BLOGGFLYTT!

Denna blogg har flyttat! Ny adress: http://www.attresamedbarn.se

Välkommen dit!

Första dagen på resten av våra liv!

Idag är jag så himla stolt över Patrik!
Han har nu jobbat sin sista arbetsdag på sitt jobb - han har sagt upp sig, och idag börjar det nya livet!

Det är en tankeprocess som har pågått länge på sätt och vis, men det här växte framför allt fram under vår långresa. Vi har pratat mycket om hur VI vill leva, vad som är viktigt för OSS. Börjat prata mycket mer om oss - familjen - än "mitt jobb" och "ditt jobb".
Utan att låta alltför pretentiös så törs jag säga att resan förändrade oss på flera sätt, och inte minst så kände vi tydligt att vi trivs med att vara mycket tillsammans, vi vill ha frihet, och vi vill skapa ett liv som passar just oss och inte leva efter normer och ramar som någon annan har satt upp.
Bara en sån sak som att kunna vakna varje morgon tillsammans med barnen istället för att stämpla in på ett industrigolv klockan 07:00. Ja, det finns många vinster i detta, är jag övertygad om!

Patrik har redan varit anställd på 20 procent i mitt företag under ganska lång tid, och nu kommer vi att äga företaget tillsammans. En bifirma har startats som heter "Gräsholmen Design", och där ska Patrik tillverka möbler/inredning i trä. Han kommer också fortsätta i någon form inom industrin och jobba för olika företag som behöver hjälp/inhopp. Plus fortsätta jobbet åt mediaföretaget; foto, administration mm.
Exakt hur det blir med allt får vi se.
Många planer och idéer finns. Det här är ett första, stort steg!

Idag firar vi med rosor, present och god middag med vår lilla familj.

HURRA!

Husbåt i Berlin

Under en vecka har vi åkt runt i en underbar husbåt på floder och kanaler i och strax utanför Berlin.
Allt har varit toppen - utom wifiuppkopplingen… Alltså ligger jag lite efter i bloggandet.
Men jag kan direkt inleda med att säga att vi är enormt positivt överraskade. Jag hade inte alls den bilden av Berlin, att det skulle finnas så otroligt vackra omgivningar.

Att vi dessutom hade toktur med vädret och prickade in värsta högsommarvärmen… ja det gjorde ju inte saken sämre.

Sitter nu och sorterar bland alla bilder, ska snart visa mer! Båten hyrde vi via Novasol (svensk uthyrningsfirma) och ja, vi körde den själva!!

Från Danmark till Berlin

Efter tre intensiva, ljuvliga dagar med Milo i Danmark har vi nu flugit vidare till Berlin. Här väntar en vecka med nya upplevelser.

Återkommer om allt!

Bilden är tagen på Grenå strand.

Djursland, Danmark

Hur har jag lyckats missa den här delen av Danmark fram till nu??
Vi är alltså på östra Jylland, den del som kallas Djursland. Grenå, där stranden på bilden finns och där vi bor inatt, har bara varit en färjehamn för mig. Tills jag började inse att det faktiskt finns väldigt mycket i just den här regionen.
Milo och jag har det så himla bra! Är så glad över vår lilla tripp och det här blev helt rätt ställe för just oss två. Vi har kunnat göra lite saker som passar extra bra när man är stor (6 år) och som jag tror Milo har tyckt varit roligt att göra "ifred" (även om han saknar sin lillebror mycket, också!)
Ikväll låg vi länge och pratade om dagen och allt vi gjort. Det är så tacksamt och enkelt att resa med Milo, han tar ansvar, har koll och tycker det mesta är roligt. Inga problem med nånting.

Har så mycket fina bilder och tips, och det kommer mera. Men först (innan jag tvärsomnar!), några bilder från dagen.

Ree Park Safari. Behändig djurpark som vi trivdes i. Åkte runt i safaribil på savannen, blev skjutsade av killen på bilden nedan. Kul grej att göra. Parken är långtifrån så stor som tex Kolmården, men det var just det jag gillade denna gång. Ibland skönt att kunna göra en aktivitet i några timmar och att man känner sig rätt klar sen. På de stora nöjesparkerna kan känslan ibland bli lite stressig för att det finns så galet mycket att se och göra. Tycker jag.

Att åka med den här Safaribilen kostade bara 40 Dkk per person. Klart prisvärt.

Och kanske var det bästa av allt att få vada ner i havet strax utanför vårt hotell och leta fiskar med håven! En vacker seneftermiddag i Grenå.

Att resa med ETT barn - Milo & jag på minisemester i Danmark

Jag och Milo är i Danmark!
Men innan jag börjar berätta om vad vi upplever här så tänkte jag skriva lite om detta att resa med bara ett barn (av två, i mitt fall)
Vi är verkligen en familj som gör det mesta ihop. Vi trivs med att ha det så, inte bara när vi är i Asien i sex månader utan för det mesta.
Jag har ett väldigt litet behov av det som modernt kallas för "egentid". Jag har mycket hellre "familjetid" och hänger med dom så mycket det går.
Eftersom min förtjusning för ekorrhjulsliv är något begränsad (för att uttrycka det milt..) så trivs jag ju som allra bäst när vi upplever saker ihop, små och stora saker.

Just nu pågår alltså något för oss mycket ovanligt, jag och Milo är på minisemester ihop i Danmark medan Patrik och Jack är hemma.
Det var hjärtskärande när barnen skulle säga hejdå till varandra, Milo grät länge i bilen efter att vi börjat resan mot Stockholm. Och Jack var ledsen därhemma på kvällen.
Men nu, när två dagar gått, så känns det sådär bra som jag ändå trodde att det skulle göra. Jag njuter av tid att vara med bara Milo. Vi pratar en massa, läser Bamse, upplever saker, äter och bara är. Det är häftigt att få fokusera bara på honom, och rapporterna säger att Patrik och Jack har det finfint därhemma också med badhus, pannkakor och cykelturer.
(och som tur är återförenas vi redan imorgon på Köpenhamns flygplats, för vidarefärd mot husbåtssemester i Berlin!)

Jag håller på att förändra lite vad gäller bloggen. Det ska bli nytt, mer och BRA! Resandet och upplevande ska få ta ännu mer tid i mitt/vårt liv, och ambitionen är att sprida det i kombination med min "grundmission": att resa med barn är berikande, roligt och inte det minsta svårt!
Jag vet inte exakt vart det kommer att ta vägen men vet att jag gillar att dela med mig av vad vi gör, hur vi gör det och varför vi gör det - och jag tycker ju att man ska göra det man gillar. Alltså: mer resande, mer bloggande!

Snart kommer ett fulladdat TEMA DANMARK! En hel del djur blir det, bland mycket annat.
Nu ska Milo och jag njuta av en ny dag tillsammans!

I Randers Regnskov

Loka Brunn

I lördags åkte jag till Loka Brunn med några riktigt härliga tjejkompisar.
Loka Brunn har alltid känts väldigt nära för mig, under min uppväxt var det en plats vi åkte till för att äventyrsbada.
Men så gjordes allting om för ett par år sen då den genuina kurorten köptes av Spendrups, och jag kan erkänna att jag var lite orolig för att man skulle förstöra den där genuina känslan som Loka Brunn alltid har gett enligt mig.

Såhär blev mitt nya möte med Loka Brunn: Det är snyggt, behagligt, och fantastiskt bra med alla olika pooler! För mig som älskar att ligga i vatten så mycket som möjligt när jag spa:ar så passar Loka perfekt.

Bäst av allt är nog egentligen panoramafönstren ut mot naturen, för Bergslagen är VACKERT! Och kristallkronan i taket gör också sitt till..

FAMILJ: Denna gång var jag här utan barn och det är inte alltid barn kan följa med in i badavdelningen, men Loka har vissa tider då barn är välkomna.

Loka Brunns stora pool

En annan del, i den översta satt vi nog i ett par timmar och pratade om livet i lördags. TACK för en härlig dag Anna, Ida, Jenny, Marica och Marlene!

Sköna maj välkommen!

Så är det äntligen maj! En av mina favoritmånader.
Tänkte att jag växlar ner lite på Asien-bloggandet (kan nog inte sluta helt, men, lite mindre) till förmån för allt som vi tänkte ha för oss i Sverige, Norden och någon sväng lite längre ner i Europa.

Campingliv längs Göta Kanal, Loka Brunn, nöjesfält i Danmark, Berlin, Höga Kusten, Luleå…. blandat med lite spontanutflykter här och var.
Det blir bra det!

Jag skrev förresten i Expressenbilagan "Husvagn och camping" och min och familjens förkärlek för camping! Hoppas på en hel del sånt i sommar, både i tält och stuga. Älskar campingliv!

HELA LISTAN - Del 3, Vår resa i kortform

RESANS…

FINASTE MÖTEN. Det är verkligen en fantastisk grej, det här att möta nya människor. Vi har lärt oss så otroligt mycket och fått vänner för livet under vår resa.
Jag kan inte nämna alla men visar några bilder på personer som verkligen gav vår resa något extra som vi bevarar för alltid i hjärtat.

I Villa Beranda på Bali tillbringade vi tre ljuvliga veckor. Här jobbar Viwin som blev en god vän under dessa veckor. Hon berättade för oss om sitt liv, att vara mamma på Bali, vi delade erfarenheter, vi berättade om Sverige, hon lärde Patrik laga indonesisk mat, och så vidare. Viwin, vi glömmer dig aldrig!

Jenny (t v) träffade vi när vi hyrde en lägenhet i hennes familjs hus utanför Hoi An, Vietnam. Jättego tjej som bland annat lärde oss mycket om vietnamesiska nyåret Tet, och om olika vietnamesiska traditioner. När vi kom till Ho Chi Minh City några veckor sen stämde vi träff med Jenny och hennes vän Thao för en heldag tillsammans. Hur trevligt som helst!

POOL. Det är helt klart svårt att konkurrera med Marina Bay Sands, Singapore. Poolen på 57:e våningen var något utöver det vanliga.

Mycket vill ha mer

Det finns ett stort "problem" med att ha upplevt en fantastisk långresa tillsammans med sin familj.
Man vill åka igen.
Uppleva mer. Se ännu mer. Och ännu mer, och ännu mer.

Vi träffade några familjer under resan som gjorde en lång resa som ett undantag, som något som bröt av och som var jättebra då men som sannolikt inte kommer följas av flera resor av samma slag eftersom de kände sig nöjda med att ha gjort detta äventyr som en häftig och minnesvärd engångshändelse.
För oss är det tydligen annorlunda. Vi tillhör nog snarare kategorin "Mycket vill ha mer", vare sig vi vill eller inte.

Det är klart att det hade varit enklare om man hade känt sig mätt på att åka runt. Istället kan jag och Patrik ha konversationer i stil med:
- Kommer du ihåg det där paret vi mötte i Laos, dom sa ju att det var otroligt enkelt att resa runt i Colombia.
- Ja, men vet du om det finns tåg där, eller hur reser man?

Och så är det igång.

Samtidigt är jag ju naturligtvis glad att det är såhär, att det hela tiden väcks nya drömmar. Det är roligt, och det är vårt sätt att leva.

Så: Det kommer mera…

Milo och jag ombord på en liten trampbåt på en konstgjord sjö i staden Dalat, Vietnam

En opysslig mammas bekännelser

Det händer att jag tänker att vi kanske borde göra saker lite mer enligt "reglerna". Typ storstäda på torsdagar. Storhandla med handlingslista inför helgen. Och ja, ha påskpyntat i huset på skärtorsdagen...
På vägen till dagis imorse la jag märke till hur i alla fall hälften av alla villaträdgårdarna hade buskarna klädda med fjädrar och alla fönster såg liksom sådär prydliga och fina ut.
Här är det inte alltid riktigt så.
Jag och Patrik glömmer så lätt bort en sådan detalj som påskris, och det är inte alltid det blir så att vi storstädar just inför helgen eller planerar för mat och storkok och tacos och pynt och rutiner.
Här blir det liksom lite hur som helst ibland, och ja, även i år har vi visst missat det där med påskris (och vart ÄR nu det där pyntet som jag vet att vi har någonstans??!)

Ibland tänker jag att som god mor och samhällsmedborgare så borde jag nog bli en bättre pyntare. Ja, varför inte en bättre inredare, återbrukare, storhandlare, storstädare och pysselfixare när jag ändå är igång?
Jag borde nog ha pallkragar (vad det nu är) och jag borde definitivt baka egna kakor till mina söners kalas.

Istället hittar jag oss alla fyra liggande i en hög i soffan, tittandes på "Sune på bilsemester". Till middag serverades tacos (ja det är SANT! Poäng till oss!), och jag kommer att plocka bort precis allt från matbordet. Sen.
Men här blir det så ofta så att vi bara är.
Jag säger till Milo och Jack att vi ska hämta påskris imorgon, och dom verkar tycka att det är helt okej.
Och jag tänker att vi i alla fall är bra på att tända ljus här hemma. Det brinner ljus överallt, och till och med en brasa i kaminen. Jag tänker att mina barn, när dom blir stora, nog ändå kommer minnas att det var mysigt.
Och jag hoppas och tror att dom kommer minnas att deras mamma varje dag sa att hon älskar dom.
Jag tror dom kommer minnas hur deras pappa busade med dom så att dom kiknade av skratt.
Jag tror att dom kommer minnas kramarna.

Jag pussar mina barn godnatt, sjunker ner i soffan och inser att jag aldrig kommer att bli en sån som storstädar varje torsdag, bara för att det är torsdag. Jag städar ibland, det gör jag, men mer när det liksom passar.
Så nu ligger jag här, utan påskris men med tända ljus och dammtussar i hörnen. Jag tänker på Jacks ord när han kramade mig godnatt. "Du är den finaste, goaste mamman jag har i mitt liv".
Och det räcker ju så.

Imorgon klär vi Gräsholmen i fjädrar. Om vi nu bara kommer ihåg det, och inte något helt annat kommer i vägen. Sådär som det gör ibland.

Glad Påsk till er alla!

After Tacos i Gräsholmen, Skärtorsdagen 

HELA LISTAN - Del 2, vår resa i kortform

Fortsätter med min HELA LISTAN-sammanställning av vår Sydostasienresa:

RESANS...

FÄRGSTARKASTE: Vi har sett mycket härlig färg under vår resa, men det som gav mig den allra största färgupplevelsen var Bali. Det var så otroligt häftigt att komma till Bali, jag älskade alla miljoner färger från första stund. Ristrapporna (klargröna), blommorna (rosa, röda, gula, lila) dekorationerna (alla färger), havet (djupblått), vulkanstranden (svart), och sist men inte minst människorna - så färgstarka i sina personligheter, liksom alla traditioner och ritualer.
Bali fascinerade från första stund. Vi var där i många veckor och fascinationen bestod hela tiden.

En dag kom plötsligt ett bröllopsfölje gående förbi vårt hus som vi hyrde. Fantastisk upplevelse!

JULKLAPP: Det blev ju av naturliga skäl inte så många fysiska julklappar den gångna julen, men våra killar fick ett besök på Legoland i Malaysia som gåva. Vi var där i slutet av november och det var otroligt kul, även för vuxna..!
Jag är glad att vi inte strösslade med barnaktiviteter som nöjesparker och vattenland stup i ett, det var inte vad vår resa handlade om, men det här undantaget - julklappen - var en riktigt lyckad grej!

MORBROR: Milos och Jacks! Tack kära Erik för att du kom och höll oss sällskap! Många fina minnen, inte minst från Gili Air!

HÖGSTA: Poolen på 57:e våningen på Marina Bay Sands, Singapore - det var ju faktiskt riktigt coolt!

 SVENSKAR: Tydligen morfar Anders och hans två barnbarn :-) Här i byn Haad Salad på Koh Phangan. Sverigetröjorna fick vi för övrigt på Svenska kyrkan i Singapore, där de hade tryckts upp till en fotbollsmatch i kyrkans regi. Det står även "Singapore 2013" på ärmen.

HELA LISTAN! Vår resa i kortform - så här var det! DEL 1

Som den gamla kvällstidningstjej jag är så gillar jag ju naturligtvis listor. Så nu ska jag försöka sammanfatta vår halvårstripp i några topplisteinlägg.

RESANS...

• BÄSTA STRAND. Åh. Sjukt svårt att säga. Men några som kommer upp spontant är Tanjung Aan, Lombok, Indonesien (bilden ovan), underbara Gili Air och stränderna på Pangkor, Malaysia. Sen ligger ju Thailand alltid högt upp på min lista, Koh Phayam blev nog årets thaistrandsfavorit för mig.

• GALNASTE BOENDE. Utan konkurrens: Crazy House, Dalat, Vietnam. Vad roligt vi hade! Att klättra runt på smala slingrande broar högt uppe i luften under tidiga morgnar hör ju inte alltid till vanligheterna när man bor på hotell, men här var det just vad vi gjorde. När vi inte hängde hemma i "Tiger room" förstås.

 • FAVORITFÄRDSÄTT. Nattåg! Jag älskar nattåg. Ett starkt minne för mig är när jag vaknade upp i vår kupé tidigt på morgonen på väg mellan Hanoi och Danang i Vietnam. Utanför höll allting på att vakna till liv, solen gick upp över risfälten, människorna började ge sig ut för att jobba... Jag njöt verkligen, och fick också sällskap av Milo efter en stund som vaknade i sin överslaf och la sig tillrätta och tittade ut genom fönstret och det förbipasserande landskapet. 

• MATFAVORIT. Här måste nog svaret bli indiskt! Vilket möjligen kan förefalla lite märkligt med tanke på att vi INTE besökte Indien under vår resa... Men vi drog igång vårt indiska ätande när vi bodde i Little India i Singapore, och sen bara fortsatte det. Ett tag gick det nästan lite till överdrift, i Nha Trang (Vietnam) tror jag vi åt indiskt varje kväll. Även i Ho Chi Minh City blev det ett gäng indiska middagar, liksom i Hoi An... Sen finns det massa annan mat från den här resan som hjärtat minns forever and ever, men just det indiska funkade så himla bra för hela familjen och blev därför nåt festligt och speciellt för oss.

• VATTENFALL. Vi har sett ett gäng vattenfall under våra vistelser i Asien, men det som har fått oss att tappa andan helt var Kuang Si waterfall i Luang Prabang, Laos. Dit kommer jag alltid att längta tillbaka. Så sagolikt, rent bokstavligt talat. Man liksom nästan förväntade sig att det skulle dyka upp älvor i skogen och små vättar bakom träden.

Fortsättning imorron!

Och: vill ni hitta inlägg om något särskilt land/plats så sök gärna bland etiketterna i högerspalten! Samtliga inlägg som har med långresan att göra finns också under "Sydostasien 13/14"

En vecka i Sverige - jetlag, dagis och ett fyraårskalas

En vecka hemma och vi har kommit rätt i dygnsrytmen, packat upp och till och med arrangerat fyraårskalas (Jack firade ju sin dag i Vietnam, så hemmafirandet fick ske nu. Fotbollen - i Degerfors IF:s färger är en present från mormor och morfar)
Killarna kom otroligt nog rätt i tiden direkt. På något sätt blev det rätt med en lång dagflygning när de var vakna hela resan, några extra timmar på spänning/adrenalinkick och lyckorus över att träffa morfar, morbror Erik, gudmor Fatima, gudfar Magnus och lilla gudbror Leonard, och sen somnade de slutligen i bilen hem från Arlanda- och då var det redan Sverigekväll, och de sov till nästa morgon.

Lite annorlunda för Patrik och mig. Andra natten var jag uppe vid kvart över fyra-rycket och åt en semla, och nästa dag tvärsomnade jag mitt på dagen (vilket jag aldrig gör i vanliga fall) och sov ett par timmar.
Men nu verkar jag tillslut vara tillbaka.

Hur går det då? Jo, det går nog ganska ok. Det är mycket som är roligt med återseenden, och för barnen har hela veckan varit som att befinna sig i ett nytt coolt lekland - alla leksaker blev ju som nya, inte minst efter att ha levt med typ samma tio bilar och några legogubbar i ett halvårs tid... :-)
Så dom har lekt hela dagar i sträck och nu även börjat på dagis igen.
Patrik jobbar, och jag har börjat jobba.

Men något känns ändå lite annorlunda. Det är svårt att sätta ord på vad det är, men det är på ett positivt sätt. Vi har verkligen fått med oss mer hem än bara en snabbt bortbleknande solbränna, så är det.

Varje morgon kommer mina killar nertassande, ofta vid sex, halv sju-tiden. Och så gosar dom in sig och sover en stund till, eller bara kramas. En riktig favoritstund varje morgon!

Ja, våran sång- och dansman var så nöjd med sitt kalas! Kläderna är köpta i Bangkok och en present från hans föräldrar. Men det var Jack själv som såg skjortan upphängd i en affär - "En såndär finskjorta skulle jag vilja ha!" Finskjortan köptes i smyg och fraktades hem till Sverige. Igår morse fick han den och blev så glad över att få vara så fin på sitt kalas! Och självklart i spike-frisyren!

Är så tacksam över vår resa!

FRÅGOR & SVAR 9: "Hur känns det att vara hemma?"

Vårat hus, bild tagen ikväll

I måndags kväll landade vi på Bromma flygplats.
Hur det känns? Helt klart lite märkligt. Jag längtade aldrig hem under resan, inte en enda gång faktiskt, och den där känslan folk ofta pratar om när en resa närmar sig slutet, att "nu ska det ändå bli skönt att komma hem" - den kände jag aldrig.
Milo sammanfattade det hela väldigt bra en av de sista dagarna: "Det ska bli roligt att träffa dom jag längtar efter, men det är tråkigt att vi ska sluta resa".

Exakt så. Jättebra att träffa närmaste vännerna och familjen. Men värre att bryta vår grej, vår resevardag, vårt äventyr. Även de sista dagarna i Bangkok kände både Patrik och jag att vi ville ännu mer, tänk om vi hade fått ta flyget (eller kanske ännu hellre tåget, eller nån buss, whatever) till någon ny plats istället för till Bromma airport... Fortsätta lite till.
Men det var dags, och vi har det bra hemma också, det handlar inte alls om det.

Men det har varit en otroligt lyckad resa, och det påverkar såklart hela känslan. Vi har haft tur, vi har knappt varit sjuka (tänk er det alla småbarnsföräldrar, en hel vinter med endast någon enstaka feberdag och någon enstaka lätt förkylning..), inte skadat oss, inte blivit rånade, inte lurade, knappt försenade, väldigt sällan besvikna på något. Barnen har älskat att vara på resande fot och det har varit fantastiskt att se dem växa och utvecklas som de har gjort.
Allt har gått otroligt bra, vi har haft enormt kul.
Självklart finns det en del i mig som velat ha kvar allt det där, och därför känns det lite vemodigt att vara hemma igen.

• Känns ingenting bra, utöver att träffa människor nära hjärtat?

Jo. Det som känns bra är att jag känner mig rejält energipåfylld, och jag känner mig förväntansfull inför saker som ligger framför. Tillvaron kommer att förändras en del (återkommer i ärendet..) och vi har redan börjat ta tag i sånt som har med det att göra.

Jobbmässigt så känner jag att jag vill jobba ännu mer med att skriva om resor, och jag hoppas kunna gå lite mer i den riktningen. Inte nödvändigtvis bara egna resereportage från Asien, utan hoppas kunna använda mig mer av de kunskaper jag faktiskt har när det gäller resande. Guider, tips, hitta rätt resmål för sina egna önskemål, hitta rätt boende, budgetresande, flygpriser... Börjar få rätt god koll på det här, om jag får säga det själv, och vill ägna mer tid även på hemmaplan åt detta i jobbet om jag kan hitta en bra form för det. Tycker det är vansinnigt roligt med allt runt omkring; planeringen, sökandet, jämförandet... Allt det där som tillslut kan leda fram till fantastiska upplevelser på plats.
Jag har också planerat att fortsätta blogga, och jag hoppas kunna utveckla bloggen till att både vara personlig men också mer "tipsig" på bredare front, med tips/förslag/tester riktade i första hand mot familjer men inte nödvändigtvis bara det. 

Allt det där känns roligt att ta tag i, och jag hoppas den känslan ska hålla i sig. Resan gav kreativitet och en hel del nya idéer. Vi kommer att hitta på mycket framöver, på olika fronter.

Ett varmt och innerligt TACK till alla som har följt oss under resans gång, här på bloggen och även på FB och Instagram, och till er som hört av er på olika sätt. Jag hoppas att ni vill fortsätta läsa, även om vi nu går in i en annan fas. Som sagt, mycket ligger fortfarande framför!

På nattåget mellan Chiang Mai och Bangkok för exakt en vecka sen. Sjukt konstigt att det inte är längre sen.

Sista kvällen på resan avslutade vi alltså med att åka pariserhjulet Asiatique Sky i Bangkok. Det var jätteroligt och en fin avslutning. Det var härligt att se Bangkoks alla lampor och se barnens glädje över att få åka. Vi hann resesammanfatta lite under den kvart pariserhjulsresan tog, och vi vinkade hejdå till Asien när vi var allra högst uppe på toppen. Ett fint minne!

Denna tavla sitter härhemma på vår sovrumsvägg, och det ligger mycket i dessa ord för mig. Har jag bara min lilla familj nära mig så kan jag befinna mig var som helst, själva platsen är egentligen inte så noga. Med dem kan alla ställen bli ett Hemma.

FRÅGOR & SVAR 8: "Sliter det inte mycket på er relation att leva så tätt ihop?"

Sen kväll, dag 193 av 194 på resan och jag läser igenom det svar jag tidigare skrivit ner på denna fråga som jag och Patrik har fått angående hur det egentligen funkar - rent kärleksrelationsmässigt - att leva på det sättet vi har gjort nu i 6,5 månad.
Och ja, det är såhär det känns och har känts under resans gång:

Om jag ska vara helt ärlig så tycker jag att vi har det bättre ihop än nånsin. Det viktigaste ordet här är ”harmoni”. Det har vi nu.
Det har dessutom bara blivit bättre och bättre ju längre resan har gått. Vi har delat på de flesta ”sysslor” vi har vilka framför allt har med barnen, ekonomin och med reseplanering att göra.
Annat har blivit mer uppdelat - Patrik har skött mer när det handlat om pengar och inköp, som frukost när det inte ingått i vårt boende, vatten, shampoo och vad det nu är, och han är snabbare på att orientera sig på nya platser genom att fixa kartor och prata med folk tills han vet allt som är värt att veta om både platsen och alla som bor där (och kan uppdatera mig om allt när han kommer tillbaka...) Medan jag har haft mer datortid för bokningar/planering, blogg, jobb mm.

Som tur är så trivs vi helt enkelt med att vara tillsammans. Ingen av oss har särskilt stort behov av egentid, och tur är väl det... Innan resan trodde vi faktiskt att vi skulle tillbringa mer tid på egen hand - att den ena stack iväg en dag eller två för egna upplevelser. Men så har det verkligen inte blivit, helt enkelt för att vi inte velat..

Sen kan jag säga att jag trodde vi skulle har mer kvällstid-efter-att-barnen-somnat ihop än vad vi har haft, mycket beroende på att vi ofta lagt oss rätt tidigt... Solen och värmen kräver väl sitt, och märkligt nog har vi i princip alltid vaknat före barnen, varje dag. Jag vet faktiskt inte varför. Men det är tidiga morgnar och ganska ofta även tidiga kvällar.

Men själva resan är ju världens smartaste par-test, egentligen. Teamwork på stundtals ganska avancerad nivå, där ryggsäckar, visum, barn, pass och en helt ny valuta ska bollas med på random flygplats i nytt land - samtidigt som man ska hitta en taxi i ett myllrande kaos, och man måste försöka räkna ut vad som kan tänkas vara ett hyfsat okej pris (i den nya valutan) för en taxi in till stan. Och så vidare.
Samt hålla sams under tiden eftersom allt annat blir helt ohållbart...

Just den delen (flygplatser, taxikaos mm) kanske inte låter jätteromantisk, men å andra sidan har vi som tidigare sagt fått belöningen direkt - vi har kommit fram till en ny plats som vi tillsammans har planerat för och läst in oss på - och det har liksom blivit en enda stor kick att landa på rätt plats, tillsammans, och pusta ut över att allt gick bra, den här gången också.

Att ha ständig access till varandra tycker jag också är helt fantastiskt bra. Vi har ätit alla måltider ihop, promenerat ihop, planerat ihop, kvällshängt ihop och haft alla möjligheter att prata med varann hela tiden om vi så velat, och det har vi verkligen gjort. Vi har knappt sett på några tv-serier/program (vi såg "Bron" i oktober, sen dess inget), och bara någon enstaka film. Och jag har inte saknat det.

Det känns som att vi har växt tillsammans av att vi har fixat det här, jag törs väl säga det med bara knappt ett dygn kvar tills vi landar i Sverige... Kort sagt: vi har haft otroligt kul!

Till P: Jag är så galet stolt över våran resa och över oss som har fixat detta! Vi har gapskrattat tillsammans minst någon gång varje dag, oftast flera, - det är kul att inse att det faktiskt är och har varit så. 

Att komma hem blir konstigt men också bra. Teamet består; du, jag, Milo och Jack. Tack för äventyret! 

Jag älskar oss till månen och tillbaks!

En egen kväll under tiden vi hade besök av mamma och pappa (som barnvaktade Milo och Jack). Sjukt roligt - thailändsk reaggekonsert med Job 2 Do, vars låtar har följt oss som ett soundtrack genom alla gemensamma Thailandsresor tror jag - på Koh Phayam i januari. Toppenkväll!

Nyårsafton 2013/14, Koh Kho Khao, Thailand

 Bild tagen ikväll framför Asiatique Sky, Bangkoks tjusiga enorma pariserhjul som vi åkte med ikväll - en värdig och festlig avslutning på vår resa. Bangkoks glittrande skyline, lyckliga barn, lyckliga föräldrar.

Milo, Jack och vattenbuffeln Naak

Tänk att en av resans avslutningshändelser blev att rida på en vattenbuffel! Detta var såklart hur stort som helst. Naak är en "pink buffalo" som tog sig an uppgiften att ha Milo och Jack på ryggen med stor bravur. De vandrade runt en lång stund på gården och barnen var SÅ glada!

Min djungelman är ständigt beredd för att skydda mig från allehanda faror. Fint va? :-)

En annan höjdpunkt var att få åka med Nack i motorcykelvagnen på väg ut för att mata djuren!

Vackra plats! En del av gårdens grönsaksodlingar

Vårt sovrum

Och vårat badkar!

Djungeltrekking runt farmen

En dag gick vi ut på djungeltrekking i omgivningarna kring Thung Dong Farm! Nack, som jobbar på farmen, tog oss med och vi gick på skogsstigarna och han visade oss blommande kaffeväxter, bambu av olika slag, papaya (som vi plockade och åt som dessert efter lunchen) med mera. Vännen Jubjeag mötte också upp efter en bit, till barnens stora glädje (älskar bilden på henne och Milo ovan)
Barnen matade fiskar i en liten fors, och vi pratade mycket med vår guide och nya vän om människornas liv i den här delen av Thailand, om naturen, och vi berättade om Sverige och växtligheten där.

Han blev mycket imponerad när vi sa att vi har många ”christmas trees” i våra skogar. Däremot hade han lite svårare att förstå att vi inte odlar ris, eftersom man äter det till samtliga måltider här.
”Jag blir inte mätt om jag inte äter ris till maten”, sa Nack.
Potatis, som vi förklarade att vi har ganska mycket av i Sverige, verkade han inte lika imponerad av.
Att vi ibland kan ha 20 minusgrader där vi bor var också på gränsen till vad han kunde ta in.

Kort sagt en mycket trivsam och lärorik förmiddag!

Trekking-laddade

Kaffeblommor i skogen

Barnen med Nack, en mycket varm och fin man som vi absolut kommer att hålla kontakten med

VÄLDIGT spännande att få åka i bilens bagageutrymme tillbaka, när Ae hämtade oss vid trekkingens slut för att köra oss tillbaka till gården