrickan till rummet med mig som jag visade).

Bob och chauffören hämtade upp oss på hotellet vid 17-tiden och vi åt en riktigt hyfsad middag bestående av stekta nudlar, stekta pumpablommor, omelette och dumplings.

Under min promenad hade jag letat efter någon slags souvernir att köpa med från Gaozhou utan att lyckas. Jag frågade Bob om detta och han rekommenderade att vi skulle besöka en pagod där man sålde ”träberlocker” som var typiska för Gaozhou (gjorda på barken från ett träd som bara fanns i Gaozhou och på en plats i Indien?). Så vi åkte dit efter middagen och köpte ett antal av dessa berlocker. Ett gäng barn i 10-13 års åldern lekte vid pagoden och var mycket nyfikna på oss. Jag tog ett foto på dem tillsammans med Lisa och Emma men då blev de väldigt blyga.

Nu är klockan snart nio på kvällen och vi är trötta. Jag är mycket glad att vi gjort denna resan och jag tror att Lisa i framtiden kommer att ha nytta av besöket.

Torsdagen den 21 maj 2009 Framme i Gaozhou

I morse steg vi upp redan vid 5-tiden för att hinna med morgonflighten från Chongqing till Guangzhou. Flygresan gick bra, inga förseningar denna gången och till Lisa och Emmas förtjusning serverades det nudlar på flyget.

Framme i Guangzhou möttes vi av vår guide Bob och vi stuvade in oss i bilen som skulle ta oss vidare till Gaozhou. Bilresan gick över förväntan, inklusive ett toa-stopp tog resan drygt 5 timmar. Lisa spelade Nintendospel och Emma tittade på DVD (Mama Mia igen...).

Bob berättade att eftersom antalet internationella adoptioner minskat kraftigt så hade han som guide numera betydligt mindre att göra. Att de internationella adoptionerna minskat hade han två förklaringar till, dels har de inhemska adoptionerna ökat markant och dels överges del betydligt mindre barn nu jämfört med för ett par år sedan. Förra året adopterades det bort 8000 barn från Guangdong, av dessa adopterades 2000 barn internationellt och 6000 nationellt.

Det finns flera orsaker till att färre barn överges, en var att färre unga människor flyttade in till Guangdong nu. Bönderna på landsbygden hade också fått bättre möjligheter att ta hand om sina barn (skattelättnader och fri skola för barnen) samt att Kinas välstånd ökat vilket gör att människor generellt fått det bättre.

Efter ankomsten i Gaozhou checkade vi in på hotellet och vilade oss ett tag, sedan blev det middag på en restaurang nära hotellet. Barnen var trötta men maten var helt ok. Efter middagen tog vi en kort promenad runt hotellet som ligger i ”centrum”. I Gaozhou med omnejd bor det 1,5 miljoner invånare men jämfört med Chongqing är detta en småstad. Inga stora varuhus, inga riktiga höghus och lantligare. Tur att vi är vana att bli uttittade för här är vi ett udda inslag. Jag vet att några amerikanska familjer besökt barnhemmet i Gaozhou vid tidigare tillfällen men annars är Gaozhou nog ett okänt resmål för västerlänningar.