Rätt många som kommer till denna blogg gör det via sökningar, inte minst på sökordet ”Vatten i knät”. För er skull så tänkte jag göra en kort sammanställning av vad som hänt mig och vad som finns på denna blogg. Var vänlig notera att för dom som kommer hit via sökordet ”Stay-ups” så kommer tyvärr detta inlägg ha ringa värde.

Hur det började

Mina knän har aldrig varit bäst i klassen utan jag har ofta haft ont eller fått problem om jag stått exempelvis på knä eller huk i samband med jobb, så som snickeriarbete. Likaså får jag ofta problem med mina knän om jag ändrar motionsform eller går från låg aktivitet till högre. Men i princip så blir bara mina knän bättre av träning efter de första veckorna av lite småprotester.

Så hände två saker samtidigt, åtminstone som jag uppfattade det för cirka två och ett halvt år sedan. Jag började få problem på baksidan av vaden och knävecket. Det var lite småproblem först men sedan blev det värre och bara några dagar efter det så började knät krångla rejält.

Först dagarna efter att jag började få problem hade jag väldigt ont och knät fungerade dåligt. Efter ytterligare ett par dagar så svullnade knät kraftigt. Ja faktiskt svullnade hela benet nedanför knät. Dags för första läkarbesöket!

Benet hade svullnat så kraftigt att mina löst sittande jeans spänner över benet. Dessutom var fotleden helt utslagen av svullnaden längre ner på benet. Läkaren som tittade på mig då drar snabbt slutsatsen ”att det här kan inte vara knät då övriga delar av benet svullnat” det måste vara något annat. Så jag fick antiinflamatorisk medicin med bäring på reumatiska åkommor.

– Ät medicin och vänta, sa läkaren. Han skrev dessutom två remisser.

Sakta blev jag bättre men jag gick på kryckor helt i 2-3 veckor och behövde ytterligare stöd och hjälp med handikapp-parkering etc. på jobbet ytterligare ett par veckor efter det. Som jag minns det var det ändå ett ganska tydligt förlopp där jag blev lite bättre för var dag som gick. Inte så mycket upp och ner.

Remiss nummer 1: Då läkarna ändå inte kunde utesluta skada, även om det inte trodde det utan mer var inne på rematiskta/inflamationsspåret så fick jag ”slätröntgen” dvs vanlig traditionell röntgen där man tar tvådimensionella bilder. Dock var stället speciellt gjort för röntgen av leder så det var inte så ”bara” utan jag hade nog vissa förhoppningar på att undersökningen skulle ge resultat.

Remiss nummer 2: Jag fick också remiss till reumatolog då det var huvudspåret. Men dom vägrade ta emot mig då dom ansåg att ”en gång är ingen gång” så det stannade av.

Jag står på mig ganska rejält när jag är hos läkaren, men hade jag vetat vad jag vet idag hade jag så hade jag vägrat ta behandling av den första göken. Han ansåg att eftersom knät är en sluten kapsel som inte läcker vätska så kan inte ”Vatten i knät”, alltså en svullnad orsakad av ökat tryck i knäkapseln, bli annat än lokal. Knät blir som en boll men allt annat är opåverkat.

Det är efter ett antal läkare passerat förbi tydligen inte alls säkert – exemelvis så tappade läkaren som till slut gav mig remiss till knäoperation knät och jag har definitivt ett övertryck i vänster knä – att vatten i knät blir speciellt lokalt då lymfvägar mm kan påverkas och göra att intilliggande delar svullnar. När knät svullnar får jag ofta lite nedsatt känsel i foten vilket troligtvis beror på att att trycket inne i nervkanaler mm ökar under knät. Det är tydligen inte heller speciellt ovanligt.

Efter ett par månader så var knät och baksidan av knät – vad och knäveck – 90% återställt. Tillräckligt för att träning och livet i övrigt skulle återgå till det normala. Vid några tillfällen så var knät väldigt svampigt och lite svullet, men det gick ner av sig själv efter någon vecka.

Det här var cirka två år sedan. Jag hoppades att jag aldrig skulle behöva vara med om detta igen.

Nästa vända

I samband med träningen inför VR förra året så var knät tjurigt men det gick att cykla. Efter VR, i samband med att semestern började, se exempelvis Inte bara vatten i knät! (skrivet i juli förra året),  så började jag få stora problem med knät igen. Återigen så var jag inne på att baksidan av knät var det som orsakade problemen. Se exempelvis vad jag skrev i Dagens utsikt.

Den här gången försökte jag lite nya varianter av behandling då jag var mindre nöjd med den behadling jag fått av läkarna tidigare. Så jag gick till en Kiropraktor när jag kom hem efter semestern för att se om han kunde hjälpa mig att hitta en bakomliggande orsak.

Lite status i augusti: Jo tack, lite bättre! Som ni ser så försöker jag träna lite.

Nytt läkarbesök i september: Diagnos!?

Progress: Knät då?

Nästa vända till läkaren: Knät :: Nytt läkarbesök.

Den här resan var stökigare jämfört med första gången jag fick problem med knät. Knät och benet blev inte så svullet som för ungefär ett år sedan, men det var mycket mer upp och ner denna gång. Dessutom blev knät aldrig speciellt bra när det blev bättre om man säger så. Framför allt blev funktionen väldigt nedsatt, jag kunde exempelvis inte sova på vanligt sätt eftersom benet inte gick att räta. Månader av ett dåligt fungerande knä sliter både på psyke och kropp och det här kändes inte alls kul. Att jag fick så lite hjälp från sjukvården gjorde inte sakerna så mycket bättre. Så jag var tvungen att göra något mer.

En bild lättar upp.

Min egen rehab

Tyvärr är sjukvården jäkligt svår att ha att göra med. Känslan av att ”vi ska spara pengar är påtaglig” och intresset för att bota en dålig led är liten. Ingen läkare har exempelvis pratat om att jag borde besöka sjukgymnast för att se till att få full rörlighet i knät. Dessutom har dom varit sjukt oense om diagnos. ”Bursit” säger en, den andre ”helt fel diagnos”.

När man läser på nätet så verkar dessutom antiinflamatoriskt som läkarna gillar att skriva ut vara erkänt dålig för behandling av exempelvis bursit. Kyla verkar vara minst lika bra men det är bara någon enda läkare som nämnt detta. Jag hade tyvärr måttlig framgång med båda formerna av behandling.

För mig var svullnaden det största problemet, även om detta mycket väl kan vara resultatet av en annan åkomma, alla mina problem kommer så att säga som ett resultat av svullnaden. Det innebär att allt som minskade svullnaden var bra behandling för mig. Linda knät och benet samt vila med knät i högläge osv fungerade skapligt.

Stretch och massage har också varit viktigt för att återfå full funktion i knät. Det har jag fått hjälp av en naprapat att åstadkomma men jag tror jag lika gärna kunde gått till en sjukgymnast. Inte för att naprapaten var dålig, tvärt om, utan för att det var rätt konventionella råd jag fick. Stretching!

I samband med att jag intresserat mig mer för MobilityWOD syn på livet, se länk ute till höger, så har jag också börjat massera mjukdelarna runt knät med bandyboll och skumrulle. Det har gett mycket bra effekt men tar tid.

Var är jag idag?

I takt med att jag fått utdelning på min egen rehab med stretch och massage av mjukdelarna så har det blivit ganska tydligt att det förmodligen är något fel med menisken i vänster knä. Det har blivit mer renodlade problem med knäleden och mjukdelarna på baksidan av vaden. Knät knäpper och låser sig i lite konstiga lägen, i synnerhet efter jag suttit länge och reser mig eller exempelvis cyklar till jobbet. När knät ska sträckas efter att varit böjt rätt länge så blir det ofta lite ”knas” och det kan knäppa rejält högt när allt kommer tillrätta.

Några mjukdelar i vaden är väldigt irriterade fortfarande. Men jag har liknande problem, fast mycket mer begränsat, på höger sida. De problemområdena svarar bra på stretch och massage och verkar inte vara kopplade till knäledens problem så jag har släppt kopplingen mellan baksidan av knät och svullnaden i knät. För tillfället i alla fall.

Som sagt så får vi se om lite mer än en vecka om vi nått slutet på knästrulet för denna gång. Då är det dags för ”titthålskirurgi” i knät med syfte att undersöka vidare och eventuellt behandla en dålig menisk. Ni kommer kunna följa allt här naturligtvis!