Sjöstjärnan – Elin

Sjöstjärnan är ett matfriskt rovdjur, som ofta håller till längst kusten där det är grunt. Hon äter alla slags havsdjur. Men allra bäst tycker hon om musslor. Hon stjälper ut sin mage genom munnen. Den starka magsaften löser upp musslor som snabbt smälter. Sjöstjärnans fötter ser ut som små slangar och sitter massor på undersidan av armarna. Hon kan röra dem genom att pressa in vattnet.

Hajar – Joakim Gustavsson

Hajen, rockan och havsmusen är brokfiskar (broskfiskar) och tillhör chondrichthyes. Deras skelett är gummiartade till skilnad från ben-fiskarnass skilett, som är styvare. De flesta benfiskar har strålfenor, som skäggtorsken. Den största skillnaden melan hajar och benfiskar är att benfiskar har gällock, eller operculum, istället för gelspringor och fjell i stället för hudtänder. Benfiskar har också simblåsa, en gasfylld säck, som gör att de behärskar sin flytförmåga.

En stor vit haj simmar normalt med en fart av omkring 3 kilometer i timmen. Kroppen rör sig knappast alls, medan stjärtpartiet slår från sida till sida. När den stora vita närmar sig ett byte kan den komma upp i 25 kilometer i timmen. Den stora vita kan böja på kropen, men är inte alls lika rörliga som de mindre hajarna. Den måste överrumpla sitt byte i stelet för att försöka utmanövrera det med hjelp av sneva svängar. Dessa fula hajar upptäck av forskare utanför japans kust 1898. De har sladdring kroppar och blir över 3 meter långa. Man vet inte mycket om de sällsynta hajarna som lever på djupt vatten minst 160 meter under ytan. Vatten tas in genom ephålett hajens stora näsborrar och förs till en säck där lukterna kenns av. Hajarna kan känna oerhört svaga lukter så svaga som från en droppe fiskextrakt utsbedd en miljarder gåner. Sandtigerhajen har en omväxlande diet av benfiskar, humrar, små hajar och rekor. Tigerhajarna simar i det varma vatten runt öar och utanför kontineternas kuster. Ofta närmar de sig land nattetid för att skaffa mat. Typiskt makrillhaj som är kraftigare än en gråhaj. I kinesiskt kokkonsten ses fenorna som en delikatess och används till hajfenssoppa. Eftersom fenorna kan torkas är de mycket lättare att sälja än hajkött som måste säljas snabbt eller förädlas.

Sjöhästen – Anna

Sjöhäst ser kanse inte ut som någon fisk men det är den. Den rör sig med hjälp av sina fenor som är så små att det är svårt att se dem. Små sjöhästar släpps ut ur en hanens yngelsäck. Hanen bär 60-90 ägg. Kattegatt på 10-30 meter. Äggen är 1-2 mm stora. Ungarna är 9 mm långa. Föda: små kräftdjur och fiskyngel. Honan blir 17 cm, hanen 14 cm. De lever på grunt vatten.

Hummern – Anton

Hummern är ett stort kräftdjur. Hummern ser ut som en stor kräfta. Den kan bli 50 cm lång men så stor. Hummern fångas i tinor. En hummertina är en bur av nät med ingångar i båda ändarna. Inuti tinan sitter strutar av nät för att hummrarna inte ska komma ut. När man har satt en tex bit fisk som bete i tinan binder man fast stenar och sänken.

Strandkrabban – Robin

Strand-krabban trivs nära stranden där han äter det mesta. Den ena klon är stark och kan krossa hårda saker. Den andra är en vass klippklo. Krabban väntar med att para sig tills honan tappat sitt gamla skal och det nya ännu är mjukt. Benen lossnar lätt vid ba-sen men ersätts efter en tid av nya. På sommaren ser man strand-krabborna er inne på grunt vatten. Strand-krabban äter räkor och maneter.

Sjöborren – Lucas

Den vackra sjöborren brukar samla på sej allt mjöligt (möjligt) på sina taggar. Man vet inte riktigt var för. Kanske vill hon gömma sej eller skydda sig mot ljus. Sjöborren kan röra sina taggar åt olika håll och hon använder dem ibland som extra ben. Forskarna analyserade befuktningen (befruktningen) hos sjöborren. Normala spermier från sjöborre innehåller enzymen NO syntas som förblir återstår ett par sekunder till befruktning. När spermien närmar sej ägget så producterna den stor mängd NO som sprutar in i ägget efter kontakt med spermien.

Rockan – Johan

Pilrockor

Finns det ett femtiotal arter som fins i tropiska hav varierar mycket i storlek. På översidan av den långa svansen sitter en lång gifttagg med många små skarpa tänder. Om gifttagg bryts ersätts den av en ny gifttagg. Pilrockan ligger i allmänhet nergrävd i sandbotten med endast ögonen och gälhålen fria. Om man trampar på den slungar den slungar den stjärten runt för att träffa taggen. Giftet är farligt men endast undantagsvis dödligt. Den avbildade arten finns på botten längs kusterna av den västliga delen av Indiska oceanen och Röda havet.

Texasrocka

Texas rocka hör till familj äkta rockor som omfatar omkring 100 arter av vilka de flest de flesta tillhör släktet Raja. De har en platt skivformad kropp och en smal stjärt. De har den tvärställda munnen och de tio små gälöppningarna på undersidan av kroppen. Den stora kroppskivan är utvecklad så att bröstfenorna är stora vingar som utan synlig övergång är helt sammanväxta med kroppen. Texas rockan lever som bottendjur i Mexikanska golfen och känns lätt igen på översidans ving fläck som är gul med en blå mittfläck.

Rockägg

Det är bara äckta rockor som lägger ägg. Övriga famil föder levande ungar. Äggen är var för sig omgivna av en fyrkantig avlång hornkapsel som i varje hörn har ett kortare eller längre horn som förmodligen tjänar att förankra ägget eller annat material på havsbotten.

Tjockläppad multe – Christoffer

Tjockläppad multe Mu gil cheib.

De sju av nio blå diffusa banden längs kroppens sidor och den tjocka överläppen med vårtliknande bildningar är karakteristiska. Längd upp till 90 cm och vikt upp till 5 kg. Den tjockläppade multen är en tillfällig sannolikt årviss antlantisk gäst i Skagerack, Kattegatt och Öresund där den erhållist många gånger. Den har även anträffats i Östersjön nordligast vid Bergkvara i Kalmarsund.

Fynd från senare år är: Skagerack (lokaler okända) augusti 1940 22/5 1943, Käringön 8/10 1946, Stora Överö 10/10 1946, två exemplar vid Nordkoster 1/10 1948 Rossö, Bohuslän 27/11 1951 och 21/5 samt i samma landskap Åbyfjorden 10/10 1958, Malö strömmar 26/10 1958 Tjuvkil 6/3 1954, Bovallstrand 6/9 1959 Hakefjorden och 12/7 1960 Gullmaren 9/10 1960 Hunnebostrand 28/2 1961 väster om Vinga 15/6 1961 och vid Hållö 26/10 1963, var till kommer i Halland Kärrafjorden 15/8 1954, Råö vid Onsala 20/8 1956 och Kungsbackafjorden 18/9 1959 samt flera exemplar i Skälderviken Skåne i juli 1955. I Norge är arten årsviss. Arten lever i stim vid havens kuster och söker sig till hamnar och älvmynningars brack vatten. Den uppehåller sig i grundvatten och brukar särskilt vid skymningen hoppa ovanför ytan. Leken äger rum på försommaren möjligen i bräckt vatten. Detaljer och fortplantning och tillväxt är föga kända. Konstaterad maximiålder är 23 år. Föda består av snäckor musslor och alger.

Räkor – Amadeus

Räkan

Nordhavsräkorna är sällskapliga kräftor som håller ihop i stora stim. Strax över leriga bottnar på flera hundra meters djup simmar de med sina håriga stjärtfötter. Om de blir skrämda kan de göra långa baklängessprång. På huvedet har nordhavsräkorna långa spröt som nästan altid är böjda längst fram med dem letar de efter plankton att äta. Räkan är både hane och hona – fast inte på en gång. På hösten vid ett halft års ålder är räkan en hane. Ett år senare blir samma räka en forsätter hon att vara resten av sitt treåriga liv. Räkorna para sig strax efter att honan har bytt skall. Äggen rommen fastnar på tunna borst under henes mage. Efter ungefär en månad kläcks de och ut kommer små små larver. Men de växer snabbt och under den första veckan byter de skal flera gånger. Nordhavsräkor är de är röda redan från början men många andra räkor blir röda först när de kokas ombord på fångstbåten.

Tång – Kim

Alger

Vattenväxter utan blommor. Kan vara så liten att man inte ser den med blotta ögat. Det finns även flera meter långa arter. Dom kan sitta fast med en del flyter omkring. Dom som sitter fast kallas tång. Små tången är en viktig föda för djuren i havet. Både för små räkor och stora valar.

Gafeltong

Rödalger klarar sig på mindre ljus än både grönalger och brunalger. Därför väkser de ofta på djupt vaten. Ner till 30-40 meter där är de säkra.

Tarmtong

Tarmtongen är uppblåst som et korvskin och ses ofta med delar ovanför vattenytan. Den kan bilda tjoka mator i hällkar, men förekommer också i täta bestond på grunt vaten vid klipstranden. Då dessa grönalger torkar in och blir vita.

Havssalad

På grunt vatten, ofta i hällkar hittar vi havssallad. Namnet har den fått genom sin likhet med vanliga salladsblad. I vatnet är havssaladen vackert upprätad men tar vi upp den i luften rallen den ihop i en hög.

Näbbgäddan, pigghaj och plankton – Felix

Det finns många ollika sorters hajar. Pighajen är unefär en metär lång och den vanligaste hajen i våra vatten. Han har fått sit namn av pigarna.

Planton de alra minsta växterna, små som kaksmulor. Horngäddan och Näbbgäddan lever i ytvatten samlad i stim. Näbbgäddan eller horngäddan som den också kallas lägger ägg på våren. På sommaren lever Näbbgäddans yngel tätt in till land. Den är en långsam fisk. Den är grön.

Sjöstjärnan – Evelina

Sjöstjärnan är ett matfriskt rovdjur, som ofta håller till längs kusten där det är grunt. Hon äter alla slags havsdjur men allra bäst tycker hon om musslor. Musselskalet bänder hon upp med sina fem armar sedan stjälper hon ut sin mage genom munnen! Den starka magsaften löser upp musslan som snabbt smälter. Sjötjärnans fötter ser ut som små slangar och sitter i massor på undersidan av armarna. Hon kan röra dem genom att pressa in vatten i sugfötternas spetsar så det blir alldeles styva. När man håller i den blir den rädd och klibbar sej fast på handen. Dom har olika färger till exempel röd, blå endel rosa. Dom älskar att suga ut musslor. Den har en fiende, stora krabbor, inte små krabbor. Den är inte utrotningshotad. Sjöstjärnan lägger ägg.

Sjöborren – Lovisa

Den vackra sjöborren brukar samla på sig all möjligt på sina taggar. Man vet inte riktigt varför, kanske vill hon gömma sig eller skydda sig mot ljus. Sjöborren kan röra sina taggar åt olika håll, och hon anvender dem ibland som extra ben. Mellan sjöborrens taggar sitter små tänger. En del försvarar hon sig med, andra gör henne ren eller forslar mat till munnen. Sjöborren äter det mästa hon kommer över, både vexter och döda djur. Munnen sitter mitt på  undersidan och har kraftiga vassa tänder och genom en öppning på ovansidan komer bajset ut. Pricis som andra taggdjur har sjöborren yttre befruktning. När hon ska lägga sina ägg så kommer de ut från bajshålet och smälter ihop med spermierna och börjar växa. De genomskinliga larverna flyter omkring tills de ser ut som små bollar. Då skungker de ner på botten och börjar krypa.

Forskarna analyserade befruktningen hos sjöborre. Normala spermier från sjöborre inehåller enzymet NO syntas som för blir inaktiv ända tills det återstår ett par sekunder till befruktning. När spermien närmar sig ägget så producerar den stor mängd NO som sprutas in i ägget efter kontakt med spermien. NO triggar ut söndring av kalcium inuti ägget vilket som i sin tur leder till mer NO och ännu mer kalcium. När kalciumkoncentrationen i ägget ökar då inleds metaboliska förändringar som leder till att ägget delar sig och skapar ett embryo. Spermier och ägg från sjöborre är relativt enkla att isolera och det är därför som biolåger studerar i årtionde. Befruktning av sjöborren har länge varit en modell för befruktning hos andra levande varelser.

Krabbor – Linus

Krabban

Om du ligger på en brygga vid havet och metar kan du nog få en strandkrabba att nappa. Krabban vänder klorna uppåt som försvar. Krabbans skal är hårt därför måste den byta sitt skal när den ska växa.

Sjöstjärnan – Lina

Sjöstjärnan är ett matfrisk rovdjur och som ofta håller till längs kusten där det är grunt. Hon äter alla slags havsdjur men allra bäst tyker hon om musslor. Musselskalet bänder hon upp med sina fem armar. Sedan stjälper hon ut sin mage genom munnen! Den starka magsaften löser upp musslan som snabbt smälter. Sjöstjärnan fötter ser ut som små slängare och sitter fast i massor på undersidan av armarna. Hon kan röra dem genom att pressa in vatten i sugfötternas spetsar så de blir alldeles styva. Precis som andra tagghudingar har sjöstjärnan yttre befruktning. När hon lägger ägg liknar hon en tåspetsdansös. Hon reser sig upp på armspetsarna och släpper ut äggen i vattnet. Där smälter de ihop med spärmierna och börjar växa. De genomskinliga larverna flyter omkring tills de ser ut som små tjärnor. Då sjunker de när på boten och börjar krypa.

Hummern – Fredrik

Hummern kryper omkring på båtten och letar efter död fisk och anat ätbart. Med sina kraftiga klor bryter hummrarna sönder musselskal och andra hårda föremål. Hummrar kan bli 60 cm långa och leva i 70 år. Hummrar har blå färg när de lever och när den är död så är han röd. Hummern äter fisk speciellt makrill. Det finns dom som fiskar hummern med hummer-tinor. Hummer-tinorna har pinnar, nät, in och utgångar. Hummrar måste minst vara 8 cm långa för att man får ta dem. Dom är ungefär 7 eller 8 år när dom är 8 cm. Hummern har en krossklo och en gripklo. Hummern krossar musslors skal.

Bläckfisk – Josefine

Jättebläckfiskar som lever i hafsjupen kan bli 20 m långa och är därmed världens största ryggradslösa djur. Det är den viktigaste födan för kaskelotvalarna. När man fiskar in räkor brukar man få små bläckfiskar med räkorna. Varje arm har två rader av sugkoppar för att hålla fast byten. Den lever på botten och sitter gärna i hålor under dagen. På natten jagar den krabbor fisk och skaldjur.

Om de känner sig hotade kan de spruta ut bläck i vattnet och smita undan. Tidigare gjordens tusch av bläckfiskarna svarta vätska kallas sepia. Den åtarmade bläckfisken fins i medelhavet och Atlanten. De ändrar också färg med humöret. En sepiahane blir svart när den blir ilsken. Bläckfiskarna har fåt sitt namn för att de har en kötel som producerar en svart vätska.

Bläckfiskarna kan ändra färg på någon sekund. De har färgfläckar i handen som snabbt kan dras ihop. Genom att ändra färgen kan bläckfisken gömma sig mot vilken bakrund som helst.

Kräftor – Adam

Flodkräftor

Flodkräftan lever i sött vatten. Den betraktas i Sverige som en läckerhet. I Sverige har vår in-hemska flodkräfta drabbas av kräftpest, en svampsjukdom som dödar djuren. Man har därför inplanterat den Amerikanska signalkräftan på många platser i Sverige.

Emitkräftan (Eremitkräftan)

Emitkräftan kan bli upp till 10 cm lång. Den lever i saltvatten. Bakkroppen är mjuk och säckig och skyddas genom att kräftan sticker in den i ett tomt snäckskal. Stora exemplar bor i tomma skal av Valthornssnäckan eller Neptussnäckan och mindre exemplar i skal av borrsnäckor eller nät snäckorna.

Maneterna – Martina

Maneterna kommer i från det djupa vattnet. Det gör väldans ont om man rör vid en brännmanets tråd. Det svider och kliar hela tiden. Öronmaneter bränns inte. Maneterna kommer på sommaren och driver runt i vattnet. Hela sommaren äter de små djur som simmar. Mot slutet av sommaren har de blivit stora. Då ser man många av dem. Öron-maneterna kan bli stora som tallrikar om det får växa i fred. SLUT.