Victorias nya handväska av märket "Hermès Birkin" betingar ett pris på mellan 60 000 sek till 123 000 sek. Man måste fråga sig hur fan kan någon vara så pantad att man för en ihopsyd läderbit betalar en pengasumma som i bästa fall motsvarar ett halvt års förtidspension och i sämsta fall närmast ett års förtidspension för en utslagen och kanske sjuk person - detta väskinköp av KV är ett hån mot alla fattiga i Sverige.
Man kan ju undra över vad kläd, sko, väske och smycke innehållet i KV:s garderob kan ha kostat skattebetalarna - säkert åtskilliga miljoner sek - det är faen i mig helt bisarrt.
Men visst, på den i går avslutade auktionen där Ingemar Bergmans efterlämnade lösöre inbringade ca 18 miljoner sek var någon pengastinn person beredd att betala 1 mille för några speltärningar eller möjligen var det schackpjäserna från filmen "sjunde inseglet", man betalade också ca 100 000 sek för IB:s gamla stereoanläggning, 11 tusen för hans papperskorg av rotting - rena galenskaperna i klass med KV:s väsk inköp.
onsdag 30 september 2009
tisdag 29 september 2009
Dagens roligaste
Ställde en fråga till hamnkaptenen i båtklubben rörande kostnaden(12000 sek)för en nyligen genomförd båttransport per lastbil med trailer från BK till en ort i Danmark.
Min fråga löd: det priset(12000 sek)måste ha varit ett svartjobbspris.
Hamnkapten svarade: nej, han åkaren körde mitt på ljusa dagen!
Min fråga löd: det priset(12000 sek)måste ha varit ett svartjobbspris.
Hamnkapten svarade: nej, han åkaren körde mitt på ljusa dagen!
torsdag 10 september 2009
Norgeresan 1987 Kusinen som svek
INBJUDAN
Början på den här Norgeresan var egentligen en släktings begravning 1985 där jag träffade på en av mina kusiner som jag då inte träffat på hur många år som helst. Jag visste att han bodde i Oslo sedan många år tillbaka och att han sysslade med affärer av div olika slag.
Under det efterföljande begravningskaffet så nämner min kusin att om jag framöver hade vägarna förbi Oslo så var det bara att ringa och förvarna någon vecka innan så var jag välkommen att kvarta över några dagar eller till och med någon vecka.
Jag, tackade för erbjudandet och frågade om det även gällde längre fram i tiden, jag höll ju just då på med min utbildning varför det inte för den närmaste framtiden var aktuellt - jodå, erbjudandet var utan tidsgränns.
14 DAGAR INNAN
När jag i september 1987 gått arbetslös i ca ett år så såg jag ett inslag på TV om oljeriggsarbetarna ute i Nordsjön, i inslaget nämdes det att det var åtskilligt med svenskar som arbetade där och att man sökte arbetskraft till riggarna, allt från städare till dykare. Jag fick då iden att resa dit och söka jobb på riggarna eller på de företag som supplayade riggarna. Kom att tänka på att kusinen erbjudit logi för några dagar så jag ringde upp honom 14 dagar innan jag tänkt påbörja resan. Jodå, jag var välkommen till Oslo men jag skulle ringa dagen innan jag åkte för att meddela ankomsttid till Oslo Centralstation.
Jag ringer upp som vi avtalat och medelar att Göteborgstågets ankomsttid till Oslo är 20:00, jag får grönljus av kusinen och hälsas välkommen till Oslo.
SÖT MEN OTREVLIG TULLSNOKA
Tågresan var en seg upplevelse från tidig morgon med buss från M-ås till Kalmar och vidare med trögtåg, tågbyten gjordes i Alvesta och Göteborg. Väl ombord på Oslotåget från G-borg och efter att det tuffat på i någon timme, slumrade jag till. Jag hade vid inslumrandet varit vaken i minst 12 tim, säkert ännu längre då jag har svårt att sova om jag ska upp tidigt.
Jag vaknar till av att det är någon som tar tag i min vänsterarm och skakar mig lätt, jag vaknar yrvaket upp och tittar in i en mycket söt kvinnas ansikte, hon ser dock inte så värst vänlig ut och är dessutom klädd i uniform - det är den norska tullen som är på spaning ombord. Tullkvinnan undrar vad jag har för anledning att resa till Norge och Oslo - jag undrar då vad det angår henne, och säger, som medborgare i något av de nordiska länderna så reser jag fritt utan att behöva tillstånd för inresa eller behöva uppge någon speciell orsak till besöket - men om du nödvändigtvis måste veta orsaken så ska jag besöka en kusin i Oslo men även passa på och söka arbete på oljeriggarna - som svar, fnyser hon.
Tullvinnan blir för en stund ståendes tyst, blängandes ilsket - vad har du där i din packning säger hon med barsk ton - ja, det är mest kläder, kallingar, strumpor odyl och så har jag en nessesär med hygienartiklar, ja en paket kondommer också. Du får gärna titta om du vill säger jag syrligt, är lite irriterad över den norska tullkvinnans närmast fientliga attityd. Jag reser mig och tar hastigt ner säcken från hyllan och hivar ner den i nästkommande sätespar, tullkvinnan rycker till och ser lite skrämd ut.
Jag ska till att ta ett steg till nästa sätespar där jag slängt min sjösäck, detta för att öpnana den och visa innehållet - nej du, säger tullsnokan, lägg tillbaka din packning på hyllan och välkommen till Norge då, säger hon med en röst som är allt annat än välkommnande.
INGEN KUSIN MEN TVÅ HOROR
Tåget rullar in på Oslo Centralstation ca 15 min försenat, jag har fått veta att man varit tvungen att köra lite saktare på visa partier då det varit mycket nederbörd senaste dygnen varför banvallen blivit något underminerad.
Glad över att äntligen vara framme i Oslo så börjar jag se mig om efter min kusin men någon kusin kan jag inte se av - jaja, han kommer säkert om ett tag resonerar jag utan att känna något tvivel om den saken.
Jag sätter mig på en bänk inne i stationen väl nära entredörren för att inte missa kusinen när han väl kommer, jag sitter där tills träsmaken i ändan blir närmast olidlig.
Jag börjar fundera över om det möjligen är så att kusinen redan varit där men gått sin väg då jag inte fanns där på stationen vid utsatt tid, ja han hade givetvis väntat både 5 och 10 min men därefter bestämt sig för att det kommer nog ingen kusin från Småland på besök - resonerade jag.
Nåväl, jag sitter, jag står och jag går omkring inne i stationsbyggnaden, går ut för att få lite frisk norsk luft i lungorna, men luften i Oslo var allt annat än frisk. Timmarna går, massor av människor passerar revy men ingen kusin i sikte.
Jag har under väntetiden ringt min kusin åtskilliga ggr, men detta förgäves, kusinen är puts väck.
Under väntetiden blir jag åtskillga gånger uppvaktad av två unga mörkhyade horor som av vad jag kan bedömma har sitt ursprung i Indien eller i något av länderna i den regionen av Asien. Hororna är utmanande klädda och deras uppträdande matchar deras klädsel - deras hallick står en bit bort och övervakar dem.
Vad jag kan se så är det inte någon som nappar på horornas förslag om könsumgänge på Centralstationens toalett.
FUNDERINGAR
Klockan har börjat närma sig bortåt midnatt, jag har insett att min kusin inte kommer att dyka upp varför jag har börjat fundera på hur jag ska tillbringa natten. Hotell är uteslutet då sådant boende i Norge är hutlöst dyrt, sova på stationen är inte så tilltalande och stationen kommer säkert att stängas och tömas på folk när sista tåget har avgått.
Avgångstiderna för nattågen till Göteborg och Stockholm visas på en stor skärm, jag har allvarligt börjat fundera på om jag istället för att stanna kvar i Oslo ska ta nattåget till Stockholm, på så sätt så hade jag ju någonstans att vara under natten.
Att stanna kvar i Oslo känns inte så angeläget då kusinen tydligen helt plötsligt drabbats av ytterst svår ånger inför min ankomst - ja, man är ju släktens svarta får så vad annat att förvänta sig.
Synd bara att jobbsökandet på plats inte skulle bli av, jag hade tänkt att efter tre fyra dagar i Oslo åka vidare till Stavanger där de flesta företag i oljebranchen då var stationerade.
NATTÅGET TILL STOCKHOLM - KOMPOSITÖREN - KÅTA NORSKOR
Jag tittar en sista gång efter kusinen och kan med en viss bitterhet konstatera att han inte dök upp som utlovat, jag svär några ramsor över faensskapet.
Snart sitter jag på nattåget till Stockholm och överraskande nog så är det i stort sett fullsatt, jag tycker att det är märkligt att så många väljer att åka till Stockholm mitt i natten.
Mitt emot mig sitter en man som ser ut att vara i min egen ålder, han är svensk, vi börjar småprata. Jag berättar min historia om Osloresan, den bedräglige kusinen, den otrevliga men söta tullkvinnan och hororna på Oslo Centralstation, han skrattar gott åt dessa mina äventyr. Själv berättar han att han arbetar några dagar i veckan som kompositör av exprimintell musik på en musikinstutition i Oslo. De övriga arbetsdagarna är han musiklärare på sin hemorts skola i Sverige, han trivs utmärkt bra med att ha flera arbetsplatser även om det offtast blir sena hemresor till bostadsorten i Sverige. Men det är det värt att komma hem sent tycker han då flickorna i Sverige saknar det som flickorna i Oslo och Norge har - ja, ock vad kan det vara som flickorna i Sverige saknar då, undrar jag - lusten, svarar han, norskorna är helt galet kåta på utlänningar, även så om man kommer från grannlandet Sverige.
Dr JÄKEL å Mr HYDE - MILITÄR LJUDTEKNIK
Kompositören frågar om jag har lust att lyssna på lite musik ur hans medhavda bandspelare en bärbar med hörlurar av typ SONY Walkman. Till och börja med hör jag inte något alls men så börjar det avlägset höras något ljud men det låter inte som musik brukar göra, jag kan inte finna någon rythm eller melodi i det som hörs utan det är mera div osamanhängande ljud som blandats. Jag säger, du får inte ta illa upp, inte låter det som musik det här utan mera som att olika ljud slumpvis har blandats i en tombola, jag lämnar över hörlurarna. Han tittat roat på mig medan han verkar snabbspola bandet, leende lämnar han åter över hörlurarna och säger, lyssna på det här. Jag annar att det är något djäkelskap på gång men tar ändå på mig hörlurarna, det enda jag hör är något som liknar en bandkasetts skavande ljud - helt plötsligt, känns det som att jag fått ett slag i huvudet och för upp händerna reflexmässigt mot huvudet. Nej, det var inte mannen som slog mig i huvudet utan ett ljud som fick mig att uppleva det som att jag fick ett slag i huvudet. Mannen skrattar nu hejdlöst åt min reaktion, jag vet inte om jag ska bli förbannad eller skratta åt upplevelsen, jag väljer det senare alternativet.
Mannen förklarar medan han torkar skrattårarna ur sina ögon att man med ljud kan få människor som djur att uppleva och reagera på ljud som om de verkligen var uttsatta för som i mitt fall ett slag i huvudet.
Han berättar att tekniken utvecklats för militären i USA och att tekniken även finns i Sovjet - och också här på tåget mellan Oslo och Stockholm fyller jag i.
Jo, det är en förenklad version som jag som exprimentell musiker och ljudtekniker har tagit fram för att skoja med bekanta och personer som inte tar mina kompositioner på allvar säger han gravallvarlig för att sekunden efter åter igen börja skratta hjärtligt.
Efter några timmars resa stiger Dr Jäkel och Mr Hayde kompositören av tåget, var minns jag inte. Han ber åter igen om ursäkt för ljudslaget och önskar mig en forsatt god resa och många nya äventyr.
FRAMME I STOCKHOLM - VANDRINGAR
Någon gång på morgonkvisten är jag framme i Stockholm som möter med en solig och varm morgon , kanske är klockan 07:30 eller något sådant. På Centralstationen finns det färdigbredda mackor och dricka att köpa av typ korvgubbar så frukosten är snabbt avklarad.
Efter frukosten går jag bort mot S-holms Stadshus och därefter längs med Klara Sjö där det ligger åtskilligt med båtar förtöjda, det är mest träbåtar typ "Petterson" och träsnipor men här och var skär glasfiberbåtarna djupa jack i mahogny, ek och furusymfonyn. Ur en av petterssonbåtarna kommer det upp två ganska så sjaskiga gubbar, de ser verkligen luggslitna ut men verkar ändå vara på hyffsat gott humör. De frågar vad jag är för en då de aldrig tidigare sett mig i granskapet, de bjuder mig ombord till frukost på öl och rå falukorv, jag tackar artigt nej. Förmodligen var det två uteliggare som övernattat i pettersonaren. Jag vandrar en sväng in i bostadskvarteren på Kungsholmen, ståtliga hus minnsan - tänker, märkligt att man förr i tiden hade råd att bygga så gedigna och oftast rikligt utsmyckade hus då man i dagens rika Sverige bara anser sig ha råd att bygga rena skräpbostäderna fulla med mögel och annat som kan hänföras till byggfusk. Jag forsätter min morgonvandring via en av broarna som går över Klara Sjö, jag hamnar så vid Sabatsbergs Sjukhus.
Solen har nu börjat värma ordentligt och jag känner av att jag inte duschat på mer än ett dygn varför jag börjar se mig om efter ett badhus eller åtminstånde en frisörsalong som kan tvätta mitt fettstripiga hår, men hur jag än letar hittar jag varken bu eller bä vad det gäller möjligheter för männsklig rengörning.
Klockan har passerat 10:00 snåret och jag har på min vandring i de centrala delarna av Stockholm hunnit ner mot Sergels Torg Förmiddagstrafiken är intensiv och hetsig vilket får en landsortsbo att undra över hur de som arbetar och bor här står ut med detta inferno.
Jag har under senare delen av vandringen frågat efter badhus eller frisörsalonger men fått nekande svar, förutom en kille som föreslog att jag kunnde gå ner till Norr Mälarstrand och ta mig ett dopp vid Råblandshovsparken där det finns möjligheter till bad i Mälaren.
FRISÖRSALONGEN - PUNKARE FÖR EN DAG
När jag så kommer ner till NK-huset ser jag skylten jag i flera timmar letat efter "FRISÖRSALONG", salongen är belägen i källarplanet av NK-huset.
Jag kliver in, haffar första bästa eller sämsta frisör, det är en kvinna i 20-års åldern - du, kan du tvätta mitt hår - vadå, tvätta håret, nej det går inte att bara tvätta håret, jag måste få göra något med håret också säger donnan som är moderiktigt staylad, ja, en riktig läckerbit. Vad då göra med håret, jag klippte det för två dagar sedan, så det är uteslutet - ja, då kan jag inte hjälpa dig säger läckerbiten. Vad är det du måste göra, räcker det med ett klipp i nacken så har du ju fått gjort något. Ok då, piper gosingen på Stockholmska. (Måste säga att kvinnor som har stocholmsdialekt framstår som sexigare av bara den anledningen.)
Hon börjar med hårtvätten varvid jag passar på att tvätta ansikte, hals och öron, dock under hennes milda protester. Jag förklarar att jag inte har duschat sedan i går efternatt varför jag måste ta tillfället att åtminstånde tvätta det som är synligt - finss, fniss kommer det från frisörskan.
Under tiden som gosingen gör det hon måste få "göra" så har jag ingen aning om vad hon gör med mitt hår då det inte fanns någon spegel framför stolen som bruklig är.
Efter ca 20 min låter det: sådär, nu är du klar - jaha, kan man få se hur det ser ut då, har du någon spegel tillhands, hon hämtar en liten handhållen spegel. Men vad fan (jag ser något jag inte riktigt känner igen) håret står rakt upp som på en punkare, hon den lilla gos... har haft i en massa gel som det komer att ta dagar att bli av med. Men vad har du gjort, du skulle ju bara klippa lite i nacken - jag vet, men det kan jag inte och får inte, jag är bara elev/praktikant här säger det lilla livet och ler sitt ljuvaste leende varvid hon säger, jag tycker du blev jättefin. Ja, vad gör man, gjort är gjort och gjort går ju inte att göra ogjort, så jag betalar knotande de begärda 200 för omvandlingen från bondlurk till stockholmsspunkare.
FIKTIVT KÄNDISSKAP
När jag går ut från Frisörsalongen i NK-huset så är det med en klump i magen. Funderar över om jag ska köpa mig en keps för att dölja eländet till hårfrisyr, men det är väl så mycket gel i håret att kepsen kommer att ligga högt ovanpå, vilket skulle bli ytterligare komik.
När jag kommer ut på trottoaren framför NK så börjar en dag som jag aldrig tidigare eller senare varit med om, i stort sett alla jag möter ler, smilar och nickar som det var någon som de kännde igen, somliga vänder sig om efter att de passerat mig och det med leendet i behåll. Jag känner mig till slut som en kändis som alla känner igen. Klumpen i magen försvinner efter ett tag och fram mot kvällen har håret börjat vika ner sig och efter en långdusch så är det mesta av gelen borta.
Nästa dag är som vanligt, ingen ler eller smilar - ja, det var nästan så man saknade det fiktiva kändislivet.
Början på den här Norgeresan var egentligen en släktings begravning 1985 där jag träffade på en av mina kusiner som jag då inte träffat på hur många år som helst. Jag visste att han bodde i Oslo sedan många år tillbaka och att han sysslade med affärer av div olika slag.
Under det efterföljande begravningskaffet så nämner min kusin att om jag framöver hade vägarna förbi Oslo så var det bara att ringa och förvarna någon vecka innan så var jag välkommen att kvarta över några dagar eller till och med någon vecka.
Jag, tackade för erbjudandet och frågade om det även gällde längre fram i tiden, jag höll ju just då på med min utbildning varför det inte för den närmaste framtiden var aktuellt - jodå, erbjudandet var utan tidsgränns.
14 DAGAR INNAN
När jag i september 1987 gått arbetslös i ca ett år så såg jag ett inslag på TV om oljeriggsarbetarna ute i Nordsjön, i inslaget nämdes det att det var åtskilligt med svenskar som arbetade där och att man sökte arbetskraft till riggarna, allt från städare till dykare. Jag fick då iden att resa dit och söka jobb på riggarna eller på de företag som supplayade riggarna. Kom att tänka på att kusinen erbjudit logi för några dagar så jag ringde upp honom 14 dagar innan jag tänkt påbörja resan. Jodå, jag var välkommen till Oslo men jag skulle ringa dagen innan jag åkte för att meddela ankomsttid till Oslo Centralstation.
Jag ringer upp som vi avtalat och medelar att Göteborgstågets ankomsttid till Oslo är 20:00, jag får grönljus av kusinen och hälsas välkommen till Oslo.
SÖT MEN OTREVLIG TULLSNOKA
Tågresan var en seg upplevelse från tidig morgon med buss från M-ås till Kalmar och vidare med trögtåg, tågbyten gjordes i Alvesta och Göteborg. Väl ombord på Oslotåget från G-borg och efter att det tuffat på i någon timme, slumrade jag till. Jag hade vid inslumrandet varit vaken i minst 12 tim, säkert ännu längre då jag har svårt att sova om jag ska upp tidigt.
Jag vaknar till av att det är någon som tar tag i min vänsterarm och skakar mig lätt, jag vaknar yrvaket upp och tittar in i en mycket söt kvinnas ansikte, hon ser dock inte så värst vänlig ut och är dessutom klädd i uniform - det är den norska tullen som är på spaning ombord. Tullkvinnan undrar vad jag har för anledning att resa till Norge och Oslo - jag undrar då vad det angår henne, och säger, som medborgare i något av de nordiska länderna så reser jag fritt utan att behöva tillstånd för inresa eller behöva uppge någon speciell orsak till besöket - men om du nödvändigtvis måste veta orsaken så ska jag besöka en kusin i Oslo men även passa på och söka arbete på oljeriggarna - som svar, fnyser hon.
Tullvinnan blir för en stund ståendes tyst, blängandes ilsket - vad har du där i din packning säger hon med barsk ton - ja, det är mest kläder, kallingar, strumpor odyl och så har jag en nessesär med hygienartiklar, ja en paket kondommer också. Du får gärna titta om du vill säger jag syrligt, är lite irriterad över den norska tullkvinnans närmast fientliga attityd. Jag reser mig och tar hastigt ner säcken från hyllan och hivar ner den i nästkommande sätespar, tullkvinnan rycker till och ser lite skrämd ut.
Jag ska till att ta ett steg till nästa sätespar där jag slängt min sjösäck, detta för att öpnana den och visa innehållet - nej du, säger tullsnokan, lägg tillbaka din packning på hyllan och välkommen till Norge då, säger hon med en röst som är allt annat än välkommnande.
INGEN KUSIN MEN TVÅ HOROR
Tåget rullar in på Oslo Centralstation ca 15 min försenat, jag har fått veta att man varit tvungen att köra lite saktare på visa partier då det varit mycket nederbörd senaste dygnen varför banvallen blivit något underminerad.
Glad över att äntligen vara framme i Oslo så börjar jag se mig om efter min kusin men någon kusin kan jag inte se av - jaja, han kommer säkert om ett tag resonerar jag utan att känna något tvivel om den saken.
Jag sätter mig på en bänk inne i stationen väl nära entredörren för att inte missa kusinen när han väl kommer, jag sitter där tills träsmaken i ändan blir närmast olidlig.
Jag börjar fundera över om det möjligen är så att kusinen redan varit där men gått sin väg då jag inte fanns där på stationen vid utsatt tid, ja han hade givetvis väntat både 5 och 10 min men därefter bestämt sig för att det kommer nog ingen kusin från Småland på besök - resonerade jag.
Nåväl, jag sitter, jag står och jag går omkring inne i stationsbyggnaden, går ut för att få lite frisk norsk luft i lungorna, men luften i Oslo var allt annat än frisk. Timmarna går, massor av människor passerar revy men ingen kusin i sikte.
Jag har under väntetiden ringt min kusin åtskilliga ggr, men detta förgäves, kusinen är puts väck.
Under väntetiden blir jag åtskillga gånger uppvaktad av två unga mörkhyade horor som av vad jag kan bedömma har sitt ursprung i Indien eller i något av länderna i den regionen av Asien. Hororna är utmanande klädda och deras uppträdande matchar deras klädsel - deras hallick står en bit bort och övervakar dem.
Vad jag kan se så är det inte någon som nappar på horornas förslag om könsumgänge på Centralstationens toalett.
FUNDERINGAR
Klockan har börjat närma sig bortåt midnatt, jag har insett att min kusin inte kommer att dyka upp varför jag har börjat fundera på hur jag ska tillbringa natten. Hotell är uteslutet då sådant boende i Norge är hutlöst dyrt, sova på stationen är inte så tilltalande och stationen kommer säkert att stängas och tömas på folk när sista tåget har avgått.
Avgångstiderna för nattågen till Göteborg och Stockholm visas på en stor skärm, jag har allvarligt börjat fundera på om jag istället för att stanna kvar i Oslo ska ta nattåget till Stockholm, på så sätt så hade jag ju någonstans att vara under natten.
Att stanna kvar i Oslo känns inte så angeläget då kusinen tydligen helt plötsligt drabbats av ytterst svår ånger inför min ankomst - ja, man är ju släktens svarta får så vad annat att förvänta sig.
Synd bara att jobbsökandet på plats inte skulle bli av, jag hade tänkt att efter tre fyra dagar i Oslo åka vidare till Stavanger där de flesta företag i oljebranchen då var stationerade.
NATTÅGET TILL STOCKHOLM - KOMPOSITÖREN - KÅTA NORSKOR
Jag tittar en sista gång efter kusinen och kan med en viss bitterhet konstatera att han inte dök upp som utlovat, jag svär några ramsor över faensskapet.
Snart sitter jag på nattåget till Stockholm och överraskande nog så är det i stort sett fullsatt, jag tycker att det är märkligt att så många väljer att åka till Stockholm mitt i natten.
Mitt emot mig sitter en man som ser ut att vara i min egen ålder, han är svensk, vi börjar småprata. Jag berättar min historia om Osloresan, den bedräglige kusinen, den otrevliga men söta tullkvinnan och hororna på Oslo Centralstation, han skrattar gott åt dessa mina äventyr. Själv berättar han att han arbetar några dagar i veckan som kompositör av exprimintell musik på en musikinstutition i Oslo. De övriga arbetsdagarna är han musiklärare på sin hemorts skola i Sverige, han trivs utmärkt bra med att ha flera arbetsplatser även om det offtast blir sena hemresor till bostadsorten i Sverige. Men det är det värt att komma hem sent tycker han då flickorna i Sverige saknar det som flickorna i Oslo och Norge har - ja, ock vad kan det vara som flickorna i Sverige saknar då, undrar jag - lusten, svarar han, norskorna är helt galet kåta på utlänningar, även så om man kommer från grannlandet Sverige.
Dr JÄKEL å Mr HYDE - MILITÄR LJUDTEKNIK
Kompositören frågar om jag har lust att lyssna på lite musik ur hans medhavda bandspelare en bärbar med hörlurar av typ SONY Walkman. Till och börja med hör jag inte något alls men så börjar det avlägset höras något ljud men det låter inte som musik brukar göra, jag kan inte finna någon rythm eller melodi i det som hörs utan det är mera div osamanhängande ljud som blandats. Jag säger, du får inte ta illa upp, inte låter det som musik det här utan mera som att olika ljud slumpvis har blandats i en tombola, jag lämnar över hörlurarna. Han tittat roat på mig medan han verkar snabbspola bandet, leende lämnar han åter över hörlurarna och säger, lyssna på det här. Jag annar att det är något djäkelskap på gång men tar ändå på mig hörlurarna, det enda jag hör är något som liknar en bandkasetts skavande ljud - helt plötsligt, känns det som att jag fått ett slag i huvudet och för upp händerna reflexmässigt mot huvudet. Nej, det var inte mannen som slog mig i huvudet utan ett ljud som fick mig att uppleva det som att jag fick ett slag i huvudet. Mannen skrattar nu hejdlöst åt min reaktion, jag vet inte om jag ska bli förbannad eller skratta åt upplevelsen, jag väljer det senare alternativet.
Mannen förklarar medan han torkar skrattårarna ur sina ögon att man med ljud kan få människor som djur att uppleva och reagera på ljud som om de verkligen var uttsatta för som i mitt fall ett slag i huvudet.
Han berättar att tekniken utvecklats för militären i USA och att tekniken även finns i Sovjet - och också här på tåget mellan Oslo och Stockholm fyller jag i.
Jo, det är en förenklad version som jag som exprimentell musiker och ljudtekniker har tagit fram för att skoja med bekanta och personer som inte tar mina kompositioner på allvar säger han gravallvarlig för att sekunden efter åter igen börja skratta hjärtligt.
Efter några timmars resa stiger Dr Jäkel och Mr Hayde kompositören av tåget, var minns jag inte. Han ber åter igen om ursäkt för ljudslaget och önskar mig en forsatt god resa och många nya äventyr.
FRAMME I STOCKHOLM - VANDRINGAR
Någon gång på morgonkvisten är jag framme i Stockholm som möter med en solig och varm morgon , kanske är klockan 07:30 eller något sådant. På Centralstationen finns det färdigbredda mackor och dricka att köpa av typ korvgubbar så frukosten är snabbt avklarad.
Efter frukosten går jag bort mot S-holms Stadshus och därefter längs med Klara Sjö där det ligger åtskilligt med båtar förtöjda, det är mest träbåtar typ "Petterson" och träsnipor men här och var skär glasfiberbåtarna djupa jack i mahogny, ek och furusymfonyn. Ur en av petterssonbåtarna kommer det upp två ganska så sjaskiga gubbar, de ser verkligen luggslitna ut men verkar ändå vara på hyffsat gott humör. De frågar vad jag är för en då de aldrig tidigare sett mig i granskapet, de bjuder mig ombord till frukost på öl och rå falukorv, jag tackar artigt nej. Förmodligen var det två uteliggare som övernattat i pettersonaren. Jag vandrar en sväng in i bostadskvarteren på Kungsholmen, ståtliga hus minnsan - tänker, märkligt att man förr i tiden hade råd att bygga så gedigna och oftast rikligt utsmyckade hus då man i dagens rika Sverige bara anser sig ha råd att bygga rena skräpbostäderna fulla med mögel och annat som kan hänföras till byggfusk. Jag forsätter min morgonvandring via en av broarna som går över Klara Sjö, jag hamnar så vid Sabatsbergs Sjukhus.
Solen har nu börjat värma ordentligt och jag känner av att jag inte duschat på mer än ett dygn varför jag börjar se mig om efter ett badhus eller åtminstånde en frisörsalong som kan tvätta mitt fettstripiga hår, men hur jag än letar hittar jag varken bu eller bä vad det gäller möjligheter för männsklig rengörning.
Klockan har passerat 10:00 snåret och jag har på min vandring i de centrala delarna av Stockholm hunnit ner mot Sergels Torg Förmiddagstrafiken är intensiv och hetsig vilket får en landsortsbo att undra över hur de som arbetar och bor här står ut med detta inferno.
Jag har under senare delen av vandringen frågat efter badhus eller frisörsalonger men fått nekande svar, förutom en kille som föreslog att jag kunnde gå ner till Norr Mälarstrand och ta mig ett dopp vid Råblandshovsparken där det finns möjligheter till bad i Mälaren.
FRISÖRSALONGEN - PUNKARE FÖR EN DAG
När jag så kommer ner till NK-huset ser jag skylten jag i flera timmar letat efter "FRISÖRSALONG", salongen är belägen i källarplanet av NK-huset.
Jag kliver in, haffar första bästa eller sämsta frisör, det är en kvinna i 20-års åldern - du, kan du tvätta mitt hår - vadå, tvätta håret, nej det går inte att bara tvätta håret, jag måste få göra något med håret också säger donnan som är moderiktigt staylad, ja, en riktig läckerbit. Vad då göra med håret, jag klippte det för två dagar sedan, så det är uteslutet - ja, då kan jag inte hjälpa dig säger läckerbiten. Vad är det du måste göra, räcker det med ett klipp i nacken så har du ju fått gjort något. Ok då, piper gosingen på Stockholmska. (Måste säga att kvinnor som har stocholmsdialekt framstår som sexigare av bara den anledningen.)
Hon börjar med hårtvätten varvid jag passar på att tvätta ansikte, hals och öron, dock under hennes milda protester. Jag förklarar att jag inte har duschat sedan i går efternatt varför jag måste ta tillfället att åtminstånde tvätta det som är synligt - finss, fniss kommer det från frisörskan.
Under tiden som gosingen gör det hon måste få "göra" så har jag ingen aning om vad hon gör med mitt hår då det inte fanns någon spegel framför stolen som bruklig är.
Efter ca 20 min låter det: sådär, nu är du klar - jaha, kan man få se hur det ser ut då, har du någon spegel tillhands, hon hämtar en liten handhållen spegel. Men vad fan (jag ser något jag inte riktigt känner igen) håret står rakt upp som på en punkare, hon den lilla gos... har haft i en massa gel som det komer att ta dagar att bli av med. Men vad har du gjort, du skulle ju bara klippa lite i nacken - jag vet, men det kan jag inte och får inte, jag är bara elev/praktikant här säger det lilla livet och ler sitt ljuvaste leende varvid hon säger, jag tycker du blev jättefin. Ja, vad gör man, gjort är gjort och gjort går ju inte att göra ogjort, så jag betalar knotande de begärda 200 för omvandlingen från bondlurk till stockholmsspunkare.
FIKTIVT KÄNDISSKAP
När jag går ut från Frisörsalongen i NK-huset så är det med en klump i magen. Funderar över om jag ska köpa mig en keps för att dölja eländet till hårfrisyr, men det är väl så mycket gel i håret att kepsen kommer att ligga högt ovanpå, vilket skulle bli ytterligare komik.
När jag kommer ut på trottoaren framför NK så börjar en dag som jag aldrig tidigare eller senare varit med om, i stort sett alla jag möter ler, smilar och nickar som det var någon som de kännde igen, somliga vänder sig om efter att de passerat mig och det med leendet i behåll. Jag känner mig till slut som en kändis som alla känner igen. Klumpen i magen försvinner efter ett tag och fram mot kvällen har håret börjat vika ner sig och efter en långdusch så är det mesta av gelen borta.
Nästa dag är som vanligt, ingen ler eller smilar - ja, det var nästan så man saknade det fiktiva kändislivet.
tisdag 8 september 2009
Fungerande konkurrens
Med gamla bilar är som med gamla människor man måste då och då byta ut en och annan del, nu blev det helt plötsligt behov av ett nytt avgassystem (halvsats) till min 22 år gamla Volvo 740.
Jag gjorde en liten priskoll hos tre av de företag som här i Mönsterås säljer bilreservdelar, hos Moppes kostade en halvsats 1505 sek, hos Bildelsbutiken 1400 sek, hos Singnalen 1295 sek, - alltså 200 spänn att spara.
Avgassystemet ska ju monteras och då finns ju möjligheten att montera det själv vilket innebär för min del att jag ska hyra hall med lyft på OK, minsta möjliga hyrtid en halvtimme vilket borde räcka men med erfarenhet av tidigare avgassystembyten så räknar jag med en timmes hyrtid, säg 150 sek.
Jag frågade på två av de mindre bilverkstäderna här i byn.
Den mindre verkstaden av de två ville ha 600 sek då han beräknade tidsåtgången till ca en timme, jag tyckte det var att ta i 100% för mycket, går det att skörta upp så går det verkar vara den verkstadens slogan. En välutrustad verkstad med lyft och bra verktyg borde kunna göra ett sådant jobb på en kvart.
Verkstad nr 2, en något större verkstad sa sig kunna göra bytet på en halvtimme och ville ha 300 sek för samma arbetsinsats. Jag lät den något större verkstaden göra jobbet och sparade på det 300 sek.
Totalt sparade jag utan större ansträngning 500 sek på att göra förfrågningar som i tid kostade mig ca en halvtimme.
Jag kan bara konstatera att priskonkurrensen inom bilreservdelar och bilrepverkstäder fungerar, dock annade jag inte att det skulle skilja så mycket som 100% i arbetskostnad mellan de två verkstäderna.
Den mindre bilverkstadens ägare är kanske inte helt seriös utan agerar mer i gamla tiders hästskojaranda.
Jag gjorde en liten priskoll hos tre av de företag som här i Mönsterås säljer bilreservdelar, hos Moppes kostade en halvsats 1505 sek, hos Bildelsbutiken 1400 sek, hos Singnalen 1295 sek, - alltså 200 spänn att spara.
Avgassystemet ska ju monteras och då finns ju möjligheten att montera det själv vilket innebär för min del att jag ska hyra hall med lyft på OK, minsta möjliga hyrtid en halvtimme vilket borde räcka men med erfarenhet av tidigare avgassystembyten så räknar jag med en timmes hyrtid, säg 150 sek.
Jag frågade på två av de mindre bilverkstäderna här i byn.
Den mindre verkstaden av de två ville ha 600 sek då han beräknade tidsåtgången till ca en timme, jag tyckte det var att ta i 100% för mycket, går det att skörta upp så går det verkar vara den verkstadens slogan. En välutrustad verkstad med lyft och bra verktyg borde kunna göra ett sådant jobb på en kvart.
Verkstad nr 2, en något större verkstad sa sig kunna göra bytet på en halvtimme och ville ha 300 sek för samma arbetsinsats. Jag lät den något större verkstaden göra jobbet och sparade på det 300 sek.
Totalt sparade jag utan större ansträngning 500 sek på att göra förfrågningar som i tid kostade mig ca en halvtimme.
Jag kan bara konstatera att priskonkurrensen inom bilreservdelar och bilrepverkstäder fungerar, dock annade jag inte att det skulle skilja så mycket som 100% i arbetskostnad mellan de två verkstäderna.
Den mindre bilverkstadens ägare är kanske inte helt seriös utan agerar mer i gamla tiders hästskojaranda.
måndag 7 september 2009
Den koleldade färjan
Hittade en bild på den koleldade färjan som under något år på 1960-talet trafikerade Oknö - Borgholm.
Bilden tagen vid färjeläget på Oknö.
söndag 6 september 2009
Två unga golfares skalper tagna
Igår lördag den 5/9 spelade jag 18 hål på min hemmabana Saxnäs GK, de första 9-hålen spelade jag ensam och fick ihop 44 slag. Efter mig hade jag en tvåboll beståendes av två grabbar i 20-årsåldern. Jag kollade bakåt då och då för att se hur långa utslag de presterade och det var som det brukar vara med grabbar i den åldern, de slår långt men oftsat snett och så var det också i denna tvåbollen.
Mina egna utslag denna dag var inte vad det gäller längd något att skryta över då de låg på ca 180 m, däremot slog jag denna dag spikrakt och fick bollen åt det håll jag ville, likaså fungerade mina fairwayslag med trä 5:an och hybriden klockrent, ja till och med ett och annat fade och drawslag blev till.
Nu är det ju sällan så att alla slag samtidigt fungerar klockrent under en rond, denna dag var det chipslagen som inte ville sig riktigt. Puttningen funkade hyfsat bra, jag satte den ena långputten efter den andra vilket gjorde att den dåliga chipningen blev kompenserad.
Efter rast där ägg, korvmacka och citronte intogs på restaurangen så var det dags för de sista nio hålen. Tvåbollen med grabbarna hade kommit in för 5 minutersrast varvid jag frågade om de ville gå med i min boll, jo visst, det gjorde de gärna.
Grabbarna såg säkert ett lämpligt offer framför sig, en gammal fet gubbe som sakta haltade sig fram över fairways kunnde ju vara roligt att spöa.
Jag ska inte annat säga än att grabbarna var trevliga och språksamma men jag kunnde se spjuverglimten i ögat inför den stundande avrättningen av gamgubben som lätt kunnat vara både morfar och farfar till dessa grabbar.
Nåväl, 10:de hålet spelar vi alla tre på par, 11:te på bogey, 12:te är jag ensam om att göra par, de andra två bogey och dubbelbogey, 13:de gör jag par, de andra två trippelbogey, 14:de gör jag dubbelbogey, den ene av grabbarna gör par, den andra har gett upp och streckar hålet, 15:de gör jag bogey, de andra trippelb, 16:de gör jag par, de andra bogey, 17:de gör jag bogey, de andra tripplar igen, 18:de gör jag bogey, de andra streckar hålet.
Jag får ihop 41 slag på desa sista 9 hål vilket ger 22 poäng då slopen ger mig 19 slag på mitt hcp 16,8.
Eftersom golfreglerna klart anger att man ska sänka sig även på 9-hålsrundor om man har ett hcp högre än 10,5 så kräver grabbarna att jag ska sänka mig.
Vid 9-håls rundor gör man så att man plusar ihop den poäng man fått på de nio man spelat med markör med 18 poäng för de nio hål man gått utan markör eller inte spelat, min totala poängskörd blir då 40 poäng.
Höjningen blir på de poäng man har utöver 37 poäng, alltså 40 minus 37 = 3, sedan multiplicerar man 3 med 0,4 = 1,2 (multippel 0,4 från hcp 18,5 och lägre) och får 1,2 som blir min sänkning, det ger mig ett hcp på 15,6 och 18 slag på slopen gällande saxnäsbanan.
Grabbarna är lite slokörade efter den utsjåpning de fått utstå av en gammal gubbe men de tar ändå artigt i hand och tackar för rundan.
När grabbarna far iväg ifrån Saxnäs rivstartar de sin bil, då det är grus på parkeringsplatsen sprutar det småsten/grus och man hör hur det klingar i plåten på bilarna - troligtvis var rivstarten med grussprut en yttring av missnöje över att bli totalt utslagna av en som nästan behöver rullator - jag hade dock inte min bil parkerad i grussprutområdet så deras hämd drabbade andra golfare och bilägare.
onsdag 2 september 2009
Båtdynetjyvarna
När jag ändå håller på med att minnas tjyverier här på Hagagatan 4A så måste jag berätta om när mina båtdynor plötsligt försvann en natt, detta hände runt mitten av 1990-talet.
I lägenheten mitt emot flyttade det in en Bosnisk familj bestående av två vuxna och två barn, de hade väl bott där i ca två veckor när jag en natt vaknar vid 02-tiden av att det är åtskilligt med spring i trapphuset. Det låter som att det är massor med folk på väg upp till den nyligen inflyttade Bosniska familjen.
Jag tänker, det är väl släktingar eller kompisar till familjen som är på besök om än att det är fan så sent för sådant. Jag kan dock inte höra något prat eller tjo och stim som det kan bli när det är fest på gång, tyckte det var egendomligt varför det grydde en tanke om att allt inte stod riktigt rätt till.
Jag sommnar dock snart ingen då trappspringet är över på ca 10 - 15 min, när jag vaknar upp på morgonen så minns jag att det varit en del oväsen i trapphuset under natten. Med anledning av den under natten fattade misstanken om att något inte stod rätt till med anledning av trapphusspringet går jag ner i källaren för att kolla förråden, låsen ser hela ut och likaså dörrarna. Jag öppnar det förråd där jag har lagt in mina båtdynor och ser till min fasa att de är väck, båtdynor för ca 40000 är stulna - fan, det måste ha varit utav den anledningen det var sådant spring i trapphuset i natt.
(Förrådet var försett med patentlås varvid hyresgästerna i trappuppgången hade möjlighet att ta sig in i förrådet, dock var det så och allmänt känt av övriga hyresgäster att förrådet enbart disponerades av mig och mina prylar, detta med MB tillstånd.
Så även om nu den bosniske grannens nyckel passade i låset så hade han ingen anledning att snoka där då han inte hade några egna prylar förvarade i detta förråd och som sagt ingen annan än jag hade rätt till att använda förrådet)
Med en gång så faller misstanken på att det är min bosniske granne som stulit dynorna. Jag går direkt upp från källaren till grannen och ringer på, en äckligt flinande mansperson öppnar och undrar vad jag vill. Vid dörröppnandet hinner jag se en skymt av mina dynor liggandes inne i det bortesta sovrummet, manens fru stänger skyndsamt sovrumsdörren.
Du, i natt har någon stulit mina båtdynor som jag förvarar i ett förråd nere i källaren - har du stulit dem frågar jag. Nej, nej, jag inte har stulit dem, säger det flinande äc... - hej då, säger äc... och försöker stänga dörren. Då jag sett en skymt av dynorna i sovrummet så tar jag tag i dörren, öppnar den, stiger in i lägenheten och går bort mot sovrummet. Jag öppnar sovrumsdörren och visst, där inne finns mina dynor som nu tjänstegör som lekplats för parets barn. Grabbben har en trehjulig cykel som han för glatta livet trampar runt med över mina dynor, dynorna har det året fått ny klädsel i ljusblått marintåligt manchestertyg, kostnad ca 10000sek.
-- Vad in i helvete gör mina båtdynor i din lägenhet frågar jag det flinande äc..., varför har du stulit dem!
-- Jag har stulit dem inte, jag har lånat bara dem, barnenen mjukt ha måste leka i, jag tillbaka lämna dem tänkte senare, säger det flinande äc... .
-- Jag säger: så du går in i ett förråd som inte tillhör dig och tar vad som passar dig, det är möjligt att man gör så i Bosnien men här i Sverige frågar man om man får låna prylar man ser och som man inte äger.
-- Du, nu ringer jag polisen, säger jag.
-- Nej, nej, inte polisen ringa, nej, nej, jag betala, jag pengar har, skriker det nu icke flinande äc... .
Jag går in i sovrummet och börjar syna mina dynor, jag kan inte se några skador varför jag säger: du får 30 min på dig att stoppa ner dynorna i de påsar som de låg i och så ska du bära ner dem till mitt förråd - om du inte fixar det så ringer jag polisen!
-- Ja, ja, jag det fixa.
Jag ställer mig nere vid förrådet för att se till att alla dynor kommer ner och är ordentligt förpackade när de läggs tillbaka och efter 30 min så är de på plats.
Efterspel: jag tar kontakt med de övriga grannarna i huset och informerar dem om att det finns en tjyv bosatt i huset varför de bör kontrollera sina förråd.
En av grannarna, en då politiskt verksam socialdemokrat(numera död), lärare och under någon period rektor på Parkskolan blir förbannad när jag berättar om vad som hänt och att det är den nye grannen från bosnien som är skylldig - ja, vem blev han förbannad på - jo på mig!
Han sossejävlen blev högröd i ansiktet av ilska när han får höra att jag gått in i den bosniska familjens lägenhet för att ta tillbaka mina ägodelar, han sossejävlen argumenterar på samma sätt som den som snott dynorna, dessutom menar sossejävlen på att vi svenskar får anpassa oss till andra seder och bruk (kulturyttringar)när vi får grannar från andra länder.
Ja, fy fan för sossejävlar och alla andra som resonerar på liknande vis!
P.S. Kan tillägga att den bosniske tjyven senare blev dömd till fängelse och böter för andra brott han begått här i Mönsterås.
I lägenheten mitt emot flyttade det in en Bosnisk familj bestående av två vuxna och två barn, de hade väl bott där i ca två veckor när jag en natt vaknar vid 02-tiden av att det är åtskilligt med spring i trapphuset. Det låter som att det är massor med folk på väg upp till den nyligen inflyttade Bosniska familjen.
Jag tänker, det är väl släktingar eller kompisar till familjen som är på besök om än att det är fan så sent för sådant. Jag kan dock inte höra något prat eller tjo och stim som det kan bli när det är fest på gång, tyckte det var egendomligt varför det grydde en tanke om att allt inte stod riktigt rätt till.
Jag sommnar dock snart ingen då trappspringet är över på ca 10 - 15 min, när jag vaknar upp på morgonen så minns jag att det varit en del oväsen i trapphuset under natten. Med anledning av den under natten fattade misstanken om att något inte stod rätt till med anledning av trapphusspringet går jag ner i källaren för att kolla förråden, låsen ser hela ut och likaså dörrarna. Jag öppnar det förråd där jag har lagt in mina båtdynor och ser till min fasa att de är väck, båtdynor för ca 40000 är stulna - fan, det måste ha varit utav den anledningen det var sådant spring i trapphuset i natt.
(Förrådet var försett med patentlås varvid hyresgästerna i trappuppgången hade möjlighet att ta sig in i förrådet, dock var det så och allmänt känt av övriga hyresgäster att förrådet enbart disponerades av mig och mina prylar, detta med MB tillstånd.
Så även om nu den bosniske grannens nyckel passade i låset så hade han ingen anledning att snoka där då han inte hade några egna prylar förvarade i detta förråd och som sagt ingen annan än jag hade rätt till att använda förrådet)
Med en gång så faller misstanken på att det är min bosniske granne som stulit dynorna. Jag går direkt upp från källaren till grannen och ringer på, en äckligt flinande mansperson öppnar och undrar vad jag vill. Vid dörröppnandet hinner jag se en skymt av mina dynor liggandes inne i det bortesta sovrummet, manens fru stänger skyndsamt sovrumsdörren.
Du, i natt har någon stulit mina båtdynor som jag förvarar i ett förråd nere i källaren - har du stulit dem frågar jag. Nej, nej, jag inte har stulit dem, säger det flinande äc... - hej då, säger äc... och försöker stänga dörren. Då jag sett en skymt av dynorna i sovrummet så tar jag tag i dörren, öppnar den, stiger in i lägenheten och går bort mot sovrummet. Jag öppnar sovrumsdörren och visst, där inne finns mina dynor som nu tjänstegör som lekplats för parets barn. Grabbben har en trehjulig cykel som han för glatta livet trampar runt med över mina dynor, dynorna har det året fått ny klädsel i ljusblått marintåligt manchestertyg, kostnad ca 10000sek.
-- Vad in i helvete gör mina båtdynor i din lägenhet frågar jag det flinande äc..., varför har du stulit dem!
-- Jag har stulit dem inte, jag har lånat bara dem, barnenen mjukt ha måste leka i, jag tillbaka lämna dem tänkte senare, säger det flinande äc... .
-- Jag säger: så du går in i ett förråd som inte tillhör dig och tar vad som passar dig, det är möjligt att man gör så i Bosnien men här i Sverige frågar man om man får låna prylar man ser och som man inte äger.
-- Du, nu ringer jag polisen, säger jag.
-- Nej, nej, inte polisen ringa, nej, nej, jag betala, jag pengar har, skriker det nu icke flinande äc... .
Jag går in i sovrummet och börjar syna mina dynor, jag kan inte se några skador varför jag säger: du får 30 min på dig att stoppa ner dynorna i de påsar som de låg i och så ska du bära ner dem till mitt förråd - om du inte fixar det så ringer jag polisen!
-- Ja, ja, jag det fixa.
Jag ställer mig nere vid förrådet för att se till att alla dynor kommer ner och är ordentligt förpackade när de läggs tillbaka och efter 30 min så är de på plats.
Efterspel: jag tar kontakt med de övriga grannarna i huset och informerar dem om att det finns en tjyv bosatt i huset varför de bör kontrollera sina förråd.
En av grannarna, en då politiskt verksam socialdemokrat(numera död), lärare och under någon period rektor på Parkskolan blir förbannad när jag berättar om vad som hänt och att det är den nye grannen från bosnien som är skylldig - ja, vem blev han förbannad på - jo på mig!
Han sossejävlen blev högröd i ansiktet av ilska när han får höra att jag gått in i den bosniska familjens lägenhet för att ta tillbaka mina ägodelar, han sossejävlen argumenterar på samma sätt som den som snott dynorna, dessutom menar sossejävlen på att vi svenskar får anpassa oss till andra seder och bruk (kulturyttringar)när vi får grannar från andra länder.
Ja, fy fan för sossejävlar och alla andra som resonerar på liknande vis!
P.S. Kan tillägga att den bosniske tjyven senare blev dömd till fängelse och böter för andra brott han begått här i Mönsterås.
tisdag 1 september 2009
Potatistjuven
När jag tänker efter så har det faktiskt hänt vid några tillfällen tidigare att tjyvar varit i farten här på Hagagatan 4a, en av dem var "potatistjyven", en kvinna, akademiker och lärare på Parkskolan, bosatt på denna adressen.
Morsan hade varit och handlat två 5kg-påsar potatis på ICA Algots, hon brukar ställa dem nere i förrådet i källaren då hon tycker det blir för tungt att bära upp dem till tredje våningen. Vid detta tillfälle hade hon inte med sig nycklarna ner till förrådet varför hon satte potatispåsarna utanför dörren till det förråd som tillhör lägenheten.
För att komma in till utrymmet vid förrådsdörren måste man förutom entredörren passera ytterligare två dörrar varför morsan tyckte att där stod potatisen säkert i väntan på att sättas in i förrådet.
När så morsan kommer ner till förrådet så fattas en potatispåse, hon börjar fundera över om hon möjligtvis har blivit så gammal och gaggig att hon glömt att hon bara köpt en potatispåse, inköpskvittot ger henne dock rätt i att det var två potatispåsar hon köpt.
Inte för att morsan gjorde någon stor affär av att blivit av med 5kg potatis, men nog tyckte hon det var underligt att någon behövde sno potatis, för så fattig var nog ingen som bodde i detta huset.
Jag tyckte dock att det borde utredas vem potatistjyven var - ja, det var ju inte så svårt att förstå, vem det var. Förutom bostadsbolagets anställda och morsan så var det bara en person till som hade nyckel in till förmaket till de två förråd som fanns där innanför - det var en av grannarna i trappuppgången.
Morsan tyckte, att om någon ville göra sig till tjyv för 5kg potatis så var det nog synd om den personen, förmodligen sjuk, så hon tyckte det kunnde vara utan något utredande.
Jag tyckte dock att det skulle vara jäv... kul att knäppa den högfärdiga och snorkiga lärarinnan på näsan - jag designade en efterlystaffisch med största möjliga text där jag sökte potatistjyven, det framgick tydligt och klart att tjyven med all säkerhet var boende i trappuppgång 4A på Hagagatan - affischen satte jag upp på entredörrens glasruta i ögonhöjd.
Efter några timmar ringer det på dörren, jag tittar ut genom dörrögat och ser att det är den person som har sitt förråd brevid morsans. Jag öppnar och hinner inte säga något förrän lärarinnan upprepade ggr ängsligt bedyrar att hon inte är någon potatistjyv - jag, mennar dock på att om man tar något som man inte äger om så bara 5kg potatis så är man en tjyv.
--- Nej, nej säger lärarinnan, jag trodde att det var jag som köpt potatisen men glömt bort att sätta in dem i förrådet, förklar hon.
--- Men inte är du väl så glömsk att du glömer bort om du handlat potatis eller något annat, dessutom skulle du då också ha satt dina potatispåsar utanför morsans förrådsdörr och inte framför din egna förrådsdörr, varför satte du inte in den andra kvarlämnade påsen i ditt förråd - nja, det låter inte trovärdigt säger jag.
Lärarinnan är nu helt knäckt och säger att det inte är det minsta trevligt att bli kallad tjyv, hon undrar: hur löser vi det här!
Jag säger, eftersom du kom upp och erkännde att det var du som var potatistjyven så blir den enda efterräkningen den att du får gå ner till Algots och köpa 5kg potatis och sedan sätta påsen utanför morsans förrådsdörr.
Jaha, då gör jag väl det då säger hon motvilligt, hon ber om ursäkt för det innträffade.
När jag senare efter denna händelse då och då träffade på lärarinnan i trapphuset så visade hon upp sin gamla vanliga högfärdiga, snorkiga och överlägsna attityd, men jag kunnde se i hennes ögon att hon kännde sig obekväm - det glade mig då och gör så än.
Morsan hade varit och handlat två 5kg-påsar potatis på ICA Algots, hon brukar ställa dem nere i förrådet i källaren då hon tycker det blir för tungt att bära upp dem till tredje våningen. Vid detta tillfälle hade hon inte med sig nycklarna ner till förrådet varför hon satte potatispåsarna utanför dörren till det förråd som tillhör lägenheten.
För att komma in till utrymmet vid förrådsdörren måste man förutom entredörren passera ytterligare två dörrar varför morsan tyckte att där stod potatisen säkert i väntan på att sättas in i förrådet.
När så morsan kommer ner till förrådet så fattas en potatispåse, hon börjar fundera över om hon möjligtvis har blivit så gammal och gaggig att hon glömt att hon bara köpt en potatispåse, inköpskvittot ger henne dock rätt i att det var två potatispåsar hon köpt.
Inte för att morsan gjorde någon stor affär av att blivit av med 5kg potatis, men nog tyckte hon det var underligt att någon behövde sno potatis, för så fattig var nog ingen som bodde i detta huset.
Jag tyckte dock att det borde utredas vem potatistjyven var - ja, det var ju inte så svårt att förstå, vem det var. Förutom bostadsbolagets anställda och morsan så var det bara en person till som hade nyckel in till förmaket till de två förråd som fanns där innanför - det var en av grannarna i trappuppgången.
Morsan tyckte, att om någon ville göra sig till tjyv för 5kg potatis så var det nog synd om den personen, förmodligen sjuk, så hon tyckte det kunnde vara utan något utredande.
Jag tyckte dock att det skulle vara jäv... kul att knäppa den högfärdiga och snorkiga lärarinnan på näsan - jag designade en efterlystaffisch med största möjliga text där jag sökte potatistjyven, det framgick tydligt och klart att tjyven med all säkerhet var boende i trappuppgång 4A på Hagagatan - affischen satte jag upp på entredörrens glasruta i ögonhöjd.
Efter några timmar ringer det på dörren, jag tittar ut genom dörrögat och ser att det är den person som har sitt förråd brevid morsans. Jag öppnar och hinner inte säga något förrän lärarinnan upprepade ggr ängsligt bedyrar att hon inte är någon potatistjyv - jag, mennar dock på att om man tar något som man inte äger om så bara 5kg potatis så är man en tjyv.
--- Nej, nej säger lärarinnan, jag trodde att det var jag som köpt potatisen men glömt bort att sätta in dem i förrådet, förklar hon.
--- Men inte är du väl så glömsk att du glömer bort om du handlat potatis eller något annat, dessutom skulle du då också ha satt dina potatispåsar utanför morsans förrådsdörr och inte framför din egna förrådsdörr, varför satte du inte in den andra kvarlämnade påsen i ditt förråd - nja, det låter inte trovärdigt säger jag.
Lärarinnan är nu helt knäckt och säger att det inte är det minsta trevligt att bli kallad tjyv, hon undrar: hur löser vi det här!
Jag säger, eftersom du kom upp och erkännde att det var du som var potatistjyven så blir den enda efterräkningen den att du får gå ner till Algots och köpa 5kg potatis och sedan sätta påsen utanför morsans förrådsdörr.
Jaha, då gör jag väl det då säger hon motvilligt, hon ber om ursäkt för det innträffade.
När jag senare efter denna händelse då och då träffade på lärarinnan i trapphuset så visade hon upp sin gamla vanliga högfärdiga, snorkiga och överlägsna attityd, men jag kunnde se i hennes ögon att hon kännde sig obekväm - det glade mig då och gör så än.
Tjyvar i tvättstugan
För några veckor sedan stals ett av mina 300 kronors neoprenknäskydd i tvättstugan. Tvättstugan är belägen i fastigheten Hagagatan 3 Mönsterås, har andvänt denna tvättstuga i ca 35 år och har under dessa år aldrig blivit av med något jag tvättat och haft på tork - inte förän nu!
Vem som stulit mitt knäskydd är givetvis svårt för att inte säga omöjligt att svara på då det är åtskilliga som har tillgång till tvättstugan. Det är ju också så att det finns en del hyresgäster som inte stänger dörren efter sig när de lämnar denna lokal så vem som helst kan ha varit där och tillskansat sig detta mitt knäskydd.
Vissa etniska befolkningsförändringar har dock skett det senaste halvåret här på Hagagatan varför misstanken har väckts om att stölden av knäskyddet har med detta att göra.
Visst, det finns andra personer i omgivningen man kan misstänka, sådana som jag vet har ont i sina knän och därför tyckt att de gott kan tjyva till sig ett av mina knäskydd då jag hade två.
Jag har avsikligt dröjt med att skriva om detta då jag hoppats på att knäskyddet skulle dyka upp så som det alltid annars har gjort med persedlar man glömt kvar i tvättmaskin, torkskåp, centrifug osv - men det är bara att konstatera att det nu finns tjyvajävlar även på Hagagatan i Mönsterås.
Vem som stulit mitt knäskydd är givetvis svårt för att inte säga omöjligt att svara på då det är åtskilliga som har tillgång till tvättstugan. Det är ju också så att det finns en del hyresgäster som inte stänger dörren efter sig när de lämnar denna lokal så vem som helst kan ha varit där och tillskansat sig detta mitt knäskydd.
Vissa etniska befolkningsförändringar har dock skett det senaste halvåret här på Hagagatan varför misstanken har väckts om att stölden av knäskyddet har med detta att göra.
Visst, det finns andra personer i omgivningen man kan misstänka, sådana som jag vet har ont i sina knän och därför tyckt att de gott kan tjyva till sig ett av mina knäskydd då jag hade två.
Jag har avsikligt dröjt med att skriva om detta då jag hoppats på att knäskyddet skulle dyka upp så som det alltid annars har gjort med persedlar man glömt kvar i tvättmaskin, torkskåp, centrifug osv - men det är bara att konstatera att det nu finns tjyvajävlar även på Hagagatan i Mönsterås.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)