Vi har ett änglabarn

säger Elsa att det är, själva vet vi inte utan får vänta tills det är dags! Barnmorskan fick inte igång 3D-ultraljudet och kunde inte med säkerhet säga om det var en kille eller tjej. Det spelar ingen roll egentligen, men det hade varit skönt att förbereda sig lite... känna efter redan nu hur det känns om det är en pojke eller om det är en flicka. Vi saknar Noel ständigt, men blir det en pojke så blir det ju ingen ny Noel... det blir ju Noel och Elsas lillebror som har sin egen personlighet. Blir det en flicka så får vi ju en till prinsessa och det blir också hur bra som helst!

Det vi vet med säkerhet är att det bara är en bebis och att den tänker anlända i slutet av september, datumet blev justerat åt rätt håll, det känns skönt!! Det blir 4 dagar senare än tänkt från början och sedan får vi se exakt vilken dag snittet blir när det närmar sig.

I Växjö har vi njutit av sommarvärme i flera dagar, vi går barfota och i kortärmad, stannar ute fram till åtta på kvällen och ändå ropar Elsa att hon inte vill gå in. Det är så mysigt att inte behöva alla vinter- och regnkläder. Eftersom Växjö dessutom är en regnhåla så är det bästa att passa på att vara ute, så mycket det bara går, så länge vädret håller i sig. Gräsmattan är nyklippt och Elsa har fått en gungställning av sin pappa som hon är så stolt över, det gungas flera gånger varje dag.

Fredrik tillhör den strejkande skaran och som förtroendevald på sin avdelning så har han synts och hörts i media både lokalt och regionalt. De skriver insändare, står i rondeller med plakat och hörs i radio och TV. Förhoppningsvis kommer det att leda någonstans.

Hos Noel har vi gjort fint och planterat lite vår-blommor, det känns skönt att gå dit igen, det är så grönt och fint i gläntan. Vardagen tar mer och mer plats för oss och behovet av att dra i handbromsen, ta det lugnt, känna efter hur vi mår blir desto viktigare. Det blir lätt att allt snurrar på för fort, men sorgen kommer ikapp och då slår den dubbelt upp i stället. Vår "vi som mist" grupp är ett andningshål, inte så ofta men desto viktigare. Då lämnar vi Elsa hos Nilssons och har en hel helg till att bara vara vi två, prata om Noel, lyssna på de andra i gruppen, få bekräftelse i att vi inte håller på att bli knäppa, att de andra tänker som vi. Det som vi får där kan vi inte få av någon annan än någon som också har förlorat sitt barn.

Ibland känns det som att Noel aldrig funnits, det är när vardagen snurrar för fort. Då stannar jag upp och känner efter och smärtan i bröstet är ett bevis på att han verkligen varit hos oss, att han var vår pojke och att jag saknar honom så enormt att det inte går att beskriva. Det är nog därför jag "glömmer" ibland, för att få vila!
Tur att vi har vår lilla prinsessa, hon gör att allt blir lättare.

Lite härliga vårbilder från oss....


Nya gungan kräver viss koncentration.

Så mallig i nya sandaler och blommig kjol ärvd av Anna:-)

Lite kallt var det förstås i vattnet, men roligt!

Att hoppa från stenar är nästan det bästa som finns i skogen, speciellt när pappa tar emot.

// Christina

Hej på er och tack för alla gratulationer:-)

I dag åkte vi till MVC för att lyssna på bebisens hjärta för första gången, den fanns där och hjärtat slog, även om det tog lång tid för barnmorskan att hitta honom/henne... Elsa var med och hon ville lyssna mera, men det får bli en annan gång!

Anki - tack igen för "kakao-stiftet", jag följer ordinationen varje kväll med att smörja in magen. Samtidigt så sitter Elsa bredvid och smörjer in sin bebis-mage, hon har ju också en bebis i magen precis som mamma. Då och då vill hon krama och pussa på bebisen, precis som Noel gjorde när det var Elsa som låg i min mage.

Efter 2 akuta kejsarsnitt så kommer detta att bli ett planerat snitt... jag vill inte försöka mig på något annat denna gång. När barnmorskan räknade så hamnade vi på den 24 september.... lite konstigt är det, är det meningen att barnet ska komma på Noels döds-dag!?? Mycket blandade känslor!! Som det verkar får vi dock vara med och påverka detta under de omständigheter som är, vi får ta ett beslut när det närmar sig, svårt att säga nu. September kommer alltid att vara en jobbig tid för oss, minnena av hur Noel tynade bort och till slut dog. Det kanske är meningen att det nya barnet ska ge lite glädje mitt i det jobbiga, det kanske finns någon mening med att barnet ska komma just då!?

Fredrik och Elsa har leget i influena hela veckan och Elsa får nog vara hemma från dagis i ett par dagar till, hon har ingen feber men orkar inte med så mycket.

Mina kräkningar håller sig borta så länge jag äter medicinen och illamåendet dämpas, tröttheten är enorm men vardagen går i alla fall runt!

// Christina

Oj, vad alla utom jag har jobbat hårt under hela påsk-veckan... mycket har blivit gjort och vi har ett fullt fungerande kök med allt vad det innebär. Så klart är det mycket kvar med kakel, väggfärg i kök, vardagsrum och hall, klinker och golvvärme i hallen och sedan alla dessa lister som ibland har en tendens att dröja lite!

Vi har nu en liten paus i renoveringen, det får se ut som det gör och vi känner oss supernöjda med de val som vi gjort så här långt. Fredrik behöver komma ikapp lite med skolan och jag behöver mest bara vila.

Graviditeten har kommit till 14:e veckan och under påsken var jag så dålig att jag knappt tog mig ur sängen på 4 dygn... så fort jag klev upp måste jag kräkas! På tisdagen ringde jag in till MVC och förklarade läget och fick då recept på en medicin som tar bort kräkningarna men tyvärr inte allt illamående. Medicinen har dock gjort att jag kan klara av att ta hand om Elsa och jobba till viss del, lite olika olika dagar, som tur är så har jag en väldigt förstående chef och jag kan styra mina dagar lite som det passar.

Snart är det dags att lyssna på hjärtljuden och sedan ska vi få göra ett 3D ultraljud någon gång i v 18 eller 19, spännande.

Lite bilder från renoveringen...

// Christina


Det gamla på väg ut.

Lunchdags mitt i golvläggningen... alla skåp på plats!

Paus med morbror Johan, man blir trött på att hålla koll på allt som fixas...

Kälkåkning med mormor, typ andra gången på hela vintern...

Nya köket

Nu har lillebror fått äran att skriva ett inlägg eftersom Stina kräks och mår väldigt illa mest hela tiden. Det är dock ett positivt (om det nu kan vara det) illamående. Mer berättar jag inte...

Här pågår renovering för fulla muggar. Köket ska komma på plats och efter lite trixande med att måla taket så kan nu morfar och Fredrik lägga golv och sätta kök så mycket dom vill. Eftersom jag är stjärnan i gänget så glider jag med och gör det jag känner för. ;) Mest ställer jag frågor och fäller kommentarer som Tobbe från Köping skulle gjort.

Det är fullständigt kaos och maten lagas på gasolkök och i micro. Mormor diskade i duschen och har med största sannolikhet orsakat stopp i avloppet (bara kycklingbenen löses upp ska det nog släppa). ;) Hon har nu bytt till tvättstugan. Vilda diskussioner förs om hur köket ska sättas ihop. Jag är glad att jag inte tillhör det arbetslaget vill jag lova! Elsa springer omkring och busar, skrattar och tycker nog det är trevligt att mormor, morfar och morbror är här. Hon har såna valmöjligheter och vi är fundersamma var hon får all energi ifrån. Tur att hon är glad hela tiden. Kul är det att vara här i alla fall, även om man måste jobba...

A presto
Johan

Mormor och morfar har kommit som räddande änglar för att hjälpa oss hela veckan med renoveringen... det behövs verkligen! Vi får inte riktigt schemat att gå ihop för tillfället, Fredrik jobbar 90%, pluggar 50% och jag jobbar 80%! Det säger sig själv att förberedelserna inför köksbytet inte rullat på i alltför hög fart.

Men nu, nu har det hänt massor med saker på bara 2 dagar, golven är borta och vi knallar runt direkt på betongen, taket lite närmare att bli målat, kaminen på väg att slängas ut och även en del väggar spacklade:-) Det känns så skönt!

Elsa njuter av att ha M och M här, busar, pussas och babblar mest hela tiden. Mormor har dessutom fått hämta och lämna på dagis samt varit med på samling.

Bilderna nedan talar för sig själva!!


Ett vardagsrum, minimalistiskt möblerat....

Lite smått och gott på golvet

Hej på er alla, både gamla och nya, och tack för att ni finns där, för att ni läser och för att ni skickar omtanke och värme i det ni skriver till oss. Det betyder fortfarande mycket att ni orkar skriva en rad då och då!

Vi har hämtat ny kraft igen och det känns återigen lite lättare. Jag börjar lära mig att efter det nattsvarta kommer ljuset tillbaka och det svarta varar inte alls i lika långa persioder längre. Samtidigt har jag nog blivit lite av en expert på att "stänga av" när jag är te x på jobbet, men det känns som att det är ett sätt att få vila från sorgen också.

Just nu fokuserar vi på påsken då mina föräldrar kommer ner och det gamla köket skall ut och det nya in. Taket är uppe och spacklat "första" vändan, jag hoppas att det inte blir alltför många varv... :-) Spotlightsen sitter där de ska och all ström och alla strömbrytare fungerar. Kyl, frys, ugn och spis är inköpta på mellandagsrea och nu är det svängen till IKEA för att hämta alla skåp och lådor kvar...

Mina föräldrar och deras goda vänner har haft fest i helgen och genom detta samlat in 7000:- till Barncancerfonden!!!! Härligt!

I helgen var vi i Högstorp och Fredrik klättrade på tak och plockade ner takpannor medans jag och tjejerna gick till lekparken. Hela deras gård var en stor leråker av ombyggnaden, så lekparken var lite mysigare. Elsa njöt så klart av att ha två "stora" kompisar.


Fredrik och Micke på taket - Ann och Ulla var på andra sidan...

Ellen, Elsa och Ida. Fotopaus på väg hem från lekparken.

// Christina

Noels 5-årsdag har passerat, den 24 januari skulle han ha blivit 5 år. Det var en tung dag, utan ett födelsedagsbarn är det ganska meningslöst med en födelsedag. Både jag och Fredrik hade tagit ledigt, vi bestämde att vi skulle åka och bada på badhuset och sedan sätta ljus och blommor på graven. Graven är ganska tråkig att gå till just nu, det är bara blött och lerigt. Rådjuren äter upp blommorna och vinden blåser ut ljusen! Vi åkte dit i alla fall och gjorde så fint vi kunde.

Det blev en jobbig dag, vi var ledsna och lättirriterade. Orken och inspirationen infann sig inte för att hitta på så mycket. Förutom att åka på badhuset så fick Elsa titta på film resten av dagen... det var hon i och för sig mycket nöjd med. Det är nog mest vi som känner oss som dåliga föräldrar.

Skönt att julen är över och skönt att födelsedagen är över, nu får vi vila lite innan det blir "högtid" igen.



Noel leker motorbåt i Toftasjön.


Noels sista födelsedag i livet... sin 3-årsdag tillbringade han på operation.

Vi har nu firat 2 "vanliga" födelsedagar, 1 på sjukhus och 2 utan honom... och många, många utan honom är kvar!!

// Christina

har jag fått bo i en väderkvarn, Mölla kallades det där nere i Skåne. Den var jättefint renoverad och gjord i tre våningar. När jag var liten drömde jag om att få köpa en väderkvarn, den skulle jag sedan inreda och fixa på alla sätt och vis. Nu har jag kommit en bit på vägen och fått bo i en i alla fall.


Möllan på utsidan... dock utan "vingar".


Mittenvåningen där jag och Fredrik bodde, mysigt!

Vi tillbringade helgen på Barcancerföreningen gård i Skåne, gården består av ett stort boningshus och så den här Möllan. Ett fantastiskt ställe som vi gärna återvänder till. Vi hade en lugn och skön helg utan måsten med vår "vi som mist" -grupp. Vi pratade, lagade mat tillsammans, prommenerade på stranden och hade det bra!


Friska vindar vid havet...

På vägen hem hälsade vi på hemma hos familjen Löw, det var skönt att äntligen träffas. Det kändes som om vi redan mötts flera gånger innan, fast det vara bara första gången.

Elsa hon bodde hos sin "extra-familj", där hon hade det så bra att hon knappt ville åka hem. Anna och Martin är nog hennes stora idoler tror jag.


I morgon åker Elsa och jag till Stockholm och grattar Katrin som tar sin polis-examen, hipp, hipp, hurra!! Sveriges bästa och längst resande barnvakter, mormor och morfar, kommer givetvis till huvudstaden från andra hållet för att passa Elsa när jag är i Blå hallen. På kvällen blir det god mat och mys. Resten av helgen får vi hitta på saker som är inomhus tror jag, så att vi inte blåser bort i stormen!? Junibacken och Kulturhuset känns som bra alternativ...

Fredrik får vara hemma och jobba + sätta upp taket, har vi tur är det färdigt när vi kommer hem.

// Christina

December har varit jobbig, jag har stoppat huvudet i sanden och jobbat mycket. Hoppat över julförberedelserna eftersom vi ändå skulle åka iväg. En trasig familj som har "firat" en trasig jul... det var inte lättare den här gången, vår andra jul utan Noel. Det var nästan svårare.

Förra julen var hela kroppen inlindad i bomull, vi levde i en bubbla där hjärnan inte hade kontakt med hjärtat eller resten av kroppen, döden var för nära. Noel hade just lämnat oss och vi var inne i en fysisk och psykisk sorg där saknaden inte tog så stor plats. Nu, ett år senare så är det saknaden som tar den största platsen, och den är ibland både fysisk och outhärdlig. Innan och under julen har den varit svår att leva med. Saknaden och sorgen ligger som ett tryck över bröstet, ett stort svart hål som värker.

Vi försöker leva i nuet, njuta av det lilla och samla kraft för att orka ännu en dag. Trcket över bröstet försvann för en stund när jag och Fredrik fick knyta på oss skridskorna, hänga ispiggarna runt halsen och ge oss ut på havet... en helt fantastisk tur, blå himmel och en alldeles blank is. Vi njöt av att bli anfådda, ljudet av skridskorna som skar ner i isen och en god apelsin på läsidan av en ö... i vår värld kunde en julaftonsförmiddag inte bli mycket bättre.

Tack för alla fina julkort vi fått, vi blir så glada!

// Christina

Vi har tagit fram lite ljustakar och satt granris ute i blomlådorna men mer än så blir det nog inte... det där med att ta det lugnt med renoveringen i december har redan gått åt pipan! I dag rev vi innertaket på halva nedervåningen, hittade 2 döda möss och massor av musbajs. Mysigt värre var det.
Anledningen till att taket rivs är att vi ska sätta spotlights i köket, hallen och "korridoren" bort till lekrummet. Det måste vara klart då vi ska sätta in vårt nya kök i påsk. Vi skrattade lite när vi tittade oss omkring och insåg att våra julförberedelser inte ser ut som alla andras i år :-). De flesta städar, bakar och gör fint, vi bara river... Men eftersom julen mest känns jobbig så fortsätter vi med vår medicin, att jobba med kroppen, funkar bra!

Elsa har slutat äta välling och ska ha "macka och mölk" på kvällen i stället och nästan jämt vill hon springa runt "foffe-fis" (naken-fis). Tydliga tecken på att hon närmar sig trotsåldern dyker upp titt som tätt och hon är en ganska bestämd ung dam.


Plastdraperi mot vardagsrummet för att slippa det värsta dammet från gipsskivorna.

Min dammiga man i högsta hugg.

// Christina

Elsa har fyllt 2 år, hon blir så stor vår lilla tjej. Tårtan var nog det bästa, hon älskar tårta. Kusinerna kom från Göteborg och vi hade en bra helg med full fart. Niklas utnyttjades till att gräva och flytta lekstugan som vi fått av grannen, nu ska den bara fixas också, det blir nog till sommaren... Övriga grannar fick också rycka in för att hjälpa till med knuffandet och flyttande av stockar. Mysigt ser det ut där den står vid muren i alla fall.

November har varit en bra månad men ju närmare december vi har kommit desto tyngre har det blivit... Noel saknas, saknas, saknas! Jag skulle så gärna känna lusten att baka pepparkakor, lussebullar, leta julklappar till familjen och allt som hör julen till, men det känns inte så roligt! Det är ju med Noel jag vill göra allting, det är med honom jag vill baka och leta julklappar till lillasyster. Elsa är inte så intresserad av julen, mest pga att hon inte förstår vad det handlar om, nästa jul däremot blir det nog både önskelistor och julkalender.

Noels sista jul var strax innan han fyllde tre år och då hade han önskat sig en tvättmaskin, det var det enda som stod på önskelistan och det fick han ju så klart.... Det var första gången som han förstod att man kunde önska sig saker. Tvättmaskinen använde han hur mycket som helst och allt från strumpor till nappar tvättades där i, den fungerar fortfarande och Elsa leker med den ibland.

Det kan fortfarande kännas overkligt att i stället för att hämta honom på dagis efter jobbet så åker jag till graven, det är helt absurt! Det är helt fel och kommer alltid att vara helt fel!

Sköt om er och stressa inte för mycket, det blir jul ändå!

// Christina



Här kommer den rullandes...

Elsa blåser ut ljusen.

Martin och Anna, värdens bästa och busigaste kompisar!

Nu har vi renoverings-paus... det innebär att alla stora projekt står stilla och att vi ska försöka komma i kapp med alla småsaker som hela tiden blir kvar i varje rum. Vi ska måla TV-bänken, bygga två stycken sängbord att sätta på väggen, sätta upp lampor i taket och en spegel på väggen. Lite lugnare tempo med andra ord och det känns skönt!

Elsa har blivit stora tjejen och bestämde sig för en vecka sedan att hon skulle sova i sin stora säng. Det går jättebra och hon vill ABSOLUT inte tillbaka i spjälsängen, så den får vi väl skruva isär. Dagis trivs hon bra på och hon saknar det faktiskt när hon inte varit där på någon dag.
Elsas lekrum börjar att bli färdigt och vi trivs där inne hela familjen, vi tog en sväng på IKEA i torsdags och handlade hyllor, backar, lampor och lite annat pyssel, det blev så fint!

På jobbet är det full fart och det är roligt att jobba just nu, det är en massa nytt som händer. I dag hade vi dessutom förmånen att få gå ner på konserthuset och lyssna på en föreläsning om "konsten att vara snälll" med Stefan Einhorn och Lou Rossling. Den var mycket bra och rekommenderas varmt. Budskapet var väldigt enkelt - var snäll med människorna i din omgivning och du får dubbelt tillbaka!

Sköt om er! // Christina


Katrin var på besök förra helgen och fick både kratta löv och busa med Elsa... förutom att jag och Katrin fick en härlig shoppingtur på lördagen.


En gunga lyckades vi också få upp efter lite sågande. Elsa blev mycket nöjd.

Sorgen har ändrat skepnad och mitt förhållningssätt till den också. Under en lång tid hade jag ingen kontroll över sorgen, den kom och gick precis som den ville. Jag kunde inte låta bli att berätta om Noel för alla jag mötte, jag var så rädd för att glömma honom och allt vi gjort tillsammans.

Just nu är jag inne i en period med ganska mycket energi, bara att känna igen mig själv igen gör att jag får ännu mer energi, det är skönt. Sorgen kan jag styra lite lättare, jag kan skjuta den framåt en bit om jag inte riktigt orkar sörja just då men jag kan aldrig ta bort den. Den finns där hela tiden men det är jag som bestämmer och inte sorgen längre. Jag rymmer inte från den, utan jag möter den på de sätt som jag känner är rätt för just mig.

Noel finns med mig i hjärtat och jag är inte lika rädd att glömma längre.

Lite höstbilder på gumman kan jag inte låta bli att lägga med, vår solstråle!


Jag försöker kratta och Elsa hon bara busar...


På knoppis i lördags lekte vi med löv.


Bullbak på Lidvägen, jag hade en bra hjälpreda.

// Christina

Ute är det verkligen höst, man ser knappt vår gräsmatta för alla löven. Det börjar bli dags att höststäda lite utomhus. Vi håller även på att gräva i slänten på baksidan för att få plats med en lekstuga som vi fått av en granne på gatan. En liten röd stuga med en vit förstukvist, jättefin! Den behöver fixas eftersom den är 30 år gammal men vi tar väl lite eftersom, precis som vi gör inomhus. Jag längtar efter att fixa i ordning den.

Inne har det varit paus i renoveringen hela september... vi har varit uppbokade varje helg och på veckorna har vi jobbat om varandra. Men nu äntligen är det lugn och ro, förutom jobb och dagis förstås. Både jag och Fredrik jobbar 75% och tycker att det fungerar bra. Elsa trivs bra på dagis men tycker inte om själva lämningen, men det går nog över så småningom. Hon har rätt bra schema och behöver vara där ca 25 h i veckan, det känns OK.

Jag har varit på Kick-off i Norrköping med mitt jobb/ företag, Combitech AB. Vi var ca 550 personer och det var ett intensivt men mycket bra schema med bra föreläsare, bra underhållning och bra mat. Direkt därifrån åkte jag och Lotta till Stockholm och sprang Lidingöloppet på söndagen, 10 km i mycket kuperad terräng. Efter några veckor med halsont och snuva var uppladdningen inte optimal men jag tog mig runt på 1 h 20 min. Jag är inte nöjd med tiden riktigt men otroligt nöjd med att jag klarat tjej-klassikern!

I kväll ska vi göra färdigt bouppteckningen för Noel, ska bli skönt när den är klar, då är det nog inte mer pappersarbete kvar.

Sköt om er!
// Christina

Tack alla ni som skickade blommor, skrev kort, skrev på bloggen eller kom hem till oss och gav oss en kram! Det känns skönt att veta att ni finns där och att ni också kommer ihåg.  Årsdagen med dagarna både före och efter har varit tunga men trots detta så är de ju lättare än den dag vi fick veta att Noel hade cancer, den dag vi fick beskedet att ingen räddning fanns och till sist den dag han dog...

Tack ännu en gång och det är meningen att ni ska le när ni ser bilden på Noel med gitarren, det gör jag också! Jag älskar alla bilder där den där glimten i ögat finns med.

// Christina

När vi vaknade i morse så hade vi inte bestämt riktigt vad vi skulle göra, vi visste inte hur mycket vi orkade och hur det skulle kännas just den här dagen. När vi tittade ut tidigt i morse var det lite molningt men efter ett tag försvann molnen och solen lyste från en blå himmel, precis som för ett år sedan. En fin men lite blåsig höstdag.

Det blev en lugn dag med pyssel i trädgården och på graven, att påta i jorden har varit vår räddning många gånger under det gångna året. I morse började vi med att gå ut i skogen för att plocka mossa, köpte sedan nya blommor och for till graven för att göra fint. Det känndes skönt att vara där och det var så skönt när det blev fint! Vi satte ljus från våra familjer som inte har någon möjlighet att vara här och Elsa fick rita på ett eget ljus så klart.

Vi har länge tänkt plantera ett träd i vår trädgård för Noel och ett för Elsa men det har liksom inte blivit av... men i dag kändes som den perfekta dagen för att inhandla och plantera. Vi köpte ett äppelträd åt Elsa och till Noel blev det en höst-syrén som blommar som vackrast just nu under hösten.

Ett år har gått och vi har valt livet, livet är fortfarande svårt. Många dagar är tunga men många minnen är glada medans andra gör att vi gråter. Elsa är vår sol och vår familj är det viktigaste vi har. Livet utan Noel har just börjat och vi har på något sätt tagit oss igenom ett år av gränslös sorg och saknad. Vi ler och vi skrattar, men skrattet kommer inte från själen, skrattet känns inte i hela kroppen, det finns bara på ytan.

Älskade Noel - du fattas oss något enormt!






// Christina

Den 15 september förra året fick vi reda på att Noel skulle lämna oss ganska snart. Den 19 september, som i dag, hade han en dålig dag och kräktes mycket. Den 24 september, på måndag, är det ett år sedan. Det gör ont i hela mig att tänka på hur allt var då och jag har svårt att läsa bloggen från de dagarna.... han var så liten, så oskydig och måste ändå dö. Det är svårt att se någon mening med det, det kommer jag nog aldrig att göra. Alla fina barn som inte får leva.

Som så många har sagt till oss, så lugnar sig sorgen, men saknaden växer sig bara större, han är alltid med mina tankar. Vardagen tar mer plats än förut med jobb och dagis, det är skönt på sätt och vis men kan också kännas jobbigt när jag inte riktigt hinner sakna honom i lugn och ro.

För två veckor sedan var vi i Helsingborg över helgen med barncancerföreningen. Föreningen bjöd in till en "ViSomMist" - träff och det var jättebra och jättejobbigt. Vi träffade andra föräldrar som mist sina barn i cancer och vi pratade om både jobbiga och roliga minnen, åt gott och trivdes tillsammans. Vi kommer att fortsätta träffas några helger per termin och det känns som början på något bra, något som kan hjälpa oss vidare i sorgearbetet.

Elsa har gått drygt två veckor på dagis och tycker att det är roligt för det mesta, just nu är det ett litet steg tillbaka men det vänder nog snart igen. Hon pratar om "dadis" och alla "banen" här hemma.
Elsa är väldigt social och på så sätt väldigt olik Noel. Noel hade en väldig integritet och man måste jobba en del för att komma innanför skalet. Elsa hon kryper direkt upp i knät om man lockar henne med något hon gillar....

Pernilla - Jag har sett Martinas minnessida, den var väldigt fin. Tyvärr har Värnamoträffarna krockat med annat för oss så vi har inte träffat Britt sedan innan sommaren. Hälsa så mycket till henne från mig!

Monica - Inte visste jag att ni hade hästar i By, det lät skoj! En dag kanske vi tar oss för att stanna!!

Anna - Jag träffas gärna i S-holm någon dag, det blir säkert någon resa under hösten med jobbet. Ska ju upp på Lidingöloppet nästa helg, men det blir bara en kort visit och dåligt tränad är jag efter en slö semester:-)

// Christina


Sista cykelturen med lillayster och pappa.


Lite, lite bus i soffan med mamma och lillasyster orkade han vår kille.

NOEL - Jag saknar dig!!!

Dagarna går och vi har hunnit ta oss ända till Tärendö med hjälp av bil och tåg. Vi började färden mot Lofsdalen med en tältnatt i Mora och sedan var det ju inte så långt kvar. Att tälta med Elsa är inte så lätt.... när hon väl sover så är allt frid och fröjd men innan vi kommit så långt så är vi helt färdiga alla tre! Det var ljust i tältet och en massa ljud utanför så det tog ca 2 h att få henne att somna + en hel hög med sagor. Vi fick i alla fall tillräckligt med sömn för att köra de 30 mil som var kvar till stugan och det var skönt att komma fram.

Mormor, morfar och morbror Johan kom strax efter och Elsa blev alldeles lycklig. Veckan började bra med vandring, fiske, bastu, god mat och vin i ömsom sol och regn. Elsa tyckte att bärstolen var bra när hon blev tillräckligt trött, annars ville hon gå själv hela tiden. Det gjorde att det mesta tog tid och att våra vandringar inte blev så långa. Men är det semester så är det och vi tog det lugnt och fikade mycket, men mest av allt stannade vi och hade blåbärspaus...det tyckte nog Elsa var det bästa med fjällen, hon åt tills hon nästan storknade.
Några små öringar blev det och en aborre, mums!

På onsdag kväll for Mx3 hem till Hudik och redan på torsdagen började det att gå utför. På torsdagen packade vi för dagens tur och åt lunch på Rombo-vallen innan vi gick (detta för att kunna lämna köket i bilen), vi hann gå ca 150 meter och Elsa for som vanligt runt överallt och skulle göra ännu ett hopp från en sten med hjälp av mig och Fredrik - skriket kom direkt och vi hörde att något var fel. Efter en stund insåg vi att hon vägrade röra vänster arm. Vi åkte till stugan och ringde sjukvårdsrådgivningen i Härjedalen och fick en läkartid i Sveg (7 mil söderut) kl 15.00. Det visade sig att armbågen gått ur led och så fort läkaren hade fixat detta så var det full fart igen - inga lärdommar här inte!

Fredagen startade vi tidigare och gick ännu en gång från Rombovallen, vi hade bra väder och stannade efter ett par timmar och värmde lite soppa och åt smörgås, riktigt mysigt var det. När vi kom hem och skulle börja med middagen så kom nästa olycka, denna gång snubblade hon rakt in i vedstället och slog ett djupt jack i ögonbrynet. Den här gången fick Fredrik ringa... vi fick återigen sätta oss i bilen för att åka till Sveg. En något butter jourläkare kom in och limmade och tejpade henne. På lördagen var vi helt slut, pust, och på söndagen gav vi oss upp på Sonfjället.

Efter ett par dagar i Hudik klev vi på nattåget till Gällivare där farfar hämtade oss. Här gås det långprommenader, vattnas hundar, plockas jordgubbar och potatis och jagas knott. Elsa trivs som fisken i vattnet med hundarna och vill helst vara där dom är hela tiden.

Fredrik och jag tillbringade fre - sön i Luleå där vi hjälpte till med bröllopsförberedelser , skjutsning och barn hos familjen Jämsä. Ett jättefint bröllop blev det med god mat och trevligt sällskap.

På torsdag kväll är vi nog hemma i Växjö igen och nu börjag jag längta hem lite!


Noels grav innan vi for på semester.


Blåbärspaus med mormor.


Kexätning med morfar.


Bus med morbror Johan.


Soppa och smörgås.


Sover tryggt hos pappa.


Elsa hade bestämt sig för att gå åt andra hållet, titta noga så ser ni lilla sur-läppen....


Elsa i Fredriks gamla näbbskor, de är nog moderna snart igen!


Elsa vattnar Gurkan, det är så roligt!


Rolle och Erica framför Gammelstads kyrka.

Som ni märker så har inte inspirationen flödat, jag har haft bloggen färdigskriven i huvudet men så fort jag satt mig vid tangentbordet så har det varit stopp! Nu ska jag göra ett försök trots allt att få ihop några rader.

De första två veckorna efter hemkomsten från Hudik var otroligt tunga, det var lite som att hela sorgen började om från början när jag kom hem därifrån. Jag tror det beror på att jag inte varit där på så länge och att sist jag var där så var ju Noel med och han var en väldigt frisk 3-åring. Alla människor jag träffade som jag inte sett sedan innan Noel blev sjuk eller på begravningen... det var också som att börja om. Att träffas första gången är alltid jobbigast, vad säger man, vågar man fråga om allt, hur reagerar jag, vågar ni titta mig i ögonen???
Nu är det i alla fall avklarat, den där första gången, andra gången är alltid lättare både för mig och för er.

Noel saknas alltid och väldigt mycket hela tiden. Jag önskar att jag fick hålla honom i famnen igen, känna hans mjuka huvud och pussa på hans lena kind och framförallt höra hans skratt ännu en gång. Tittar ofta på gamla bilder och kan inte låta bli att lägga ut några från när vi fjällvandrade tillsammans och Elsa  var i min mage.

Här i Växjö har vi haft farmor och farfar på besök med hundarna och fått hjälp med hus och Elsa. Det första hon frågade efter varje morgon var hundarna så då gick vi ut i husvagnen och väckte alla. Efter det besöket kom familjen Heikki från Sälen med nästa husvagn, mycket trevligt.

Cissi - du är välkommen!

Övriga - Vi är dåliga på att bjuda in men ni är välkomna att komma förbi, vi är ofta hemma.

I morgon åker vi på semester hela familjen, först en vecka i Lofsdalen där vi ska vandra,några dagar i Hudik och sedan tåget till Tärendö och bröllop i Luleå. Tiden går for och den 3/9 ska vi börja att skola in Elsa på dagis, det ska bli spännande.

Lite bilder nedan, gamla och nya...


Fjällen augusti -05 (5 månader innan Noel blev sjuk).

Fjällen augusti -05 (5 månader innan Noel blev sjuk).

Fjällen augusti -05 (5 månader innan Noel blev sjuk).

Farfar, Elsa och Farmor hos Noel.

Elsa "matar" Wilma.

Det är "någon" som inte vill att F + F ska åka iväg....

Vi hade en härlig dag på islandshäst i Lövhult, mysigt!