Bulletin för trädgårdshistorisk forskning Nr 19-20, 2006-2007 ISSN 1652-2362 Redaktion: Maria Flinck, Inger Ernstsson, Hanne Romanus Haas Efter ett års uppehåll återkommer nu Forums bulletin med ett extra tjockt illustrerat dubbelnummer. Vi är glada att så många forskare, inom trädgårdshistoria och angränsande områden, generöst bidragit med artiklar, forskningspresentationer och recensioner. Bulletinen har också fått nytt utseende formgivet av Viktoria Olausson. Rapporter Säg det med blommor! Forums årsmötesseminarium 2006 Bengt Arvidsson 3 Projekt Nydala klosterträdgård – att med historien som varp väva dagens kulturengagemang Hanne Romanus Haas 4 Projekt ”Skaparkraft Mälsåker” och arbetsgruppen för slottsparken Viveka Hoff 6 Litteratur och källor till etnobiologisk kunskap Det 7:e årliga etnobiologisymposiet 17 – 18 oktober 2006 Maria Flinck 9 Artiklar Blomstermaleri og gartnerkunst Margrete Floryan 10 Främmande blomster i hus och trädgård Maria Flinck 12 Blomsterspråket – en forskningsintroduktion Bengt Arvidsson 14 Trädgårdsprojekt på Kaggeholm Elin Göransson 18 Fossila lämningar av trädgårdsväxter Jens Heimdal 19 Nordiskt tema Kulturplanternes kulturarv i Danmark - et arbejde i sin spæde begyndelse Helle Ravn 22 Inventering av kulturväxternas genresurser och deras kulturhistoria i Finland Merja Veteläinen, Merja Hartikainen, Maarit Heinonen & Kristiina Antonius 24 Inventering av prydvekster i Norge - innsamling og klonarkiv Per Arvid Åsen 26 Programmet för odlad mångfald inventerar och bevarar Sveriges gröna kulturarv Eva Jansson & Jens Weibull 28 Pågående forskning Antagna doktorander: Svenska trädgårdshandböcker från 5 århundraden - ett texthistoriskt avhandlingsprojekt Andreas Nord 30 Kompletterande resurser i det tidiga 1600-talets agrara samhälle enligt de äldre geometriska kartorna (1630-1655) Pia Nilsson 31 Handelsträdgårdar i Sverige ca 1900-1950 Inger Olausson 32 Utviklingen av 1800-tallets folkepark på Bygdø Kongsgård, Oslo Björn Anders Fredriksen 33 Forskningsprojekt Kvinnliga trädgårdsarkitekter i Sverige under 1900-talets första hälft – mot en professionell yrkesidentitet Catharina Nolin 34 De förlinnéanska och linnéanska svenska växtnamnen, ett stycke kulturhistoria med europeiska förtecken. Inger Larsson 35 Avhandlingar: abstract Variation in common lime (Tilia x europaea L.) in Swedish gardens of the 17th and 18th centuries Rune Bengtsson 36 Landerierna i Göteborgs stadsbyggande (English abstract) Gunilla Enhörning 37 Garden Art and the Bourgeoisie 1750-1850. Social, political and economic aspects of garden art in the south of Norway with a focus on plant import. Annegreth Dietze 38 Liv, lust och mening - om krukväxternas kulturella betydelser (English abstract) Clas Bergvall 39 Uppsatser/Examensarbeten: sammanfattning Kopparbergets hängande trädgårdar. Bergsmännens trädgårdar kring Falun under stormaktstiden. André Strömqvist 40 Nybarock i naturparken – några teman i Erik Bülow-Hübes verk sett genom Skogsö kyrkogård och kapell i Saltsjöbaden Liisa Wihman 41 Lustgård och Oeconomia. En analys av trädgårdens formspråk i två samtida verk från brytningstiden mellan nordeuropeisk senränessans och fransk barock i 1650-talets Sverige. Eva Björkman 42 Prästgårdsträdgårdar. Barndomsskildringar från 14 prästgårdsträdgårdar i Växjö stift (English abstract) Emma Franzén 44 Lövgångens historia och framtid – en studie av Skabersjös och Vrams Gunnarstorps lövgångar Patricia Vinkka 45 En analys av parkskötseln på Eriksbergs slott och Åkers styckebruk - utvärdering av tekniska och historiska aspekter på dagens skötsel Herman Carl C:son Friedländer 46 Recensioner Internasjonale strömninger i hagekunsten. Parken og hagen på Bogstad restaureres. (Hanne Romanus Haas) 47 Elisabeth Hyde: Cultivated Power. Flowers, Culture, and Politics in the Reign of Louis XIV. (Maria Flinck) 48 Lotte Möller: Tre mästare. Tre trädgårdar. Per Friberg, Gunnar Martinsson, Sven-Ingvar Andersson. (Madelaine von Essen) 49 Säg det med blommor! BENGT ARVIDSSON I samband med Forums årsmöte 9 november 2006 i Kungliga Bibliotekets hörsal i Stockholm hölls ett halvdagsseminarium på temat “Säg det med blommor. Ett seminarium om blomsterspråk, blomsterur och krukväxter”. RAPPORTER Syftet med seminariet var i första hand att lyfta fram det s.k. blomsterspråket, som blev vanligt under 1800-talet. Den välkända slogan “Säg det med blommor” sammanfattade föreläsningarna, som på olika sätt lyfte fram dels blomstersymbolik i allmänhet men också några aspekter när det gäller växternas roll i det sociala livet. Blomsterspråksböckerna hade uteslutande en funktion i umgängeslivet, och nära blomsterspråksböckerna stod blomsteralmanackorna och blomsteruren. Under 1800-talet gjorde också krukväxterna på allvar sitt intåg i människors hem och bostäder. Professor Görel Cavalli-Björkman, forskningschef vid Nationalmuseum, inledde seminariet med en föreläsning om växtsymbolik i konsten i anslutning till den under våren 2007 kommande utställningen “Blomsterspråk” på Nationalmuseum i Stockholm. Innehållet i föreläsningen, liksom bilderna som visades, återfinnes till stora delar i utställningskatalogen Blomsterspråk. (Stockholm 2007). 26 april arrangerade också Görel Cavalli-Björkman en visning av utställningen för Forums medlemmar. Sedan presenterade fil. kand och trädgårdsantikvarie Maria Flinck sitt pågående bokprojekt om krukväxtodlingens historia i Sverige från 1530 till idag, där etnologiska aspekter fördes fram. Titeln på föreläsningen var “Främmande blomster i hus och trädgård”, och behandlade de exotiska växter som prydde trädgårdar och orangerier under 1600och 1700-talen. (Föredraget finns längre fram i Bulletinen) där delar av materialet finns med. Avslutningsvis presenterade fil.dr. Wolfgang Undorf, chef för Enheten för bokhistoria, ett urval av de blomsterspråksböcker som finns i Kungliga Bibliotekets ägo. Wolfgang Undorf hade gjort en förteckning över böckerna för utdelning vid seminariet, en förteckning som Forums medlemmar kan beställa från Bengt Arvidsson. Längre fram i Bulletinen uppmärksammas blomsterspråket ytterligare genom Margrethe Floryans artikel “Blomstermaleri og gartnerkunst” som är en sammafattning av en utförligare artikel “Blomsterbede, buketter og betydninger” från utställningskatalogen Dansk Blomstermaleri. J.L. Jensen og hans kvindelige efterfølgere. (Øregaard Museum 2006). I “Blomsterspråket - en forskningsintroduktion” presenterar Bengt Arvidsson sin forskning om de teologiska uppbyggelseböckernas betydelse för blomsterspråkets utveckling under 1700- och 1800-talen, och där behandlas även några av de böcker som visades av Wolfgang Undorf vid seminariet Seminariets två sista föreläsningar behandlade blomsterspråket i mer egentlig betydelse. Med utgångspunkt i Carl von Linnés blomsterur föreläste fil.dr. i systematisk botanik Karin Martinsson om “Blomsterur och blomsteralmanackor”. Karin Martinsson utgav 2003 boken Linnés blomsterur (Stockholm) Bengt Arvidsson, teol. dr. tdbengt.arvidsson@bredband.net 3 Bulletinen nr 19-20, 2006-2007 Projekt “Nydala klosterträdgård” – att med historien som varp väva dagens kulturengagemang HANNE ROMANUS HAAS under vintern 2006 togs pollenprover som under hösten 2007 kommer att analyseras. Förhoppningen är att pollenundersökningen ska kunna berätta om hur landskapet odlades upp under klostertiden även om frågorna om munkarnas köksväxtodling finns kvar obesvarad. Från klostertiden i Nydala känner man väl till vilka markområden som munkarna förfogade över via bl.a. donationsoch gåvobrev men kunskapen om hur själva klosteranläggningen såg ut och vad som fanns närmast vet man i princip ingenting om. Den enda skriftliga uppgiften om odlingar vid Nydala kloster som hittills har påträffats är ett stycke om en fruktträdsplantering i C.B. Trozelius Landtmanna genväg till Frukt-Trän …, (Lund 1780), som Maria Flinck uppmärksammat: ”Häfdatecknare berätta dessutom, huru som ArcheBiskopen i Lund, Anders Sunason, frikallade Closter Brödernas Gods Nydala ifrån alt tionde gifvande af den jord, som de sielfva, å egen bekostnad, upodlat, omgärdat ock med frucktträn beprydt (g)”. I juni 2007 var projektet formellt avslutat och här följer en kort sammanfattning av vad som har genomförts, något om resultatet och hur arbetet går vidare. Nydala kyrka med sina klosterruiner ligger ca 2 mil nordöst om Värnamo. Grundat 1143 av franska cisterciensermunkar var det tillsammans med Alvastra landets tidigaste munkkloster. Enligt klosterregeln skulle klostret vara självförsörjande och innanför klostermuren skulle allt nödvändigt finnas såsom vatten, verkstäder och trädgårdar. Efter att Gustav Vasa drog in klostrens mark till staten 1527 kom Nydala kloster till stor del att läggas i ruiner och plundras på sitt byggnadsmaterial. På 1670-talet restaurerades den östligaste delen av klosterkyrkan av familjen Ridderhjelm som bodde i den intilliggande herrgården. Kyrkan återinvigdes 1688 för att därefter fungera som sockenkyrka vilket den fortfarande gör. När Nydala byalag 2002 tog kontakt med undertecknad, landskapsarkitekt på Värnamo kommun, fanns en önskan om att vid resterna av klostret anlägga någon form av trädgård efter medeltida förebild. En projektidé initierades för att arbetet skulle inledas med en arkeologisk undersökning och efter en förstudie 2003 sköt Värnamo kommun till medel för en mindre utgrävning. Undersökningen leddes av arkeolog Ann-Marie Nordman från Jönköpings läns museum och syftet var att söka efter odlingsspår men också för att försäkra sig om att den mark som var intressant för en ny trädgård inte innehöll värdefulla arkeologiska lämningar. En rapport från grävningen kan läsas på www.jkpglm.se/arkeologi/projekt/nydala.html Bristen på fysiska spår och skriftligt material har inneburit att projektet har fått gå vidare genom att samla in mer generell kunskap om cistercienserna och den medeltida trädgårdsodlingen i Sverige och Norden. Sex seminarier har genomförts och samtliga har dokumenterats i rapporter som finns på hemsidan (se nedan). De tre första seminarierna inriktades på cistercienserna och deras ankomst till Norden och Sverige, deras byggnadskonst och betydelse för det medeltida samhället samt medeltidens andliga värld. I det fjärde seminariet diskuterades vad vi idag känner till om våra medeltida trädgårdsväxter och vilka tolkningar som finns av källor om trädgårdsodling under perioden. Det sista och avslutande seminariet i serien inriktades på frågor om rekonstruktion, återskapande och hur vi väljer att berätta om vår tidigare trädgårdskultur. Ett viktigt komplement till de öppna seminarierna var ett mindre diskussionsseminarium, en s.k. tankesmedja, som arrangerades för att få tid till mer djuplodande diskussioner mellan projektets arbetsgrupp och några inbjudna, externa gäster som arbetat med historiska anläggningar. Tyvärr visade grävningen inga synliga spår av trädgårdsodling såsom odlingsbäddar, gångar eller trädgårdsföremål. Däremot hittades i ett av schakten väster om kyrkan spår av vad som kan ha varit ett dike och här togs jordprover som analyserades av Ann-Marie Hansson vid Arkeologiska forskningslaboratoriet i Stockholm. Resultatet visade på fröer av fuktälskande arter samt fyndet av ett frö av lungrot (Chenopodium bonus-henricus) eller den Gode Henriks målla som den också kallas. Lungroten är den enda fleråriga växten i mållafamiljen i Sverige och är känd för att tidigare ha odlats som köksväxt och också använts medicinskt. Den kan således ha odlats i Nydala under klostertiden. Förutom seminarier har det arrangerats föreläsningar, utställningar och studieresor. En längre studieresa till klosteroch trädgårdsanläggningar i Tyskland, Frankrike, Belgien och Holland var viktig för att sätta in Nydala kloster i ett större sammanhang, men också för att se både goda och mindre bra exempel på hur man vid andra klosterlämningar berättar sin historia. Genomgående var det i första hand anläggningarnas byggnadshistorik som visualiserades medan berättelserna om de försvunna trädgårdarna och deras betydelse för platsen saknades. Reseberättelser kommer att läggas in på hemsidan. Den arkeologiska undersökningen följdes av en georadarundersökning. Denna gav ingen ytterligare information och 4 Bulletinen nr 19-20, 2006-2007 RAPPORTER Tidigare har det via Forum rapporterats om projektet “Nydala klosterträdgård” och dess arbete med att bygga upp en trädgård efter medeltida förebild vid resterna av Nydala kloster. Projektet initierades 2002 och har varit ett samarbete mellan Värnamo kommun, Jönköpings läns museum, Länsstyrelsen i Jönköpings län och de lokala organisationerna i Nydala med byalag, församling och hembygdsförening. Skissen visar hur den nya, medeltida trädgården är tänkt att se ut. Den är placerad intill portkapellet och resterna av den gamla klostermuren. I mitten ligger ört- och kryddgården som sommaren 2007 anlades till halva sin slutliga utbredning. Till vänster i bild syns den kommande humlegården. I hörnan mot portkapellet finns plats för bord och bänkar och kompletterande informationsskyltar. RAPPORTER Arbetet inom projektet har förutom ambitionen att söka kunskaper och inspiration för själva trädgårdsanläggningen också styrts av en vilja att visa upp Nydala kloster som ett intressant lokalt och regionalt kulturarv som kan användas idag. Studiecirklar har genomförts och ett nätverk för skolan bildades för att inspirera framförallt grundskolelärare till att göra temaarbeten om medeltiden. I det arbetet blev Nydala ett naturligt och uppskattat besöksmål bland lärare, elever och föräldrar. Under våren och sommaren 2007 har den första etappen av den nya trädgården anlagts och den invigdes den 4 augusti. Den nya trädgården kommer att bestå av fyra delar: Kryddgård, humlegård, arbets- och informationsyta samt den befintliga, öppna gräsyta som är tänkt för tillfälliga arrangemang. I år har hälften av kryddgården anlagts med sju upphöjda bäddar samt gångsystem. Denna trädgårdsdel hämtar sin form från den första kända klosterplanen i S:t Gallen (Schweiz ca 820) med rektangulära bäddar och symmetriskt gångsystem. Fullt utbyggd kommer denna del att omfatta 14 växtbäddar. Förutom själva planlösningen kommer trädgården att visa andra tidstypiska inslag som är rimliga att finna i en cisterciensisk klosterträdgård såsom upphöjda bäddar och flätstaket som inhägnad. Själva inhägnaden samt den intilliggande humlegården är planerad att anläggas 2008. En fortsatt utbyggnad beror på hur en ökad skötsel kan hanteras. Nydala har dock en betydligt mer komplex odlingshistoria än så och denna är i princip helt okänd. Under projektets gång har det blivit allt tydligare att man måste se till platsen som en helhet där kloster, herrgård och landskap är sammanflätade. För Nydalas del är dessa också tydligt visuellt urskiljbara. En önskan är att ytterligare arbeten och studier kan ske som bidrar till en bättre helhetssyn på området. Det skulle sannolikt också innebära en bättre förståelse av klostrets betydelse för omgivningen och för Nydalas utveckling fram till idag. Just nu väntar man på att åter få en grupp munkar boende på platsen, men denna gång i herrgårdens huvudbyggnad. Eftersom den odlade ytan inledningsvis är begränsad så är det även enbart ett fåtal växtsorter som visas upp just nu. Under 2007 kommer ca 10 olika växtsorter att planteras. Växtlistan som föreningen arbetar med är dock omfattande och bygger på bland annat arkeologiska fynd i Sverige och Danmark, växtlistor från S:t Gallen-planen, Walahfrid Strabos dikter (Schweiz/Frankrike 840-talet) och växtbeskrivningar av Henrik Harpesträng (Danmark, ca 1240). Vilka växter som slutligen hamnar i växtbäddarna beror på vilka sorter som går att få tag på, hur dessa kan tänkas förhålla sig till ett äldre växtmaterial och hur de kan ha använts i ett kloster. Här måste de ansvariga efter bästa förmåga hålla sig uppdaterade med vad som händer inom forskningsområdet och hålla kontakt med dem som arbetar inom ämnet. Tanken är att som i Tycho Braheträdgården på Ven kontinuerligt arbeta med att närma sig ett historiskt växtmaterial genom att plantera men också byta ut när så är befogat. En ambition är också att kryddgården liksom humlegården ska kunna ge en bild av att vara i bruk. Detta innebär att en del av de växter som odlas behöver vara i sådan mängd att skörd är möjlig. Utbudet av växtmaterial kan därför variera från år till år. Den nybildade föreningen Nydala klosterträdgård har efter projektets avslutning tagit över trädgården och dess skötsel. Föreningen är ideell och med det som förutsättning kommer trädgården att successivt byggas ut och utvecklas vidare. Ambitionen är att undertecknad, som ledamot i föreningens styrelse, tar fram ett program för trädgården under föreningens första år med utgångspunkt i de diskussioner och överväganden som har gjorts under projektets gång. Projektets hemsida www.nydalaklostertradgard.se har övertagits av föreningen som också kommer att ha hand om all den dokumentation som tagits fram inom projektet. Förutom arbetet med själva trädgården kommer föreningen även att arbeta för att genomföra olika arrangemang såsom föreläsningar, studiecirklar och studieresor på temat medeltid, äldre växter och klosterhistorik. Här hoppas man att inte bara nå lokalbefolkningen utan även kunna ha ett utbud som kan locka intresserade runt om i landet. Hanne Romanus Haas, landskapsarkitekt Värnamo kommun hanne.haas@yahoo.se Projekt “Nydala klosterträdgård” har fokuserat på den medeltida klosterepoken och dess ört- , krydd- och köksväxtodling som kan tänkas ha skett i klostrets direkta närhet. 5 Bulletinen nr 19-20, 2006-2007 Projekt ”Skaparkraft Mälsåker” och arbetsgruppen för slottsparken VIVEKA HOFF Mälsåker ägs och förvaltas av Riksantikvarieämbetet (RAÄ), som även är initiativtagare till projektet och har stått för projektledningen. Projektet finansieras i huvudsak med pengar från RAÄ, Svenska ESF-rådet i Södermanland (Europeiska Social Fonden) samt berörda arbetsförmedlingar. RAÄs mål är att Mälsåker långsiktigt ska bevaras samtidigt som det ska vara en resurs i den regionala utvecklingen och i kulturmiljöarbetet i landet. ESF-rådets mål är att projektet ska leda till ökad anställningsbarhet och företagaranda för deltagarna. Arbetsförmedlingarna vill få ut sina sökande i arbete. Projektet betecknas som ett utbildningsprojekt och bedrivs i både slottet och parken inom fackområdena stuckatur, snickeri, konservering och parkvård. För varje område finns en eller flera instruktörer. Projektet bemannas med långtidsarbetslösa. Antalet anställda varierar månad för månad men grundtanken är att 4-5 personer ska arbeta inom varje område. Projektet väntas avslutas i sin helhet i november 2007. Programmet för parkarbetenas upplägg formulerades utifrån två utgångspunkter. Den första var att alla arbeten och undersökningar som utfördes baserades på det vårdprogram (Hoff 2002) och den vårdplan (Elg, Hoff, Lagerström, Norrman 2005) som tidigare upprättats för parken på beställning av RAÄ. I slutet av denna rapport finns en lista med rapporter utförda under projektet samt andra relevanta publikationer. Den andra utgångspunkten var att vi behövde komplettera och uppdatera vårdprogrammet och vårdplanen med information innan vi kunde göra några ingrepp eller åter- Parkgruppen För parkens del söktes personer med akademiska erfarenheter som landskapsarkitekter, landskapsingenjörer, trädgårdsmästare, lantmätare eller arkeologer. Tre av fyra deltagare visade sig vara arkeologer. Den fjärde deltagaren anställdes av fastighetsägaren för att sköta om de löpande praktiska Parken vid Mälsåkers slott: indelning av skötselområden. Delområdenas namn är en vidarebearbetning av och komplettering till namnen i Vårdprogrammet. (Hoff & Jonsson 2007). Skala ca 1:4000. 6 Bulletinen nr 19-20, 2006-2007 RAPPORTER arbetena i parken. Valet 2006 ledde till ett skifte i politisk majoritet som påverkade möjligheterna att bemanna projektet enligt planerna. Den nya arbetsmarknadspolitiken avbröt finansieringen av både förlängning för redan anställda och nyanställningar. Det medförde att projekttiden för parkgruppen fick förkortas till juni 2007 samt att projektet endast kunde bemannas som planerat under de första sex månaderna. De fyra deltagarna i parkgruppen arbetade i sex månader. Mellan mars och mitten av april fanns bara två deltagare kvar, varav en uteslutande arbetade med skötsel i parken. Resten av projekttiden arbetade jag med rapportskrivning eller, tillsammans med en kollega på institutionen, landskapsarkitekt och lärare i växtmateriallära Roger Elg, med handledning av två trädgårdsmästarstudenter som gjorde praktik på Mälsåker. Jag ansvarade för planering, arbetsledning, dokumentation och fortlöpande presentation av arbetena i parken samt kontakterna med projektledaren och övriga deltagare i projektet, främst platschefen. Under projekttiden arbetade jag två dagar i veckan under 2006 och tre dagar i veckan under 2007. Sedan augusti 2006 bedrivs ”Skaparkraft Mälsåker”, ett Växtkraft mål 3-projekt, vid Mälsåkers slott i Södermanland. marken än vi trott att de skulle göra. Av den tidigaste anläggningen från mitten av 1800-talet hittades inga entydiga bevis. Detta kan bero på att den äldre anläggningen tagits bort i samband med att den nya skapades, eftersom resterna av den yngre anläggningen i princip går ned till steril jord. Grävningen visar också att kulturlagrets djup varierar över ytan. Lagret är tunnast i väster för att successivt bli djupare längre österut. Den plana ytan i Entréträdgården är resultatet av en terrassering där den befintliga sluttningen som området ansluter till i nordväst har tillförts material i sydväst. (Eriksson, Hoff, Jonsson 2007) Utöver den trädgårdsarkeologiska grävningen togs även flera schakt upp under september och oktober då arbetsbodarna på Entréträdgården flyttades från den östra sidan till den västra, vilket innebar att flera el- och avloppsledningar drogs. Detta var en stressig tid för oss i parken eftersom vi ville dokumentera de schakt som grävdes men inte alltid gavs möjlighet till detta då ometableringen skulle gå så fort som möjligt. Dessa schakt bidrog med värdefull kunskap om Entréträdgårdens utseende men innebar samtidigt en väldigt stark åverkan på den bevarade parkanläggningen. De undersökningar och åtgärder som utfördes i parken under projekttiden inleddes med en georadarundersökning (utförd av en konsult). Därefter utfördes en trädgårdsarkeologisk grävning (med hjälp av konsult), en exploateringsövervakning, en nulägesinventering av vegetationskaraktärer, en träd- och buskinventering, framtagande av inventeringskartor i MapInfo och en GIS-databas med inventeringsdata, en digital rektifiering av stora delar av det historiska källmaterialet (av konsult) samt framtagande av en skötselplan. Dessutom har jag, tillsammans med projektdeltagare, hållit ett informationsmöte för aktiva inom parkvårdsområdet samt en föreläsning för studenter på Trädgårdsmästarutbildningen på KY Enköping. Jag har även hållit föreläsningar på landskapsarkitektutbildningarna på SLU Ultuna och Alnarp. Växtinventeringar och kartanalys Det övergripande målet för projektets arbeten med parken var att ta fram en skötselplan som komplement till vårdprogrammet och vårdplanen. Som förstudier till formuleringen av skötselåtgärderna genomfördes två olika vegetationsinventeringar, en nulägesinventering av vegetationskaraktärer och en träd- och buskinventering. Inventeringarna utfördes som komplement och uppdateringar till den inmätning av träd som genomfördes 1996, den artinventering som utfördes 2000 och den fotoinventering som gjordes i samband med vårdprogrammet 2002. Markundersökningar Georadarundersökningen utfördes av UV Teknik, RAÄ. Georadarmetoden har utvecklats starkt under senare år, för mer information om metoden, se UV Tekniks hemsida. Undersökningar genomfördes i en del av parken som ligger direkt norr om slottet och kallas Entréträdgården och en del direkt söder om slottet som kallas Sjögården. Undersökningen i Entréträdgården utfördes dels som en dokumentation av området inför ometableringen av projektets arbetsbodar och dels som förundersökning till den trädgårdsarkeologiska grävningen. Norr om slottet gav radarn utslag för strukturen från förra sekelskiftets anläggning som idag bara kan anas på markytan. Radarn visade också de ingrepp som gjorts i samband med den byggnadshytta som anordnades vid slottet under 1990-talet men som inte dokumenterats. Den gav däremot inga entydiga utslag för 1800-talets anläggning. Söder om slottet fann vi utslag av bevarade rester av ett äldre utförande som vi sett på fotografier från det tidiga 1900talet. Nulägesinventeringen beskriver områdenas vegetationskaraktärer så som de ser ut idag samt de större förändringar i vegetationen som skett sedan den senaste inventeringen 2002. Träd- och buskinventeringen innehåller en inventering av alla träd i parken, både de som tidigare inventerats samt de träd som tidigare mätts in men som inte inventerats. I relation till artinventeringen innehåller träd- och buskinventeringen mer information om exempelvis skador, uppbyggnad och ålder. Under arbetet med inventeringen stod det snart klart att många träd som växte i parken, främst Landskapsparken, inte fanns med på inmätningen från 1996. Över 100 nya träd mättes in med totalstation med GPS-koordinater. Många av dessa träd, uppemot hälften, är inte unga träd som kan tänkas ha ansetts som sly och därför inte mätts in 1996. Varför så många träd inte mätts in är fortfarande oklart. Inventeringsdata samlades i en Exceldatabas. Alla individers placering utifrån dess GPS-koordinater ritades in i MapInfo-kartor (GIS). GIS-kartorna kopplades till Exceldatabasen så att man kan få information om varje individ genom att klicka på dess symbol på kartan. Om möjlighet ges kommer bilder på individer att kopplas till kartan. Kopplingen mellan Exceldatabasen och GIS-kartorna gör att man kan göra ämnessökningar (exempelvis på gamla lindar) utifrån den insamlade informationen och sedan se var Sista arbetsveckan i augusti genomfördes en trädgårdsarkeologisk grävning i den halva av Entréträdgården där det inte stod arbetsbodar. Grävningen leddes av arkeolog Inger Ernstsson. Undersökningen bekräftade inte oväntat det förra sekelskiftets anläggning men visade att resterna låg djupare i 7 Bulletinen nr 19-20, 2006-2007 RAPPORTER ställa någon del av parken. Det blev sedan deltagarnas uppgift att tillsammans med mig ta fram, testa och utvärdera den nya informationen löpande under projektet. Parkgruppens arbete kom att bli en balans mellan ESF-rådets mål att skapa ökad anställningsbarhet och företagaranda hos deltagarna, och fastighetsägarens önskan om att se synliga resultat i parken och min ambition att bedriva och utveckla god parkvård. I praktiken blev de genomförda undersökningarna och åtgärderna en kompromiss mellan att låta deltagarna få delta i så många delar av parkvårdsprocessen som möjligt, och att försöka genomföra praktiska åtgärder i parken och att genomföra förberedande undersökningar och inventeringar som tillgodosåg parkens behov. Att måna om parkens värden inom ramen för ett projekt som detta medförde att vissa motstridiga intressen konsekvent fick försöka överbryggas. Som instruktör hade jag många samtal med projektledaren och med platschefen om vem som skulle ansvara för vad, vad som skulle genomföras och hur det skulle gå till. Publicerade rapporter de efterfrågade träden växer i parken. De båda inventeringarna ger en fördjupad bild av parkens vegetationshistorik som utgör ett viktigt komplement till våra kunskaper om parkens strukturer i form av alléer, gångvägar o.s.v. Riksantikvarieämbetet 1997 Byggnadshyttan Mälsåker 19931996. Icke publicerade rapporter Den fördjupade vegetationshistoriken har legat till grund för skötselplanens uppdaterade värdebeskrivning och de målsättningar för skötseln som är kopplade till värdebeskrivningen. Erfarenheterna under det gångna året av hur skötselarbetet går till i praktiken har legat till grund för det arbetssätt som formulerats i skötselplanen, där målet är en långsiktig målinriktad skötsel som är praktiskt genomförbar med de knappa resurser som står till buds. Utöver de två inventeringarna, den nya värdebeskrivningen och det föreslagna arbetssättet innehåller skötselplanen även skötselåtgärder för varje enskilt delområde. Hoff, Viveka 2002 Vårdprogram för Mälsåkers park. Examensarbete på D-nivå på landskapsarkitektutbildningen, SLU Ultuna Elg, Roger & Hoff, Viveka & Lagerström, Tomas & Norrman, Sophia 2005 Vårdplan för Mälsåkers park- praktiska åtgärder och förslag till fortsatta undersökningar. Trinks, Immo 2006 Ground Penetrating Radar survey for Archaelogical Prospection at Mälsåker Slott 2006. Methodology, data acquisition, results, interpretation. Riksantikvarieämbetet, UV Teknik. Hemsida: http://hildebrand.raa.se/uv/om_uv/teknik_index.htm Parallellt med inventeringsarbetena utförde en konsult, Mattias Johansson på Kvadratmeter Arkeologi, en digital rektifiering av det historiska källmaterial i form av planer och kartor som samlats in under i första hand arbetet med vårdprogrammet. Rektifieringen lokaliserade gemensamma punkter i de olika kartorna samt visade deras relation till dagens anläggning. I samband med redovisningen av rektifieringen hölls ett seminarium om vad som är viktigt att tänka på när man beställer en rektifiering, grundläggande begrepp, vilka frågor som rektifieringen kan svara på, hur arbetsprocessen går till samt frågor rörande tolkning och källkritik av det rektifierade materialet. Icke publicerade (för mer information, kontakta Viveka Hoff) Eriksson, Magnus & Hoff, Viveka & Jonsson, Anita 2007 Arkeologiska undersökningar på Entréträdgården vid Mälsåkers slott. Skaparkraft Mälsåker, Atb, Rapport 2006:1 Hoff, Viveka & Jonsson, Anita 2007 Skötselplan för Mälsåkers slottspark. Viveka Hoff, landskapsarkitekt Institutionen för stad och land Sveriges lantbruksuniversitet Ultuna viveka.hoff@sol.slu.se Fortsatta inventeringar och mindre fältarbeten När alla deltagare i parkgruppen utom den person som skötte om den löpande skötseln i parken hade slutat i mitten av april bestod mitt arbete, tillsammans med Roger Elg, av handledning av två studenter på Trädgårdsmästarutbildningen på KY Enköping som gjorde praktik inom projektet. Under praktiken utförde de ett antal mindre inventeringar och fältarbeten. En gammal lekstuga som tidigare stått i parken håller på att renoveras för att åter placeras där den stod. Med hjälp av rektifieringen av det historiska källmaterialet samt sondering på plats lokaliserades den delvis bevarade grunden för lekstugan i Västra Landskapsparken. I maj påbörjades beskärning av äppelträd i Utvidgningen planterade omkring 1950. Enligt en första bedömning är de av sorten ‘Ingrid Marie’. Ett träd i god kondition ympades med ‘Mälsåkersäpple’ från genbanken vid Julita/Nordiska Museet. Studenterna utförde även kompletterande fält- och trädinventeringar av mindre områden i parken. 8 Bulletinen nr 19-20, 2006-2007 RAPPORTER Publicerade rapporter inom projekt ”Skaparkraft Mälsåker” Litteratur och källor till etnobiologisk kunskap Det 7:e årliga etnobiologisymposiet 17 – 18 oktober 2006 MARIA FLINCK I och med ratificeringen av Konventionen om biologisk mångfald från 1992 har Sverige förpliktigat sig att vidmakthålla den biologiska mångfalden och möjliggöra hållbart resursutnyttjande inför framtiden. I konventionen framhålls traditionella och lokala ekologiska kunskapers betydelse för att bevara den biologiska mångfalden in situ. Detta har stimulerat etnobiologisk forskning runt om i världen. Centrum för biologisk mångfald (CBM) har samordnat projektet ”Människan, växterna och djuren: etnobiologi i Sverige” sedan 1997. Förutom de årliga tvärvetenskapliga symposierna, har projektet givit ut en småskriftserie Studia ethnobiologica. Dessutom har de 2001 – 2007 publicerat trebandsverket: Människan och naturen: etnobiologi i Sverige, Människan och floran och Människan och faunan. Maria Flinck, fil. kand. trädgårdshistoriker maria.flinck@bredband.net Program 17 oktober Vagn J. Brøndegaard Etnobiologi – og hvad forstås der så ved det? Session 1 Etnobiologi – en tvärvetenskaplig introduktion Håkan Tunon, CBM Etnobiologi och traditionell kunskap inom naturvård och landsbygdsutveckling. Alf Hornborg, humanekologi, Lunds universitet Etnobiologi, antropologi och humanekologi. Session 2 Kunskap i bibliotek och arkiv Per-Anders Östling, Språk- och folkminnesinstitutet, Uppsala Med statligt ansvar för folkminnet. Tora Wall & Christian Richette, Nordiska museet Etnobiologiskt material i Nordiska museets arkiv. Ulla Ekvall, nordiska språk, Stockholms universitet Folkliga växtnamn som källmaterial. Ingvar Svanberg, euroasiatiska studier, Uppsala universitet Källkritiska aspekter på tryckt litteratur. Jimmy Lyhagen, KSLA Brøndegaards etnobotaniska samling. Dagen avslutades med visning av KSLAs bibliotek och Brøndegaards samling samt middag. Symposiet ”Litteratur och källor till etnobiologisk kunskap” syftade till att på ett metodologiskt sätt presentera och analysera de viktigaste typerna av källor man kan använda i etnobiologisk forskning. Föreläsningarna kommer att publiceras före nyår. Symposiet var ett samarrangemang mellan Centrum för biologisk mångfald, Nordiska museet och Kungl. Skogs- och Lantbruksakademien (KSLA). Det lockade drygt 50 deltagare från museer, bibliotek, arkiv, högskolor och föreningar från Norge, Danmark och Sverige. Inledningstalare och hedersgäst var Vagn J. Brøndegaard, vars stora etnobotaniska samling KSLAs bibliotek köpt in (se Bulletinen 2005) Inom etnobiologin har man mest sysslat med den praktiska användningen av växter och djur. Växter som råvaror till kläder, redskap, mat, medicin och magiska medel har behandlats. Däremot har man tidigare inte tagit upp växternas estetiska användning i trädgårdar, som krukväxter, i buketter eller andra arrangemang om inte användningen också kunnat kopplas till folktro eller folkmedicin. Växternas funktion som tecken på rikedom och social status har heller inte studerats. Kanske var utgivningen av Människan och floran en vändpunkt. Den innehåller artiklar om kålgårdar, fruktodling och annan trädgårdsodling, dessutom korta monografier om ett femtiotal krukväxter och trädgårdsväxter, en del av dem odlade enbart för sin skönhets skull. Program 18 oktober Session 3 Föremål och bilder berättar Janken Myrdal, agrarhistoria, Sveriges lantbruksuniversitet, Ultuna Information i ett redskap. Helena Åberg, länshemslöjdskonsulent, Nyköping Föremålsrekonstruktion som analysmetod. Allan Ellenius, konstvetenskap, Uppsala universitet Bilden som kunskapskälla. Ann-Sofi Forsmark, Stockholms stadsmuseum Bilder i en vidare bemärkelse. Cecilia Hammarlund-Larsson, Nordiska museet Nordiska museets filmer som källmaterial. Session 4 Exemplet läkeväxter och folkmedicin Håkan Tunon, CBM Folkmedicin och etnofarmakologi: en metodisk analys Avslutande paneldiskussion Vilka källor ger sann kunskap? Under symposiet sas inget direkt om trädgårdar men det etnologiska källmaterialet är användbart för trädgårdshistoriker som vill studera folkliga trädgårdar både på landet och i staden. De publicerade inläggen kommer att bli en lättillgänglig introduktion till källorna och till lämpliga analysmetoder och nödvändig källkritik för att kunna använda dem på bästa sätt. Ingvar Svanberg pekade på problemen som uppstår när for9 Bulletinen nr 19-20, 2006-2007 RAPPORTER skare från en disciplin (botanik) använder källmaterial insamlat inom en annan disciplin (etnologi) utan att sätta sig in i bakgrunden kring hur och när materialet samlats in. Resultatet blev att uppgifter från 1700-talet om folkliga traditioner beskrevs i början av 1900-talet som om de fortfarande var i bruk. Denna använding byggde på en syn på böndernas kultur som ålderdomlig och statisk. Svanberg har även i ”Människan och floran” skrivit om etnobotanikers källor och tolkningen av dem. I en del fall handlade det även om berättelser ur äldre litteratur som senare författare okritiskt återanvände. Håkan Tunon avslutade symposiet med ett exempel på hur man kan analysera uppgifter om folklig användning av läkeväxter för att få fram vad som var byggt på äldre litteratur och vad som var byggt på praktisk erfarenhet. Etnobiologi är ett tvärvetenskapligt ämne, där man studerar människans medvetna bruk av naturens biologiska resurser och människans föreställningar om växter och djur. Blomstermaleri og gartnerkunst MARGRETHE FLORYAN August Bentzien (1815-1882), da han i 1830erne besøgte haven, og siden forsvarede Bentzien både på skrift og i praksis brugen af ”et fløjlsagtigt blødt græstæppe” som et ”særdeles oplivende” element omkring havens blomsterbede (Bentzien J.A. p. 264). ”Alle kulturer bruger blomster til at udtrykke deres livssyn med.” (Seaton, p. 60) At sammenholde blomstermalernes fortolkninger med gartnernes har ikke været praksis, men en sådan tilgang synes at afdække langt flere paralleller mellem de to måder at gå til plantematerialet på, end kunsthistoriens mere gængse referencer til kunstkritik og digtning gør. Det er konklusionen på den analyse, jeg under titlen ’Blomsterbede, buketter og betydninger’ bidrog med til udstillingskataloget Dansk blomstermaleri. J.L. Jensen og hans kvindelige efterfølgere (Øregaard Museum 2006). I det følgende refereres et par pointer fra analysen. Han taler om ”zir”, i betydningen dekoration eller pynt. Flertallet af tidens blomstermalere har tydeligvis haft denne pointe til fælles med Bentzien, ligesom mange andre fagfolk, haveejere og andre praktisk orienterede blomsterelskere i 1800-tallets anden halvdel. De var optaget af blomsternes dekorative værdier, langt mere end af de sentimentale, moralske og religiøse aspekter, som vi møder i blomsterbøgerne, kunstkritikken og de dannede kredses diskurser. Rose og eros En stor del af 1800-tallets kunstkritik og digtning så i blomstermaleriet en allegorisk dimension. Motiverne blev fortolket i et litterært, moralsk eller religiøst perspektiv, med kærlighed og sorg, liv og død, forfængelighed og forgængelighed som ledemotiver. En kritiker som teologen Karsten Friis Viborg (1813-1885) ledte konsekvent efter et ”allegorisk Stænk”, når han skrev om blomstermalerierne på de årlige akademi-udstillinger. Hans fortolkninger var tæt forbundet med stilleben- og blomstermaleriets 1600- og 1700-tals tradition. Og for en digter som Carsten Hauch (1790-1872) var floraen en nøgle til kærlighedens retorik. Denne tradition går tilbage til antikken, og referencerne her til spiller en vigtig rolle i den digtning, der i løbet af 1800-tallets første halvdel satte blomstersproget, Le langage des fleurs (1819), i system (Latour). Vigtigere endnu var de særlige lån, man foretog fra den tyrkiske kærlighedsdigtning (sélam) (Seaton, p. 66) . Blumisteri Når det gælder blomster, var blumist det centrale begreb omkring 1850. Det kommer tydeligvis af det tyske Blume. Begreberne blumistblomster og blumisteri nåede fra gartnernes verden ind på andre områder, bl.a. porcelænsmaling. Fra begyndelsen af 1800-tallet havde blumistbevægelsen i England været en folkelig sag, og her fra bredte fænomenet sig til det øvrige Europa (Duthie). I Danmark nåede det et første højdepunkt med Bentzien. Han opregner følgende blumistblomster: primler, aurikler, stedmoderblomster, nelliker, violer og, blandt løgvæksterne, tulipaner, hyacinter og krokus. Hos andre gartnere og haveskribenter ses variationer i listen, men otte blumistblomster – flere med en historie der rækker tilbage til Det osmanniske Rige – var reglen. Tulipaner, hyacinter, aurikler, primler og nelliker udviklede sig til 1800-tallets fælleseuropæiske blumisteris gengangere. Vi finder en dansk variant af denne genre i den lille Flora. Nyeste Blomstersprog eller orientalsk Blomstervexling, indeholdende nordiske Blomsters, Blades og Frugters symbolske Betydning (Bentzien, A.). Enhver form for botaniske begreber og praktiske råd er udeladt. Eros er gjort til ledemotiv. Sproget er forførerens og den forførtes. Blomster var, ligesom breve, også et vigtigt element i tidens selskabelige diskurs. Og blomster og breve fulgtes tit ad. Eller blomster trådte i stedet for ord, og blomsternavne blev i korte aforisme-lignende vendinger brugt som metaforer for venskab, hengivenhed og længsel. Som f.eks. i den københavnske professorfrue Kamma Rahbeks virke og værker, ’Du alle Blomsters kiærlige Veninde’ (1829) som Oehlenschläger skrev. Men blomsterhaven omfatter ifølge Bentzien andet og mere end blumistblomster. Hverken sommer- eller høstlevkøjer kan undværes blandt de etårige blomster. Anemoner, ranunkler, liljer, lupiner og georginer får også fyldige beskrivelser med på vejen i Havebog for Damer. Det samme gør en lang række zirgræsser og toårige blomster, bl.a. løvemund, stokrose og studenternellike. Græs og anden zir Med Bentziens anbefalinger har vi en meget væsentlig del af det inventar, vi ser repræsenteret i tegning og maleri hos kunstnergenerationen født i første halvdel af 1800-tallet. Hertil kommer roserne, i al deres forskellighed også den mest pop- Det var i øvrigt i Kamma Rahbeks have, man kunne se en tidlig dansk variant af, hvad der havde dannet mode i England og siden på kontinentet. I haven var små græsflader. Det optog i høj grad kunstgartneren og haveskribenten Julius 10 Bulletinen nr 19-20, 2006-2007 ARTIKLAR Ingen anden i 1800-tallets Danmark beskæftigede sig så intenst med havens blomster som Bentzien. Men hans optik er en helt anden end den, vi oven for har refereret til. Her optræder hverken begrebet allegori eller symbol i relation til haven og dens blomsterflor. Brug af blomster i mad eller medicin var heller ikke hans ærinde. I stedet lagde Bentzien vægt på blomsterhavens rigdom på arter, farver og dufte. Blandt de blomstrende buske var fuchsia og hortensia meget værdsat. “En med Fuchsier smagfuldt beplantet Grupper er en stor Pryd for en Hauge i Sommer- og Efteraarsmaanederne”, skrev J.A. Bentzien i ‘Ledsageren i Blomsterhaugen’ (1852). Som potteplante, også til indendørs brug, var fuchsia og hortensia højeste mode. Fuchsia var iøvrigt en af de blomster, der omkring 1850 hyppigt blev omtalt med et religiøst farvet navn, nemlig “Christi Bloddraabe” (citeret fra H.C. Andersen). Hermania Neergaard (1799-1875), Fuchsia, akvarel, Thorvaldsens Museum, D 851. ulære blomst i malernes buketter og opsatser. Roserne hører især midsommeren til, og netop den årstids buketter var særlig yndet. Som regel omfatter en buket 6-10 arter. Et enkelt eksemplar af hver art gør det som regel, men det hænder, at arten er repræsenteret ved 2-3 sorter eller i 2-3 farver. Derfor fremtræder buketterne – ikke mindst for en botanisk orienteret betragtning – gerne som en slags demonstrationsstykker. Heri ligner de deres hollandske, engelske og tyske forløbere. Blomstrende grene, f.eks. blåregn, hvidtjørn, æblegren og syren, indgår også gerne. Siden bliver plantesortimentet mere vildt. Kløver, bellis, kamille, vilde græsser, vilde roser, vilde bær og bregner. Og strandplanter dukker op, i sammenhæng med at grænserne for ude- og friluftslivet gradvist rykker stadig længere væk fra haven, markvejen og skovbrynet. Damernes verden Farvesammenstillinger og for Planternes decorative Værd end vi Mænd; (…)”(Bentzien, J. A. p. 268). ”Dyrkning af Blomster er en saa tilfredsstillende og lidet anstrængende Beskæftigelse, at den netop er meget passende for Damer og vistnok en Yndlings-Tidsfordriv for ikke faae af dem”, skriver Bentzien (p. 212). Og alt imens havens bede blomstrede og afblomstrede, blev der flittigt tegnet og broderet blomstervignetter, digtet og skrevet blomsterpoesi af, tørret og presset blomster til bøger og pyntelige æsker. Blomstermaleriet blev en meget populær genre, og henimod 1800tallets midte voksede antallet af kvindelige blomstermalere ganske betydeligt. J.A. Bentziens forfatterskab byder sig til for mange typer læsninger. Ovenfor er den med malerkunsten komparative forsøgt, en anden gang kan det være den sociologiske. Bentzien, A. 1858 Flora: Nyeste Blomstersprog eller orientalisk Blomstervexling, indeholdende nordiske Blomsters, Blades og Frugters symbolske Betydning. København Bentzien, J.A. 1859 Havebog for Damer. En efter danske Forhold afpasset Oversættelse og Bearbeidelse af Jühlckes Gartenbuch für Damen. København Bentzien, J.A. 1852 Ledsageren i Blomsterhaugen. En Veiledning for Haugeelskere til at træffe et passende Udvalg af Planter til Blomsterbedene og til at give dem en hensigtsmæssig Behandling. København Duthie, Ruth, 1988 Florists’ Flowers and Societies. Aylesbury Latour, Charlotte de (pseudonym), 1819 Le langage des fleur. uo Seaton, Beverly, 1995 The Language af Flowers. A History. Charlottesville & London Interessen for at anlægge blomsterhaver trivedes ikke kun blandt damer i de kredse, som beboede landsteder i Københavns omegn. Der var også betydelig interesse i alle større provinsbyer, hos præster og skolelærere og på de mindre landejendomme. Resultatet var en vis social bredde, og der var et støt stigende behov for håndbøger og havefaglig bistand. Bentzien, der i mange år virkede som gartner for Selskabet til Havedyrkningens Fremme (grundlagt 1830), drev planteskole, anlagde haver for både sjællandske og skånske kunder, var fagmanden, der imødekom disse krav. Men detaljerede anvisninger på, hvordan blomstergrupperne skal ordnes indbyrdes, finder vi ikke i hans skrifter. Det emne overlader Bentzien trygt til sine læserinder, da ”de have et langt bedre Øie for Margretha Floryan, lektor Museumsinspektør, Thorvaldsens Museum Ekstern lektor margrethe@hum.ku.dk 11 Bulletinen nr 19-20, 2006-2007 Främmande blomster i hus och trädgård Föredrag hållet på Forums seminarium 9 november 2006 MARIA FLINCK talet trädgårdstidskrifter och handböcker i krukväxtodling. Även i skönlitteraturen finns beskrivningar som t. ex. Sophia Elisabeth Brenners dikt Minne öfwer den förundranswärde stora amerikanska aloen. (1709). Sedan flera år tillbaka skriver jag på en bok om krukväxtodlingens historia i Sverige. Växtlistor från orangerier hittar man i bouppteckningar gjorda på vintern (på sommaren stod växterna utspridda i trädgården och kom inte alltid med), förteckningar inför auktioner och i inventarieförteckningar gjorda när en trädgårdsmästare slutade sin tjänst och lämnade över till nästa. Från 1700-talet finns listor på växter och frön till salu hos trädgårdsmästare med egen verksamhet. I gårdsarkivens ekonomiska redovisningar finns ibland uppgifter om ombyggnader av orangerier, inköp av blomkrukor, redskap och växter. Även privata brev och dagböcker skrivna av trädgårdsintresserade personer kan ge många intressanta upplysningar. Märta Helena Reenstiernas dagbok, den bekanta Årstadagboken (1793-1839), är en guldgruva när det gäller övergångsperioden från orangeriväxter till rumsväxter. Min definition av orangeriväxter är växter odlade i kärl av olika slag, av praktiska och/eller dekorativa skäl, vilka placeras i trädgården på sommaren och frostfritt inomhus på vintern. Jag har använt termen orangeriväxter, trots att det ordet inte fanns på 1600- och 1700-talen. I samtida litteratur och andra källor kallas orangeriväxter träd, blomster eller så används artnamn eller gruppnamn. Jag har hittat få termer som används för att beteckna hela gruppen krukodlade växter. Mollet (1651) beskriver dem som ”Utländske och rare Trää”, ”trää i kistor satte”. Risingh (1671) använder beteckningen ”fremmande fruchter” och Rålambs (1690) ”Huus-växter” som han definierar som ”trä och buskar som böra stå i hus”. I Johan Ahlichs Trägårds-skötsel (1744) används termen ”orangeri” för att beteckna växtsamlingen i orangeriet men han kallade dem också ”fremmande växter”. Lundberg (1763) benämner dem ”orangeri-träden”. Ordet krukväxter används första gången 1808 av Dietrich. Bland bilder är förlagor och gravyrer till Suecia Antiqva en viktig källa till placeringen av orangeriväxter i trädgårdarna och till orangeriernas utseende och betydelse i gårdarnas planering. Det finns också illustrationer i böcker, målningar, skissböcker och från 1860-talet och framåt fotografier som visar både orangerier, krukor och växter. En serie målningar av David von Cöln från 1720-talet visar porträtt av madonnaliljor, ananas, nejlika, ros och pompelmus (en citrus-art) i fina fajanskrukor från de kungliga trädgårdarna. Av bevarade föremål på museerna är krukor vanligast, mest prydnadskrukor av fajans och porslin. Gjutjärnsurnor i olika modeller finns också kvar (se min artikel ”Blomsterpottor av gjutjärn” i Med hammare och fackla, Sancte Örjens Gilles årsbok 2004). Andra föremål, som vattenkannor, portabla växthus och stödpinnar, hittar man mera sällan. Ingela Anderssons orangeriinventering i Mellansverige visade dock att överraskande många fikonkällare, pomeranshus, orangerier och växthus står kvar ute på herrgårdarna. Det jag vill beskriva är: – vem hade orangeriväxter och varför? – hur användes de och var placerades de? – i vilka kärl odlades de? – hur sköttes orangeriväxterna? – var fick man dem ifrån? Och sist men inte minst viktigt: Vilka växter var det? De slutsatser man kan dra av uppgifterna i källmaterialet är hur växtmaterialet förändras över tid och inom olika sociala grupper. Vilka orangeriväxter som odlades såg olika ut i olika samhällsklasser vid olika tider och även i olika delar av landet. Man kan ibland urskilja vissa individers speciella intressen för modeväxter eller vissa växtslag. Det går också att få fram vilka växter som odlades i vilken sorts kärl och var i trädgården respektive var i orangeriet de placerades. Det finns idag ett fåtal orangeriväxter bevarade från 1700talet, ett par av Linnés lagerträd och en kaktus finns på Uppsala botaniska trädgård. Det kan också finnas kvar ättlingar, vegetativt förökade, av andra gamla växter. Karin Martinssons pelargoninsamling har visat att man kan hitta plantor i privat ägo med en lång historia, ibland med ursprung på 1800-talet. Jag tror att man skulle kunna göra liknande fynd när det gäller t. ex. blommande kaktusar, bladbegonior och liljeväxter. När man sedan ska försöka att ur källorna utläsa vilka växter som odlades, så vet alla som forskar inom området att det finns svåröverkomliga tolkningsproblem. Från vilken tid är listan, före eller efter Linnés namngivning accepterats? Växterna själva och muntliga historier måste dock kompletteras med annat källmaterial. Förutom trädgårdshandböcker, där orangerikapitlen ofta fick stort utrymme, finns från 180012 Bulletinen nr 19-20, 2006-2007 ARTIKLAR Krukväxter har använts på olika sätt under olika tider, därför består manuset av tre delar: 1 Om orangeriväxter i trädgården (ca 1580 – ca 1900) 2 Om krukväxternas flyttning från trädgårdarna till bostadsrummen (1700-talets andra hälft) 3 Om krukväxter inomhus i hemmen och på andra ställen (1800-idag) Del 1 är nästan färdig så här följer en kort presentation av innehållet. Källor Är namnet på latin, svenska eller något annat språk, är det rättstavat, hur svårläst är handstilen och vilka växter avses egentligen med det namn som används? Nu är dock räddningen nära för alla icke-botanister genom publiceringen av en kommenterad utgåva av Olof Rudbecks växtlistor från Botaniska trädgården i Uppsala (Karin Martinsson & Svengunnar Ryman Hortus Rudbeckianus 2007) och den planerade utgåvan av växtbilderna i Blomboken med akvareller målade av bl. a. Rudbecks barn. De växtgrupper man oftast stöter på i källmaterialet är de städsegröna, ibland formklippta, växterna lager, rosmarin, myrten och buxbom. Lager är vanligast, men namnet täcker en hel grupp som förutom lagerbärsträd även innehåller andra arter med liknande blad. Fruktträd odlades främst för fruktens skull, men några arter även för deras dekorativa bladverk. Bland dem fanns fikon, granatäpple, mandel, persika, oliv och ur citrus-släktet: citron, pomerans, pompelmus och apelsin. Som kuriositeter räknades alla nyheter t. ex. ananas på 1600talet, men efter mitten av 1700-talet odlades den i större skala för skördens skull. Agave, aloe och andra succulenter räknades också till kuriositeterna. Av blommorna var nejlikan (Dianthus caryophyllus) den populäraste modeblomman under hela perioden från 1500-talet till början av 1900-talet. Andra blommor i orangeriet var aurikel, lövkoja, gyllenlack och luktviol. De lök- och knölväxter som drevs var hyacint, narcisser, madonnalilja, ranunkel, anemon och tuberos. En del växter odlades i kruka innan man var säker på att de var vinterhärdiga. Nya rossorter odlades i kruka på 1600-talet liksom murgröna och italiensk klematis med dubbla röda blommor, vilka alla senare planterades ute i trädgårdarna. Andra klängväxter i orangeriet var olika sorters jasminer och kristikorsblomma. När det gäller blommor var doften lika viktig som blommans färg, mönster, form och storlek. Maria Flinck, fil. kand., trädgårdshistoriker maria.flinck@bredband.net De formklippta träden, i pyramidform eller som stamträd med rund krona, sågs som arkitektoniska element i trädgården. De placerades i rader längs gångarna, i hörnen av parterrens kvarter, på trappor, terrasskanter och balustrader. De största planterades i kistor och baljor av trä medan mindre exemplar på framträdande platser stod i dekorativa fajanskrukor eller gjutjärnsurnor. Blommande plantor kunde drivas i blom tidigt på säsongen för att placeras inne i bostadsrummen. En del plantor övervintrades inomhus för att blomma tidigare då de sattes ut i blomlisterna eller i krukor på pidestaler runt om i parterrkvarteren. Klängväxter bands vid ställningar så de bildade bågar över ingången till en berså eller över en bänk. De placerades också så att de kunde klä ett lusthus byggt av träspaljéer. Hade man en stor samling blandade växter ställdes de i prydliga rader på planen framför orangeriet så att de kunde beskådas och beundras av besökare i trädgården. 13 Bulletinen nr 19-20, 2006-2007 ARTIKLAR Ahlich, J. Johann Ahlichs trägårds-skiötsel; det är en grundelig underrättelse om trädgårdsväsendet, eller en förbättrad... Uppl 2, Stockholm 1744 Andersson, Ingela Historiska växthus i Stockholms län. Länsstyrelsen i Stockholms län (manus under arbete) Andersson, Ingela Historiska växthus i Södermanlands län. En inventering. Länsstyrelsen Södermanlands län (manus klart för tryckning) Andersson, Ingela Historiska växthus i Uppsala län. En inventering. Länsstyrelsen Uppsala län, Länsstyrelsens meddelandeserie 2003:18, Uppsala 2003 Andersson, Ingela Historiska växthus i Västmanlands län. En inventering. Länsstyrelsen Västmanlands län, Kulturmiljöenheten Nr 2004:3, Västerås 2004 Andersson, Ingela Historiska växthus i Östergötlands län. Östergötlands länsmuseum (manus under arbete) Dietrich, F.G. Vinter-handbok för trädgårdsmästare och blomstrerälskare, innehållande anvisning at utan drifhus eller drifbänkar förvara blommor och trädgårdsväxter öfver vintern i rum eller källare .. Stockholm 1808 Lundberg, Petter Then rätta svenska trägårds-praxis, eller kort underrättelse... Vesterås 1763 Mollet, André Lustgård. Uthi hvilken innehålles afrijtningar på träävärk ... Stockholm 1651 Risingh, Johan Een Land-Book eller Några Upsatter til Wårt käre Fädernes-Landz Nytta och Förkofring wälmenente om Landz-Bruk och Land-Lefwerne. Västerås 1671 Rålamb. Åke Adelig Öfnings Fjortonde Tom Trägårdz-Book och Kooke-Book. Stockholm 1690 Blomsterspråket- en forskningsintroduktion En analys av blomsterspråk och blomsterspråksböcker har gjorts av bl.a. Beverly Seaton i undersökningen The Language of Flowers. A History. (The University Press of Virginia 1995). Den språkliga sammansättningen ”the language of flowers” kan på det engelskspråkliga området enligt Seaton först dokumenteras i diktsamlingen Jubilate Agno skriven 175963 av Christopher Smart. (Seaton s. 61) Seaton inventerar och jämför utvecklingen i Frankrike, Storbritannien och USA. I fjärde bandet av Svenska Akademiens Ordbok öfver svenska språket (1916) anges den tidigaste svenska dokumentationen år 1830. De första blomsterspråksböckerna i Sverige utkom dock något tidigare. Som första blomsterspråksbok i Wolfgang Undorfs inventering av blomsterspråksböcker i Kungliga Bibliotekets ägo inför Forums seminarium 2006 anges Blomsterspråket eller Blommornas betydelse efter Österländskt sätt. En toilettskänk. Öfversättning, tryckt 1827 i Kalmar. Det Kongelige Bibliotek i Köpenhamn har en blomsterspråksbok daterad 1819 Blomstersproget, eller Blomsternes Betydning paa østerlandsk Viis. Efter det Tydske ved A.F. Elmquist. Det finns enligt boken olika sätt att använda blommor som språk: ”Det äldsta och allmännaste är, att hvarje blomma uttrycker en hel mening eller är ett slags hieroglyf”. (s. 4) Varje bokstav kan också betecknas med en blomma, vars namn börjar med samma bokstav. A kan t.ex. betecknas med aster. Slutligen kan man utgå från blommornas färger, där en blommas färg eller en kombination av två eller tre blommors färger bildar bokstaven. Tanken att använda blommor som språk fascinerade under 1800-talet och i början av 1900-talet. Författaren Zacharias Topelius har noterat följande i sin dagbok för 6 september 1838 : ”Vi studera det Österländska blomspråket. Det är rätt intressant.” och för 7 september 1838: ”flickorna Lindqvist och F. Kynzell plocka svarta vinbär i deras trädgård och jag hjelper att plocka och det är rätt muntert fast solen bränner besatthet. – Vi tala också om blomsterspråket, jag ropar af en händelse: ”Lök!” (fly) och genast tar en hel svärm sparfvar till flygten.” (utg. Paul Nyberg Bd I:2 1922) Inte så få blomsterspråksböcker har tillägget ”efter österländska sättet”. Med Österlandet förstås i blomsterspråksböckerna vanligen främst Persien, och överhuvudtaget arabisktalande och islamska områden. Så också i den ovan refererade artikeln i Svenska Familj-Journalen: ”Det användes ännu i Orientens harem. Då dessa qvinliga invånare vid dödsstraff äro förbjudna att underhålla någon förbindelse med den yttre verlden, måste de gå försiktigt tillväga, när de vilja bryta det stränga budet. De kunna icke erhålla några mer tystlåtna budbärare och inga mer poetiska kärlekspostiljoner än blommorna. En rad blomkrukor, uppställda i en bestämd ordning i fönstret, tjenar till att uttrycka bestämda tankar, och hwarje ändring i krukornas inbördes ställning uttrycker en ny tanke. Sålunda kan man lätt samtala med en älskare, utan att den vaktande slafven märker något.” Svenska Familj-Journalen publicerade 1877 (Band 16) en artikel om blomsterspråket. Här definieras det som ”meddelandet af tankar och känslor genom blommor” och ”kan med skäl kallas ett verldsspråk, ty man finner det mer eller mindre användt, mer eller mindre utbildadt hos nästan alla folk på jorden.” Blomsterspråket som ett hemligt kärleksspråk för de muslimska kvinnorna kommer också fram i Svenska Blomsterspråket: ”I Österländerna, der den stackars qvinnan är afstängd från verlden inom ett harems murar, och hennes anletes behag betäckta med en afundsjuk slöja, är det ett nödvändigt behof för henne, att få genom tecken utbyta sitt hjertas tankar. Den trollkonsten att skrifva, har icke blifvit hennes lott, och Enligt artikeln uttrycks vanligen känslor som glädje, vänskap och kärlek genom blomsterspråket. Artikelförfattaren talar också om blomsterspråket ”i dess vanliga bemärkelse”, vilket innebär ”det erotiska blomsterspråket” eftersom det vanligen handlar om hjärtats angelägenheter. Språkets första ursprung är enligt artikeln höljt i mörker, men det har kommit från 14 Bulletinen nr 19-20, 2006-2007 ARTIKLAR Orienten, där det nått sin högsta utveckling. Det erotiska blomsterspråket är enligt artikeln uppfunnet i Indien och har sedan spritt sig i hela Österlandet. Genom korsfararna och morerna skall det ha kommit till Europa. I Svenska Blomsterspråket eller inhemska och odlade blommors och frukters betydelse enligt deras naturliga egenskaper, med 144 kolorerade blomster jemte ett Blomster-Alfabet och ett Blomster-Ur samt en Väderleks-Visare af blommor (1849) betonas också blomsterspråkets funktion att uttrycka känslor, tankar och kärlek. Det jämförs med musiken och förstås av alla länders folk: ”Bland de många språk menniskorna begagna, för att uttrycka sina känslor och tankar, är blomsterspråket icke det minst vackra. Det har, likasom musiken, eller tonernas språk, med sig den stora fördelen, att det förstås af alla länders invånare. Visserligen äro de betydelser, som tilläggas blommorna, ganska olika ibland olika folkslag, men i hufvudsaken komma de dock öfverens deruti, att blommorna egentligen äro tjenliga att uttrycka kärlek.” (s. 3) BENGT ARVIDSSON Begreppet blomsterspråk lär först ha uppkommit i slutet av 1700-talet, och blev allmänt under 1800talet inte minst genom de många blomsterspråksböckerna som då gavs ut. Det arabiska ordet selam anses motsvara blomsterspråket, vilket kommer fram även i en del titlar, t.ex. i en dansk utgåva från 1827 Selam eller Blomster-Sproget. Tildeels efter det Tydske. (Det tyska originalet från 1821 av Johann Daniel Symanski Selam, oder die Sprache der Blumen) Ordet selam innebär dock endast en fridshälsning och motsvarar närmast det hebreiska ordet shalom, men fick innebörden av arabisk diktning överhuvud. I inledningen till den danska utgåvan 1827 sägs dock att selam mist sin andliga betydelse i det Osmanska riket. Det är nu de tyska diktarna i helig känsla för naturen som på nytt fört fram blomsterspråket. Johann Wolfgang von Goethe och romantiken har säkerligen betydelse i sammanhanget. När det gäller uppfattningen om kopplingen till arabisk poesi och Koranen har hans Väst-östlig divan (första upplagan 1819) förmodligen spelat viss roll, liksom hans färglära mer direkt för blomsterspråket. Under rubriken “Växling mellan blommor och tecken” skriver Goethe: “För att inte få för höga tankar om det så kallade blomsterspråket eller förvänta alltför fina känslor däri måste vi rådfråga kännare. Man har t.ex. inte givit enskilda blommor betydelse för att kunna överräcka en bukett med hemlig skrift, och det är inte bara blommorna som bildar det stumma samtalets ord och bokstäver, utan man använder med samma rätt allt som är synligt och transportabelt. Men hur detta sker, hur ett meddelande eller ett utbyte av känslor och tankar framställs, det kan vi bara få en uppfattning om genom att bekanta oss med den orientaliska poesins huvudegenskaper.” (Väst-östlig divan s. 238, översättning Martin Tegen, Atlantis 2004) Blomsterspråksböckerna hade sin plats i umgängeslivet, ofta som gåvor. Vanligen var målgruppen yngre kvinnor. Redan en del titlar ger aningar om hur blomsterspråket använts och uppfattats i samtiden. Nöje och underhållning kommer fram i titeln till Chr. Rosengreens Fuldstændigt Blomstersprog, indeholdende Betydningen af 222 forskjellige Blomster og Planter, poetisk udarbeidede til behagelig Spøg og Underholdning från 1841. Inte minst vid utfärder i det gröna hade det sin givna plats, så i Carl Adolf Levissons bok Sällskapet i det gröna. Innehållande blomsterspråk och landtliga lekar. Till tidsfördrif på Utfärder. och i Blomsterspråket på prosa efter dess nyaste uttyd-ning. Ett angenämt sällskap i det gröna., båda från 1844. En praktisk användning i samband med att binda buketter framgår av titeln till C. Rosenhoffs Blomstersproget, eller Blomsternes Betydning; samt et Tillæg om at binde Bouquetter, o. s. v. Udarbeidet og forøget efter de nyeste fremmede Udgaver från 1837. En tysk handbok riktar sig direkt till dekorationsmålare och brodöser: Wörterbuch der Blumensprache für Verzierungsmaler und Stickerinnen av Cäcilie, utgiven i Leipzig 1822. Ovan nämnda Carolina Wilhelmina Stålberg kopplar blomsterspråket till själva intresset för blomsterodling men också till intresset för poesi: ”Då blomsterodlingen just nu drifves med så mycken ifver och framgång, och då kärleken till det sublima och poetiska synes tillväxa med hvarje dag, är det ju äfven i sin ordning att man studerar blomsterspråkets poesi.” Få av blomsterspråksböckerna nämner Kina som ursprungsland, vilket är förvånande med tanke på 1700-talets Kinaintresse. En antydan finns i Carolina Wilhelmina Stålbergs inledning till Blomsterspråket efter Aimé-Martin m.fl. Historiskt, Mythologiskt och Poetiskt tecknadt (1843): ”Vissa nationer, såsom chinesare och österlänningar, hafva, som jag tror, från början uppfunnit detta språk, hvilket från dem spridt sig bland Europas folkslag och slutligen trängt ända till vår nord.” Det finns dock inte så få beröringspunkter mellan det symbolspråk som kommer fram i blomsterspråksböckerna och det kinesiska symbolspråk Mette Siggstedt redogör för i Blomsterspråk. Växtsymbolik i östasiatisk konst. (Utställningskatalog från Östasiatiska museet 1999). Filosofen Shao Yong (1033-1107) övertalade två andra filosofer att titta på blommor: ”Vi tittar på blommor på ett annat sätt än vanligt folk, eftersom vi söker att få insikt i naturens skapande krafter.” (Siggstedt s. 13) Filosofen Wang Bi (226-49) skrev: ”När symbolerna förstås, kan orden glömmas ... När idéerna förstås, kan symbolerna glömmas.” (Siggstedt s. 28). Forskningsmässigt inställer sig frågan hur 1800-talets blomsterspråksböcker står i relation till tidigare böcker med växtsymbolik, och till den allmänna växtsymboliken överhuvud. Det faktum att själva begreppet blomsterspråk (ty. Blumensprache, da. blomstersprog, fr. langage des fleurs, eng. the language of flowers) tycks ha uppstått kring sekelskiftet 1800 väcker en del frågor. Böckerna kan ses som en särskild genre som uppkommer vid denna tid. När det gäller symboltänkandet som sådant i böckerna skiljer det sig dock inte nämnvärt från det som kännetecknat alla kulturer i alla tider. Symboltänkande har oftast sin förankring i naturen. Den kinesiska växtsymboliken har nämnts ovan, och när det gäller Västerlandet var blomstersymboliken redan ett viktigt inslag i det medeltida religiösa tänkandet. Nationalmuseums utställ- 15 Bulletinen nr 19-20, 2006-2007 ARTIKLAR Siggstedt nämner t.ex. litteratimåleriet som tog fart under Yuan-dynastin (1280-1367), där målarna inte var professionella målare utan kalligrafer och poeter. Konstnärerna valde ofta motiv motsvarande de värderingar de önskade uttrycka. (Siggstedt s. 16). Under sen Ming (ungefär samtida med renässansen i Europa) och Song uppkom och utvecklades en speciell motivkrets, bildrebusarna, där bilder av växter och fåglar med välkänt symbolvärde av lyckobringande karaktär kombinerades med växter, fåglar och föremål vars namn på kinesiska var homonyma med lyckobringnde ord. (Siggstedt s. 21) I kalendrar blev växternas blomning och vissnande symboler för månader, årstider och högtider, både årets och livets. Under senare dynastier kommer även dygdernas symbolik in. Tallen står för den ädle mannens trofasthet, bambun för hans integritet. Aprikosen är blomman för examensframgång, dagliljan står för att glömma. Liljan betyder harmoni och vänskap och malvan vördnad. Parallellerna till 1800-talets blomsterspråk är påfallande. i alla fall, om hon kunde skrifva, så blefve hennes bokstäfver i skönhet aldrig jemförliga med de blommor, hvilka hon sänder till sin älskare, såsom sändebud ifrån sitt hjerta.” (s. 3) Sannolikheten när det gäller haremskvinnornas användning av blomsterspråket kan naturligtvis ifrågasättas, men beskrivningarna indikerar uppfattningen om blomsterspråkets ursprung i arabisk och islamsk kultur. Ett exempel är ju den kända målningen från 1591 på Skokloster utförd av hovmålaren Giuseppe Arcimboldo där kejsaren Rudolf II avbildas med hjälp av frukter, grönsaker och blommor som en bildgåta. (Cavalli-Björkman s. 63f i Blomsterspråk. Nationalmuseums utställningskatalog 2007) Från samma tid kan någon form av medvetet blomsterspråk dokumenteras hos Shakespeare, t.ex. i fjärde akten i Hamlet. Här nämns rosmarin, styvmorsviol, fänkål, akleja, ruta, tusensköna och luktviol. Rosmarin står för minne, styvmorsviol för tankar. Till de övriga ges ingen uttydning i akten men säkerligen har åskådarna varit förtrogna med symboliken i sin helhet. Principen är samma som i 1800talets blomsterspråksböcker, att översätta ett ofta abstrakt begrepp till en blomma. Den natursyn som föreligger i hortulus animæ-litteraturen förstärks under 1600- och 1700talen. Av intresse för de senare blomsterspråksböckerna kan Christian Scrivers bok Gottholds fyrahundra tillfälliga betraktelser wid mångahanda konstiga och naturliga tings begrundande, och wid åtskilliga tillfällen till Guds ära, sinnets förbättring och gudfruktighetens öfning hållna från 1671 vara. Scriver var då kyrkoherde i Magdeburg, och tillhör en av pietismens förgrundsgestalter. En person vid namn Gotthold möter och betraktar på ett andligt sätt olika ting och situationer. Anknytning till tidens trädgårdsodling föreligger i flera betraktelser, t.ex. betraktelsen om kålplantan. Gotthold betraktade kålplantor på en åker. Plantorna hade tidigare stått i en drivbänk och där varit stora och kraftiga. Nu hade de flyttats ut på kalljord och förlorat sina blad som låg vissna omkring det lilla huvudet. Detta påminde Gotthold om att dö för att leva. Hade vitkålsplantorna fått stanna kvar i drivbänken hade de aldrig kunnat bära frukt. När det i boken Svenska Blomsterspråket... (1849) sägs att ”hvarje blomma uttrycker en hel mening eller är ett slags hieroglyf” (se ovan) så kan här ses en koppling till den emblematik som utvecklats under renässansen och barocken. Emblematiken kom under 1700-talet att anses som ett särskilt språk och också som en vetenskap på samma nivå som matematik, grammatik och logik, så hos t.ex. Abraham Magnusson Sahlstedt i dennes i Stockholm 1758 utgivna Sinnebildskonsten. Sahlstedt är noggrann med definitioner: ”Med ordet Sinnebild i vårt Språk foerstå vi en vacker och sinnrik tanke, framstaeld i någon Figur med daervid fogad oefverskrift”. Egyptierna hade sina hieroglyfiska figurer, som betecknade själva tingen innan bruket av bokstäver. Hos grekerna och romarna kom sedan bruket att skriva på ett retoriskt sätt med metaforer, allegorier och andra figurer. Sahlstedt ställer upp vissa regler för emblem: 1. Figuren bör vara lämplig till det som skall avbildas. 2. Figuren bör inte föreställa något, som är oanständigt för blygsamma ögon, inte heller löjligt, att det uppväcker skratt. 3. Figuren bör i sig äga sanning eller sannings likhet. 4 Figuren bör inte kunna ge upphov till stridiga meningar eller ge anledning till illvillig uttydning. 5 Figuren bör ha en verklig ”kropp”, som återfinnes i naturen eller i konsten. För Sahlstedt har sinnebilderna företrädesvis en inomvärldslig tolkning. I Scrivers bok finns betraktelser över enskilda växter som al, asp, blomsterböna, citronträd, fikonträd, fläder- eller hylleträd, lilja, malört, ros, rosmarin, tistel, tobak, tulpan, vete, vinranka, viol, äppelträd, ärter o.s.v. Det handlar både om inhemska växter och de exotiska växter, som man då också börjat odla i Europa i krukor och i orangerier. Med tanke på blomsterspråksböcker finns en intressant betraktelse i Scrivers bok under rubriken ”En Blomsterbok.” (Gottholds fyrahundra tillfälliga betraktelse ... Fjerde hundradet 69, utgåva Carl Fr. Broocman, Kalmar 1861): ”En förnäm man, som war en blomsterwän, och i blomstren plägade En tidigare litteraturtyp som kommer nära 1800-talets blomsterspråksböcker är hortulus animæ-litteraturen som blev vanlig kring 1600 och som jag inventerat och analyserat i undersökningen Själens örtagård. Trädgårdskonstens betydelse 16 Bulletinen nr 19-20, 2006-2007 ARTIKLAR för bildspråket i uppbyggelselitteraturen omkring år 1600. (Lund 1991). Flera av hortulus animæ-skrifterna är uppbyggda kring konkreta växter, ofta botaniskt avbildade, och sedan med symboliska uttydningar. Det kan vara centrala teologiska läropunkter men också dygder och laster. Även om litteraturen hade sin främsta period kring 1600 föll den inte i glömska under senare delen av 1600-talet och under 1700-talet. År 1682 utges i Stockholm ånyo Lucas Martinis Christeliga jungfrwrs ära-krantz : ther inne alla theras dygder genom the almenna krantzblomstren och krydderna affmålade och förklaarade warda (första svenska utgåva Norrköping 1608). Martinis bok tillhör en av de hortulus animæ-skrifter som kanske kommer en del av 1800-talets blomsterspråksböcker närmast, både i titel, innehåll och struktur. Under senare 1600-talet och under 1700-talet utkom också Johann Arndts Paradislustgård i en mängd upplagor. ning Blomsterspråk 2007 visade ju också motiv från tidigare perioder som klart kan sägas uttrycka någon form av blomsterspråk. ting. Att skriva ner goda tankar på det här sättet kopplar Scriver till den islamska kulturen, och samma tanke möter hos honom som i de senare blomsterspråksböckerna (se ovan). Han skriver i förordet: ”Och hwarföre skulle wi christne icke göra det, när ock de muhamedaner skönja nyttan deraf, och derföre icke underlåta att bemöda sig uti slikt arbete, som till seende är på många ställen uti den Persiska Rosendalen, hwilken den lärde herr Olearius har utgifwit.” Gulustan (Rosengården eller Rosendalen) av den kände persiske skalden Sadi (född ca 1175) hade Adam Olearius (16031671) själv fått under sina resor i Persien av en mulla vid namn Mahebali som minne, och för att föra vidare att det även i Persien fanns bra böcker. Olearius tyska översättning finns med i den stora utgåvan av hans reseskildringar, Colligirte und viel vermehrte Reise-Beschreibungen bestehend in der nach Musskau und Persien, wie auch Johann Albrechts von Mandelslo morgenländischen, und Jürg. Andersens und Volq. Yversens Orientalischen Reise: mit angehängter Chinesische Revolution ... Nebenst beigefügtem Persianischen Rosen-Thal und Baumgarten ... aus der Persischen Sprache in die Holländische, und aus derselben in die Teutsche übersetzt ... (Hamburg 1696). Olearius påpekar visserligen att man måste bortse från vissa ”mahometiska” avsnitt men lovordar poetens hängivenhet och fromhet, och understundum talar denne om Gud och Guds verk och om hur människan skall förhålla sig till detta på ett sätt som får mången kristen att blygas. Utgångspunkten i boken är att trädgården är en plats för njutning och skönhetsupplevelse. Trädgårdens rika fröjder är dock förgängliga medan visdomsorden står sig. Enligt Scriver vet man exempel på fromma människor, som på det här sättet ”plockat blomster och insatt dem i en bok till stor nytta”. Scriver hade sammanställt sina betraktelser under svår sorg över sin bortgångna maka, andakterna är ”såsom blommor ibland törnetaggar, uppwuxne och framkomne”. Kopplingen mellan blomsterbok och uppbyggelsebok låg nära för Scriver. 1617 hade ett sällskap bildats i den tyska staden Hornstein med uppgift att värna om det tyska språket, ”Die Fruchtbringende Gesellschaft”, ”Det fruktbringande sällskapet”. Medlemmarna hade förbundit sig att med hjälp av det tyska språket främja ärbarhet, dygd och hövlighet. Sällskapet hade kokospalmen som emblem, och varje medlem hade sitt eget emblem i form av en växt och med ett eget visdoms- och dygderim. Bland medlemmarna fanns de främsta inom tysk litteratur. 1646 utgavs en förteckning över medlemmarna med kopparstick av växterna och visdoms- och dygderimmen: Der Fruchtbringenden Geselschaft Nahmen / vorhaben / Gemaehlde und Woerter: nach iedes Einnahme ordentlich in Kupfer gestochen / und In achtzeilige Reimgesetze verfasset / Das Erste Hundert. Franckfurt am Mayn / Bey Mattheo Merian. (utg. faximil Quellen und Dokumente in vier Bänden, herausgegeben von Martin Bircher, Erster Band, 1971) Boken med växtemblemen kunde också läsas allmänt utan tanke på medlemmarna. Sällskapet nämns av Scriver i företalet till Gottholds Fyra Hundrade till fälliga Betraktelser, och två av dess medlemmar: Wilhelm Heinrich von Freiberg, och Georg Philipp Harsdörffer. Von Freiberg hade översatt den engelske uppbyggelseförfattaren Joseph Henshaws betraktelser Horae succisivae till tyska, Harsdörffer den engelske författaren Joseph Halls Meditationes occasionelles. Typiskt för dessa uppbyggelseförfattare var att skriva betraktelser utifrån naturen och vardagliga Svärson till Scriver var Johann Heinrich Hävecker som 1669 i Wittenberg gav ut Lilium. Physico-Theologico-Hieroglyphicum. Das ist: Des natuerlichen Lilien-Bildes Geistliche Sinnenbilder / Bey Vorstellung Eines Gottseeligen Christen / Nach der Lilien-Bluhmen Wachsthum / vier Hauptfarben / Nutz und Wechselstand aussgebildet; und zu aller Bluhmen-Liebhabern Christlicher SeelenLust / in beygefuegeten Lehr- Tugend - Erinneungs- Warnungsund Trost- Bildern / nuetzlich anzuschauen. Den utförliga titeln inrymmer flertalet element som kan tänkas inrymmas i de senare blomsterspråksböckerna. Hävecker gav ut ytterligare skrifter med anknytning till blomstersymbolik och trädgård. Kärlekssymboliken i Höga Visan i Gamla Testamentet har en framträdnde plats i nämnda bok av Hävecker, och den skulle få en än större plats i herrnhutismen som växte fram under 1700-talet genom Nikolaus Ludwig von Zinzendorf. Kanske har herrnhutismen också lagt en grund när det gäller den sentimentala sidan i blomsterspråksböckerna. 17 Bulletinen nr 19-20, 2006-2007 ARTIKLAR betrakta den allswåldige Skaparens under, wisade Gotthold om hösten en bok, i hwilken han hade förwarat mångahanda slag af de fagraste blomstren, och kunde man, fastän de woro förwissnade och torra, likwäl till en god del röna deras margfaldiga fägring och hava orsak till att förundra sig deröfwer. Gotthold önskade härwid, att wi med Guds wälgerningar måtte sammalunda göra, skrifwa dem, oss och andra till tröst och underrättelse, i en bok, och låta deras åminnelse aldrig förwissna.” Vidare: ”Medan han widare tänkte häruppå, önskade han af hjertat, att de som öfwa sig i gudaktigheten, måtte göra sig en bok, i hwilken de skulle införa icke allenast den heliga Skrifts förnämsta kärne- och maktspråk, som äro fulla med tröst, lif och anda, utan jemwäl allehanda uppbyggliga ord, lärdomar och heliga tankar, dem de i predikningar, wid skrifftermål, i gudeliga samtal med sin nästa och eljest iakttagit.” Det finns alltså flera skäl att se 1800-talets blomsterspråksböcker som en fortsättning på den rikhaltiga religiösa upp byggelselitteratur från 1600- och 1700-talen där natur, trädgård och blommor bildar utgångspunkten. Under 1800talet växte inte minst i Sverige väckelserörelserna fram, som också i stor omfattning utgav tidigare uppbyggelseböcker, ofta i förkortade versioner och i urval. Det som blivit mer påtagligt med 1800-talets så kallade blomsterspråksböcker är att de till stor del utgör en sekulariserad och profan variant av växtsymbolik bredvid den religiösa, vilket öppnar nya perspektiv på växtsymbolik under 1800-talet och även 1900-talet. Blomstersymbolik saknas heller inte i väckelserörelserna. En genomgång av t.ex. Lina Sandells Barnens Vän. Illustrerad veckotidning för de små, som började ges ut 1877, visar hur Bengt Arvidsson, teol. dr. tdbengt.arvidsson@bredband.net Trädgårdsprojekt på Kaggeholm ELIN GÖRANSSON tets arkitekt är okänd, även om några namn florerar. Lindalléerna planterades på 1780-talet. Den nuvarande parterren, med en nedsänkt damm omgiven av pelarekar, är av betydligt yngre datum, och kan dateras till den siste private ägaren bankiren Martin Aronowitsch på 1910-talet. Den anlades av Rudolf Abelin och Isak Gustaf Clason vilka båda anlitades för renoveringsarbeten strax efter Aronowitschs övertagande 1917. Uppgifterna har bekräftats genom samtal med nu levande släktingar, genom Clasonforskaren Mats Fredriksson samt genom information från Arkitekturmuseets arkiv. Däremot finns inga skisser eller dokument bevarade, men dock fotografier från familjens privata fotoalbum som visar olika delar av trädgården. Abelins bok Herrgårdsträdgården (1915) har därför varit till stor hjälp i förståelsen av trädgårdens uppbyggnad. Mycket i Kaggeholms trädgård förefaller direkt hämtat ur Abelins formulerade idéer i boken, vilket ytterligare styrker hans medverkan på platsen. Sedan sommaren 2004 bedrivs ett långsiktigt trädgårdsprojekt på Kaggeholms slott på Helgö i Ekerö. Slottet, och den folkhögskola som också finns på platsen, ägs och drivs sedan 1940-talet av Pingströrelsen. Trädgården har genom årtionden av osystematiskt underhåll och förenklingar tappat mycket av sin ursprungliga karaktär. Växter har bytts ut, gångar och indelningar övertäckts med gräs och hamlings- och beskärningsarbeten eftersatts. Däremot finns strukturen till stor del bevarad genom murar, rabatter, grusgångar och lindalléer, vilket talar för ett lyckat renoveringsprojekt. Slottet uppfördes på 1720-talet av dåvarande ägaren friherre Isak Funck, ceremonimästare vid Ulrika Eleonoras och Fredrik av Hessens hov, sedermera också landshövding. Slot- Målet med renoveringsarbetet är att i så stor mån som möjligt återge trädgården dess utseende från 1910-talet, baserat på så mycket efterforskningar som möjligt men anpassat till dagens behov. Fotografierna från familjealbumet är därför oerhört viktiga eftersom de ger en bild av utsmyckningar, proportioner och i viss mån också växter. Forskningsarbetet pågår fortfarande, så all information som kan hjälpa arbetet framåt och vidga kunskapen mottages tacksamt, både det som rör trädgården i sig men också tips på externa finansieringsmöjligheter. Elin Göransson, projektansvarig elingoransson@gmail.com 18 Bulletinen nr 19-20, 2006-2007 ARTIKLAR genomgående både naturillustrationer och berättelser från naturen om både växter och djur används för att förklara det kristna budskapet i sedelärande syfte, men också i rent upp lysande syfte. Enligt Oscar Lövgren, Lina Sandell. Hennes liv och sångdiktning från 1965, betecknas den kalender som hon redigerade 1866–1902, Korsblomman, som hennes betydelsefullaste litterära alster. Lövgren diskuterar även namnet: ”Men säkert hade hon fått titeln från blomman med samma namn eller Kristi Korsblomma, Passiflora. I den blomman har pistillens tre märken en spikliknande form, som givit folk fantasin anledning kalla den korsblomma eller passionsblomma. Som omslag på sin kalender hade L. S. olika utformade bilder av ett kors med blomstänglar som klänger sig fast vid korset.” (Lövgren s. 103) Uppbyggelseböcker som direkt utgår från en trädgårdsanläggning saknas heller inte under 1700-talet. Spridning fick den engelske uppbyggelseförfattaren James Herveys skrifter, bl.a. den 1747 utgivna Reflections on a flower-garden, som föreligger i både svensk och dansk översättning. Den danska översättningen utkom 1764: Betragtninger over en BlomsterHauge skrevne i et Brev til en fornemme Frue, dernæst en liden Afhandling om Døttres gudelige Opdragelse, af samme Forfatter, af det Engelske oversatte i Dansk ved Barthold Johan Lodde. Noteras kan att den såldes hos ”Sr Kühner Porcelain-Handler paa Amager Torv”. Fossila lämningar av trädgårdsväxter JENS HEIMDAHL För att få tag på och hantera denna typ av material samarbetar man tvärvetenskapligt över flera disciplingränser inom humaniora och naturvetenskap. Syftet med följande artikel är att kort presentera och sammanfatta trädgårdsrelaterade resultat från mitt eget arbete som kvartärgeolog och arkeobotaniker under perioden 1999–2007. Jag lägger en sensu lato innebörd i begreppet trädgård och avser odlingsanläggningar som inte är åkerbruk inriktat på spannmålsodling. Flera arkeobotaniker har tidigare lyft fram frågor om trädgårdsodling. Här vill jag särskilt uppmärksamma Hakon Hjelmqvists och Ann-Marie Hanssons arbeten. Hjelmqvist arbetade med frågor om trädgårdsodling t.ex. i det medeltida Lund (Hjelmqvist 1991). Hansson studerade trädgårdsodling under yngre järnålder och efterreformatorisk tid, bl.a. på Birka och i Stockholmtrakten (Hansson & Dickson 1997, Hansson & Dyhlén-Täckman 1999 och Hansson 2001). Material och källkritik Arkeobotaniken – läran om växtlämningar i arkeologiska objekt – är en etablerad disciplin i såväl Sverige som övriga Europa. I Sverige har ämnet i synnerhet haft en roll inom den förhistoriska arkeologin, där den bl.a. fyller en viktig funktion inom forskningen om jordbrukets historia. Även om trädgårdsodlingens historia kan sägas vara en självklar del av denna har frågor om trädgårdsodling ännu berörts i liten utsträckning inom arkeobotaniken, även om ett ökat intresse märkts på senare år. Min egen forskning har huvudsakligen varit inriktad mot kulturlagerstratigrafi i städer och vattenpåverkade miljöer – vilket innebär att huvuddelen av växtmaterialet jag arbetar med är subfossilt bevarat från medeltid eller av senare datum. Här följer exempel på några av de trädgårdsspår jag funnit sedan jag började arbeta med arkeologiskt material 1999. Äldre järnålder Subfossilt bevarade arkeologiska lämningar från denna period är ovanliga men hittas då och då. Här rör frågeställningen huvudsakligen om det överhuvudtaget ägt rum någon trädgårdsodling. Spåren är i allmänhet få i denna typ av lämningar, men ett par exempel från förromersk järnålder är värda att lyfta fram. I arbetet med fossilt material från trädgårdar är man främst betjänt av subfossilt bevarade fröer och frukter, vilka bevarats genom att de begravts i vattendränkt och/eller syrefattig jord – något som är ovanligt inom arkeologin, där det mesta av växtmaterialet bevarats genom förkolning. Själva trädgårdsjordarna kan vara värdefulla ur trädgårdsarkeologisk synvinkel, men i fråga om äldre fossilt växtmaterial är de i allmänhet värdelösa. Luckrandet och påtande av människor, maskar, rötter etc., har syresatt jorden och underlättat nedbrytandet av organiskt material. Maskar och andra organismer transporterar successivt ner material från den levande floran på markytan så att jordmånen hela tiden berikas med nya, levande fröer. Istället är det i sediment som samlats i intilliggande fuktiga sänkor som dammar, brunnar, sjöar, ådalar, vallgravar och diken som det kan finnas potential att undersöka denna typ av material, men de bör helst inte ha rensats eller muddrats. Igenvuxna fuktsänkor eller stränder kan vara ett gott tecken. Även i jordmassor på land kan det skapas förutsättningar för ett liknande bevarande. När äldre markytor täcks med stora mängder täta eller kompakta jordmassor kan växtmaterial låsas stratigrafiskt och bevaras subfossilt. Därför kan det vara värt att söka i områden nedanför trädgårdar som legat i sluttningar, eller under terrasseringar. Bland förkolnad säd i huslämningar på Värmlands näs hittades ett förkolnat frö av bolmört (Hyoscyamus niger) som 14Cdaterades till 300–200-talet f.Kr. (Heimdahl 2004a & b). Det har tidigare ansetts att bolmörten införts som medicinalväxt under medeltiden och detta är det hittills äldsta fyndet i Sverige. Efter att bolmörten införts etablerar den sig snabbt som ogräs i städer och i åkrar, vilket innebär att dess förekomst i detta äldre sammanhang också kan tolkas som åkerogräs i importerad säd. Bolmörten är även känd för sina narkotiska egenskaper och dess förekomst här kan också vara föranledd av odling till medicinskt eller rituellt bruk. Det är värt att notera att arten även hittats i Danmark från samma period (Jensen 1985). I Genarp utanför Lund fanns boplatslämningar avsatta i en intilliggande ådalgång – sediment som innehöll välbevarat subfossilt växtmaterial. Det äldsta materialet i ådalgången var stratigrafiskt låst sedan 300-talet f.Kr. Här hittades, förutom 19 Bulletinen nr 19-20, 2006-2007 ARTIKLAR Det är svårt, om inte omöjligt att fastslå om ursprunget till fossilt frömaterial kommer från lokala odlingar. Många kända trädgårdsväxter har sitt ursprung i den inhemska floran; hittar vi hallon och smultron i matrester så kan vi hävda att dessa växter ingått i kosten, men vi kommer inte åt huruvida de odlats eller insamlats från vildväxande plantor. Hittar vi fröer från odlingsväxter som normalt inte tillåts sätta frö innan de skördas (t.ex. växter som odlas för blastens skull) härrör de sannolikt från, eller har varit ämnade för, lokalt trädgårdsbruk. Att undersöka fossilt växtmaterial från arkeologiska lämningar av städer och gårdar är en väg till trädgårdshistorisk forskning utanför det skriftliga källmaterialet. För att arbeta vetenskapligt med dessa källor krävs, förutom botaniska kunskaper och arkeologisk och trädgårdshistorisk kännedom, kunskaper om stratigrafi – läran om hur jordens strata (lager och horisonter) kan tolkas källkritiskt. hushållsavfall i form av knäckta hasselnötter (Corylus avellana) och olika typer av bär, även ett dillfrö (Antheum graveolens) (Heimdahl manuskript c). Fyndet är anmärkningsvärt eftersom dillen under denna tid tidigare endast är känd som krydda i området kring Medelhavet. I Nordeuropa har den tidigast daterats till tiden strax före Kristi födelse, och då endast i romerska lämningar. Kryddan antas ha nått Skandinavien först under tidig medeltid. I detta fall kan det både vara fråga om spår av en odling av dill, eller en långväga import av dillfrö eftersom denna del även används som krydda. nigrum), varav vissa arter förefaller utgöra de första fynden i arkeologiskt material i Sverige. Fynd av pestskråp (Petastites hybridus) från 1300-talet visar att denna växt verkar ha införts redan under medeltid (Heimdahl manuskript a & d). Vikingatid I ljuset av de senaste decenniernas forskning förefaller det alltmer tydligt att det under vikingatid funnits en utvecklad trädgårdskultur i Skandinavien (jmf. Lundqvist 2000 och Hansson 2001). Frågor om hur den sett ut och hur utbredd den varit återstår ännu att besvara. En rad köksträdgårdsväxter från perioden är kända – en artlista som då och då får utökas. Spår av trädgårdsväxter har hittats inte bara i medeltidens städer utan också i agrara sammanhang. Vid den tidigare nämnda undersökningen av gården i Genarp identifierades t.ex. fänkål (Foeniculum vulgare) från perioden. I en gårdslämning strax norr om Skänninge hittades tecken på spadbruk invid en huslämning vilket tolkas som rester av en trädgårdstäppa. I hushållsavfallet från samma gård fanns frön av köksväxter som kål (Brassica oleracea), men också humle och medicinalväxter som läkevänderot (Valeriana officinalis) (Heimdahl manuskript b). Spår av kålodling har också identifierats från en bytomt i Södra Vallåkra, Skåne (Heimdahl manuskript i). Spåren efter liknande kålodlingar i agrara miljöer är anmärkningsvärda då kålgårdar i kulturgeografiska sammanhang främst är ett fenomen som förknippats med urbana miljöer. Vid undersökningar av sedimentkärnor från avfallslager utanför Birka hittades spår av selleri (Apium graveolens) och löktrav (Alliaria petiolata), vilka sannolikt härstammar från trädgårdsodlingar (Heimdahl 1999, Risberg m.fl. 2002). I material från Birkas stadskulturlager har också Ann-Marie Hansson tidigare funnit spår av att man hanterat trädgårdsväxter där (Hansson 2001). En särskilt intressant växt under perioden är humle (Humulus lupulus) som också hittats i materialet från Birka (Hansson 1996 och Heimdahl 1999, Risberg m.fl. 2002) och i lämningar efter en storgård i Järrestad (Lagerås 2003). Dateringarna visar att humle börjar uppträda i dessa miljöer redan från 600–700-talet, vilket är full i paritet med utvecklingen i övriga Nordeuropa under samma period. Frågan huruvida humle också odlats lokalt är betydligt svårare att angripa. Vi finner tydliga spår av en utbredd humleodling från 1200–1300-talet och framåt, men i perioden dessförinnan är utvecklingen av lokala odlingar i princip okänd. Två medeltida kloster har undersökts med avseende på spår efter trädgårdsväxter. Resultaten från St:Olofs konvent i Skänninge är rika. I lager från köksgolv från 1300-talet hittades spår av en lång rad trädgårdsväxter, bl.a. lavendel (Lavendula officinalis) och mejram (Majorana hortensis) (Heimdahl manuskript j). Från Krokeks kloster var det undersökta materialet betydligt fattigare, men innehöll frön från medicinal-växten blodtopp (Sanguisorba officinalis) (Hemdahl manuskript e). Medeltid Det finns många föreställningar om medeltidens trädgårdar, men få tillförlitliga uppgifter om vilket växtmaterial de egentligen innehöll – i synnerhet när det gäller svenskt material. Centrala frågeställningar handlar t.ex. om vilken roll klostren, högre stånden och städerna fyllde för spridandet av nya trädgårdsväxter och nya uttryck i trädgårdskonsten, och hur allmogens trädgårdar kan ha sett ut och utvecklats. Efterreformatorisk tid Om denna period vet vi betydligt mer om de högre ståndens trädgårdar än tidigare, men fortfarande finns stora kunskapsluckor vad gäller allmogens trädgårdar. Även om det är lättare att hitta historiska uppgifter om när olika växter introducerats i Sverige, är det fortfarande svårt att bedöma om och när de slog igenom i de bredare folklagren. Här kan det fossila växtmaterialet bidra med ny kunskap. Vid undersökningar av det medeltida Skänninge 2004– 2005 hittades ovanligt stora mängder välbevarade rester av trädgårdsavfall i Skenaåns dalgång och i kulturlagren i den medeltida staden. Dateringar och lämningarnas art indikerar att trädgårdsodling ägt rum i och/eller omkring Skänninge från 1200-talet och minst in i 1650-talet. Odlingarna kan såväl ha varit profana, som tillhört de lokala klostren. Stora mängder trädgårdsväxter har identifierats, allt från kryddor och medicinalväxter till fruktträd och bärbuskar, t.ex. gurkört (Borago officinalis), mejram (Origanum majorana) och svarta vinbär (Ribes En särskilt intressant odlingsväxt i efterreformatorisk odling är tobak. Under 1700-talet odlades den av merkantilistiska skäl runt många svenska städer, och i arkeologiskt material har denna typ av odling blivit belagd i Karlstad (Heimdahl 2006a). I Norrköping hittades ett antal frön från bondtobak (Nicotiana rustica) i lager som daterades till perioden 1560–1610 (Heimdahl 2005), vilken infaller tidigare än den tidigaste historiskt belagda experimentella tobaksodlingen i Sverige 1632. Tobak 20 Bulletinen nr 19-20, 2006-2007 ARTIKLAR Växter som kan sättas i samband med trädgårdsodling under medeltiden har också hittats i Norrköping och Lund. I Lund hittades spår av trädgårdsväxter i bottensedimentet av vallgraven som visar att man sannolikt haft trädgårdar strax utanför denna under 1300-talet. Fynden innehåller bl.a. fröer av medicinalväxten hjärtstilla (Leonorus cardica), kryddan isop (Hyssopus officinalis) och ett frö från något som förmodligen är svartkummin (Nigella sativa), vars odling i Skandinavien under medeltiden hitintills varit okänd (Heimdahl 2007). I Norrköping dateras bl.a. rester av dill och lins (Lens culinaris) till 1300- och 1400-talet (Heimdahl 2005). som odlats så tidigt har med största sannolikhet drivits upp i trädgårdar i medicinskt syfte. I Norrköping och Karlstad har spår påträffats i flera grävningar som kan tyda på lokala odlingar i staden under efterreformatorisk tid. Grönsaksväxter som kirskål (Aegopodium podagraria) och parksmultron (Fragaria moscata), kryddor som kungsmynta (Origanum vulgare) och svartsenap (Brassica nigra) förekommer i Karlsstad från 1600-talet (Heimdahl 2005 och manuskript f & g). I Norrköping har fröer efter en ros av arten pimpinellros (Rosa piminellifolia) hittats i lämningar från 1600talet och fröer av spikklubba (Datura stramonium) grodde från 1700-talslager i schaktkanten (Heimdahl 2005). I skrivande stund pågår undersökningar i kvarteret Diplomaten i Jönköping, varifrån såväl trädgårdsväxter som odlingsbäddar på bakgårdar från 1600–1700-talen påträffats. Under förundersökningen hittades i lager från tidigt 1600-tal t.ex. kärnor från krusbär (Ribes uva-crispa) och fröer från lungrot (Chenopodium bonus-henricus) (Heimdahl manuskript h). Under den fortsatta undersökningen har från samma period har bl.a. hittats spår av grönsaker som sallat (Lactuca sativa) och fruktträd som krikon (Prunus domestica ssp.insititia) och plommon (Prunus domestica ssp.domestica). Ett exempel på undersökningar av senare tiders material är en studie från Sandbäcken i Värmland där fröbanken i rester av en gammal trädgård som brukades mellan 1790- och 1870talet undersöktes. Här identifierades bl.a. nyheter som jordgubbe (Fragaria x ananassa) och druvfläder (Sambucus racemosa) vilka kan antas härröra från odlingen under 1800talet (Heimdahl 2006b). Referenser Hansson, A.-M. 1996: Finds of hops, Humulus lupulus L., in the Black Earth of Birka, Sweden. Proceedings from the 6th Nordic Conference on the Application of Scientific Methods in Archaeology, Esbjerg 1993. Arkaeologiske Rapporter Esbjerg Museum 1, 129-137 Hansson, A.-M. & Dickson, J. H. 1997: Plant Remains in Sediment from the Björkö Strait Outside the Black Earth at the Viking Age Town of Birka, Eastern Central Sweden. I: Miller, U. and Clarke, H. (eds.): Environment and Vikings — Scientific Methods and Techniques. PACT 52, 205-216. Hansson, A.-M. & Dyhlén-Täckman, I. 1999: Humlegården in Stockholm, Sweden—glimpses from a garden´s history. Arkeologisk Museum Stavanger — Varia 12A: 89-98 Hansson 2001: Vikingabotanik. I: Pettersson, B., Svanberg, I. & Tunón, H. (red.): Människan och naturen. Etnobiologi i Sverige 1. 208-213 Heimdahl, J. 1999: Växtmakrofossil som indikatorer på vikingatida landskapsutnyttjande på Björkö. Department of Quaternary Research. Stockholm University. Quaternaria Ser. B, nr.17. 29 pp. Heimdahl 2004a: Analyser av växtmakrofossil från Millersvik RAÄ 228, I: Olsson, H: Förhistoriska boplatser i Götterstad. Rapport 2004:13. Värmlands museum. Karlstad. Heimdahl, J., 2004b: Analyser av växtmakrofossil från Millersvik augusti 2004 RAÄ 228. I: Olsson, H: Brons- och järnåldersboplatser i Götterstad. Rapport 2005:39. Värmlands museum. Karlstad. Heimdahl, J. 2005: Urbanised Nature in the Past. Site formation and Environmental Development in Two Swedish Towns, AD 1200-1800. Thesis in Quaternary Geology 5. Stockholm Uni- Jens Heimdahl, fil. dr. kvartärgeolog och arkeobotaniker Riksantikvarieämbetet UV-mitt jens.heimdal@raa.se 21 Bulletinen nr 19-20, 2006-2007 ARTIKLAR versity. Stockholm. Heimdahl, J., 2006a: Doftande kryddor – Stinkande skit. I: Karlsson, M. (red.) Den dolda staden, Arkeologiska undersökningar i kvarteret Druvan, Karlstad. Värmlands Museum, Länstyrelsen i Värmlands län. Karlstad. 45-53 Heimdahl, J., 2006b: Makroskopisk analys av jordprov från Sandbäcken – teknisk rapport. I: Martin Karlsson. Trädgårdsarkeologi vid Sandbäcken. Värmlands museum. Rapport 2006:8 Heimdahl, J., 2007: Makroskopisk analys av jordprover från Lunds vallgrav. I: Gardelin, G: Dalbyvägen, Östra Mårtensgatan, Östra Vallgatan i Lund. Arkeologisk förundersökning 2006. Arkeologiska arkivrapporer från Lund, nr 232, 13-17 Heimdahl [manuskript a]: Makroskopisk analys av jordprover från Dyhagen, Skänninge. Rapportmanus till Riksantikvarieämbetet UV-öst. Linköping. Heimdahl [manuskript b]: Makroskopisk analys av jordprover från Motalagatan, Skänninge. Rapportmanus till Riksantikvarieämbetet UV-öst. Linköping. Heimdahl [manuskript c]: Kultur- och naturmiljöns utveckling kring ån invid Genarps bytomt. Kvartärgeologisk och arkeobotanisk rapport från Genarp, RAÄ 84, FU 2006. Rapportmanus till Kulturen i Lund. Lund. Heimdahl [manuskript d]: Makroskopisk analys av jordprover från Linköpingsgatan, Skänninge. Rapportmanus till Riksantikvarieämbetet UV-öst. Linköping. Heimdahl, J.,[manuskript e]: Makroskopisk analys av jordprov från Krokeks Kloster – teknisk rapport. Rapportmanuskript till Östergötlands länsmuseum. Linköping. Heimdahl, J., [manuskript f]: Makroskopisk analys av jordprover från FU Östra torggatan. Rapportmanuskript till Värmlands museum. Karlstad Heimdahl, J., [manuskript g]: Makroskopisk analys av jordprover från KV Örnen, Karlstad sn, RAÄ 30. Rapportmanuskript till Värmlands museum. Karlstad Heimdahl, J., [manuskript h]: Makroskopisk analys av jordprover från FU Diplomaten, Jönköping. Rapportmanuskript till Jönköpings länsmuseum. Jönköping Heimdahl, J. [manuskript i]: Makroskopisk analys av jordprov från Södra Vallåkra SU – teknisk rapport. Rapportmanuskript till Riksantikvarieämbetet UV-syd. Lund Heimdahl, J. [manuskript j]: Makroskopisk analys av jordprover från St:Olofs konvent, Skänninge. Rapportmanuskript till Riksantikvarieämbetet UV-öst. Linköping Hjelmqvist, H. 1991: Några trädgårdsväxter från Lunds medeltid. Svensk Botanisk Tidskrift 85, 225-248 Jensen, H. A. 1985: Catalogue of late- and post-glacial macrofossils of Spermatophyta from Denmark, Schleswig, Scania, Halland, and Blekinge dated 13,000 B.P. to 1536 A.D. Danmarks Geologiska Undersøgelse. A6 Lagerås, P., 2003: Aristokratin i landskapet. Paleoekologiska studier i Järrestads järnålder. I: Söderberg, B., (red.): Järrestad – huvudgård i centralbygd. Riksantikvarieämbetet, Stockholm. Lundqvist, K., 2000: Bidrag till kännedom om begreppet trädgård och om trädgårdsväxternas historia i Sverige. Sveriges lantbruksuniversitet, Institutionen för landskapsplanering, Alnarp. Rapport 01 Risberg, J., Karlsson, S., Hansson, A.-M., Hedenström, A., Heimdahl, J., Miller, U. & Tingvall, C. 2002: Enviromental changes and human impact as recorded in a sediment sequence offshore a Viking Age town Birka, southeastern Sweden. The Holocene 12: 4, 445-458. Kulturplanternes kulturarv i Danmark - et arbejde i sin spæde begyndelse HELLE RAVN Men håbet er lysegrønt, for der er vedtaget en strategi plan for plantebevaring (Forslag strategi), og der er i flere år blevet arbejdet på en handlingsplan (Rapport Handlingsplanen), som endnu ikke er vedtaget. Arbejdet pågår, og man kan bl.a. finde oplysninger om det på adressen nedenfor. Endvidere er der udarbejdet et notat om prydplanter (Prydplantenotat3). Arbejdet med handlingsplanen udføres af seniorforsker Gert Poulsen. Alle tekster findes som PDF-filer på www.plantedir.dk, søg på Virksomheder, Frø og korn, Plantegenetiske resourser. Havens nytteplanter Hvad havens nytteplanter angår, finder der et vist bevaringsarbejde sted. På Forsøgscentret i Årslev (www.agrsci.dk/ ny_navigation/forskning/centre/forskningscenter_aarslev) er der indsamlet og bevaret en række gamle humle- (Humulus lupulus), peberrod- (Armoracia rusticana) og rabarberplanter (Rheum rhabarbarum), og der er ligeledes flere museer, som har indsamlet og bevaret forskellige lokale sorter. Således har Bornholms Museum på Landbrugsmuseet Meldtedgård bevaret en gammel bornholmsk spinat (Spinacia oleracea). Så kort kan det desværre siges, men helt så slemt står det heldigvis ikke til, for der findes forskellige former for bevaring af planter. På Landbrugsmuseet Gammel Estrup dyrkes der også gamle grøntsagssorter i Den landbrugsbotaniske Have, og her sker det i samarbejde med såvel Nordisk Genbank som Forsøgscentret i Årslev. Landbrugsplanter For landbrugsplanternes vedkommende er der sket et vist bevaringsarbejde af kulturplanter. En række danske frilandsmuseer, som er medlemmer af Landbrugspuljen, har i en årrække avlet forskellige landbrugsafgrøder. Først og fremmeste sker det på Dansk Landbrugsmuseum på herregården Gammel Estrup i Jylland. Her er der 10 marker, som drives økologisk, og på hver mark avles der en afgrøde, hvortil man har fået frømateriale fra Nordisk Genbank. Endvidere er der mindre marker, som bruges i museets skoletjeneste. Afgrøderne er: lupin (Lupinus), fodermarvkål (Brassica oleracea ssp. acephala var. medullosa), runkelroe (Beta vulgaris ssp. vulgaris var. alba – fra Lille Tårøje), frøroer (runkelroe, der blev indført til Danmark omkring 1860, og som man ophørte med at dyrke i begyndelsen af 1900-tallet. Museet kalder sorten for ‘Alex Rasmussen’ efter den person, som har givet roerne til museet), kålroer (Brassica napus var. napobrassica), hvede (Triticum aestivum), boghvede (Fagopyrum esculentum), vinterbyg og vårbyg (Hordeum vulgare convar. distichon), havre (Avena), vikker (Vicia), rug (Secale cereale), hør (Linum usitatissimum) og kartofler (Solanum tuberosum). For nærmere oplysninger kontakt www.gl-estrup.dk Langt det største bevaringsarbejde finder sted blandt NGOer (Non Government Organisation), som i Danmark, hvad avl af gamle frøplanter angår, er sluttet sammen i organisationen Frøsamlerne (www.froesamlerne.dk) med den dynamiske formand Lila Towle. Her gøres der et stort arbejde med indsamling og distribution af frømateriale blandt medlemmerne. Hvert forår udsendes frølister, hvorfra der kan bestilles til videre avl – dels for at sprede de gamle sorter og dels for at vedligeholde dem. Frugttræer Det mest omfattende bevaringsarbejde hvad de gamle arter og sorter angår finder sted med frugttræer og bærbuske. Her har Den Kongelige danske Veterinær- og Landbohøjskole gennem mange år bevaret en samling på omkring 300 gamle frugttræer i Pometet, som ligger vest for København. Det omfatter såvel æbler, som pærer, kirsebær, blommer, og forskellige former for bærbuske. Om efteråret er der weekendåbent for publikum, og det er hvert år et stort tilløbsstykke med smagsprøver, foredrag mm. Såvel museer som privatpersoner kan en gang om året rekvirere podekviste herfra. (www.pometet.kvl.dk) På Frilandsmuseet i Sorgenfri ved København (www.frilandsmuseet.dk ) har man i mange år haft landbrug, hvor der bl.a. har været avlet hør og forskellige kornsorter. For nogle år siden blev der videreavlet på en række forskellige kartoffelsorter, og museet ledende gartner Lars Lundsten har i 2007 begyndt på et udredningsprojekt om gamle kartoffelsorter. lars.lundsten@natmus.dk Endvidere findes der på Landbrugsmuseet Gammel Estrup en dubletsamling, så går et træ ud det ene sted, er det stadig bevaret det andet sted. På Gammel Estrup bliver der hvert 22 Bulletinen nr 19-20, 2006-2007 NORDISKT TEMA På Vestfyns Hjemstavnsgård har der siden 1930-erne været dyrket humle, og da Dansk Jordbrugsforskning for nogle år siden ønskede at indsamle og opformere gamle humlesorter, fik man bl.a. humle fra Vestfyns Hjemstavnsgård. Her har man i en årrække ligeledes dyrket roer, men roefrøene fik man fra Nordisk Genbank. Flere andre museer har man avl af landbrugsafgrøder bl.a. på Karensminde ved Grindsted og på Klosterlund Museum/Herning Museum, som begge to er museer om den jyske hede. Danmark er et udpræget landbrugsland, og derfor har interessen for bevaring af plantegenetisk materiale hovedsagelig beskæftiget sig med landbrugsafgrøder. Derfor er man først i de seneste år begyndt at interessere sig for bevaringen af haveplanter, og går vi til prydplanterne er der overhovedet ikke noget overordnet bevaringsarbejde. Potteplanter eneste år podet en række unge træer, som sættes til salg ved efterårets æblefest. Til at begynde med havde museet ikke forestillet sig, at det ville blive så stor en succes, som det er blevet. I en del museumshaver findes der gamle lokale frugtsorter, og det er ligeledes muligt at købe gamle, lokale frugtsorter på et par af landets planteskoler, som har specialiseret sig i at opformere og forhandle gamle sorter. Da potteplanter ofte er importerede planter fra subtropiske og tropiske områder er en række planter blevet bevaret og opformeret i Botanisk Have i København, hvor de kan ses i væksthusene. I Købstadsmuseet Den gamle By i Århus har man i mange år haft en stor samling gamle potteplanter, som museet udstiller i de gamle bygninger. I en årrække er der opformeret en lang række planter fra disse, og de bliver i stor stil solgt til publikum. (www.dengamleby.dk) Bevaringssituationen I ovenstående er redegjort for en række af de steder, som bevarer planter i offentligt regi. Da der ikke er afsat offentlige midler til registrering af eksisterende samlinger, til indsamlingsarbejde eller til bevaringsarbejde af vores plantegenetiske kulturarv, foregår langt det største bevaringsarbejde blandt privatpersoner i private haver og samlinger. Her bevares planterne in-situ, hvilket i princippet er en god form. Men forsvinden en have, forsvinder planterne for evigt. Og selv om der i 2007 offentliggøres en handlingsplan, kan vi i Danmark frygte, at det vil vare en årrække, før et egentlig bevaringsarbejde igangsættes. Havens prydplanter Hvad prydplanter angår finder bevaringen udelukkende sted i form af privatpersoner, museer og interesseorganisationer, og bevaringen er desværre i høj grad afhængig af enkeltpersoner. Der eksisterer til dato således intet koordineret bevaringsarbejde af prydplanter. I en lang række museumshaver findes der samlinger af lokalt indsamlede prydplanter. Et rigtig godt eksempel er haven ved Højer Mølle, som ligger i marsken tæt ved den dansktyske grænse. Her er der blevet reetableret en prydhave, og samtlige planter er opformeret fra lokale haver. På Langelands Museum i Det sydfynske Øhav findes en rosenhave med omkring 40 rodægte roser, som alle er indsamlet fra langelandske haver, og samlingen forøges stadig. Plantenamn efter Johan Lange Kulturplanternes indførselshistorie i Danmark (1994) Helle Ravn, mag. art. Museumsinspektör Langelands museum hr@langelandkommune.dk Endvidere findes der i Danmark en række specialklubber (Det danske Rosenselskab, Dansk Dahliaklub, Dansk pelargonie Selskab o.s.v.), som i forskellig grad også udfører et bevaringsarbejde. 23 Bulletinen nr 19-20, 2006-2007 NORDISKT TEMA Igennem århundreder har det i hele det Sydfynske område været avlet frugt med salg for øje, og det er da heller ikke tilfældigt, at det netop er på øen Tåsinge, der findes en meget stor privatsamling af lokale frugttræer. Gennem mange år er der blevet indsamlet podekviste i hele området; måske er denne samling ikke så præcist bestemt som Pometets, til gengæld afdækker den en enorm mængde kendte og mere eller mindre ukendte frugtsorter, der har været i et lokalområde. Inventering av kulturväxteras genresurser och deras kulturhistoria i Finland. MERJA VETELÄINEN, MERJA HARTIKAINEN, MAARIT HEINONEN & KRISTIINA ANTONIUS korrekt identifierade vid inventeringen, använder vi molekylära markörer utvecklade i Finland för sorter av frukt och bär. Herrgårdar, växter och deras kulturhistoria Vid sidan av inventeringsarbetet har det finska nationella programmet för växtgenetiska resurser inlett flera forskningsoch bevarandeprojekt. Trädgårdshistoriska aspekter är viktiga i projektet ”Kulturhistorisk inventering av trädgårdsväxter på Jockis herrgårdspark och dess närområden”. Förutom inventering av gamla kulturväxter har projektet haft som mål att etablera en undervisningsstig i herrgårdsparken genom att utnyttja den befintliga växtligheten i parken. Inventering och kartläggning av parkens gamla växter var ett krävande arbete. Det behövdes både artkunskap och sortkännedom att skilja gamla och moderna sorter från varandra. Som utgångsmaterial för inventering använde man gamla kartor och ritningar över parken samt intervjuer med herrgårdens före detta anställda, som har minnen från början av 1900-talet. Det finska nationella programmet koordinerar inventering och bevarande av s.k. vegetativt förökade arter i fältkollektioner och klonarkiv i Finland. Koordinationsuppgiften ligger hos MTT Forskningscentralen för jordbruk och livsmedelsekonomi (Maa-ja elintarviketalouden tutkimuskeskus på finska). Huvudsätet ligger i södra Finland i Jockis. MTT lyder under Jord- och skogsbruksministeriet. MTT:s hemsida för mångfaldsforskning har adressen www.mtt.fi/monimuotoisuus där också arbetet med genresurser presenteras. Under vintern kommer vi att skapa egna sidor både på finska och engelska. Inventeringar av olika fältkollektioner av trädgårdsväxter är grunden till att säkra deras bevarande för framtiden. Inventeringsarbetet i Finland inleddes med MTT:s egna kollektioner, som finns på ett flertal försöksstationer runt omkring i landet. I kollektionerna fann man arter främst av frukt och bär, ört- och medicinalväxter, grönsaker samt prydnadsväxter. Totalt fanns det över 2 000 accessioner av över 500 arter eller arthybrider bevarade. MTT:s kollektioner innehåller lantsorter, MTT:s förädlingsmaterial, äldre och nyare sorter. Under arbetets gång blev det uppenbart att en stor del av det äldre växtmaterialet redan var försvunnet från parken, men att en del växter hade bevarats av torpare på bygden. Det var dock inte lätt att hitta dessa rymlingar, eftersom före detta torpare eller deras ättlingar ogärna ville berätta att de hade flyttat växter från herrgårdsparken till sina trädgårdar och odlingar. Emellertid efterlystes parkens gamla växter i den lokala pressen och med ett blad, som delades ut till hushållen nära herrgården och på offentliga anslagstavlor i Jockis. Som resultat hittades det 26 potentiella rymlingar från parken. Flesta av dem var vedartade prydnadsväxter såsom buskrosor, men också äppelträd, bärbuskar och perenner hittades. Inventeringslistorna har nyligen publicerats i tre skrifter, som finns tillgängliga som tryckta böcker eller som pdf-fil på finska: http://www.mtt.fi/met/pdf/met85.pdf (grönsaker, örter och medicinalväxter) http://www.mtt.fi/met/pdf/met89.pdf (frukt och bär) http://www.mtt.fi/met/pdf/met91.pdf (prydnadsväxter) Förutom anvisningar för växternas bevarande innehåller publikationerna också information om arternas systematik och deras historia i Finland. Skrifterna har väckt intresse även utanför Finland och det finns önskemål att publicera dem på engelska. Information om de inventerade växter i parken samt potentiella rymlingar bevaras nu i en databas. Förutom botanisk information inkluderar man även historier, bilder och berättelser om växter i databasen. På detta sätta önskar man presentera parkmiljön som helhet, där växterna är en del av parkens kulturhistoriska arv. Också information om herrgårdens byggnader i text och bild finns presenterade på webbsidan www.mtt.fi/monimuotoisuus/projektikuvaus.html. På högra sidan finns länkar till parkkarta och växtlista (puistopolun kartta ja kasviluettelo), efterlysning av växter (kuulutus kasveista), lista över inventerade växter (inventoitujen kasvien lista) och DNA-undersökning av äppelträden (tutkimus omenapuiden DNA:sta). Inventeringsarbetet går vidare och i den nära framtiden kommer man att titta på vilka finska växtgenetiska resurser som bevaras av botaniska trädgårdar. T.ex. botaniska trädgården vid Uleåborgs universitet har omfattande kollektioner av nordliga och vinterhärdiga prydnadsväxter. Senare kommer man att inventera andra offentliga och privata kollektioner med målet att skapa ett nationellt nätverk för bevarandet av växtgenetiska resurser. Inom nätverket avser man att kunna dela bevarandeansvaret mellan olika organisationer. Vi kommer också att utveckla en växtdatabas, där mångsidig information om de bevarade växterna finns tillgänglig på Internet. För att försäkra oss om att sorterna har blivit All insamlad information har legat till grund för undervisningsstigen i parken. Syftet är att erbjuda en möjlighet för skolbarn och övriga intresserade att lära sig om gamla park- 24 Bulletinen nr 19-20, 2006-2007 NORDISKT TEMA Det finska nationella programmet för växtgenetiska resurser grundades år 2003 för att komplettera bevarandearbetet som Nordiska Genbanken gör, främst för fröförökade arter inom jord- och trädgårdsbruk. ORDFÖRKLARINGAR miljöer och deras växter i den ursprungliga miljön. Eftersom informationen finns tillgänglig på Internet så går det bra att bekanta sig med materialet innan man börjar sin vandring i parken. Växtgenetiska resurser: Omfattar alla våra kulturväxter och en stor del av deras vilda släktingar, vilka ofta har värdefulla egenskaper för förädling av kulturväxterna. Genetiska resurser - enligt den internationella konventionen om biologisk mångfald - är levande material, som innehåller arvsmassa av omedelbart värde för människan. Att rädda de sista lantsorterna av spannmål Det är viktigt att frö av våra värdefulla kulturväxter finns bevarade på ett tryggt sätt i genbanker, men nackdelen med att bevara fröer endast i fryst tillstånd är att växterna inte längre samspelar med den naturliga miljön. Detta betyder att växtpopulationer inte kan anpassa sig till nya förhållanden t.ex. olika förändringar i klimatet. Speciellt betydelsefullt är samspelet med odlingsmiljön för våra gamla lantsorter, som genom tiderna har anpassat sig till vårt nordiska klimat och på detta sätt utvecklat särdrag, som skiljer sig från moderna sorters egenskaper. Därför är det viktigt att t.ex. lant-sorter av råg odlas också i praktiken och inte bara bevaras i genbanken. Lantsorterna i odling ökar inte bara mångfalden av odlingsväxter på våra åkrar, utan erbjuder också en möjlighet att utveckla lokala livsmedelsprodukter, åter introducera traditionella produkter och bevara gamla odlingsmetoder i bruk. Vegetativt förökade arter: Arter som förökas med sticklingar, utlöpare, revor eller genom ympning och delning Accession: Växtprover i en genbank, vare sig de är sorter, linjer eller populationer, kallas accessioner. I Finland har man sedan år 2000 gett ekonomiskt stöd till att odla utsäde av så kallade registrerade lantsorter eller lokala sorter av spannmål och vallväxter. Även stödsystemet är unikt i Europa. Att möjliggöra ett sådant stödsystem gav inte det önskade resultatet d.v.s. odlingen av lantsorter ökade inte eller så blev deras odling inte registrerad i systemet. Därför har man startat ett projekt, där man försöker kartlägga i vilken omfattning man verkligen odlar lantsorter och vilka odlarnas motiv är för att göra detta. Önskemålet är också att kunna främja och bevara gamla lantsorter i praktisk odling. Våra gamla näringsväxter är del av vår kulturhistoria och förtjänar att bli kvar i odlingen. De preliminära resultaten från inventeringen av lantsorter av spannmål och deras odlare visar att de fortfarande finns i odling i större omfattning än vad som finns i registret. Framförallt är det de äldre lantbrukarna, som menar att lantsorterna har ett värde och speciella kvaliteter att ta vara på. Det största hotet för fortsatt odling är att de gamla odlarna inte mer har ork och sällan någon som kan ta över odlingen. Men det finns yngre bönder som bevarar de gamla lantsorterna i odling, om sorten har en släkthistoria eller förknippas med familjetraditioner. Under inventeringens gång kom vi också i kontakt med några hembygdsgårdar och lokala museer, som önskar att kunna levandegöra sina gårdar med gamla kulturväxter. För att kunna hjälpa till med information om lämpliga tillvägagångssätt och växtmaterial har vi nyligen startat en inventering om odling och bevarande av gamla kulturväxter i museiträdgårdar. Arbetet görs i samarbete med museologerna på Åbo Universitet. Merja Veteläinen, agr. dr. Koordinator för finska nationella programmet för växtgenetiska resurser merja.vetelainen@mtt.fi 25 Bulletinen nr 19-20, 2006-2007 NORDISKT TEMA Klonarkiv/fältgenbank: En samling av levande plantor (t.ex. sorter och lantsorter) på fält eller i trädgård, som sköts enligt genbanksprinciper. Inventering av prydvekster i Norge - innsamling og klonarkiv PER ARVID ÅSEN Oslo Botanisk hage, Universitetet i Oslo har nå ca 350 aksesjoner i kultur. Opplysninger om plantene er lagt inn i Botanisk hages database, og det er også et digitalt fotoarkiv koblet til denne databasen. Det er også samlinger ved Asker museum og Lier Bygdetun. Det foreligger et fotoarkiv hos den enkelte registrator, både av hager og planter, For en del av plantene er det tatt pressebelegg, som er deponert i Botanisk museum. Det gjenstår fortsatt en god del bestemmelsesarbeid, spesielt til sort. Etter hvert kom også de andre botaniske hagene med, og arbeidet ble ledet og delvis finansiert av Genressursutvalg for planter. Man bestemte i oppstartfasen at det var naturlig å dele landet inn i regioner, hvor de respektive botaniske hagene ledet arbeidet, og hvor klonarkivene kunne plasseres. I dag er dette arbeidet kommet svært godt i gang med klonsamlinger over hele landet. Frø og poteter finnes lagret i Nordisk Genbank, mens levende planter av frukt, bær, noen grønnsaker, prydplanter og planter til grøntanlegg og landskap finnes i nasjonale plantesamlinger. PLANTEARVEN - konseptet forvaltes av Norsk genressurssenter og omfatter planter som ble brukt tidligere, men som ikke lenger er i vanlig bruk. Det kan være gamle sorter av grønnsaker, poteter og frukt eller en rose, en pinselilje eller en staude som fantes i oldemors hage, men som nå ikke brukes lenger. Anlegget av Oldemors hage starter 1. juli, og vi regner med å kunne plante til anlegget i slutten av august/begynnelsen av september i år. Oldemors hage skal åpnes i 2008. I tillegg til å være et klonarkiv og et demonstrasjonsanlegg for plantearvenstauder, skal Oldemors hage tilrettelegges som en sansehage for gamle med demens og lignende, i samarbeid med GERIA, Oslo kommunes kompetansesenter for demens og alderspsykiatri. www.nhm.uio.no/hagen/index.htm Sørvestlandet (Telemark – Rogaland) Kristiansand Agder naturmuseum og botaniske hage i Kristiansand begynte systematiske registreringer og innsamlinger av historiske hageplanter (stauder, prydbusker og gammeldagse roser) i 1998. Det geografiske området omfatter først og fremst Telemark, Aust- og Vest-Agder fylker i Sør-Norge. I dag er ca 160 forskjellige vekster plassert i Tusenårshagen, en innførselshistorisk hage hvor plantene er gruppert etter når tid de kom i kultur i Norge. I 2003 og 2005 ble samtlige fyrhager i Aust- og Vest-Agder inventert. Noen av fyrhageplantene er dyrket i en egen fyrhage på Lindesnes fyr på Norges sørspiss. Siden 2003 har museet i samarbeid med Arboretet og botanisk hage i Bergen inventert historiske hageroser langs vestkysten av Sør-Norge. Dette har resultert i ca 300 forskjellige aksesjoner, hvorav ca 70 forskjellige historiske hageroser er utstilt i Sørlandsrosehagen. Arbeidet med å bestemme disse er kommet godt i gang. Innsamlingen av historiske hageroser fortsetter, samtidig som et nytt prosjekt er satt i gang i 2007 med forespørsel etter Dahlia (georginer), også dette i samarbeid med Arboret og botanisk hage i Bergen og finansiert av Genressursutvalg for planter. www.museumsnett.no/naturmuseum Årlig arrangeres samlinger hvor saker av felles interesse blir tatt opp, særlig gjelder dette vanskelige og karakteristiske slekter innen staudene, for eksempel Iris, Hemerocallis, Paeonia, Hyacinthoides og Chionodoxa/Scilla. Noen av disse slektene kan inngå i en egen nettflora, hvor et av formålene er å fortelle om plantenes historie, hvilke egenskaper de har og hvordan de kan kjennes igjen. I det følgende skal jeg gi en kort oversikt over status til klonarkivene ved de botaniske hagene i Norge. www.plantearven.no/ www.skogoglandskap.no/ Østlandet Gamle Hvam Museum Samlingen på Gamle Hvam Museum omfatter rundt 160 aksesjoner av stauder, ca 10 ulike rotekte roser og rundt 10 prydbusker. Alle er lokalt innsamlet på indre Østlandet. Det meste av det som har vært vanlig er samlet inn. Dette gjelder også variasjoner innen gamle sorter, særlig innenfor Narcissus, Primula, Hemerocallis, Iris sibirica, Paeonia lactiflora og Paeonia officinalis, Dahlia, Phlox, Lilium bulbiferum, Thalictrum. Alle plantene blir grundig dokumentert, også alle opplysninger som kan fortelle om plantens historie og bruk. Sammen med registreringene legges det inn digitale fotografier. Museet driver aktiv formidling av plantesamlingen gjennom hagevandringer, foredrag og artikler, også på internett. Arbeidet med formering og salg er begynt. www.museumsnett.no/gamlehvammuseum Stavanger Stavanger Botaniske Hage er i en konsolideringsfase, med oppgradering av informasjon og dokumentasjon av plantesamlingene. Et fremtidig klonarkiv for Rogaland blir plassert her. botaniskhage.stavanger.kommune.no 26 Bulletinen nr 19-20, 2006-2007 NORDISKT TEMA Fra siste halvdel av 1990-tallet har det vært drevet inventering av prydvekster i Norge. Arbeidet kom først i gang helt i nord og helt i sør i landet, med Tradisjonshagen ved Tromsø botaniske hage og Tusenårshagen ved Agder naturmuseum og botaniske hage i Kristiansand. Vestlandet (Hordaland – Møre- og Romsdal) Bergen strakte stauderabatter, samt egne felt for henholdsvis peoner, kjøkkenvekster, bunndekkeplanter og steinbedsplanter. Det nye anlegget blir åpnet i august 2007. www.ntnu.no/ringve/gamlehagen www.ntnu.no/vmuseet/botavd/botrapp_2_05.pdf www.ntnu.no/vmuseet/botavd/BotRapp05-9-Hageplanter. pdf. I 2005 gikk startskuddet i Arboretet og botanisk hage, Universitetet i Bergen for en kampanje for å samle inn historiske hagevekster i Vest-Norge, sammen med de muntlige og skriftlige minner og tradisjoner som følger dem. Dette arbeidet er kommet godt i gang. Botanisk hage holder også klonarkiv for potteplanter (veksthusplanter). Den viktigste satsning så langt er hagen omkring Blondehuset med plantearter og sorter som fantes i tida 1850-1900 og historiske roser. Genressursutvalg for planter har siden 2003 finansiert et samarbeid med Agder naturmuseum og botaniske hage i Kristiansand for registreringer av historiske roser i vestlige del av Sør-Norge. Nytt i 2007 er et prosjekt med innsamling av opplysninger om georginer eller Dahlia i Norge (se over). Nord-Norge (Nordland – Finnmark) Tromsø Det finnes rike tradisjoner blant folk knyttet til plantene, som griper langt tilbake i historien. Disse kulturminnene dokumenteres og formidles tilbake til allmenheten, slik at plantene kan formeres opp og tas i bruk - og historien spres. Under mottoet “Evig eies kun det delte” vil denne delen av kulturhistorien bli brakt fram i lyset og gitt den en plass den fortjener. www.uib.no/arboretet/innhold/plantearv.htm Tradisjonshagen rommer nå ca 570 ulike planter, og de fleste artene av historiske stauder som finnes i Nord-Norge er nå registrert. Dette er den største norske samlingen av historiske stauder, som Genressurssenteret har inkludert i nettverket av bevaringssteder for genressurser i gamle hageplanter. Av viktige innsamlinger kan nevnes aurikler med 113 aksesjoner, videre en stor samling av Aconitum og mye Allium victorialis. http://uit.no/botanisk/om_hagen/ www.plantearven.no/download/tradisjonshageplanteneTromsoBM07.pdf Midt-Norge (Møre og Romsdal - Nord-Trøndelag) Trondheim Inventering og innsamling av materiale foregikk i perioden 2003-2005. Totalt antall innsamlinger er ca 330, fordelt på om lag 180 ulike planteslag (arter/sorter). Innsamlingene omfatter både vanlige og mer sjeldne planter. Innsamlingene er nærmere omtalt i to rapporter (se under). De innsamlede plantene blir tilgjengelige for publikum i Gamlehagen, en demonstrasjonshage som nå er under etablering ved Ringve botaniske hage, Norges teknisk-vitenskapelige Universitet, Vitenskapsmuseet. Demonstrasjonshagen omfatter to lang- Per Arvid Åsen, botanist Agder naturmuseum og botaniske hage, Norge per.aasen@kristiansand.kommune.no 27 Bulletinen nr 19-20, 2006-2007 NORDISKT TEMA Kartlegging og innsamling av historiske stauder til Botanisk hage, Universitetet i Tromsø startet i 1998. Først ble store og kjente hager undersøkt, der de hadde gamle beskrivelser av plantene som vokste der. Da det viste seg at mange av plantene var blitt borte, ble det ettersøkt i privathager i områdene omkring, og der fantes mange gamle planter som nå er bevart i Tradisjonshagen i Botanisk hage i Tromsø. Programmet för odlad mångfald. Inventerar och bevarar Sveriges gröna kulturarv EVA JANSSON OCH JENS WEIBULL hör mångfalden av prydnadsväxter som lök- och knölväxter, perenner, rosor och träd- och buskar. Andra växtgrupper som är viktiga att inventera är köksväxter, frukt och bär samt vallväxter som klöver och timotej med ursprung hos oss i Sverige. Vilka växter som ska inventeras och i vilken ordning detta ska ske behandlas i strategin för inventeringen, som arbetades fram av Statens Jordbruksverk 2001 (Strategi för inventering av kulturväxter Sverige. SJV Rapport 2002:8). Genom programmet ska arbetet med att långsiktigt bevara och nyttja svenska kulturväxter samordnas och utvecklas bättre. Centrum för biologisk mångfald (CBM) har fått uppdraget att samordna programmets olika aktiviteter. Kulturväxtinventerare utbildas POM omfattar fem stora arbetsfält, dessa är • Att inventera och bevara kulturväxterna. • Att arbeta för ökad användning av kulturväxterna. • Att stimulera forskning om växternas släktskap och deras genetiska variation samt hur vi bäst bevarar och nyttjar denna kunskap. • Att arbeta med utbildning och information, vilket är avgörande för hur programmet kommuniceras och tas emot av våra målgrupper. • Att aktivt medverka i internationellt arbete, framför allt i Norden och närområdena, samt på olika sätt medverka till att de nationella genresursprogrammen i Europa stärks och utvecklas. För att kunna genomföra en omfattande inventering behövs många duktiga inventerare. Därför har vi under flera år genomfört utbildningar och återträffar för inventerare av perenner, rosor, träd- och buskar samt frukt och bär. Det är en utbildning som sträcker sig över 2-3 dagar per tillfälle och är en blandning av teori och praktik. Runt om i Sverige finns idag kring 500 specialutbildade POM-inventerare. Inventerarna är spridda från Lappland i norr till Skåne i söder. De bildar tillsammans ett nätverk vars uppgift är att leta upp och dokumentera äldre kulturväxter i sina hemtrakter. Inventerarna arbetar helt ideellt och får bara ersättning för resekostnader och kartor. De ideella krafterna inom POM har varit och är en förutsättning för att den pågående inventeringen ska kunna slutföras. Intensivt inventeringsarbete Just nu pågår som mest intensivt ett landsomfattande arbete för att ta reda på vad vi har för unika och intressanta växter som är värda att bevara för framtiden. Fokus riktas på växtgrupper som inte tidigare har ägnats ett samlat intresse. Hit För att underlätta arbetet för inventerarna har POM utarbetat en handledning, Att inventera kulturväxter – en handledning (2005). I den beskrivs bland annat hur information om växterna ska dokumenteras och registreras i POM:s inventeringsdatabas på Nordiska genbanken (NGB) i Alnarp. Hjälpguider för bland annat rosor, perenner och lök- och knölväxter kommer att publiceras både i tryckt form och vara tillgängliga på vår hemsida www.pom.info under 2007/2008. Den första i raden är skriften Att inventera rosor – en handledning (Engström, 2007) som redan finns tillgänglig på vår hemsida. Under hösten publiceras en trädgårdshistorisk skrift, Trädgårdshistoria för inventerare med POM-in- Trädgårdsiris som odlats i en trädgård i Kvidinge i Skåne sedan 1923 NORDISKT TEMA Sedan år 2000 finns ett svenskt nationellt program för växtgenetiska resurser kallat POM – Programmet för odlad mångfald. POM är Sveriges åtagande gentemot FN:s livsmedelsorgans (FAO) globala aktionsplan för våra växtgenetiska resurser och en direkt följd av att Sverige undertecknade Riokonventionen 1993. venterarna som målgrupp. Den be handlar kortfattat svensk trädgårdshistoria under perioden 1800-1950, samt innehåller en omfattande litteraturlista för den som har lust att för-djupa sina kunskaper. Upprop efterlyser växter från förr Det första inventeringsprojektet Fröuppropet, som pågick 2002–2003, genomfördes i nära samarbete med NGB och föreningen Sesam. Uppropet spårade upp fröer av gamla köksväxter, prydnadsväxter och spånadsväxter. Resultatet blev överraskande positivt. Mer än 250 fröprover sändes in från privatpersoner i hela landet. De flesta av de insända fröerna var av trädgårdsärt, gråärt och olika bönor. Många av dessa baljväxter har hållits i odling under flera generationer inom oliPerenner samlas in och provodlas på Sveriges lantbruksuniversitet i Alnarp ka familjer. POM:s Fröuppropsledare Lena Nygårds samlade historier rörande odling och användning buskar, rosor, perenner, olika sorters frukt- och bärväxter, av några av växterna i skriften Vi odlade till husbehov (2005). humle och många andra växter kommer därför om några Nyligen publicerades ännu en skrift av Lena Nygårds och den år att bevaras i en nationell genbank. Var dessa kommer att handlar om ärtor ur ett etnobiologiskt perspektiv (Om ärtor, placeras och hur stora de kommer att bli är ännu inte 2007). Allt frömaterial finns idag samlat och uppförökas på bestämt. En förutsättning för ett långsiktigt och säkert bevarNGB i Alnarp. Informationen om sorterna kommer att finnas ande är dock att de som får ansvaret för att hålla samlingarna tillgänglig på Internet, troligen under 2008. Genom NGB måste ha specialkompetens för ändamålet och vara beredda kommer sedan dessa gamla arvesorter att bli fritt tillgängliga på ett mångårigt åtagande. All form av spridning av förökningsför alla som vill odla dem. De nordiska länderna har redan material kommer att följa de internationella avtalen, men i genom den så kallade Kalmardeklarationen från 2003 förenklad form beroende på vem som är mottagare. förklarat allt material via genbanken fritt tillgängligt. Centrala och lokala samlingar Efter Fröuppropet har följt Perennuppropet, Rosuppropet, Träd- och buskuppropet, Lök- och knöluppropet, Fruktoch bäruppropet och nu senast ett upprop efter vegetativt förökade grönsaker. Dessa upprop ska enligt POM:s strategi vara avslutade år 2010. Du kan läsa mer om dessa upprop och våra publikationer på hemsidan. Utgångspunkten för det långsiktiga bevarandet i en nationell genbank är att det ska finns en central samling samt kopior av växterna i lokala samlingar i olika delar av landet. Det är viktigt att uppmärksamma att det finns en funktionell skillnad mellan de båda samlingarna. Den centrala samlingen ska ha som huvuduppgift att på ett rationellt sätt bevara och tillhandahålla förökningsmaterial av växterna. Denna kan jämföras med NGB:s uppgift när det gäller fröförökade växter. De lokala samlingarnas uppgift blir att i första hand visa upp växter med lokal anknytning och med en intressant kulturhistoria. Det är viktigt att utbilda och informera människor lokalt om deras kulturarv, så att de kan vara stolta över detta och hjälpa till att bevara det för framtiden. Vad ska bevaras? För vårt vidkommande handlar det om sorter som har haft en dokumenterad odling i landet, i de flesta av växtgrupperna före 1940. Det handlar om växter som på olika sätt har visat goda odlingsegenskaper som exempelvis god härdighet, uthållighet, sundhet, avkastning eller på annat sätt besitter unika egenskaper. För många av växtslagen kan man få en ganska god bild av det historiska sortimentet och vad som lämpar sig väl i Sverige. Men för många av arterna vet vi ännu alldeles för lite om till exempel deras genetiska variation, för att idag kunna säga vad som ska bevaras. Sådan kunskap är en förutsättning för att få till stånd ett effektivt bevarande. Inom POM pågår flera projekt som ökar vår kunskap på detta område. Dessa inkluderar både morfologiska jämförande studier och nya metoder som inkluderar användning av molekylära markörer. Det finns redan idag lokala samlingar av äldre fruktsorter så kallade klonarkiv. Flera av dessa är placerade på publika platser som exempelvis friluftsmuseer och botaniska trädgårdar. Under våren 2007 publicerades skriften Här bevaras våra svenska fruktsorter av Inger Hjalmarsson, som beskriver de fjorton svenska klonarkiv som finns idag och vilka sorter som finns bevarade där. Det återstående arbetet med att utforma ramar för hur andra vegetativt förökade växter ska bevaras kommer att slutföras under 2007. Bevarande i en nationell genbank Det mest intressanta och värdefulla av de odlade växterna i landet ska bevaras för framtiden. Syftet är att tillhandahålla ett sortiment som är tillgängligt för alla. Lökväxter, träd och Eva Jansson och Jens Weibull Projektledare för Program för odlad mångfald eva.jansson@cbm.slu.se jens.weibull@cbm.slu.se 29 Bulletinen nr 19-20, 2006-2007 Svenska trädgårdshandböcker från 5 århundraden – ett texthistoriskt avhandlingsprojekt ANDREAS NORD Den teoretiska ramen är sociokonstruktivistisk, vilket innebär en syn på texten som en del i en interaktion. Metodiskt gör det att läsarperspektivet på texten blir centralt. Därför handlar min undersökning i hög grad om sådant som hur man kunnat använda boken, vilken läsning texten genom sin form gynnar, vilka positioneringar texten inbjuder till och vilken avsändar–mottagarrelation texten konstruerar. Som ett mycket enkelt exempel på förändring över tid kan man ta de sista raderna om ympning ur en ganska modern bok: ”Det tar ett par år innan den inympade sorten bär frukt. Då känner man sig mycket duktig – det är säkert.” (ur Bonniers stora bok om din trädgård, red. Karin Berglund, 1996, s. 457). Det är den sista meningen i utdraget som är mest intressant. Den innehåller en värdering kopplad till upplevd känsla som dessutom presenteras på ett sätt som inbjuder till en stark identifikation mellan författare och läsare. Denna direkta känslodimension är ny i trädgårdslitteraturen – någon motsvarighet hittar man knappast i litteratur från tidigare århundraden, där relationen är betydligt mer neutral och distanserad. Sedan 1643 har bokutgivningen ökat till en i dag praktiskt taget oöverskådlig nivå. Bristen på bibliografier och lättarbetade databaser för tiden efter 1930 bidrar till oöverskådligheten. För den som vill studera trädgårdslitteraturen systematiskt är detta förstås ett problem – ett urval krävs, men är inte enkelt att göra. Jag har som en begränsning valt att endast följa en av traditionslinjerna inom den svenska trädgårdslitteraturen, nämligen de breda, grundläggande handböckerna. I urvalet har jag även tagit hänsyn till vilken spridning och vilket genomslag böckerna fått – i första hand har jag valt mer spridda och mer inflytelserika böcker. Den som vill veta mer om mina tolkningar av denna och andra iakttagelser får vänta på avhandlingen som kommer senast under 2009. Några preliminära delstudier finns dock redan publicerade – se min hemsida för en aktuell lista. www.nordiska.su.se/nord_andreas Mitt forskningsperspektiv kan kallas texthistoriskt. Undersökningen ansluter till den starka svenska forskningstradition som studerat sakprosan över tid. Just trädgårdshandböckerna har dock inte studerats texthistoriskt, och har inte heller – så vitt jag vet – varit huvudfokus i studier ur andra perspektiv. Jag tror också att denna textkategoris speciella förutsättningar gör den intressant att jämföra med de typer av handböcker och handledningar som tidigare studerats (soldathandböcker, kokböcker). Skillnaderna gäller t.ex. sådant som relationen mellan det estetiska och det praktisk-ekonomiska, mellan nytto- och nöjesläsning och mellan direkt handlingsorientering och indirekt handlingsorientering (orientering mot bakgrundskunskaper). Också det långa tidsperspektiv som öppnar sig är intressant – sakprosan från perioden före 1750 är betydligt mindre studerad. De senaste årens teoretiska och metodiska utveckling inom textforskningen aktualiserar också delvis nya frågor, bl.a. om textens visuella sida. Avslutningsvis vill jag göra en efterlysning. Det är svårt att hitta relevant tidigare forskning om svensk och internationell trädgårdslitteratur. Jag tar därför tacksamt emot tips om både publicerad och kommande forskning, och vill gärna etablera kontakt med forskare och andra som haft anledning att fördjupa sig i den svenska trädgårdslitteraturens historia. Andreas Nord, doktorand Institutionen för nordiska språk, Stockholms universitet andreas.nord@nordiska.su.se 30 Bulletinen nr 19-20, 2006-2007 PÅGÅENDE FORSKNING Det har funnits svensk trädgårdslitteratur i tryck åtminstone sedan 1643. Detta år trycktes en liten skrift med titeln Een Nyy Träägårdz-Book som bilaga till en örtabok av Arvid Månsson, och det är denna skrift som blir avstampet i mitt avhandlingsprojekt. Det följer den svenska trädgårdslitteraturen fram till modern tid genom nedslag i ett trettiotal skrifter, de yngsta från 2005. Kompletterande resurser i det tidiga 1600-talets agrara samhälle enligt de äldre geometriska kartorna (1630-1655) PIA NILSSON De drygt 12 000 kartorna täcker stora delar av de då bebodda trakterna, och de redovisas oftast i skalan 1:5 000 eller 1:4 000. Min undersökning omfattar resurser utanför inägomarkens åker och äng, och är avgränsad till humleodlingar, fruktträdgårdar, kvarnar och fiske, huvudsakligen i Uppland och Östergötland. Främst är jag intresserad av kartornas källvärde och att analysera vad kartorna, direkt och indirekt, berättar om de hemman som har tillgång till dessa resurser. Det är endast de inhägnade fruktträdgårdarna som anges av lantmätarna. Kålgårdar nämns ytterst sällan i de här äldre kartorna. Till exempel analyserar jag hemmanens tillgång till humleodlingar och fruktträdgårdar i förhållande till arealstorlek, jordnatur och geografisk belägenhet. Arbetet är knutet till projektet ”Nationalutgåva av de äldre geometriska kartorna” som bedrivs på Riksarkivet, Marieberg, Stockholm. Projektet beräknas vara slutfört år 2009 och mer information finns på: www.statensarkiv.se/geometriska Jag är fil kand i arkeologi och har i flera år arbetat för RAÄ med fornminnesinventeringar, arkeologiska och kulturhistoriska utredningar och förstudier, samt uppdrag i samband miljökonsekvensbeskrivningar och kommunal planering. Under 1600-talet krävde lagen att varje hemman skulle odla 200 stänger humle. Kartorna visar emellertid en helt annan bild, med allt från stora regioner som inte odlar humle alls, eller bara en sporadisk husbehovsodling, till vissa områden i Västergötland och Uppland där en mycket storskalig (i Västergötland upp till flera tusen störar per hemman) odling sker. Pia Nilsson, doktorand i agrarhistoria Institutionen för ekonomi Sveriges lantbruksuniversitet Ultuna pia.nilsson@ekon.slu.se Ett tydligt exempel på en by som inriktade sig på fruktträdsodling under 1600-talet är uppländska Hilleshög, i Färentuna härad. Byn karterades mellan åren 1640 och 1644 av Sven Månsson och finns representerad i geometrisk jordebok A1, akt 42-43, här beskuren. De strikta raderna av träd invid varje gård symboliserar odlingarna. Fruktträden är inte beskrivna närmare, men tack vare lantmätarens siffror kan vi se vilken odling som hör till respektive gård. (Kartarkiv: projekt Nationalutgåva av de äldre geometriska jordeböckerna, Riksarkivet). 31 Bulletinen nr 19-20, 2006-2007 PÅGÅENDE FORSKNING Trädgårdarna anses traditionellt innebära en statusmarkering som förknippas med högreståndsmiljöer, men kartorna visar att det stämmer bara till viss del, till exempel i Uppland. Men i Öster- och Västergötland finns många exempel på trädgårdar som hör till ordinära gårdar. Dessutom kan man se en lokal, men mycket intensiv, trädgårdsodling i närheten av Stockholm. En viktig fråga är om de valda resurserna kan indikera en begynnande regional specialisering i kommersiellt syfte, eller om det handlar om att sprida den ekonomiska basen inom självhushållningen, till exempel hos gårdar med mycket små arealer åkermark. De äldsta svenska geometriska kartorna visar en komplex och innehållsrik bild av 1600-talets agrara landskap, med gårdarnas och byarnas rumsliga organisation, arrondering, topografiska förhållanden och (delvis) växtlighet. Handelsträdgårdar i Sverige ca 1900-1950 INGER OLAUSSON Intresset för trädgårdshistoria växer, men det är framför allt högreståndsmiljöer som har behandlats. Nu är det dags att lyfta fram praktikerns och trädgårdsföretagarens historia. Arbetet med att skriva handelsträdgårdarnas historia i Sverige under 1900-talets första hälft har nyligen inletts vid SLU i Uppsala. Jag som ska ta mig an denna uppgift är hortonom och doktorand vid avdelningen för agrarhistoria. Mitt intresse för ämnet väcktes för tjugo år sedan, då jag arbetade vid flera handelsträdgårdar i Västsverige. Dessa praktiska erfarenheter kan förhoppningsvis vara till fördel då handelsträdgårdsmästarens vardag ska beskrivas. Fokus för avhandlingsarbetet är handelsträdgårdarnas utveckling efter industrialismens genombrott, då allt fler människor lämnade landsbygden och bosatte sig i städer och tätorter utan möjligheter att själva producera grönsaker, frukt, bär m. m. Efterfrågan på trädgårdsprodukter ökade kraftigt och allt fler handelsträdgårdar etablerades i städernas utkanter eller på platser med goda kommunikationer. Jag har valt att definiera handelsträdgårdar som företag med yrkesmässig produktion och försäljning av framför allt grönsaker, rotfrukter, frukt, bär, snittblommor, krukväxter och plantor av ettåriga växter, odlade i bänkgårdar, växthus och på friland. Under 1900-talets första hälft handlade det ofta om småskalig produktion av en mängd olika kulturer inom ett och samma företag. Detta innebär att renodlade fruktodlingar, Frågeställningarna i avhandlingen är inriktade på hur trädgårdsnäringen hanterade den ökande efterfrågan av trädgårdsprodukter och begränsande faktorer för trädgårdsnäringens utveckling (t. ex. tillgång till mark, arbetskraft, bränsle för uppvärmning, gödsel). Den odlingstekniska utvecklingen, rationaliseringar och kvalitetstänkande (t. ex. vid transporter av ömtåliga produkter från skörd till kund) kommer även att behandlas. Huvuddelen av arbetet kommer att utgöras av fallstudier av ett antal handelsträdgårdsföretag, i första hand genom räkenskaper, dagböcker, korrespondens, fotografier med mera som kan levandegöra delar av företagets verksamhet och trädgårdsmästarens vardag. Det är svårt att få tag på material från mindre handelsträdgårdsföretag, trots att arbetet är inriktat på en så pass sen tidsperiod. Det finns knappt något sådant material insamlat vid arkiv och museer i landet. Den geografiska avgränsningen är därmed problematisk och därför har källmaterialets kvalitet i högre grad än andra kriterier styrt vilka företag som studeras. Andra typer av källmaterial som kommer att användas är trädgårdstidningar, statistiska uppgifter, litteratur och material från Svenska Handelsträdgårdsmästareförbundet (SHTF). Om någon av Forums medlemmar känner till räkenskaper, inventarieförteckningar, brev eller andra handlingar, fotografier, redskap eller annat material bevarat från någon handelsträdgård i Sverige under framför allt 1900-talets första hälft, är ni välkomna att höra av er! Inger Olausson, doktorand i agrarhistoria Institutionen för ekonomi Sveriges lantbruksuniversitet Ultuna inger.olausson@ekon.slu.se Örbyhus handelsträdgård har fortfarande verksamhet kvar i de ursprungliga byggnaderna. Fotograf N-J Wahlgren PÅGÅENDE FORSKNING Under 1900-talets första hälft fanns tusentals handelsträdgårdar i landet. De flesta har idag försvunnit spårlöst, bland annat på grund av höga uppvärmningskostnader, konkurrens från import och växande städer som tagit odlingsmarken i anspråk. I Hässelby utanför Stockholm fanns en gång fler än hundra trädgårdsmästare. I år försvinner den sista handelsträdgården i området. blomsterhandlar, plantskolor (med produktion av buskar, träd och perenner), fröhandlar etc inte behandlas i avhandlingen. Utviklingen av 1800-tallets folkepark på Bygdø Kongsgård, Oslo BJØRN ANDERS FREDRIKSEN Rammen rundt avhandlingen er 1800-tallets hagekunst og hagekultur ved en eksempelstudie av parkanleggene på Bygdø kongsgård i Oslo. Folkeparken på Bygdø kongsgård var antagelig et av de betydeligste offentlige parkanleggene i Norge på 1800-tallet. Parken ble opprettet av kong Karl Johan i 1837. Store utvidelser av folkeparken ble satt i gang av Oscar II i forbindelse med oppføringen av lystslottet Oscarshall 1847–1852, og parken ble stadig videreutviklet gjennom siste halvdel av 1800-tallet. Bygdø kongsgård kan ses på som en parallell til Stockholms Djurgården. Til byggearbeider på kongsgården ble innleid arkitekter, ingeniører og billedkunstnere, som på ulike måter kan ha påvirket også den landskapelige dimensjonen på stedet. Det er bevart en ikke realisert plan for hagen ved Oscarshall tegnet av arkitekt Nebelong, som også tegnet dette lystslottet. Kanskje var slottsgartner Clausen en av pådriverne for at planen ikke ble utført. Et oppsiktsvekkende nytt funn i Slottsarkivet, Stockholm, er en kvittering som viser at løytnant J. W. Næser i 1847 tegnet en plan for utvidelse av folkeparken. Planen har lenge vært kjent, men er usignert. Næser er kjent som en dyktig kartograf, men hans rolle som planlegger av parker har ikke tidligere vært belyst, og vil bli nærmere undersøkt. Honoraret for planen er kvittert ut i regnskapet noen uker før slottsgartner Clausen kom til landet. Interessante spørsmål reiser seg omkring rollefordelingen i formgivings og realiseringsprosessen. Hvilket ansvar ble gitt til gartneren? Skulle han bare planlegge blomsterbed eller var han aktivt med og planla siktelinjer, romforløp, treplantinger o.s.v.? Parken var anlagt i landskapsstil og favnet om hele Kongsgårdens grunn på ca 200 hektar med jordbruksområdene liggende som integrerte deler av dette forskjønnede landskapet. Anlegget besto både av intensivt opparbeidede parkområder og mer rustikke naturpregede områder. På oppdrag for Norsk Folkemuseum som forvalter størstedelen av kongsgården, utfører Institutt for landskapsplanlegging prosjektet “Landskapsplan for Bygdø kongsgård”. Dette arbeidet har gitt mye ny viten om 1800-tallets parkanlegg, både gjennom registrering av rester i terrenget, og arkivsøk. Det sentrale arkivmaterialet for parkens vedkommende finnes i kammerherre Christian Holsts privatarkiv i Riksarkivet, Oslo og i Slottsarkivet, Stockholm. Disse arkivene utfyller hverandre ettersom de representerer de to sidene av korrespondansen mellom Christiania og Stockholm. Det finnes også ukelister som gartneren førte fra 1847 til 1864. Listene spesifiserer timeforbruk og hvilket arbeid som er utført for gartnerens stab, som i hovedsak besto av dagarbeidere. Listene vil være til god hjelp for å forstå hvordan parkanlegget ble opparbeidet og skjøttet. Parkanlegget er dokumentert med en rekke historiske kart og planer med ulik pålitelighet. En analyse av parkens utforming med stisystem, siktelinjer og vegetasjonsbruk blir en betydningsfull del av avhandlingen. I tolkingen av parkens utforming er landskapet i seg selv en viktig kilde for å forstå anleggets tidligere utforming og designprinsipper. I avhandlingen vil gartnerperspektivet bli tillagt særlig vekt, som en alternativ vinkling til det tradisjonelle fokuset på forholdet mellom eier og arkitekt/planlegger. Av gartnere utmerker en av dem seg særlig, Wilhelm Heinrich Clausen (1817–1902), som var ansatt som slottsgartner på Kongsgården 1847–90, da de store arbeidene med realiseringen ble utført. Clausen hadde sin oppvekst og læretid i Danmark og tok gartnereksamen ved Rosenborg i København. Deretter fikk han praksis fra Danmark og Tyskland, blant annet fra Sanssouci og Neuen Garten i Potsdam, hvor den kjente landskapsgartner Lenné var direktør. I Nordisk Illustreret Havebrugsleksikon (Pedersen (red), 1936) hevdes at Clausen på Bygdø Kongsgård ”har anlagt de store Parkanlæg væsentlig efter den landska- Var den tiltenkte bruken av parken styrende for hvordan parken ble utformet? Hvilke forbilder og idealer lå til grunn? Hvordan var forholdet mellom natur og kultur, mellom det eksotiske og det stedegne? Siden parken ikke har blitt benyttet som park store deler av 1900-tallet, er dette en unik mulighet til å studere et anlegg nesten uten nyere plantinger, som ellers lett ville forstyrre inntrykket av hva som kunne betraktes som de opprinnelige plantingene fra 1800-tallet. Bjørn Anders Fredriksen, doktorand Institutt for landskaps-planlegging Universitetet for miljø og biovitenskap bjorn.fredriksen@umb.no 33 Bulletinen nr 19-20, 2006-2007 PÅGÅENDE FORSKNING belige Stil som han gjennem Lenné havde lært at kjende”. Senere nevnes at ”Hans Anlæg var en medvirkende Aarsag til at Landskabs-Stilen blev Almindelig i Norge”. Begge sitatene tyder på at Clausen og anleggene på Bygdø kongsgård har vært en viktig eksponent i Norge for landskapsstilens utbredelse på 1800-tallet. Realiseringen av parken involverte et nettverk av aktører. Kongehuset hadde som eiere stor innflytelse, men måtte i stor grad treffe avgjørelser på grunnlag av korrespondanse med det norske hoffet. Særlig kammerherre Christian Holst, som var kongsgårdens bestyrer 1846-90, virker å ha hatt en særlig evne til å få gjennomslagskraft hos kongehuset, og evnet også å få prosjektene realisert. Det var Holst som fik ansatt Clausen i 1847 og samspillet mellom dem i over 40 år gav store resultater. Avhandlingen inngår i et 4-årig Phd-studium 2006– 2010 ved Institutt for landskapsplanlegging, universitetet for miljø- og biovitenskap, Norge. Kvinnliga trädgårdsarkitekter i Sverige under 1900-talets första hälft – mot en professionell yrkesidentitet CATHARINA NOLIN Många av de kvinnor som etablerade sig under perioden var välrenommerade och hade både offentliga och privata uppdrag, men är idag okända. Deras verksamhet i ett manligt fält, men som genom sin förbindelse med hemmet trots allt kan ses som en kvinnlig sfär, väcker frågor. Hur fann de sin väg in i yrket och var deras kön ett hinder för att få tjänster? Hur såg deras utbildningsgång ut? Var de anställda inom offentlig förvaltning eller hade de egna firmor? Vilka möjligheter hade de att verka självständigt och hade de andra uppdrag än männen? Hur såg deras sociala bakgrund och ekonomi ut? Publicerade de sig och medverkade de i tävlingar? Kvinnornas etablering på fältet sammanfaller med att trädgårdsarkitektyrket gick mot en tydligare professionalisering. Det estetiska är viktigt att undersöka, men här finns skäl att anta att kvinnors arbeten inte skiljer sig från mäns. Kvinnliga och manliga trädgårdsarkitekter hade i princip samma typ av uppdrag: villaträdgårdar och bostadsområden, begravningsplatser, sjukhusparker, parker vid offentliga institutioner o.s.v. Dock har mycket få offentliga parker ritats av kvinnor, vilket hänger samman med att dessa tillkom inom respektive parkförvaltning, och där var få kvinnor anställda, åtminstone i början av perioden. En del kvinnor samarbetade med manliga arkitekter, andra hade eget kontor, flera skrev böcker. Jag ser det som en mycket angelägen uppgift att analysera och tolka de kvinnliga trädgårdsarkitekternas gärningar som anläggare, idéspridare, lärare och författare, för att kunna sprida kunskap om dem och för att kunna föra in dem i den kanon av trädgårdskonstens (manliga) historia som redan finns. Projektet finansieras av Riksbankens Jubileumsfond, är förlagt till Konstvetenskapliga institutionen vid Stockholms universitet och beräknas pågå i två år. Undersökningen kommer att ha ett genusperspektiv och blir ett led i de professionsstudier som kommit under senare år (konstnärer, fotografer, akademiker). Jag vill även pröva teorier lanserade av feministiska kulturgeografer. Hur många kvinnor som etablerade sig under perioden är oklart. Dels är ämnet ännu så outforskat, dels beror det på hur man definierar yrket. Gränsen till trädgårdsmästare är svävande. Därtill kommer att även kvinnor i gränslandet mellan amatör och professionell är viktiga. Catharina Nolin, fil. dr. Konstvetenskapliga institutionen, Stockholms universitet catharina.nolin@arthistory.su.se Utbildningen är en viktig del i undersökningen. Från 1800-talets mitt var det vanligaste att den som ville bli 34 Bulletinen nr 19-20, 2006-2007 FORSKNINGSPROJEKT trädgårdsmästare gick en tvåårig utbildning vid någon av landets trädgårdsmästarskolor, ibland följt av vidareutbildning i utlandet. Kvinnor hade tillträde till skolorna, men kunde ha svårt att ordna den praktikplats som behövdes för att kunna antas. Särskilda utbildningar för kvinnor inrättades kring 1900, men dessa syftade främst till att förmedla trädgårdskunskap så att kvinnor skulle kunna sköta en egen trädgård utan trädgårdsmästare, eller undervisa skolbarn i trädgårdsskötsel. De som ville verka professionellt sökte sig ofta utomlands. Syftet med projektet är att undersöka hur kvinnliga trädgårdsarkitekter under 1900-talets första hälft uppnådde en professionell yrkesidentitet. Förlinnéanska och linnéanska svenska växtnamn – ett stycke kulturhistoria med europeiska förtecken. INGER LARSSON Syftet är att ta reda på i vilken utsträckning de namn vi känner till, och kunskapen om de egenskaper som växterna tillskrivs, har inhemsk folklig förankring eller är en del av en gemensam europeisk kulturkrets som når Sverige under denna tid. Jag undersöker också vilka växter som har inhemska namn, vilka som behåller främmande namn som eventuellt försvenskas, efter vilka principer växterna namnges och vilka motiv som kan ha föresvävat namngivarna när växterna fått sina namn. Under slutredigering befinner sig arbetet Millefolium, rölika och näsegräs – Medeltidens litterära svenska växtvärld (prel titel) som närmast kan beskrivas som en kommenterad och illustrerad uppslagsbok över de medeltida svenska växtnamnen. Jag hoppas att den skall kunna publiceras under våren 2008. Forskningsprojektet finansierades ursprungligen av Riksbankens jubileumsfond och slutrapporterades år 2005. Att gränsen satts vid Flora svecica beror på att den innehåller ett mycket stort antal svenska växtnamn – Linné har ansetts vara en föregångare just när det gäller att fånga upp och använda folkliga växtnamn. En försiktig hypotes är att många av de namn som Linné uppfattar som folkliga möjligen kan ha kommit in i vårt språk redan under medeltiden och börjat användas av gemene man. De namn som Linné upptecknar som folkliga skulle kunna vara tidiga lån förmedlade genom medeltidens och 1500- och 1600-talens botaniska litteratur. Nu arbetar jag vidare med 1500- och 1600-talens växtnamn. Inger Larsson, docent Institutionen för Nordiska språk, Stockholms universitet inger.larsson@nordiska.su.se 35 Bulletinen nr 19-20, 2006-2007 FORSKNINGSPROJEKT Materialet är huvudsakligen hämtat ur facklitteratur. De viktigaste medeltida källorna är lagar, räkenskaper, tänkeböcker, ordlistor, örta- och läkeböcker och Peder Månssons arbeten. Under 1500-talet tillkommer inga nämnvärda nya genrer. Under 1600-talet publiceras de första botaniskt inriktade arbetena, liksom trädgårdsböcker, hushållsböcker och kokböcker. Jag forskar om äldre svenska växtnamn, d.v.s. de svenska växtnamn som finns belagda innan Linné skriver sin Flora svecica (1745). RUNE BENGTSSON Variation in common lime (Tilia x europaea L.) in Swedish gardens of the 17th and 18th centuries variation found within the taxon Tilia x europaea L. is divided into six clonal groups, one of which also contains a single seed strain planted in Swedish gardens before 1800. The classification system proved to be useful in practice as a tool for identification of different varieties of common lime. It was found that the different groups react differently to pruning practices, which is of significance when choosing methods for restoration of old lime tree plantings. Trees of common lime (Tilia x europaea L.) have been planted in Swedish gardens and urban landscapes since at least the beginning of the 17th century. This is in accordance with the situation in most other European countries. The trees were initially imported from the Netherlands but later domestic production was started. The domestic material was collectively known as ’Dutch lime’‚ even when propagated in Sweden. To understand the variation in common lime in Swedish gardens, the methods of propagation in the 17th and 18th centuries were investigated using contemporary textbooks and other references. Propagation by layering was the most important method, while seed propagation was used during the second half of the 18th century. A separate study was made of the oldest recorded planting of common lime in Sweden. By combining knowledge of lime biology and garden history in an interdisciplinary way, it was possible to chart and interpret the development of this particular single tree during its 381-year history at Malmvik Manor near Stockholm. Keywords Tilia x europaea L., clone, Dutch lime, garden history, propagation, pruning, seed strain. The lime material planted in Sweden during the 17th and 18th centuries was found to constitute a number of unnamed clones and one single seed strain, all of which are included in the concept ’Dutch lime’. Based on the information obtained, a system of classification was developed which also covers more recent introductions of common limes. The extensive Rune Bengtsson, agr. dr. Projektledare Träd- och buskuppropet Program för odlad mångfald rune.bengtsson@cbm.slu.se 36 Bulletinen nr 19-20, 2006-2007 AVHANDLINGAR Doctoral dissertation Department of Landscape Management and Horticultural Technology, Swedish University of Agricultural Sciences, Alnarp 2005 GUNILLA ENHÖRNING Landerierna i Göteborgs stadsbyggande. Doctoral dissertation Urban Design and Planning, School of Architecture, Chalmers University of Technology 2006 This thesis explores the relationship between town planning and the landerier* in Göteborg by using historical morphological analysis combined with geographical information systems (GIS). The growth of the landerier, gradually leased out after the city foundation in 1621 on the so-called donation land, is analyzed and described. Originally the landerier were agricultural areas but gradually buildings were constructed, and, during the 1700s the plots developed into lavish environments, sometimes provided also with manor houses, parks etcetera. The industrial break-through in the 1800s affected the town development and caused dissolution of the landeri institution. A pressing demand for expansion on the donation land outside the densely built town centre gave rise to the first comprehensive town plan for a substantial part of this area in 1866. Further plans followed, and around 1920 the donation land was almost entirely planned. The town expansion thus influenced the landerier by claiming the sub-urban areas. But, at the same time, the landerier influenced both plans and the actual building. The interaction between these reciprocal developments are examined by using morphological theories of geographers as M.R.G. Conzen, Rémy Allain and Lennart Améen. The morphological approach has enabled a system 37 * Landeri, plural landerier: a leasehold agricultural property on the donation land of the town, often with a manor house built on the plot. Keywords Landeri, donation land, historical map-overlay, Göteborg [Gothenburg], town plan and expansion, urban morphology, geographical information systems [GIS], sub-urban pattern, morphological system, urban transformations. Se även recension i Arkitektur 2/2007 av opponenten Tommy Book. Boken kostar 290 kr inklusive moms. Beställ den genom att skicka ett mail till Gunilla Enhörning eller ringa 031-401937. Finns även i Wettergrens bokhandel, Avenyn 21, 411 36 Göteborg, tel. 031-7062500. Gunilla Enhörning, tekn. dr. Tema Stadsbyggnad, Arkitektursektionen Chalmers tekniska högskola unicorn@chalmers.se Bulletinen nr 19-20, 2006-2007 AVHANDLINGAR “The Göteborg landerier in the town-building process” Written in Swedish with an English summary. analysis, which indicates a structure of consistent elements informing building patterns of today, and identifies factors still forming the city. The use of historical map-overlays has provided an opportunity to analyze the complex totality of information on the city development processes of Göteborg, and to illustrate the related geographical and building pro cesses. ANNEGRETH DIETZE Garden Art and the Bourgeoisie 1750-1850 Social, political and economic aspects of garden art in the south of Norway with a focus on plant import. Lambert. Contemporary sources and literature from Norway are used to relate this approach to the Norwegian situation. The discussion of the gardens in a social context illustrates that Norwegian garden design was a result of international competition. The garden owners, mostly merchants and civil servants, tried to enhance their own status and to establish their identity. Norwegian gardens came into being as a reaction to developments in Europe in garden art. Themes such as the Norwegian lifestyle and the Norwegian landscape and their relationship to the garden art of the bourgeoisie are discussed here. The expectations of the visitors to Norwegian gardens played a significant role in how these gardens were laid out. Originaltitel: “Gartenkunst und Bürgertum 17501850. Soziale, politische und ökonomische Aspekten der Gartenkunst in Südnorwegen mit einem Schwerpunkt auf Planzenimport und –verwendung.” Through research of garden history in Norway it becomes clear that labels from the history of art like Renaissance and Baroque are not well suited to explain developments in garden art in this country. This dissertation analyses and applies different intellectual approaches to the research of garden history between 1750 and 1850 in Norway. Various bourgeois gardens from the southern part of Norway are discussed based on contemporary attempts and historical documents to demonstrate the difficulties that may arise if historical labels are not questioned in this context. In a next step these approaches are combined in that the sources of influence and garden design in a social context are both substantiated by the research of plants as the main focus. Exotic plants had a specific significance for the garden owners, explaining their conspicuous consumption, and revealing the sources of influence on garden design. Plants served as an indicator of the processes of the exchange of ideas. For example, orders from a Dutch tree nursery show a connection with the garden owner to this market and on closer observation we can draw the conclusion that not only garden products but also garden design were imported. A discussion about the development of the trade in plants between Norwegian garden enthusiasts and European tree nurseries can reveal above and beyond this the situation of the Norwegian trade in plants between 1750 and 1850. The aim of this project is to describe Norwegian bourgeois garden art between 1750 and 1850 and to find the motives and models for these gardens. This will serve as a basis for finding a definition for the actual concept of bourgeois, Norwegian garden art during this period. Research about Norwegian garden art is only in its infancy. For this reason, on account of a lack of previous work in this field, one cannot refer back to previous research as one could do with other countries, where this is on available. This dissertation combines, extends and proves existing methods to discuss garden history in Norway between 1750 and 1850 as an alternative method to the well known but insufficient art history labels. The first approach analyses the influence on the garden as a result of a process. Based on the work of Erik de Jong, the consequences and the impact on garden design are discussed. The central idea of this approach is to investigate how a garden was created as a result of the infrastructure around the garden creation process, not the motivation or the static result (the finished garden) in itself. Contemporary sources from Norway show the value and relevance of this approach for Norwegian garden design. Pioneering agents, which is a term used by Erik de Jong, and their exchange of intellectual and material ideas through literature, travel, family connections or clubs and societies, are examined using concrete examples and the processes of the exchange of ideas are discussed in their further development. This work concludes with an attempt to describe the effect of the features in Norwegian gardens using a number of selected examples. In this way the foundation is laid for the definition of Norwegian, bourgeois garden art. Bourgeois garden art is being discovered as a theme for research in other countries and it follows from this that in the next few years one will have to observe more closely this important area of research in a European context. This method of approach will show whether the motivations and processes found in Norway, with regard to the selection of garden design and garden features, did play a role in other countries. This dissertation will be published in English translation in October/November 2007. Order from Universitetet for miljøog biovitenskap, Institutt for landskapsplanlegging, tel 0047 64 965300 or inger.smebol@umb.no Annegreth Dietze-Schirdewahn, agr. dr. Institutt for landskapsplanlegging Universitetet for miljø- og biovitenskap annegreth.dietze@umb.no In the second approach historic gardens as a result of social classes and their conspicuous consumption are discussed based on the work of Michel Conan and David 38 Bulletinen nr 19-20, 2006-2007 AVHANDLINGAR Doktoral dissertation Universitetet for miljø- og biovitenskap, Ås 2006 CLAS BERGVALL Liv, lust och mening – om krukväxternas kulturella betydelser. beginning of the last century coincides with how people today express their opinions when thinking of pot plants in their own homes. Further on this is echoed more publicly in connection with the marketing of flowers. The kind of meaning and themes associated with indoor plants thus appear natural. “People and indoor plants. A cultural analysis.” Written in Swedish with an English summary. This study is about the way people describe thoughts and feelings in connection with indoor plants. Adopting a broader perspective it could be said that it is a study of the relation between people and their material surroundings. The objective is to analyse how relations to things, in this case potted plants, affect the way people look at their place, life and their own identity. In this respect indoor plants are a challenging basis for such a study. They belong to those common things that may seem to be far away from what really matters. Having no necessary and instrumental purpose they are in principle open to ascription of almost any kind. In fact the rationale for having them is often the mere feeling that they ought to be there. But in spite of this there is a strong personal component in the actual content of each individual story and this makes them unique. This also allows for a possibility to express individuality within a common framework. In this way pot plants make a contribution to the process of shaping individuals. The importance of this is even more obvious as people in describing their indoor plants simultaneously are describing their own lives in a kaleidoscopic way. In a seemingly effortless way a continuous and unifying self seems be present. Even though the cultural study of pot plants might be justified in itself these implications of an existential perspective makes it even more exciting. And today indoor plants are really a very obvious part of Swedish homes. This was not always so but as the 20th century went on they were to be found in most homes. On average one can expect to see about thirty different plants when entering a typical Swedish home. In order to investigate the impact of these on people’s lives I use a variety of different sources ranging from archives to interviews. Keywords Discourse, everyday life, existential meaning, gender, home, identity, imagined relations, indoor plants, life-trajectory, personal self, possessions The overall structure of discourses about pot plants tend to overlap, to some extent regardless of time and place. The way feelings concerning indoor plants were described in the Clas Bergvall, fil. dr. i etnolog clas.e.s.bergvall@hotmail.com Boken utgiven av Carlssons Bokförlag, Stockholm, tel 08-545 254 80, info@carlssonbokforlag.se 39 Bulletinen nr 19-20, 2006-2007 AVHANDLINGAR Doctoral dissertation Institutionen för kultur och medier, Umeå universitet 2007 ANDRÉ STRÖMQVIST Kopparbergets hängande trädgårdar. Bergsmännens trädgårdar kring Falun under stormaktstiden. den nordtyska trädgårdskonsten under 1600-talets mitt och då i synnerhet Neuwerkgarten vid slottet Gottorp, anlagd på uppdrag av hertig Fredrik III, möter en anläggningstyp mycket lik bergsmännens men naturligtvis betydligt mer storslagen. Anläggningens centrum är en starkt symmetrisk terrasserad fruktträdgård som samkomponerats med byggnaderna; i det här fallet ett lusthus och det så kallade Globushaus. Mittaxeln pryddes av vattenkonster som förbands med hjälp av underjordiska vattenledningar och kaskader. Nedanför trädgården låg en rektangulär damm med en skulptur av Herkules. Längs tre av dammens sidor löpte båggångar. Detta ger tillsammans en starkt symmetrisk anläggning präglad av enhet och som tydligt skiljer sig från renässansens brokiga anläggningar och barockens starkt präglade franska ideal. En germansk senrenässans som knappt hann födas innan den slogs ut av Le Nôtres franska barock. Några decennier senare ersattes terrassernas fruktträd med broderiparterrer som är synliga i de flesta avbildningar av trädgården. Under andra hälften av 1600-talet anlades, av bergsmän vid Kopparberget, ett dussintal trädgårdar som alla i stort sett följer samma mönster. Centrum i anläggningarna är en starkt symmetrisk terrasserad fruktträdgård, i flera fall smyckad med vattenkonster. Trädgårdens mittaxel avslutades mot, den med trädgården samkomponerade, manbyggnaden. I anslutning till trädgården uppfördes lusthus, lövgångar och lövsalar. Ruddammar grävdes och man anlade kål- och humlegård. Platsen valdes omsorgsfullt, där vyer över det omgivande naturlandskapet spelade en central roll. Men man ville också undkomma den stickande roströken som ständigt låg över Falun. Samtliga manbyggnader vid dessa anläggningar är sedan länge borta, men några av trädgårdarna är i viss mån bevarade. Men har trots det i stort sett inte ägnats något intresse från forskningen. (Att Neuwerkgartens terrasser ursprungligen varit fruktträdsplanterade kom till min kännedom först efter att uppsatsen tryckts.) I uppsatsen behandlas fyra av dessa anläggningar. Två av dem, Källslätten och Gamla Staberg, är relativt välbevarade, medan Stora Hyttnäs och Noret är försvunna. Om de senare två finns däremot visst bevarat kartmaterial. Utifrån dessa fyra anläggningar har jag försökt illustrera förekomsten av ett faluensiskt trädgårdsideal, men också att ta reda på hur denna trädgårdsform nått Falun. Uppsatsen finns publicerad i förkortad form: Kopparbergets trädgårdar. Bergsmännens trädgårdar kring Falun under stormaktstiden. Lustgården 2005 Ett faluensiskt trädgårdsideal. Dalarna 2006 André Strömqvist, fil. mag. Handläggare för vårdprogram, Statens fastighetsverk andre.stromqvist@sfv.se Bergsmännen vid Kopparberget hade goda kontakter med Nordtyskland och några av dem studerade också vid Akademien i Greifswald. Staden Lübeck var sedan medeltiden delägare i Kopparberget. Studeras, med anledning av detta, 40 Bulletinen nr 19-20, 2006-2007 UPPSATSER/ EXAMENSARBETEN Magisteruppsats Konstvetenskapliga institutionen, Stockholms universitet 2005 LIISA WIHMAN Nybarock i naturparken – några teman i Erik Bülow-Hübes verk sett genom Skogsö kyrkogård och kapell i Saltsjöbaden fått ett stort utrymme i nutida forskning kring kyrkogårdskonstens förnyelse under 1910-talet, speciellt i böcker som publicerats om Skogskyrkogården i Enskede och dess tillkomsthistoria. Även om de tyska förebilderna utan tvekan spelade en betydande roll i utformandet av skogskyrkogårdar i Sverige, var den inhemska naturen ett ofta förekommande estetiskt motiv inom trädgårdskonsten här redan under 1800-talets senare hälft och under det tidiga 1900-talet. Tydliga exempel finns inom offentliga parker och inom privata villaträdgårdar. Att den inhemska naturen som ett estetiskt motiv spred sig även till kyrkogårdskonsten, speciellt när ett behov för förnyelse inom detta område infann sig, anser jag som en logisk utveckling. Erik Bülow-Hübes (1879–1963) namn nämns ofta när den svenska trädgårdskonsten under 1900-talet diskuteras. Speciellt Pildammsparken i Malmö (1923–1928) samt hans artikel ”När kommer trådgårdskonstens funktionalism?”, som publicerades i Svenska Slöjdföreningens Tidskrift 1929 är omskrivna som inflytelserika i dessa sammanhang och har bidragit till att Bülow-Hübe räknas som en av den moderna trädgårdskonstens introduktörer i Sverige. Hans verksamhet som förste stadsingenjör i Malmö från 1921 fram till pensioneringen 1946 är relativt välkänd. Därför väcktes mitt intresse när jag i boken Nacka Kommun. Kulturhistoriska miljöer av Cecilia Hammarlund-Larsson hittade uppgifter om två villor och ett kapell på Skogsö i Saltsjöbaden som var ritade av just Bülow-Hübe. Efter en del efterforskning fann jag att Erik Bülow-Hübe hade varit verksam 1913–1921 som chef för Fastighetsbolaget Stockholm-Saltsjön. Under denna period arbetade han med bland annat tomtstyckningar samt ritade flera villor och trädgårdar. Dessutom ritade han en kyrkogård och kapell på Skogsö under åren 1916-1920, vilket gör anläggningen till ett tidigt exempel på en skogskyrkogård i Sverige. Det andra temat på Skogsö är de nybarocka dragen som framkommer tydligt både från ritningar och när man besöker platsen. Den mest tydliga av dessa är den starka centrala axeln som leder från ingången till kapellet. Direkt efter ingången finns en liten entréplan som sedan formar en trevägsklyka, ytterligare ett drag inom barockens trädgårdskonst. Kapellet är format i en stil som anknyter till barocken med sitt karnissvängda tak med taklanternin. Att anläggningen på Skogsö i sin gestaltning anknyter till just barocken var inget ovanligt under dess tillkomsttid. Nybarocken blev något av en brygga från 1800-talets stilarkitektur till 20-talets nyklassicism. En anledning var att barocken ansågs vara särskilt ”svensk”, förknippad med stormaktstiden. De nybarocka dragen i anläggningens utformning skulle därmed ha kunnat bero på att Bülow-Hübe ville referera till det karolinska förflutna av Skogsö, där de svenska trupperna slog en anfallande rysk galärflotta på väg mot Stockholm år 1719. Även om Per Jan Pehrssons artikel ”Erik Bülow-Hübe (1879– 1963) och Birger Myllenberg (1883–1974)” i Svensk Trädgårdskonst - under fyrahundra år inte gör anspråk på att vara en komplett biografi, fann jag det intressant att varken Pehrsson eller någon annan av de publicerade källorna kring BülowHübe skriver något om hans verksamhet innan tiden i Malmö. Pehrsson påstår att Bülow-Hübe fick tillfälle att utveckla sitt trädgårdsintresse först när han kom till Malmö på 1920-talet, och dessutom att Bülow-Hübe fick sitt första större uppdrag på trädgårdskonstens område som ansvarig för planteringarna på jubileumsutställningen i Göteborg 1923. Därmed skulle ett av den svenska trädgårdskonstens mest storslagna och uppmärksammade verk på 1900-talet, Pildammsparken, ha blivit skapad av Bülow-Hübe utan att han hade någon tidigare erfarenhet inom området. Min undersökning av Skogsö kyrkogård och kapell visar att denna anläggning var Erik Bülow-Hübes första större och första offentliga insats inom trädgårdskonsten och att den som sådan visar flera av hans centrala preferenser och teman inom detta område. Anpassningen till den lokala terrängen och naturen och den nybarocka gestaltningen som framstår så tydligt på Skogsö är ett teman som Bülow-Hübe använde sig av och de kan ses både i områdets planlösning och i kapellets utformning. I Pildammsparken som Bülow-Hübe utformade några år efter anläggningen på Skogsö, utvecklar han det nybarocka uttrycket i ett abstrakt monumentalformat. Därmed kan Skogsö kyrkogård och kapell ses som en direkt föregångare till Pildammsparken. När jag tittar på gestaltningen av Skogsö kyrkogård och kapell ser jag tydligt två teman som Bülow-Hübe tycks ha använt sig av. Det första är temat av en skogskyrkogård. Anläggningens utformning kan anses som ett uttryck för 1910-talets idéer på hur en modern kyrkogård skulle gestaltas. En kyrkogård av ”park- och skogstypen”, som beskrevs till exempel av Gustaf Améen skulle innehålla en friare, växlingsrikare behandling av landskapet, samt täta planteringar, buskage eller gravkvarter. Anpassningen till den lokala terrängen och den omgivande naturen var viktiga grundtankar även inom arkitektur och stadsplanering under denna period. De tyska förebilderna har Liisa Wihman fil. mag. Firma Villastadens trädgårdar liisa@wihman.se 41 Bulletinen nr 19-20, 2006-2007 UPPSATSER/ EXAMENSARBETEN Magisteruppsats Konstvetenskapliga institutionen, Stockholms universitet 2006 EVA BJÖRKMAN Lustgård och Oeconomia. 60-poängsuppsats Konstvetenskapliga institutionen, Stockholms universitet 2006. ernas innehåll. Mollet är van vid att arbeta för furstar och kungar med goda ekonomiska resurser. Han skapar stora anläggningar och bekymrar sig inte för kostnaderna och antalet anställda som behövs för skötseln av de enorma parterrerna. Han arbetar i den nya franska barockstil som utarbetats av hans familj vid de kungliga trädgårdarna kring Paris. Denna stil var något helt nytt för Sverige. Han har också med sig exklusiva plantor till Sverige som hör hemma i furstliga trädgårdar och kräver förvaring i pomeranshus, t ex apelsin- och citronträd, jasmin och myrten. André Mollet tillhörde en berömd fransk trädgårdsmästardynasti och var verksam vid Tuilerieträdgårdarna i Paris när han värvades som kunglig trädgårdsmästare i Sverige inför drottning Kristinas kröning 1650. Han anlände till Sverige 1648 och lämnade landet 1653. Det är främst boken Lustgård som gör honom till en betydelsefull förespråkare av den tidiga franska barockträdgården. Den publicerades i Stockholm 1651 på tre språk, svenska, tyska och franska. Schering Rosenhane är en erfaren godsägare och vill visa hur man sköter en gård med jordbruk och trädgård på ett lönsamt sätt. Han ger bl. a. noggranna anvisningar om hur man hittar en kunnig fogde som kan sköta hela jordbruket i gårds-herrens frånvaro. När det gäller trädgårdsmästaren och anläggningen av trädgården är det mer bekymmersamt. Enligt Schering Rosenhane finns det inte några kunniga och pålitliga trädgårdsmästare i landet. Gårdsherren är därför tvungen att själv lära sig allt om trädgårdens anläggning och skötsel i olika böcker, både från antikens och samtidens Europa och sedan själv lära upp sin trädgårdsmästare. Trädgårdsdelen av Oeconomia är mycket mer omfattande än jordbruksdelen Det beror kanske just på det faktum att det inte finns tillräckligt kunnig personal att tillgå. Gårdens ägare måste lära sig det mesta själv. Schering Rosenhane var stor godsägare och välkänd svensk diplomat med flera uppdrag utomlands i Tyskland och Sverige. Hans bok Oeconomia är en livfull och intressant skildring av hur jordbruk och trädgårdsanläggningar sköttes på en större gård i mitten av 1600-talet. Boken skrevs när Shering Rosenhane hade flyttat hem till Sverige för gott. De sista anteckningarna i manuskriptet är från 1662. Boken publicerades aldrig under författarens livstid utan först 1944. Som personer verkar de bägge författarna vara mycket olika. André Mollet är vördnadsfull, allvarlig och framhåller sin skicklighet när han vänder sig till sin uppdragsgivare, Drottning Kristina. Schering Rosenhane däremot är både rolig och temperamentsfull i sina kommentarer om livet som godsherre i Sverige. Den svenska bonden får flera erkännanden för sin duglighet. Men när han beskriver de svenska trädgårdsmästarnas inkompetens verkar han koka av ilska. Schering Rosenhane är mycket inriktad på gårdens ekonomi och framhåller att trädgården inte bara ska vara en prydnad för gården. Skörden av frukt och grönsaker är en mycket viktig del av hushållets tillgångar. Han rekommenderar därför välkända fruktträd, bärbuskar och blommor som klarar det svenska klimatet och ger god avkastning. Exklusiva nyheter som kräver pomeranshus anser han är för dyra i drift framförallt när det gäller uppvärmning och för svåra att sköta. Dessutom skulle det vara näst intill omöjligt att hitta en tillräckligt kunnig trädgårdsmästare för skötseln av ömtåliga citrusväxter, ananas och jasminer. Vid en jämförelse av böckerna visar det sig att de skiljer sig åt på flera punkter: • Lustgård innehåller 30 kopparstick av slottsträdgårdar, parterrer, boskéer och labyrinter. I Oeconomia finns inga illustrationer alls. • Författarna vänder sig till olika målgrupper. André Mollet vänder sig till kolleger, det vill säga andra trädgårdsmästare, och till furstar och adelsmän som är intresserade av trädgårdar. Boken går därför inte in på detaljer när det gäller odlingen utan inriktar sig mer på prydnadsväxter som hör hemma i en lustgård, och i det sista kapitlet behandlas enbart formfrågor. Schering Rosenhane vänder sig i stället främst till nyadlade ämbetsmän som är på väg att köpa egen gård och inte har erfarenhet av vare sig jordbruk eller trädgårdsskötsel. Texten är mycket detaljerad med många odlingsanvisningar. Schering Rosenhane ville skriva en stor handbok om lanthushållning som behandlade svenska odlingsförhållanden. En sådan fanns inte på marknaden vid 1600-talets mitt. • Författarnas olika livsvillkor spelar också stor roll för böck- En jämförelse av författarnas formuppfattning visar att André Mollet är en skicklig förespråkare för den nya franska barockträdgården med axialitet, stora parterrer i anslutning till huvudbyggnaden, raka alléer, boskéer och fontäner eller skulpturer där gångarna skär varandra. Nyttoträdgård och prydnadsträdgård ska vara helt åtskilda. Schering Rosenhanes ideal är den regelbundna senrenässansträdgården, där nytto-odlingar blandas med prydnadsväxter och avvikelser i den regelbundna formen är ac42 Bulletinen nr 19-20, 2006-2007 UPPSATSER/ EXAMENSARBETEN En analys av trädgårdens formspråk i två samtida verk från brytningstiden mellan nordeuropeisk senrenässans och fransk barock i 1650-talets Sverige. ceptabla. Han anlitade Nicodemus Tessin d. ä. för trädgården på släktgården Säby 1651, inte André Mollet, som då fanns i Sverige. André Mollet anlitas däremot av Schering Rosenhane under sommaren 1653 för att anlägga en trädgård på Kungsholmen. Anläggningen blir inte den franska lilla lustgård som Mollet tänkt sig, vilket är en gåta. Det fanns en ritning och trädgårdsmästaren var instruerad att följa den. Ändå blev det en trädgård i senrenässansstil. UPPSATSER/ EXAMENSARBETEN Trots att Schering Rosenhane är berest och måste ha sett de nya franska trädgårdarna i Paris berättar han inte något om dem i Oeconomia. Han använder inte heller Mollets Lustgård som förebild för sin egen bok utan är mer influerad av Olivier de Serres, som skrev Le Théâtre de l´agriculture et mesnage des champs under slutet av 1500-talet, vilket innebär att den handlade om renässansträdgården. Man kan möjligen spåra Mollets inflytande när det gäller indelningen av trädgården i fyra delar, fruktträdgård, köksträdgård, blomstergård och medicinalväxter. Mollet kan kanske också spåras i hans beskrivning av melonodling, som var något helt nytt i Sverige i mitten av 1600-talet och i rekommendationen att plantera svenska tallar i alléer i stället för cypresser. Men i övrigt måste jag dra slutsatsen att varken samarbetet med André Mollet eller de två åren i Paris satte några större avtryck i Schering Rosenhanes uppfattning om trädgårdens formspråk. Hans ideal är senrenässansens trädgård när han skriver Oeconomia. Eftersom det inte finns något kvar av André Mollets anläggningar i Sverige eller i England, där han också arbetade i många år, är det boken Lustgård som utgör hans stora bidrag till trädgårdskonstens utveckling. Framför allt är det de två generalplanerna som är en helt ny företeelse i trädgårdslitteraturen. Hans ansträngningar att sprida den franska barockträdgården till Sverige fick inte någon större framgång under hans vistelse i landet. Han fick inte heller fördjupa sig i något av de kungliga projekt han fick ansvaret för. Det gäller slottsträdgården i Uppsala, Kungsträdgården och Humlegården i Stockholm samt Jakobsdal i Uppland. Det var i stället Jean de la Vallée och Nicodemus Tessin d. ä. som på allvar förändrade de svenska trädgårdarna sedan de hade kommit hem från sina studier i Italien och Frankrike 1650 respektive 1653. När Nicodemus Tessin d. ä. kom tillbaka till Sverige var André Mollet på väg att lämna landet. Även om det inte finns några synliga bevis för hans arbete i Sverige, utom några lindar i Humlegården, kan man kanske säga att han förberedde den förändring som snart skulle komma. Eva Björkman Redaktör på förlaget Natur & Kultur eva.bjorkman@nok.se 43 Bulletinen nr 19-20, 2006-2007 EMMA FRANZÉN Prästgårdsträdgårdar. Barndomsskildringar från 14 prästgårdsträdgårdar i Växjö stift. the animals away from the delicacies of the garden. The kitchen garden was for a long time an important part in the vicarage garden, as it was significant to support the family’s economy. In the middle of the 20th century the kitchen gardens were big and full of different vegetables and crops, especially if you lived on the countryside. You could not buy fresh vegetables and fruits in the grocery store, so the harvest had to last all year round. Except for the kitchen garden there was also a smaller ornamental garden at the vicarages around the 1950s. The kitchen garden supported the economy and the ornamental garden was to represent the abode of the priest. The garden was both for work and for pleasure. A vicarage without a green growing and delightful garden did not exist, even though some gardens were more well-managed than others. “Vicarage gardens. Memories from 14 vicarage gardens in the diocese of Växjö” Written in Swedish with an English summary Few vicarage gardens are today remaining in their former design, and the cultural heritage that they represent are disappearing. Since 1987–88 the parishes are no longer bound to keep housing for their ministers, which means that they, for economical reasons, are starting to sell their vicarages. With this in mind, a group of people, growing up in vicarages in Småland and Öland between the 1930s and 1950s, formed an interest group to save the memory of their vicarage gardens. On the basis of their memories, they have written a couple of descriptions of the vicarages, which describe the gardens content, design and the life they once lived there. With this compilation of the 14 vicarage gardens I want to keep the memory of them and create a ground for future work in this field. During the second part of the 20th century the kitchen gardens lost importance in the vicarage gardens, since there were no longer any need for growing vegetables and fruits for economical reasons. When artificial fertilizers and pesticides made their entrance at the big farms around the turn of the century, they soon replaced the biological cultivation methods. At the same time people lost interest in horticulture. The garden should now be a place for resting and the vegetables were replaced by easily cared for shrubs and trees. The design of the vicarage gardens today often depends on the simplification that has been done, because there has not been any extensive replanting. One has kept the old frame of the gardens, but the content has been impoverished. Historically the vicarage gardens played an important role as models and examples in the countryside. The ministers used ideas from the gardens of the noblemen and recreated this in something more suitable for the people. The vicarages were often situated close to the church, where the soil had been cultivated for hundreds of years. This meant that there was a deep layer of topsoil, and if the minister and his wife were interested and competent they could create beautiful gardens. In gardening, as well as in agriculture, the priests were pioneers. Their contribution to the history of Swedish gardening has been very important. If you want a copy of this paper, please contact Lena Larsén, e-mail lena.larsen@kulturen.com Emma Franzén, landskapsarkitekt Länsstyrelsen Västernorrland emma.franzen@y.lst.se After the reformation the vicarages came to play an important part in the cultural life in the sparsely populated countryside of Småland. In Öland, where the farms and manors were rare, the vicarages came to be of even more importance, especially when gardens around the houses were rare. At the vicarages you could pay to build a wall high enough to keep 44 Bulletinen nr 19-20, 2006-2007 UPPSATSER/ EXAMENSARBETEN Examensarbete inom Landskapsarkitektprogrammet Rapport 06:4, Institutionen för landskapsplanering, Sveriges lantbruksuniversitet Alnarp 2006. PATRICIA VINKKA Lövgångens historia och framtid – en studie av Skabersjös och Vrams Gunnarstorps lövgångar. De åtgärder som jag föreslår är baserade dels på lövgångens historia som element men framförallt på dessa lövgångars individuella historia och den problematik som uppstått i dessa gamla lövgångar. Många av åtgärderna går ut på att skapa en större medvetenhet i det arbete man utför. Som att exempelvis ha ett mer specifikt mål i den årliga beskärningen istället för att rutinmässigt beskära lövgångarna på det sätt man nu gjort under en längre tid. Lövgången var ett vanligt element i trädgårdar och parker under renässansen, och i Sverige har man använt sig mer av lövgångar i trädgården än i övriga Europa. Lövgången blev troligtvis mer använd i Sverige på grund av att det kallare klimatet inte kunnat erbjuda samma blomsterprakt året om vilket gjorde att man istället arbetade med mer stabila element i trädgårdarna. Några utav dessa lövgångar finns bevarade än idag och är nu mer än 250 år gamla. Två av dessa finns på Vrams Gunnarstorps och Skabersjös gods i Skåne. Det skulle vara intressant att studera resultaten av de beskrivna åtgärderna närmare då de inte tidigare prövats i det här sammanhanget. Det hade också varit intressant att fördjupa sig i andra äldre tuktade element av avenbok och se likheter mellan dem och lövgångarna och på detta sätt få en bredare bild av avenboken som växtmaterial och hanteringen av den. Dessa lövgångar har kommit att bli två värdefulla element i den svenska trädgårdskonstens historia, och man är angelägen om att bevara dem länge det går. De har ett unikt värde inte bara genom sitt gamla växtmaterial utan också genom sin form, som tuktats av flera generationers trädgårdsmästare. I och med att de blir äldre uppkommer inte bara nya värden utan även nya problem. Det finns inte bevarade lövgångar som är mycket äldre än dessa och det är därför första gången som vi handskas med den här typen av växtmaterial. Kunskapen om hur vi kan ta hand om och bevara dessa lövgångar på bästa sätt är därför liten. Patricia Vinkka, landskapsingenjör Kyrkogårdsförman på Märsta kyrkliga samfällighet patricia.vinkka@home.se Målet med mitt examensarbete har varit att upprätta förslag på åtgärder för vård och skötsel samt långsiktigt bevarande av lövgångarna på Vrams Gunnarstorp och Skabersjö i enlighet med Florensdokumentet och den svenska kulturminneslagen. Stora delar av arbetet har bestått i litteraturstudier och sökande i olika arkiv, med mål att kunna teckna lövgångens historia. Jag har även gjort en inventering och dokumentation av hur Vrams Gunnarstorps och Skabersjös lövgångar ser ut i dagsläget, och jämfört denna med tidigare kartor, illustrationer och beskrivningar av lövgångarna. Den största biten i arbetet har dock bestått i ett ställningstagande inför dessa lövgångars framtid, med förslag på lämpliga åtgärder för ett framtida bevarande. De långsiktiga mål jag arbetat med har främst bestått i att bevara lövgångarnas form och växtmaterial, här har inget gått före det andra utan jag anser båda dessa aspekter lika viktiga. Detta har lett till en ständig balansgång mellan konsten och biologin i dessa lövgångar i arbetet med framtida åtgärdsförslag. För att behålla form och material så länge som möjligt påpekar jag vikten av näringstillförsel i form av organiskt material, som även till viss del kan fungera som föryngring. Förslag finns även på hur en uppstöttning av lövgångarna kan göras på ett skonsamt sätt, och på kraftigare beskärningsåtgärder där man går in och reducerar vikten av lövgångarnas grenverk. 45 Bulletinen nr 19-20, 2006-2007 UPPSATSER/ EXAMENSARBETEN Examensarbete inom Landskapsingenjörsprogrammet, nr 2006:2, Institutionen för Landskaps- och trädgårdsteknik, Sveriges lantbruksuniversitet Alnarp 2006. HERMAN CARL C:SON FRIEDLÄNDER En analys av parkskötseln på Eriksbergs slott och Åkers styckebruk Magisteruppsats Landskapsingenjörsprogrammet, nr 2005:19, Institutionen för landskaps- och trädgårdsteknik, Sveriges lantbruksuniversitet Alnarp 2005. Jag förberedde mina besök och intervjuer med litteraturstudier och frågeformulär. Besöksstudierna bestod av intervjuer med parkansvarig, guidad visning i anläggningen samt egna fältstudier. Fältstudierna av de aktuella skötselinsatserna genomfördes under två dagar per anläggning. Dessa sammanfattades senare i en analysrapport med aktuella insatser och mina egna åsikter kring metoderna med visst stöd av litteratur. Detta examensarbete tog sin grund i en önskan att behandla ämnet trädgårdshistoria. Jag var intresserad av att studera någon historisk trädgårdsanläggning med en lämplig frågeställning som bas. Min frågeställning var till en början oviss så jag kontaktade ett antal personer och min handledare för rådgivning. Utifrån våra diskussioner formades ett tillvägagångssätt för mitt arbete. Med min inriktning som landskapsingenjör med tekniken i fokus kom vi fram till att det skulle vara lämpligt att studera skötseln i två historiska anläggningar. Den skötsel som utförs i våra historiska anläggningar i dagens Sverige är väldigt dåligt dokumenterad. Mina slutgiltiga resultat av dessa två studier har visat sig vara att det finns både bra och dåliga exempel på skötseln av våra historiska miljöer. De sämre exemplen bottnar i dålig ekonomi, okunskap och en oorganiserad skötsel. För att lyckas i framtiden så bör man fortsätta att utreda den skötsel som bedrivs i våra historiska miljöer. Man bör ta tillvara den lokala kännedom som finns om platsen och samla både kulturhistoriskt och trädgårdshistoriskt kunnig personal för att kunna behandla alla delarna i en historisk miljö på ett korrekt sätt. Med en svårare ekonomisk situation i hela samhället så bör man i varje skötselorganisation både effektivisera och samtidigt behålla skötselmetoderna på en hög kvalitetsnivå. Detta krävs för att vi ska lyckas bibehålla vårt kulturarv. Min studie har till syfte att spegla två historiska trädgårdsanläggningars skötselmetoder. De som jag slutligen valde ligger i Södermanlands län. Den ena är Ericsberg, en slottsmiljö med tillhörande parkanläggning. Ericsberg har ingen vårdeller skötselplan utan här arbetar man utifrån gamla traditioner och kunskapen om miljön. Den andra är Åkers styckebruk, en bruksmiljö med en stor landskapspark i bland annat engelsk stil. Länsstyrelsen har på Åkers styckebruks ägares initiativ tagit fram ett vårdprogram för anläggningen som har till funktion att bevara och öka förståelsen för platsens värde. Herman Carl C:son Friedländer, landskapsingenjör ISS Landscaping, Malmö herman8@spray.se Min ambition har varit att bilda mig en uppfattning om hur dessa båda anläggningar sköts idag och sedan analysera skötselmetoderna för att se om skötseln är adekvat gentemot ett hortikulturellt och trädgårdshistoriskt bevarandeperspektiv. 46 Bulletinen nr 19-20, 2006-2007 UPPSATSER/ EXAMENSARBETEN – utvärdering av tekniska och historiska aspekter på dagens skötsel. Internasjonale strømninger i hagekunsten Parken og hagen på Bogstad restaureres HANNE ROMANUS HAAS Seminarierapporten är den andra utgivna skriften från restaureringsprojektet vid Bogstad Gård utanför Oslo i Norge. Projektet påbörjades 2003 som ett flerårigt arbete för att restaurera anläggningens trädgård och park med utgångs-punkt från dokumentation och markundersökningar. Rubriken till rapportens tredje del, ”Paneldebatt” med underrubriken ”Debattinlägg”, är något oklar. Det framgår inte hur debatten under seminariet har varit upplagd eller om de bidrag som lämnats in speglar denna på ett bra sätt. De bidrag som sorterats under rubriken ser ut att ha formen av föredrag. Två av de s.k debattinläggen av Lars Roede och Jens Hendeliowitz kunde dessutom passat bättre i rapportens andra del tillsammans med Goodchilds och Stritzkes resonemang kring autenticitet. Generellt för bidragen om autenticitet och restaureringsprinciper var de återkommande frågorna om begrepp samt jämförelser med andra restaureringssituationer. För det senare hade Roede framförallt byggnadsvården som utgångspunkt, vilket i sig ofta ger en helt annan problematik än inom vården av historiska parker och trädgårdar. I rapportens tredje del finns också Aja Guldåkers sammanfattning av den trädgårdsarkeologiska undersökningen under 2005 av platsen där lusthuset vid Bogstad gård stod. Parken är Norges äldsta engelska landskapspark anlagd av godsägare Peder Anker på 1780-talet och den kom att bli en förebild för många andra parker i Norge. En arkeologisk undersökning av anläggningens tre dammar blev det första delprojektet och i samband med detta hölls ett tvådagars seminarium med huvudsakligt fokus på Bogstad. Under 2004 fortsatte och avslutades undersökningarna av dammarna och ytterligare ett seminarium hölls, denna gång med utblickar både geografiskt och tidsmässigt på andra historiska dammanläggningar. Seminarierna från 2003 och 2004 finns presenterade i den gemensamma seminarierapporten Spor i jord (2004). Vid detta tredje seminarium har perspektiven breddats betydligt, vilket också tydligt framgår av titeln. Else Espeland skriver i sin inledning att temat är den internationella påverkan på trädgårdskonstens utveckling med frågor som: Var kom idéerna ifrån? Hur utvecklades de? Vilka var förebilderna? Vem tog med sig idéerna? Ambitionen är således hög och min spontana reaktion är om föredragarna tillsammans kan ge en röd tråd och var fokus kommer att ligga eftersom ämnet är så brett. Seminarierapporten har fått ett sympatiskt halvformat med mjuka pärmar och en tydlig och väl sammanhållen layout. Det är generöst med färgbilder, både i antal och i storlek. Förutom att rapporten som helhet blir aptitlig underlättar det naturligtvis för läsaren att följa med i de olika föredragshållarnas referenser till anläggningar, växtmaterial och historiska illustrationer. Rapporten är uppställd i tre delar. Den första delen, ”Inspirasjon og forbilder”, med bidrag från Magnus Olausson, Christian Laine, Madeleine von Essen, Annegreth Dietze och Eva Mæhre Lauritzen ger en intressant introduktion till strömningarna och idéer för parkutvecklingen under framförallt perioden från mitten av 1700-talet till och med början av 1800-talet. Tillsammans ger föreläsarnas bidrag fokus på tendenserna i Sverige och Norge med utblickar till anläggningar och skeden i framförallt England, Tyskland, Frankrike och Holland. Den miljö man inriktar sig på är högreståndsmiljöer och för Norges del den välbeställda borgarklass som Peder Anker och hans familj tillhörde och rörde sig i. Det framgår tydligt att Peder Anker och människorna på Bogstad gård hade en särställning och unika möjligheter att inhämta inspiration och kunskap i nationella och internationella nätverk och att detta togs till vara vid uppbyggnaden och utvecklingen av den egna trädgården och parken. Sammanfattningsvis ger bidragen till seminarierapportens första del flera förslag på svar till Else Espelands inledande frågor. Jag återvänder gärna till Goodchilds liknelse och konstaterar att den även skulle kunna användas som kommentar till seminarierapporten som helhet. Även om samma ingredienser är återkommande hos föredragshållarna så har de fått olika tyngdpunkt och olika vinklingar. Detta gör det hela till en spännande och nyanserad läsning. Bogstad Gård har enligt rapportens förord ambitionen att återskapa atmosfären från 1700-talsparken med den stämning och de intryck som förmedlas av natur och kultur när de är som bäst sammanlänkade. Seminarierapporten som nu tagits fram bör vara ett utmärkt underlag för detta arbete. Hanne Romanus Haas, landskapsarkitekt Värnamo kommun hanne.haas@yahoo.se 47 Bulletinen nr 19-20, 2006-2007 RECENSIONER Till rapportens andra del, ”Autentisitet og principper for restaurering av parker”, har Peter Goodchild och Klaus Stritzke bidragit. Peter Goodchild ger en målande och tänkvärd liknelse till matlagning för att beskriva den komplexa situation som man ställs inför när man ska försöka sammanfatta den trädgårdshistoriska epoken 1750-1850. Ett visst bestämt antal ingredienser vid matlagning kan i kombinationer med olika proportioner också ge helt olika slutresultat. Detsamma kan gälla för en trädgårds utveckling. Goodchild menar att man, om man generaliserar, kan karaktärisera de olika trädgårds- och parkformerna under perioden utifrån vilka proportioner de har fått av t ex hortikulturella och formgivande/artistiska aspekter. Rapport över föredrag presenterade vid seminarium på Bogstad Gård 25–27 september 2005, Utg Bogstad stiftelse, Red: Else Espeland, Lars-Erling Mikkelsen, Oslo 2006 141 s., ill ISBN: 978-82-993893-3-4 Rapporten kan beställas från Bogstad Stiftelse e-post: bogstad@bogstad.no Elisabeth Hyde Cultivated Power. Flowers, Culture, and Politics in the Reign of Louis XIV. MARIA FLINCK Elisabeth Hyde beskriver i Culivated Power. Flowers, Culture, and Politics in the Reign of Louis XIV. framväxten av ett nytt ideal för den kultiverade mannen under 1600- och 1700-talen. Både blomsterodlandet och beteckningen ”curieux fleurist” spreds till flera länder. I England kallades en samlare ”curious florist” och i Tyskland ”blumist”. I svenska källor dyker ordet kuriös (i både fransk och svensk stavning) upp i trädgårdstexter. Ordet används för att beskriva en engagerad och vetgirig trädgårdsägare eller trädgårdsmästare. Ibland förekommer även beteckningarna fleurist eller blumist. De blommor som beskrivs mest ingående och får de mest omfattande odlingsråden i 1600- och 1700-talens svenska trädgårdsböcker är just tulpan, hyacint, aurikel, anemon, ranunkel och nejlika. Från att ha varit pynt för kvinnor blev blommor politisk rekvisita för män med makt eller med aspirationer på en maktposition. Att vara en ”curieux fleurist” innebar att man, och i Frankrike var det enbart män, samlade, odlade och frambringade nya sorter av vissa blommor. De viktigaste samlarblommorna var tulpan, hyacint, aurikel, anemon, ranunkel och nejlika. Att just dessa växter uppfattades som så fascinerande berodde på att de är variabla, de kan ge enkla, halvdubbla eller dubbla blommor i många olika färger och med olika mönster. Den kuriösaste fleuristen i Sverige var så klart Magnus Gabriel De la Gardie. Han ansågs, även av franska besökare, vara Sveriges mest franskpåverkade adelsman när det gällde klädsel och manér. Även när det gällde intresse för blommor, agerade han efter franska förebilder. Han importerade de ovan nämnda modeväxterna till sina trädgårdar, t. o. m. namngivna sorter av ranunkler, som ’Marveillituse de Paris’, ’Groot Monster goolamt’ och ’govlamde van Houten’ (Wollin, Ulriksdal i Lustgården 1925, s. 118). Han lät trycka en katalog över alla växterna i sin trädgård vid Jakobsdal. Han stöttade Olof Rudbecks arbete med den botaniska trädgården i Uppsala och den planerade utgivningen av ett stort bildverk över alla världens växter. Sitt nybyggda hus på Venngarn dekorerade han med emblem där olika blommor ingick. Det räckte dock inte med att samla och odla blommorna. En ”curiuex fleurist” lät poeter dikta om sina blommor, lät konstnärer avbilda dem, lät publicera en katalog över sin samling, visade upp blommorna på blomsterparterren där även en skulptur av gudinnan Flora hade en framträdande plats, stödde botaniska trädgårdar och korresponderade med andra samlare. Samlarna organiserade sig i sällskap som träffades regelbundet för att visa upp sina nya sorter och bedöma dem. Det var inte bara män inom den kungliga familjen eller adeln som deltog utan även män ur borgarklassen. Både en trädgårdsägare och hans trädgårdsmästare kunde vara ”curieux fleurist”. Att odla blommor blev ett sätt att odla sin identitet, ett sätt att bli kultiverad. Elisabeth Hyde är historiker men gör i denna studie en tvärvetenskaplig analys. De källor hon använder är trädgårdsmästares arkiv med uppgifter om växtinköp och planteringsplaner, trädgårdshandböcker och samlarnas publicerade odlingsråd. De viktigaste upplysningarna har hon fått av förorden, där samlarna motiverar, och ibland försvarar, varför de ägnar sig åt blomsterodling. Andra källor är blommornas användning i konst och konsthantverk. De syns på porträtt, i mönster på textilier och i inredningar, de nämns i libretton till baletter, operor och hovfester. Elizabeth Hyde har i Cultivated Power givit oss en intressant och välskriven analys av ytterligare en aspekt av blomsterspråket: blommornas symboliska användning i hovintriger och politiskt maktspel under 1600- och 1700-talets Frankrike. Den enda svagheten är att man ibland blir tveksam om vilka växter som avses när man bara får familjenamnen (t. ex. Iris). Boken är sparsamt illustrerad med få färgbilder. Det är inget som sänker det positiva helhetsintrycket, men jag skulle gärna velat se hur samlarnas blommor såg ut för att försöka förstå hur de kunde väcka sådant intensivt intresse. De senaste årens forskning har börjat ge en mer nyanserad bild av de franska barockträdgårdarnas innehåll av växter och deras komplicerade ikonografi. Elizabeth Hyde nyanserar och komplicerar bilden ytterligare. ”These florists’ flowers, then, are situated at the nexus of a number of vital aspects of early modern culture including nature, the arts, science, politics, and even economics. Thus positioned, flowers, a seemingly benign part of the material world, offer the scholar of early modern Europe a unique perspective from which to gain a greater understanding of the role of material culture, Maria Flinck, fil. kand., trädgårdshistoriker maria.flinck@bredband.net 48 Bulletinen nr 19-20, 2006-2007 RECENSIONER consumption, and cultivation in the construction of cultural–and increasingly, political–identities shaping the early modern world. Specifically, exploring the cultural meanings of flowers exposes the ambigous–and ever-changing– gendering of nature and material goods, the process by which such goods acquire meaning in the seventeenth century, and the transferal of such meaning from the cultural to the political realm.” (Hyde, Introduction xvi) Penn studies in landscape architecture, University of Pennsylvania Press, Philadelphia 2005. 330 s,. ill. ISBN 0-8122-3826-5 Lotte Möller Tre mästare. Tre trädgårdar. Per Friberg, Gunnar Martinsson, Sven-Ingvar Andersson. Foto: Charlotte Gawell Bokförlaget Natur och Kultur, Stockholm 2006 239s. ill. ISBN 13:978-91-27-35717-4 MADELEINE VON ESSEN Lotte Möllers personliga porträtt av de tre giganterna inom svensk landskapsarkitektur under andra hälften av 1900-talet är varken detaljerad kronologisk översikt över deras liv eller en vetenskaplig analys av deras ideologi och verksamhet. Boken ger istället en impressionistisk bild av de tre personligheterna Per Friberg, Gunnar Martinsson och Sven-Ingvar Andersson, samt inblickar i några av de konstverk de har skapat, som satt starka och inspirerande spår i stora delar av Nordeuropa. Dessa reflektioner bygger nästan uteslutande på intryck från Lotte Möllers och fotograf Charlotte Gawells presentation av de tre landskapsarkitekterna och deras verk, eftersom jag bara undantagsvis har sett några av dem i verkligheten. Men boken stimulerar nyfikenheten att leta efter flera spår efter de tre mästarna, både i form av landskap och trädgårdar som har skapats av dem, och andra vittnesbörd om deras inverkan på landskapsarkitekturen i vår tid generellt. Mer än att vara en uttömmande beskrivning av de tre skåningarnas livsverk, fungerar boken som en inspiration till att reflektera över trädgårdskonstens och landskapsarkitekturens väsen och uttryck, både i det aktuella tidsrummet och under tidigare epoker. Den föder tankar både om trädgårdens natur och människors förhållande till den. Lotte Möller lyckas i sin bok ge en levande bild inte bara av de tre landskapsarkitekterna, men av tidsandan i deras verksamhetstid som stimulerar till vidare reflektioner. ”Man lever ju i sin tids värderingar och det är svårt att frigöra sig från dem”, säger Per Friberg. Detta inspirerar till funderingar över olika epokers ideal och uttryck vad gäller både konstformer och livsstil. Charlotte Gawells fotografier kan kanske också ses som ett exempel på hur moden påverkar våra aktiviteter. De är präglade av dagens trend med lite disiga och ibland lätt ofokuserade bilder med en färgskala i huvudsakligen brunmossiga schatteringar. Här är ingen blå himmel och klatschiga blomfärger! Kanske är det också ett medvetet val att de flesta av bilderna av landskapsarkitekternas trädgårdar är tagna om sensommaren, hösten eller vintern och gärna i aftonljus. De förmedlar övervägande en stämning av melankoliskt vemod och förgänglighet, som kanske skall reflektera textens innehåll – ”försjunkna i sig själva och sina drömmar”, såsom Lotte Möller karakteriserar Gawells foton. Vid läsning av boken och betraktande av fotografierna från de tre trädgårdsarkitekternas trädgårdar (egna och andras) slår det mig, att den stringenta formen verkar vara överordnad sinnliga upplevelser i deras arbeten. De ser ut att vara trädgårdar som primärt skall beskådas som konstverk och inte främst vara rum för sinnlig njutning. Av fotografierna och planritningarna att döma verkar det estetiska och visuella överordnat det emotionella och sinnliga, helt i linje med funktionalismens/modernismens krav på saklighet i människors omgivning både ute och inne. Den abstrakta konstens former var en stark inspirationskälla enligt Sven-Ingvar Andersson, även om han också framhåller vikten av poetiska visioner i trädgårdskonsten. Men poesin synes mer ligga på det intellektuella än på det sinnliga planet i hans arbeten. Med de finstämda porträtten av Per Friberg, Gunnar Martinsson och Sven-Ingvar Andersson har Lotte Möller gett en engagerande skildring av en epok inom landskapsarkitekturen, som snart är historia. Hon har gjort det på impressionistiskt vis, i en personlig och närmast familjär stil. Önskar man en mer nykter, vetenskaplig framställning av temat får man gå till de källor, som hon hänvisar till. Men denna bok ger mycket föda för tankar. Och den stimulerar till att se på de trädgårdar och landskap som skapats i vår tid med friska ögon. Boken ger inblick i de strömningar och ideal som präglade dem, genom Lotte Möllers reflektioner om både de tre mästarna och de människor, som har varit mest centrala för deras utveckling som landskapsarkitekter. Madeleine von Essen, trädgårdshistoriker och författare madeleineessen@hotmail.com Också växtmaterialet, som de tre landskapsarkitekterna använder sig av, kännetecknas mer av särpräglad och framträdande form, än av doft och färg. Växtligheten används mer som arkitektoniskt medel, än som organiskt inventarium med ett värde i sig själv. Det är barockens förhållningssätt som går igen i den klippta och skurna vegetationen, formad som skulpturer, väggar och terrasser. 49 Bulletinen nr 19-20, 2006-2007 RECENSIONER Också andra av barockens element används medvetet, till exempel av Per Friberg, i form av falskt perspektiv använt på en bassäng i en liten stadsträdgård i Lund. I alla de trädgårdar, som beskrivs i bokens text och bild, verkar form och rumslighet helt överordnat andra ingredienser som primärt appellerar till känslor och sinnen i en trädgård.