Tonåriga äspingar

Äspingar i min barndom var lika med huggormsungar. De hängde enligt mina föräldrar i trädgrenar, alltid i flock.

Äspingarna var fulla av oförbrukat gift. Teorin torde ha grundats i ”äggstocksfenomenet”, det vill säga att det finns ett givet antal eller en given volym utan återväxt.

När äspingarna var ”mogna” ramlade de ner i huvudet på förbipasserande och intet ont anande skogsvandrare. De var livsfarliga med tanke på den mängd gift de hade, så det gällde att passa sig.

Jag lever med tre tonårsflickor och deras kamrater.Äspingarna är ingenting i jämförelse. Jag kan inte ens överblicka hur mycket gift det finns i tonårstjejer. Det ramlar ideligen ner ett gäng från trädgrenar, var som helst och när som helst.

Det är obegripligt hur de kan såra och skada varandra.Gammal vänskap sätts ur spel. Gårdagens soulmate förpassas till De Sälla Jaktmarkerna. Lugnet förbyts till krigsskådeplats.

Allt för en killes skull. Eller ett förfluget ord. En irritation. En sårad självkänsla. En hormonsvängning.Inte en tanke skickas till allt som varit. Allt man betytt i det hittills varande livet. Det stöd man gett till varandra ”in times of trouble”. Inte en reflektion över hur dagen ska tacklas utan den andra. Ingen tanke på hur framtiden ser ut med den skapade konflikten i fokus.Släng ut allt med badvattnet bara. In med ett nytt stöd, en ny soulmate, en annan ackumulator.

Hur kan de se sig själva i spegeln varje dag? Eller är det det de inte kan? Är det därför konflikterna uppstår – en flykt från det som är Jaget?

One step away från att bli vuxen. Att kunna hantera olikheter och dikeskörningar med värdighet och överseende. Där är de inte än.

Jag lider med dem. Jag skulle vilja kunna ta bort deras smärta. Allas – inte bara mina egna ungars svårläkta sår med fnasiga kanter och rinnande var.

M – som ständigt får pisk för sin ärlighet och sina försök att restaurera föräldraförtroendet. E – som inte förstår varför ”alla” vänder sig emot henne. MA – som inte förstår att hon behöver hjälp och stöd, och det hennes vänner försöker göra faktiskt är att hjälpa, inte stjälpa. H – som är så mycket klokare än sina kamrater, och som har kommit till insikt. K – som kämpar för att förstå vad hon vill. EK – som brottas med sina hormoner och som inte ser vad det är hon överför på sin omgivning.

Jag blundar och önskar att det har gått några år, och att ni alla landat mjukt. Att ni finns kvar i mitt liv och i mina barns liv, som de mysiga tjejer ni är.

Vi ses år 2011.