17 Juli 09 - Mor och dotter

Det är så härligt att se Råttan med sin dotter Kokyu. Då de har samma färg är det svårt att se var de riktigt börjar och slutar ibland. Även fast paddfärgen inte lagt sig på samma sätt på de två tjejerna blir de ändå lika på något sätt.

16 Juli 09 - Hjälp i köket
Kattungarna är så hjälpsamma när jag stökar i köket. Alla kattungarna vill utforska skåpen som jag öppnar. Som tur är har vi barnspärr i skåpet under diskbänken så de inte kommer åt soporna. När jag öppnade skåpet där alla bakformar, elvispen, brödrosten etc för att ta ut mixerstaven (för att mixat blötmat i ett steg att få dem att äta det) insåg jag hur instabilt jag paketerat in saker där. Den lata sidan av mig trycker helst bara in rena formar istället för att plocka ut några som redan finns i skåpet och göra en fin hög. Så ut tog jag en vispskål och satte ner lite kattungar i. Den blev gensat rolig att leka i. Musubi visar hur man ska hälla ner ingresiensterna och vispa/röra runt snabbt.

Under tiden har systrarna Nagare (längst fram) och Zanshin (längst in) hittat mellanrummet mellan kylskåpet och bänken. Det är trångt och mysigt och massor med saker att riva ner ifrån kylskåpet. Även brickorna går att rulla ut på golvet för att få lättare att vända där inne. Som tur är är de förstora att komma in bakom kylskåpet. Man får vara glad för det lilla. ;-)

Sen ska kakan vila lite innan man äter upp den. När Atemi sover i bunken blir han så söt att jag har svårt att äta upp honom. Myspojke.

Så var det dags att plocka undan efteråt. Jag funderar bara i vilket kärl som kattungar ska återvinnas i - är de plast eller metall? Nu bor i alla fall återvinningen i trappan istället.

Sopa var det. Atemi, Kokyu & Musubi demonstrerar hur man ska göra. De vill mer än gärna hjälpa till.

15 Juli 09 - Pussel får mera kärlek
Det var ett tungt beslut att börja söka efter ett nytt hem till Pussel. Han är en kär familjemedlem och bott hos mig i fyra år. Han har mycket kärlek att ge däremot har vi människor inte räckt till. Istället för att bli frustrerad och vilja bråka med Råttan och kattungarna över att han inte fick komma ut hela tiden och att vi hade dörrar stängda såg vi ingen annan utväg att hitta ett annat hem till honom. Jag annonserade i lokala tidningen och fick förvånandsvärt många svar. Jag som kände mig skeptiskt till att ens få några svar alls blev förvånade hur många underbara människor som ville göra Pussel lycklig. Det gjorde det hela inte lätt. Jag kontaktade en del av dem för mera information och ja tillslut var vi tvungen att välja.

Jag tror Pussel kommer att få det jättebra i familjen han flyttade till. Hela familjen såg och pratade så lyckligt om och med honom att det hoppade inne i hjärtat på mig. Fyra människor att ge Pussel den uppmärksamhet han vill ha. Många händer som kan klappa. I familjen finns två barn (7år & 3år) med tålamod och vilja att krama. Den känns perfekt! Vilken lyckträff!

På bilden är han hemma hos mina föräldrar. När det blev mera akut här hemma fick han komma dit och vara i en och en halv vecka tills dess att vi fick ta på rätt hem. Där fick han möjlighet att vara ute vilket han trivdes bra med. Jag är egentligen för att katter ska visats ute ensamma men jag kan tänka mig att göra undantag som här när det inte fungerade inne efter lång tid. Han har alltid levt inne men däremot var lägenheten lite för liten för honom att dela med de andra katterna här hemma. Innan flytten fick han som komplement till sitt id-chip även en snygg tatuering i örat vilket skymtar svart i ena örat.

27 Juni 09 - Mycket som händer
Nu händer det verkligen mycket i utvecklingen hos kattungarna. Det finns så mkt som jag vill ta kort på och lägga upp. Första bilden är ifrån en morgon då Råttan inte ville äta sin frukost. Normalt så kastar hon sig över sin portion med rå föda hon får på morgonen. Men inte denna dagen. Så för att bara hon skulle äta den och inte de andra stora katterna, ställde jag in skålen i kattungehagen. Atemi som dagen innan provat nötfärs dagen innan luktade sig till skålen och hade plockat ut en stor bit kött. Han tyckte det var riktigt smaskigt men liiite svårt att lyckas tugga den i rätt bitar. Atemi verkar inte tro på det här med att välja något i sin egen storlek att ge sig på.

Så här såg det ut till en början gällande kattlådan. Den var den absolut bästa lekplatsen. Massor med roliga papperspellets att leka med. Jag funderade mkt hur de skulle kunna ge upp den lekplatsen.

När de väl började kissa så gick de dock i den på en gång. Nu när de börjat äta mera mat så har de även för första gången igår även bajsat för första gången. Stor lycka när de även la bajsen i lådan. Jag känner mig ännu mera som en lycklig föräldrer som tittar på sitt barns utveckling och känner mig stolt. :-D

Sen har de börjat rymma ifrån kattungehagen i sovrummet. Jag hade först transportväskan med en liten hage utifrån den. De lyckades inte ta sig ut hagen men att klättra upp på väskan och komma ut den vägen var inga problem. Då blev det akut att bygga om för dem.

De fick istället flytta till vårat matrum. Lägenheten vi bor i har väldigt litet kök där köksborden inte får plats så det är istället i ett litet rum i anslutning till köket. Som grindar har vi bland annat använd dörrgrindar ifrån när sambo Johans son Gustav var liten. Med lite större utrymme dit man kan komma ner och sitta gör att de känner sig mindre rymningsbenägna. Där inne får de stanna tills de är helt rumsrena och vi vill ha dem på större yta av lägenheten.

Sen som avslutning måste jag bara visa en bild på Benjamin. Det är Johans systerson på snart tre år. Här är på besök här nu och då och tycker givetvis att det är jättespännande med kattungarna. Nu har de blivit lite större så han fick komma in till deras hage och sitta på golvet med dem i knät. Benjamin var väldigt farsinerad. Kattungarna var nyfikna och ville gärna följa efter och se vad han hittade på, men vill ändå hålla lite avstånd innan de förstod vad det var som kommit in till dem.

17 Juni 09 - Spring i benen
Nu har barnen fått mera spring i benen och blir allt mer stadiga att gå. Idag var det ett problem, men det största problemet var Råttan. Jag hade köpt en bit tyg att ha som fotobakgrund. Detta för att det inte fungerade så bra med fårfällen jag använda förra vecka. Fällen kamouflerade Kokyu lite väl mkt tycker jag. Nu när jag la ut filten så tyckte Råttan att det var en utmärkt sovplats. Ytterligare en katt att hålla reda på vid fotostunderna.

Sen tidigare idag fick de även lite nötfärs serverat. Atemi kom direkt som han har börjat göra. De andra har tidigare varit lite avvaktade men när de fick sitta i knä och jag trygade lite extra så smakade de tillslut och ät en stund. Bara Zanshin var kräsen och vill knappt ha. Dock tog färsen slut så det blev inga kattungerester denna gången vilket gjorde Råttan besviken. Råttan är å andra sidan väldigt duktig av sig. När jag kommer med mat till barnen så puttar jag lätt på henne att hålla sig undan tills de har ätit och hon gör som jag säger!

Här hemma har vi som sagt inga barn. Bara en tonårsson till sambon var annan vecka. Han är rätt så stillsam av sig. Men nu har vi haft besök av två barn som finns i bekantskapskretsen på sex och åtta år. De tyckte det var jättemysig med kattungar. Vi hade alla upp i sängen och fick hjälpa till så de inte trillade ner. Det enda de klagade på var att kattungarna pep en massa ibland med det berodde mest på att de höll kattungarna på ett annat sätt än de var vana vid. Ja också hade ju kattungarna små klor på sina tassar som de viftade med för att komma ner. Kattungarna var ändå trollbindande och de ville helst sitta och titta och klappa på dem hela tiden och jag förstår dem. Kattungarna är så härliga.

15 Juni 09 - De börjar äta!!!
Ja jag känner mig jättefjantig och så där lycklig som föräldrar kan göra när sina barn tar sitt första steg och för försöka gången säger mamma. Det är så att kattungarna har börjat äta riktigt mat! Idag när jag kom med mat till bäbisarna så ställde jag ner den och innan jag kan flytta dit kattungarna så började Atemi äta helt av sig själv. Han stod precis bredvid och luktade i luften, sökte nosen ner till tallriken och började smaska. De andra kattungarna undrade lite vad han gjorde och tittade nyfiken. Med lite matning som första tuggorna åt även Kokyu ifrån min hand. De andra kattungarna var tyckte inte det smakade gott alls. När Råttan senare fick äta upp resterna tittade de nyfiket på så kanske kan jag övertala fler av kattunarna nästa gång.
Så här såg det ut tidigare. Första gången (fyra dagar sen) serverade jag nötfärs med lite mjölkersättning. Alla tyckte det då var pyton och det blev små kattungetassspår av mjölk på hela golvet. De försökte dessutom fly så snabb de kunde. Inte roligt med detta kladd om tassarna. Och så halt det blev! Under helgen tog jag ett steg tillbaka och försöka mata dem med bara mjölkersättning. Något som inte inte har behövt äta under uppväxten då Råttan fixade det här med diande perfekt trots fem barn. Matade dem med spruta och napp så de skulle på smak för det och känna igen smaken. Kanske att de skulle locka senare. Det var ingen hjödare det heller, så idag när en av fem började äta direkt blev jag jätteglad!
Sen när jag laddade över korten ifrån kameran så hittade jag en bild ifrån förra veckan. Den var så himla söt att jag kände att jag ville lägga upp den. Först när de fick en liten hage utan för bolådan/transportväskan så var det en liten höjdskillnad som var svårt att ta sig förbi. Upp gick lättare men ner desto svårare. Här är det Atemi som stått och siktat en stund för att sen ta sats. Framkroppen kom ner men inte bakkroppen. Baktassarna och rumpan blev kvar och det blev ytterligare en utmaning hur han skulle lösa det problemet.

12 Juni 09 - Att söka kontakt

Dagens inlägg handlar även det om Musubi. Han har blivit så kontaktsökande. När jag kommer till bolådan och pratar med bäbisarna så är det alltid han som vaknar först och kommer emot mig och vill bli upplockad. Han får då kommer upp på sängen som står bredvid och springa och busar lite. Han kryper gärna ner i knät och busar där. Här han har satt sig i mitt knä när jag satt i skräddare. Som tur var hade jag kameran nära och kunde ta kort på honom när han tittade upp mitt i buset.

Tillslut dock när han busar en stund blir en han trött och ska ta en klassisk sovpaus mitt i allt som kattungar gör. Då stannar han gärna i knät och sover hos mig. Sen har han en så skön sovstil. Han får hjärtat att hoppa så där lite extra bara av att titta på honom. Okej, ja jag älskar Råttis bäbisar!

11 Juni 09 - Vilken färg?
Idag kommer lite bilder på den sista kattungen som föddes - Killen Musubi. Det är hans färg jag går bet på. Redan när fostersäcken kom ut så såg hans ränder mkt mörkare ut än sin cremebror och röda systrars. Jag har haft funderingar på vad han har för färg egentligen. Han har haft en grundfärg som varit grädd/cremefärgat men mönstret har sett mörkare ut och tonat i blått/lila. Sen har jag haft funderingar på om man skulle varit maskad - antingen tonk eller burma. Men det känner jag inte stämmer helt heller. Har även fått kommentarer att han kanske kan vara frostad, men min tidigare kunskap om frostning är att det ska vara åt det vita/silvergrå håller då. Det tycker jag inte det är här.
Vad skulle du gissa på?

Nyfödd och med mkt gula fostervätskor kvar.


Nyfödd men torr i pälsen, ca 1 timme gammal(?)


Tre veckor gammal. Pälsen är tunnare och mönstret ser ut att vara åt det lila hållet. Han har mkt veckad skrynkelhud.


Tre veckor gammal. Här syns att fliten på huvudet ser mkt blåare. Är han ngn av de röda färgerna tycker jag att huden borde vara rödare likt hans röda syskon.


Tre veckor gammal. Från vänster - Cremekillen, Röd syster & mysko färgade killen. Här tycker jag det syns att han skiljer sig ifrån sin cremefärgade bror. Cremens mönster är varmare och rödtonat.


Tre veckor gammal. Nosen och ansiktet tycker dock inte visa på någon mask. Pälsen i ansiktet tycker jag har kvar den cremeton som fanns som liten.

9 Juni 09 - Redan svårt att fota

Jag kom på att det kunde vara kul att även ta gruppbild. Det var dock lättare sagt än gjort. Kattungarna har nu börjat intressera sig mera för omvärlden och inser att det här med skakiga ben inte är ett hinder. De kommer rätt snabbt iväg, men bara framåt. På kvällarna när det är tid för vägning så får de röra sig lite på sängen. De sätter fart snabbt och när de kommer för nära kanten får man vända dem så går det lika snabbt åt andra hållet. Det är härligt att se hur de utvecklas till katter. Som nyfödda är de mest som små korvar som ligger och diar. Nu är de mera som katter och börjar söka kontakt med omvärlden.


Under helgen har vi har även flyttat deras bolåda. Efter förlossningen (som var på sängen för att få utrymme och möjlighet att komma åt) har de fått bo i den stora transportväskan som normalt rymmer två skogisar under bilfärder. För att komma in i den finns en öppning i taket. I den hade jag dessuto men nerklipp kartong. Vi har väldigt varmt i denna lägenhet och öppnar gärna för att vädra för att klara oss. Och för att skydda bäbisarna emot drag har de fått bo i våran klädgarderob. Första steget var att ta bort kartongen och låta dem röra sig i hela väskan. Nu har vi flyttat runt lite i sovrummet och ställt väskan bredvid sängen. Råttan var först lite vaktande men bäbisarna tyckte det var spännande att se mera. Skogisarna ser bäbisarna mera och vill gärna sitta och titta på dem. De är nyfikna och tycker de luktar konstigt men är nog lite äckliga ändå. Nästa steg så ska vi ha en liten hage som en begränsning av rummet innan de börjar äta fast förda och blivit rumsrena.

Kattungarna har nu även fått namn. Äntligen :-D Jag visste att jag ville döpa dem med namn ifrån kampsporten Aikido som jag tränat i fem år. Det har varit min tanke flera år innan jag började med uppfödning att första kullen skulle döpas med Aikidotema. Namnen och förklaringar till dem finns på kattungesidorna.

4 Juni 09 - Besök hos Jina och Poppys bäbisar

Glad i hågen skulle jag åka tåg upp till Karlstad innan Jina skulle flytta till Eskilstuna. Väg på tågstationen inser jag att jag glömt min mobiltelefon hemma där jag givetvis hade bokningsnummret inskrivet. Tiden är för knapp att åka hem och tillbaka och samtidigt hinna med tåget. Himla tråkig när att var bokat och bestämt. Jag såg dessutom fram emot att åka på utflykt och hälsa på. Det blev till att lämna sambo Johan på jobbet och ta våran bil. Kändes som en onödig utgift och inte direkt klimatsmart men men. Ibland blir det så. Fanns ingen nytta med att bli arg eller upprörd då det ändå inte skulle hjälpa.

Det var underbart att vara där uppe på besök. Roligt att träffas utanför utställningssammanhang. Utställningsmiljön är ju inte så naturlig och gör oftast många katter lite stressade. Nu fanns möjlighet att träffa dem hemma. Himla kul även att träffa Poppys bäbisar. Hennes kull och min ska bli så härlig att få följa och se hur de utvecklas även som vuxna. Poppys bäbisar hade redan hunnit bli fem veckor och hade nu börjat äta så smått.

1 Juni 09 - Riktiga katter

- Men mamma jag har ju kammat mig innan fotograferingen.
Idag har jag gjort veckans försök till porträttbilder. Även om inte alla kattungarna var på fotohumör och gjorde det bästa för att visa sig ifrån sin bästa sida så gick det lättare än när de var ett par dagar gamla. Råttan är inte lika hispig och kattungarna är inte lika pipiga. De ser nästan ut som riktiga katter nu. Ögonen är öppnade och de har börjat lokalisera omgivningen. Oftast pigga och reagerar mera när jag kommer till dem.
Angående cremekillen med den blåa tonen som jag inte riktigt vetat vad han är för färg. Misstänker stark att han kommer att bli blåmönstrad med antingen tonkanesmask eller burmamask. När jag studerat stamtavlorna så finns möjligheter för båda att inträffa men största sannolikheten är att det är tonkanesmask.

20 Maj 09 - Fullt i mjölbaren

Det var lite trögt i börjarna för kattungar att hitta spenarna och dricka. Sugpreflexen hade de och försöka snutta lite här och var, tyvärr ger inte här och var så mycket näring. Vi första vägningen hade dock alla gått upp i vikt utom den störa röda tjejen. Hon hade gått ner lite under första dygnet. Minstingen som bara vägde 70g vid fördseln har redan kommit ikapp sina syskon.

Igår pratade jag med många vänner som var intresserade av hur det hade gått. En kompis sa: "Kristina jag kan inte fatta att du har ÅTTA katter nu". Hur gick det till funderade jag på. Åtta känns så mycket när jag normalt har tre. Jag började där få känningar av hur det kommer att bli senare i sommar när de kommit upp i värsta kattungebusåldern. Jag trodde inte riktigt att det var så många som fem i Råttans mage. I början av dräktigheten var hon så liten att jag skickade på 1-3 stycken. Men sen la hon på sig och jag kunde känna fosterrörelser på båda sidorna av magen. Så det var i alla fall två. Kanske kanske kuna nästan gissa mig till fyra. Men det var max. Jag trodde snarare på tre. Tänkt vad jag hade fel. Men tänk hur många bäbisar jag kan gosa!

19 Maj 09 - Bäbisarna har kommit

Nu har äntligen bäbisarna kommit. Jag och Råttan tog det lugnt hela dagen igår. Hon ville inte lämna mig och det kändes i maggropen att det var på G. På kvällen orkade inte min rygg av att sitta i sängen längre så jag fick till vardagsrummet för att titta på en film för att fördriva väntan. Råttan kom givetvis efter och la sig bredvid med. Efter en stund började hon få mera värkar (kring halv nio). Hon pratade mycket med matte och det var magsmekningar som gällde. Hon är normalt väldigt mammakär och det märktes tydligt denna kväll. Jag kände mig väldigt speciell och älskad när hon så gärna ville vara hos mig för trygghet. När de varit mera ihållande en stund så tog jag henne i famnen och bar henne tillbaka till sovrummet och födslolådan på sängen.

När vi kom till sovrummet så fortsatte värkarna och hon uppskattade den lite mindre lådan till födseln så hon kunde ta spjärn samtidigt som värkarna kom. Vid 22-tiden kom första bäbisen. Vilken häftig upplevelse! Vilken glädje att få ta den av denna födelse. Vilken lycka och kärlek! Jag kände mig otroligt hedrad att få vara med om denna fantastiska upplevelse. Första bäbisen var mörk och efter en stund såg jag att den hade ett rött bakben och visste då att det var en padda. Perfekt att kunna ha den rumpan som referens när jag skulle könsbestämma de andra. En padda är inget annat än tjej. Denna padda blir nog som lik mamma för hon visade tydligt tecken på att vara en bestämd madame som skulle ta för sig. Piper högt och mycket, och slåss intentsivat med sina syskon om spenarna.

I tät följd kom sen ytterligare syskon. Nr2 (22.18) en rödtjej, nr 3 (22.36) en cremkille, nr3 (23.01) en liten röd tjej. Alla dessa kattungarna kom ut med huvudet föra och med två snabba värkar. Kändes som de rann ut när värkarna kom. Väldigt snabbt och smidigt må jag säga.

Efter detta visste jag inte om det var slut, men en hård köl fanns fortfarande kvar på Råttans vänstra sida. Vissa antydningar till värkar fanns, men var ännu osäkert. Sen kom värkarna ordentligt. Denna bäbis kom med rumpan först utan att det var sätesbjudning. Men den tog mera tid och satt still under en längre tid halvvägsute. Det syntes att det gjorde ont.


Tillslut kom den ut (23.46) och färgen började genast förbrylla mig. Genom fostersäcken hade den sett ut att ha mörka ränder och väl ute såg den lite helt ut som sitt cremefärgade syskon. Utan lite lätt blåtonad. Blå skulle jag känna igen, men denna var ljusare. Förtillfället chansar jag på lila, men kan lika gärna kunna vara tonk-maskad eller bara en creme som fuskar. Vi får se hur den utvecklas.

Jag samanfattar förlossningen med att det var en väldigt häftig upplevelse. Och jag känner mig otroligt hedrad att få uppleva det. Min älskade Råtta har blivit mamma till en hel hord med bäbisar som verkar må bra. Än så länge vill jag inte tänkt på hur det kommer bli senare i sommar med fem stycken vilda bäbisar överallt. Men jag tror det kommer bli mycket kärlek

18 Maj 09 - Denna väntan
Här är allt lugnt för tillfället. Hela dagen har Råttan och matte varit tillsammans och tagit det lugnt. Mycket maggos har det blivit. Råttan har helt enkelt helst velat vara i mitt knä, liggandes på rygg med magen i vädret. Matte ska stryka med handen på magen så att Råttan nästan somnar. Jag kan väl sammanfatta det med att jag har varit rätt så okuperad idag. För en stund sedan såg jag värker som jag antar var förvärkar, men nu är allt lugnt och hon har installerat sig i födslolådan. Vi väntar med spänning :-D

17 Maj 09 - Svårt att tvätta sig

Nu är det inte många dagar kvar på dräktigheten och nu sista veckan har hon varit allt mer påverkad av dräktigheten. Det märks att det är påfrestande. Inga bara magen som är så stor att det inte går att tvätta sig mer än på framkroppen, men även att det gör henne mer utmattad. Hon sover mera än vanligt och sömnen störs hela tiden av alla popcorn i magen som rör sig ordentligt när hon sover. Ibland syns det att de rör på sig jättemycket och hon försöker hela tiden ändra sovposition för att lyckas hitta något mer bekvämt. När jag ser hur mycket det tar på hennes krafter funderar jag på om jag verkligen ska skaffa barn själv. Det verkar inte vara någon lätt match att bära på extra liv i magen.

Tidigare trodde jag att förlossningen skulle bli på utsatt dag, alltså på tisdag eller under onsdagen. Hennes mor har hållit sig ungefär rätt på dagen så jag har hoppats på att det skulle ha gått i arv. Men redan i måndags på dag 57 gick vad vi misstänker vara hennes slempropp. Tydligen kan de komma upp till en vecka innan men jag blev ändå nervös över att kattungarna skulle kunna komma förtidigt. Då insåg jag att förlossningen var nära - Bara en vecka, det är ju nära! Allt måste fixas som inte är gjort innan... Eeeiiii!!! Pirrigt värre. Framför allt då vi hade en bokad utställning med Pussel på lördagen. Då började jag fundera på vad vi egentligen tänkte på när vi anmälde honom. Var det verkligen så smart så nära inpå den beräknade förlossningen? Som tur var hade vi möjlighet till kattvakt som kunde titta till Råttan och utställningslokalen ligger nära. Dessutom hade vi förvarnat vänner som även skulle ställa under lördagen att de eventuellt skulle få kolla till Pussel om vi var tvungna att åka hemåt. När vi ringde hem under dagen för att höra hur det gick fick vi veta att hon till största delen låg och sov i våran säng. Då känner jag mig nästan lite väl mammig. Hon saknade tydligen inte oss jättemycket heller för hon tokjamade inte så mkt när vi kom hem som hon normalt gör när jag varit borta förlänge enligt hennes tycke.

Nu har jag inte mer inbokat som jag ska åka på innan förlossningen så nu får Råttan ha sin matte hemma på heltid. Känner mig lugn inför förlossningen och tänker ta det så lugnt jag kan. Det som jag inte ordnat nu, det får vara. Håll tummarna nu för det känns på henne som om det inte kan vara så himla många dagar kvar.

16 Maj 09 - Pussel äntligen på utställning

Äntligen har Pussel fått komma iväg på utställning i vuxen ålder. Jag har bara ställt honom som ungkatt innan och alla gånger jag anmält honom som vuxen har något kommit emellan som gjort att vi inte kunnat åka. Nu när Råttan är dräktig och jag tycker mycket om kattutställning så i brist på att Råttan inte får ställas anmälde jag Pussel.

Jag åkte dit med glädje och utan prestation då jag vet att Pussel inte är fullt så typad, framför allt hans profil är inte så rak. Men han slog en yngre hankatt som var knappt ett år och inte så välutvecklad ännu. Nu när Pussel är fyra år så tror jag inte att han kommer att utvecklas så mycket mera längre men han är välutvecklad tillskillnad emot hur skogisar brukar se ut på utställning. Pussel fick kommentarer om en väldigt fin kroppsbyggnad och att pälsen var av toppenkvalite. Även att han gav ett ordenligt härligt intryck när han kom till domarbordet. En rolig sak var att domaren kommenterade att han hade en "troubles look" vilket berodde på hans mer horisontala ögonform. Att han såg bekymrad ut som om han hela tiden funderade på något. Jag har inte tänkt på det i de termerna innan men det stämmer ju!

Pussel var väldigt lugn och lätthanterlig på utställningen. Inte fullt så nervös han varit tidigare. Jag är helt klart nöjd med utställningsdagen och jag är jättesugen på att anmäla honom till någon fler utställning.

Äldre inlägg