När jag åker iväg kommer dimman i mjölkvita sjok, luften är rå och fuktig.
Sedan, några timmar senare efter en varm kopp te och ett varmt samtal, möter jag en ny värld när jag kliver ut på kullerstensgatorna. En förvandling! Luften är klar och alla träd och buskar, minsta lilla kvist är klädd i gnistrande vita kristaller.
Jag ler när jag åker bussen hem, på ömse sidor om vägen står träden i blom!
Små, små vita skinande blommor. Andlöst vackert!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Att vara bön När människan själv blir till bön Bönen förkroppsligad, tar gestalt Som ett träd som i sig själv är bön sträcker sina gren...
-
I natten I utmarkerna bortom mina resurser bortom min kontroll Irrar vid gränstra kterna ödsliga vidder Utkastad Vantroget ser jag mig o...
-
Gryning Jordens andedräkt svävar över åkrar och ängar Sveper sin mjuka filt Slipar av det vassa och kantiga Solens milda varsamma strålar Oc...
-
"Under omprövning" En antologi om konst, kanon och kvalitet Antologin "Under omprövning" (red. Johan Lundberg) kommer...
Anna, allt du skriver... det är så vackert. Vad ska man svara?
SvaraRadera