annahallin

När vi möter någon som drabbas av det svåraste i livet har vi ofta ingenting att ge. Men ändå känns det som om man borde göra något.
- I det svåra mötet är gåvan redan given när vi möts. Jag är där för en annan människas skull och det krävs inget mer av mig. Inser vi det, öppnas möjligheten för ett djupt och innerligt möte - ett möte där ingen har övertaget och ingen kräver något tillbaka.

I vårt privata liv handlar det hela tiden om att ge och ta emot. Men när det svåra och obegripliga händer så blir skillnaden inte längre så tydlig, menar han.
- För det mesta handlar det om att komma tomhänt till den som behöver hjälp. Är man fylld av förberedelser av att ge, så finns det inte längre plats för den människa vi ska möta.

Det handlar faktiskt om att ingenting göra, säger Lars Björklund, hur märkligt det än kan låta. För allt vi gör, när vi möter svårt drabbade människor, riskerar att hamna över deras huvuden.
- Vår vilja att hjälpa kan i stället bli ett hinder. Det är när vi vågar vänta som trösten kan infinna sig. Inte som en hjälp för att lösa det omöjliga, utan som en bekräftelse av den människan som befinner sig där.

Det är bekräftelsen man minns, menar Lars Björklund, inte resultatet. Sorgen och trösten finns i relationen, inte i intellektet.

Ibland kan det kännas som om man inte räcker till. Hur träget vi än försöker, så lyckas vi inte nå fram.
- När vi delar ett lidande med en annan människa handlar det om att våga dela det nu som finns i mötet. Att i den stunden inse och acceptera att livet är större och mer komplext än vi någonsin kan fatta.

Att våga stanna hos en person, när inget hopp och ingen framtid finns, är nog det största vi kan göra för varandra, tycker Lars Björklund. Det kan minska ensamheten mitt i det svåra.
- Skuldkänslorna uppstår när vi inte har gjort det vi anser att vi borde ha gjort. Men vi blandar ofta ihop det med en känsla av att inte räcka till.

Det låter lättare sagt än gjort.
- Det finns problem och händelser som är omöjliga att påverka och som aldrig går att lösa eller hitta någon mening i. "Jag kan inte hjälpa dig", är ett möjligt svar i en omöjlig situation, men med tillägget: "Jag stannar hos dig om du vill."

Visa omsorg. Som grannen till familjen som hade förlorat sitt barn gjorde. Han gick över med en gryta mat och sa "jag vet inte vad jag ska säga, men jag har gjort det här", och överräckte maten.

Jag har själv lyssnat på Lars med min vän och tidigare kollega Maria. Vi blev så uppfyllda av Lars ord att vi inte orkade lyssna på resterande föreläsningar den dagen, med en signerad bok i handväskan tog vi en taxi till Biblioteksgatan som två fnittriga tonåringar.....ett fint minne.
Hur som helst så har Lars ord påverkat mig i mitt arbete och i möten med svårt sjuka/döende. Jag rekommenderar boken varmt även till dig som inte jobbar i vården. Min bok har en speciell plats i nattbordets låda och om jag inte minns fel så var det nog 10 år sedan jag och Maria var i Stockholm....