tilburg2010

Tilburg, Holland April 2010

Den 9 april 2010 packade man gitarren och en trunk och tog buss och tunnelbanan in till stan för att möta upp Johnny och Lennart vid Roslagstull för att åka till Tilburg och spela på Cliff & Shadow& meeting i Holland.

Vi plockade upp P-O på vägen till Arlanda och efter det vanliga i incheckningstjafset var vi på väg till Schipol där vi, svenska banden tillsammans med 2 finska, plockades upp av en stor buss för vidare färd till Tilburg.
Det var inte så långt att åka men vi hamnade i ”trafficjam” flera gånger så resan tog flera timmar och efter att ha ätit mackor hemma, macka på Arlanda, mackor på flyget och mackor på en mack när bussen stannade till så kände man inte så bra i magen.

Efter lite bokningsstrul så checkade vi in på rummen och kunde vila lite innan vi gick nerför att titta på stället. I en stor sal var det en scen med upplockade grejer och killar stod och provade gitarrer och ljud. Det såldes 50 & 60-talskläder och skor.
Johnny hade blivit tillfrågad om han ville spela en andra stämma med Justin och the Shadowers
i ”Flingel Bunt” så de gick igenom den på lördagförmiddagen.
Spelandet började på dagen och då i en större lokal där det hade varit disko kvällen innan.
Ett band som var kul att se var The Lefties. Alla i bandet var vänsterhänta så när man först såg det så märkte man det inte, halsarna var ju åt samma håll!

Vi spelade på söndagen och efter lite ljudtest så gick det ganska hyfsat. Anläggningen och ljudkillarna var mycket bra.
Kul att se och höra det engelska unga bandet ”The Foottappers” som spelade flera Cliff & Shadows-låtar som jag inte hade hört på länge. De sjöng en del 50 & 60-talslåtar av andra artister också mycket bra i stämmor till och med 4-stämmigt på någon låt. Trummisen såg ut som han var 15 år och liknade Burken i gamla dar.

Söndag morgon åkte vi hem. Jag höll på bli akterseglad. Vi hade suttit och degat en stund i receptionen för organisationen av resan till flygplasten var lite rörig och jag gick in på muggen och när jag kom ut hade hela sällskapet försvunnit och jag kunde inte se åt vilket håll de hade tagit vägen. Till slut hittade jag dem och fick sista platsen i en av bussarna och kom iväg till flygplatsen. Den resan gick på en timme inte alls så jobbig som på ditvägen.

Johnny Lundin