Historia



Historisk bakgrund i kortform
  • 1840-1845 Österängs egendom grundas av två grevar Hamilton,
    Hugo David
    Hamilton (1783-1863) och hans son Bengt Hugo Arcibald Hamilton (1821 - 1892) (ägare 1840-1871) genom sammanslagning av mark från Kronan samt ett antal gårdar under Forshem socken. Egendomen blev ett av Sveriges större jordbruk under 1800-talet.
  • 1845 Gamlegården (del av Österängs egendom) står färdigt och är troligen huvudgård fram till 1851 då nya gården ”Nygården” står färdig. Såg, kvarn, snickeri och smedja fanns på Gamlegården från egendomens start. Den första sågen och kvarnen brann troligen 1859-60. Vilken typ av drivning som användes på första sågen är okänt.
  • 1850-70-talet blir Österäng säte för ett föregångsjordbruk som uppmärksammades vida utom länets gränser och lockade långväga gäster på besök. Österäng blev utgångspunkt för den moderna riktningen inom länets lanthushållning. På egendomen bedrevs mycket framstående arbeten baserade på moderna metoder inom avel av nötkreatur och arbetshästar, växtförädling med bl.a. framodling av havresorter av hög kvalitet som dög till export. Man startade ett mejeri som blev vida berömt, den ”industriellt” producerade, småpipiga ”Västgötaosten” av hög kvalitet har sin vagga här. Den sk. ”Österängs-metoden” att framställa ost användes därefter av många mejerier för att producera kvalitetsost.
  • 1860 byggdes den i dag stående ångsågen / kvarnen. Den drevs av en lokomobil levererad från Trollhättans mekaniska verkstad. Under 1800-talets senare del lär en betydande export av virke till bl.a. England skett. Virket skeppades ut via gårdens egen hamn ”Ugglebo”. Virkesskutorna gick till Göteborg där omlastning skedde.
  • 1871 ombildades ”Österäng” till ett aktiebolag ”AB Österäng”. Flera av denna tids svenska ”riskkapitalister” finns med som aktieägare. Fam. Röhss i Göteborg äger den största aktieposten.
  • 1884 nyemission i AB Österäng, fam. Klingspor blir storägare. I prospektet till nyemissionen kan man se en sammanställning över bolagets tillgångar och att till Gamlegården finns för avverkning ca 1.000.000 kubikfot fullmogen skog.
  • 1940 är ramsågen utsliten och skrotas. Man har då i 80 år fungerat som ångsåg och sågat med lokomobil som drivkälla, man har använt samma ramsågblock och förbrukat 1,5 lokomobil. Efter detta sågar man nu enbart med cirkelsågen som står i eget hus utanför ångsågsbyggnaden. 
  • Vid 1950-talet mitt upphör Österäng som en självständig brukningsenhet och uppgår i Råbäcks egendom. 
  • 1993 köps Österängs Egendom av familjen Janson på Kårtorp säteri. 
  • 1995 hyvlas den sista brädan i fyrkutterhyveln och allt arbete i såg och snickeri upphör.
  • 2005 Österängs Ångsåg ideell förening bildas.
  • 2006 Österängs Ångsåg ideell förening köper ångsågen/kvarnen, stallet, vangslidret, sågförrådet samt kringliggande mark (ca 1,8 ha)
Bengt Hugo Archibald Hamilton som ung

Bengt Hugo Archibald Hamilton 1821 - 1892
BENGT HUGO* ARCHIBALD HAMILTON


Översikt över Gamlegården
Översikt Gamlegården

Textklipp (ur diverse skrifter, i ännu inte korrekturläst OCR utförande)

SKARABORGS LÄNS KUNGLIGA HUSHÅLLNINGSSÄLLSKAP 1807-1907

Rudolf Kjellén

Österäng, den äldre Hamiltonska eran.

När man från Forshems järnvägsstation på Mariestad—Kinnekulle banan vandrat norrut 3 km väg, finner man ett enkelt hvitt envånings hus, omgifvet af en mindre trädgard och en otuktad park, i smått kuperad terräng där bergknaltarna här och där gå i dagen. Belägenheten synes föga gynnsam för ett herresäte; trakten är skäligen öde och glest bebyggd, utsikten drunknar i skogsdungar, endast Kinnekulles mörka mur skymtar på afstånd i sydväst. Men bredvid boningshuset med dess ännu enklare flygel resa sig väldiga, högspetsade ladugårdsbyggnader med loge af trä på undervaning af sten, i till synes oproportionerlig storlek gent emot manbyggnaden. Detta är det berömda Österäng, det fullt moderna jordbrukets första hemvist i trakten, grefvarne Hamiltons skapelse.

För 60 år sedan skulle vandraren här funnit sig i en nästan fullkomlig vildmark. Slamjordsmader, hagmarker och löfskogbevuxna kärr fyllde med små undantag hela trakten mellan Vänern och den nuvarande järnvägslinjen. Det var då, i slutet af 1840:talet, som grefve  H. D. Hamilton till Hönsäter fick den storslagna tanken att af dessa jungfruliga marker bilda ett enda sammanhängande ägokomplex för att där till- lämpa moderna jordbruksmetoder. Tanken realiserades vid storskiftet inom byalag. Nu följde väldiga arbeten med väganläggning, mossdikning, kanalisering och nyodling, allt medan den stora ladugården — för sin tid en ren märkvärdighet — uppfördes och inreddes för att mottaga en osedvanligt stor kreatursbesättning. En intensiv rotfruktodling möjliggjorde denna hushållning, på samma gång som den starka utfodringen ägnade sig att återge jorden dess växtkraft med ränta.

Utan tvifvel var det i grunden Nonnens idéer som här praktiserades:
öfver denna grund kunde ingen komma. Men det hade hittills icke skett i så stor och energisk skala. Därtill kom, att de gamla idéerna på Österäng efterhand förmäldes med nyare: artificiell gödning på åkern, rasförädling i ladugården samt med tiden allt mera utvecklad mejeri handtering. Dessa intressen voro Nonnens och Kylbergs tid i grunden främmande. Österäng vardt alltså nu säte för ett föregångsjordbruk, som ådrog sig uppmärksamhet vida utom länets gränser och lockade lång väga främlingar på besök. Men det blef tillika något annat: det blef utgångspunkten för den moderna riktning inom länets landthushållning, som nu var mogen att bryta fram. Därmed framstår det tillika som härden för det praktiska, koncentrerade, målmedvetna arbete, som borde komma efter den Kylbergska tidens famlande idealism i länets hushållspolitik, därest utvecklingen icke skulle råka på af vägar. Så blef Österäng efterträdare till Såtenäs — och namnet Hamilton träder i Hushållningssällskapets historias förgrund i stället för namnen Nonnen och Kylberg.”


GODS OCH GÅRDAR

Österäng

A.-B, Österäng egendomar i Forshem bestå av flera på 1840-talet uppköpta och sammanslagna gårdar och utmarker till gårdarna i Forshems by, såsom Härlingsgården, Korsgården, Skattegården, Hulegården, Lillegärden, Storegården, Gastorp, Årtorp m. fl. Egendomen är uppdelad i 4 större gårdar, nämligen huvudgården Nygård, Årtorp, Gamlegården och Gastorp samt vidare i ett 30-tal dagsverkstorp, som tidigare ha uppgått till ett 60-tal men. har sammanslagits två och två.

Sammanlagda arealen är 1.897 har, därav 405 åker, 109 torpjord, 20 betesmark, 3 tomt, 1.360 skog. Tax.-v. 756.600.

Jordart: å Nygård: överv. ler- o. mulljord på lerbotten; å Gamlegården o. Gastorp: Lerjord på lerbotten samt något sandjord; å Årtorp: överv, lera på lerbotten. Skogsbest.: överv. barrskog men även ek o. björk. Djurbesättn.: 38 hästar, 9---11 unghästar, 7 tjurar, 175-185 kor, 110 ungdjur, 1 galt, 12--15 modersuggor, 125-150 gödsvin. Nötkreaturen äro kliniskt undersökta o. till överv. del. stamb.-f. S. R. BÄjur. Åkerarealen är till större delen täckdikad. Elektr. kraft finnes. För driften finnas två traktorer. Till egend. hör eget mejeri, som är inrymt i ett f. d. konjaksbrän­neri å Nygård, vilket anlades här på försök under 1850-talet.

Huvudbyggnaden å Nygård, vilken är bostad för egendomens inspektor, är uppförd 1851. En flygel, som är byggd samtidigt, är inredd till kontor. Dessutom finnes rättarbostad, som ursprungligen är ämnad till lokal för lantbruksskola. Övriga bostadsbyggnader å egendomen äro uppförda mellan åren 1845 och 1941. För de många anställda arbetarna har bolaget börjat uppföra små moderna enfamiljs-villor med en liten trädgård till varje.

Ekonomibyggnaderna å Nygård omfatta en 70 m. lång ladugård och d:o lada, båda byggda omkring 18;0. stall, som byggts 1900, och svinhus jämte diverse andra byggnader, uppfört 1935. Ett garage byggdes 1941. Till Årtorp höra stall från år 1901 samt flera byggnader från senare delen av 1800-talet och 1927.

Å Gamlegården finnas ekonomibyggnader, som äro uppförda 1903 med undantag för ett stall från 1896, en loge, en lada och en vagnsbod från 1845 samt ett äldre magasin.

Å Gastorp märkes ladugård, som är ombyggd 1930, stall från år 1915 och loge från tiden omkring 1880.

Sammanslagningen av de olika gårdarna skedde på 1840-talet genom tvenne bröder grevar Hamilton, vilka här startade ett storstilat röjnings- och uppbyggnadsarbete. Företaget övertagas av ett bolag, som sälja aktiemajoriteten till hovmarskalken friherre Carl Gustav Adolf Klingspor å Hellekis och Råbäck, gift med Sophie Louise Silfverschiöld, vars fader varit huvudintressent i det föregående bolaget. Friherre Klingspor startade nu lantbruksbolaget Österäng, vars ledning så småningom övertogs av hans son, nuvarande disponenten.”

 

NORDISK FAMILJEBOK

Uggleupplagan. 38. Supplement. Riksdagens bibliotek - Öyen. Tillägg / 1339-1340

(1926)

”Österäng, herrgård i Forshems socken, Skaraborgs län, n. ö. om Kinnekulle, omfattar med underlydande 81/2 mtl en areal af 1,725 har, hvaraf 605 har åker. Tax.-v. 786,600 kr. (1926). Ö. sammanköptes på 1840-talet af grefve A. 0. Hamilton och öfvertogs 1871 af A.-B. Österäng, släktbolag inom familjen Klingspor på Råbäck. O- Sjn.”

 

1933

Gamlegården 1933

 

 

1903?

Gamlegården 1903?

 

ARANÄS EN ARKEOLOGISK UNDERSÖKNING 1999 

(ISBN 91-630-9073-2)

-man skriver i områdesinventeringen:

”Ett intressant område är också marken kring de idag ganska stora gårdarna Österäng och Gamlegården norr om 1700-talets bebyggelse. Här finns vid tiden för storskiftet ingen åker alls utan endast slåtter- och betesmark. I samband med att bebyggelsen etableras här under 1800-talet (laga skiftet) påbörjas en storskalig uppodling som idag bitvis skänker området full åkerskarakter. I första hand är det namnet Gamlegården som intresserar här. Är gården namngiven efter äldre bebyggelse på platsen (Ödegård)?”

 

INDUSTRIMINNEN I GÖTENE KOMMUN

Utdrag ur en inventering utförd 1978 av Eric Julihn och Bengt Spade

ÖSTERÄNGS SÅG

Läge:

Forshems s:n, Årtorp 2:1, 65045 13676 (nuvarande VARAN 2:1)

Beskrivning:

”Genom nyodling skapades vid 1800-talets mitt det vidsträckta godskomplexet Österäng. Moderna jordbruksprinciper tillämpades här för första gången i stor skala i Skaraborg. Gårdsanläggningen är inte fokuserad i något stort corps-de-logi. Dominerar gör istället ekonomibyggnaderna vid Österängs båda brukningscentra Gamlegården och Nygården. Vid Nygården ligger bland annat Österängs blygsamma manbyggning samt det märkliga mejeriet (se dito). Vid Gammelgården finns utöver ladugårdar, arbetarbostäder och gårdsverkstad ett äldre sågverk av stort teknikhistoriskt värde. Denna såg utgör ett mellansteg från äldre tiders enbladiga vattendrivna träramsågar till industrialismens ångdrivna sågar med gjutjärnsramar. Österängssågen är dessutom en av Sveriges äldsta bevarade ångsågar. Typiskt nog fanns i verket även inrättat en kvarn med tre par stenar. Sågverket tillkom troligen under godskomplexets första år men avbrändes därefter. Den nuvarande anläggningen byggdes eventuellt på 1860-talet, varefter en omfattande exportsågning lär ha ägt rum.

Det kombinerade såg- och kvarnhuset är uppfört i två plan med rektangulär grundplan och sadeltak täckt med tvåkupiga pannor, Undersågen är murad av sten medan kvarndelen och sågvinden är av plankkonstruktion med faluröd panel på förvandring. Sågverket var inrättat med en lokomobildriven flerbladig halvstativram av järn. Både lokomobilen och ramen var utgångna från Trollhättans Mek Verkstad, anlagd 1847. Rörelsen överfördes från lokomobilen med rem till en huvudaxel, lagrad i takstolen. Axeln var avslutad med ett vevhjul vari ramens vevstake var fästad. Vid sågning fästes timret i en stockkälke av trä som löpte på järnhjul fästade i golvet. För frammatningen fanns kuggstänger på kälkens undersida. Stängerna påverkades av kugghjul på ett matarhjul som framdrevs av en excenterdriven spännare. För stockkälkens återmatning fanns en ständigt löpande rem som vid frammatning gick på en nollskiva. För timrets upphalning till sågvinden fanns en vinsch med friktionskoppling. Den var monterad ovanför ramen. Vidare fanns på sågvinden en spånhyvel.

Tyvärr är den ovan beskrivna sågutrustningen nedskrotad. Bevarat är dock det mycket ovanliga enkla kantverket. Vid kantning fastspändes i brädans vardera ända järntänger som löpte i en järnskodd skåra. Brädan framdrogs därefter av ett handdrivet kättingspel. Klingan drevs via en remtransmission av lokomobilen som stod uppställd i bottenvåningen.

Röken från lokomobilens eldstad bortleddes via ett plåtrör ut genom en hög fyrkantig murad skorsten av grovhuggen sten. En motsvarande skorsten finns vid Österängs mejeri. I undersågen finns ett större rum där bränntorv för lokomobildriften förvarades. Torven upptogs på Österängs marker. På såghusets västra gavel finns en smärre utbyggnad vari grispotatis kokades med lokomobilånga. På sågvinden har ramen ersatts av en eldriven fyrkutterhyvel (Götened).

Kvarnverket var inrättat i byggnadens nordöstra del. Det utgjordes av två konventionellt uppställda stenpar på sågvindsplanet samt ett kompakt stenpar i bottenvåningen. Endast det sistnämnda paret är intakt. Samtliga stenar drevs via remmar av lokomobilen. Kvarnen nyttjades för fodermalning.

Invid det gamla såghuset ligger en mindre eldriven cirkelsåg samt en intressant gårdsverkstad. Den är inrymd i en tredelad rektangulär träbyggnad med eternittak och gjuten grund. I mitten är inrättad en smedja medan ytterrummen innehåller snickeri respektive mekanisk verkstad. I båda finns remdrivna maskiner.

Österängs såg är genom sin utformning av stort teknikhistoriskt intresse. Genom arkivstudier m.m. kan anläggningens historia klarläggas och dess konstruktioner vidare belysas.

Bifogat finns uppmätningsritningar av övre planet samt fasaderna. Värdering: 2”

 

Fasad mot norr   Gavlar mot Väster och Öster


Fasad mot Väster   Plan 2 

                                                                                                                                                                                                                                                                                                              

2006 - AGRAR SMÅINDUSTRI I VÄSTRA GÖTALAND.

Rapport inom projektet: Natur- och kulturarvsförvaltningen Västra Götalandsregionen, Forsviks Industriminnen, Uppdragsverksamheten 2006:1

Österängs ångsåg placeras i  Prioritet 1:        anläggningar där både betydande historiska egenskaper och kulturella värden kan identifieras, det vill säga sådana anläggningar som har naturliga förutsättningar att kunna utvecklas till besöksmål – eller som redan är det –och/eller där en fortsatt eller förändrad drift har goda förutsättningar att realiseras.

 
Österängs ångsåg och ångkvarn, ”Gamlegården”, Varan 2:1;

Forshems socken, Götene kommun Såg/kvarn: x-6504485 y-1367624

Nuvarande anläggning byggdes 1860 och hade redan från början lokomobildrift. Den första lokomobilen som drevs mellan 1860 och 1903 var levererad av Trollhättans mekaniska verkstad. Därefter ersattes den av en Munktells ånglokomobil som var i drift ungefär fram till slutet av 1930 eller början av 1940-talet. Denna lokomobil finns idag på Rubens maskinhistoriska museum i Götene. Sågutrustningen utgjordes av en flerbladig halvstavtivram med drivning i överdelen. Denna finns dock inte kvar. Det gör däremot kantverket, en fyrkutterhyvel från Göteneds mek verkstad, Götene samt mängder av profilstål och mallar av olika slag. I ångkvarnen maldes foder. Den drevs med tre stenpar – två placerade på andra våning samt ett på bottenvåningen. Stenparet i markplanet finns kvar, medan de två övre är borta. Kvar på andra våning finns emellertid lyftvalsen för uppfordring av säckar. Där finns också en stenmangel. Intill ångsågen finns ett mycket förfallet skjul, som inrymmer en eldriven cirkelsåg. På gården finns också en byggnad som inrymmer smedja, snickeri och mekanisk verkstad. Anläggningen är uppförd 1941. Smedjan utgörs bland annat av två ässjor samt mängder av verktyg. Hammare och städ finns enligt muntlig uppgift numera på det närliggande godset Råbäck. I snickeriet finns inga ursprungliga maskiner kvar. Däremot finns mängder av handverktyg i original samt fungerande bandsåg, rikthyvel och planhyvel. I verkstaden återfinns bland annat en svarv, en pelarborrmaskin och en slipmaskin, samtliga remdrivna. Svarven har beteckningen Wilh. Sonesson & Co, Maloch pelarborrmaskinen heter NHB, där de tre versalerna sitter ihop och bildar en logotyp. En nybildad förening – ”Österängs Ångsågs ideella förening” – skall inom kort överta ansvaret för ångsågen samt ett sågförråd, ett stall, ett vagnslider, en f d fattigstuga samt ovan nämnda skjul med tillhörande cirkelsåg.

     

Smedja/snickeri/mekaniska verkstad: x-6504494 y-1367574


Lokomobil
Lokomobil nr 2 som fanns i sågen/kvarnenfinns i dag på Rubens maskinhistoriska

Hem

Historia

Österängs Ångsåg
ideell förening

På gång