måndag 31 januari 2011

Nerbrand gör mig förvånad
Jag är förvånad över ett inlägg av Sofia Nerbrand (Bertil Ohlininstitutet) på Sv Dagbladets ledarsida 31 jan. Hon vill att MP och Gustav Fridolin ska ändra sig när det gäller försäljning av vissa statliga bolag.
    Att ha vissa bolag kvar i statlig ägo är bra t.ex. för att dessa företag då kan bli föredömen och bl.a. annat upprätthålla konkurrensen. Att behålla statens aktier i TeliaSonera är viktigt bl.a. därför att företaget är i besittning av kommunikationsnät som i princip bör vara öppet för alla operatörer.
    Nerbrand anser att ägandet av aktier i bolagen innebär att staten har en skuld till medborgarna. Men i själva verket är aktieinnehavet en tillgång för staten - och därmed för medborgarna.
    En försäljning  innebär i själva verket  att likviditeten (pålånboksinnehållet) minskar för köparna. Det kan man stå ut med om man har en välfylld plånbok och vill öka förmögenheten genom stigande kurser.
   Att sälja de statliga bolagen och dela ut pengarna till medborgarna, vilket är Nerbrands önskemål, vore inte att ta ett politiskt ansvar.  Förresten, hur skulle pengarna fördelas? Lika mycket till  Jakob  Wallenberg som till den arbetslösa Anna Andersson?

   Jan 2011

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar