Ales Stenar, mytologin
Att solguden Heimdall (helgedomarnas
väktare), fruktbarhetsguden Ing-Frö, sommarguden Balder samt
vinterguden Ull haft de största betydelserna i Ales stenar, därom
råder inga tvivel. Dessa välkända nordiska gudars himlakrafter
har nämligen under forntiden varit betecknande för de fyra
motställda solstenarna 1 och 15:s talsymboliska placeringar i skeppets
kombinerade solårskalender och Zodiak (Zodiakien; Stjärnbilderna,
där gudarna tänktes ha sina boningar), enligt Eddakvädet
Grimnismal. Enligt grekisk myt bodde Zeus tvillingsöner, dioskurerna
Castor och Pollux, den ene ljus och den andre mörk, i stjärnbilden
tvillingarna. Samtidigt tänktes de även representera solens
upp- och nedgång i de båda himmelssfärerna, dvs Zodakiens
båda solhalvor. Den romerske historieskrivaren Tacitus indentifierar
i sin bok om germanerna som utkom år 98, Castor och Pollux med
ett urgammalt nordiskt gudapar vid namn Alcis. Namnet Alcis är
identiskt med det urgermanska och gotiska Ahls, vilket betyder helgedom,
platsen där solguden Heimdall enligt kvädet "Grimnismal"
härskade. Men Alcis, dvs Als som i Ales stenar kan även förbindas
med det anglosaxiska verbet "ealzian" (ealgian), som betyder
skydda. Denna betydelse överensstämmer även med den indoeuropeiska
(ariska och gammelgermanska) föreställningen, där två
skyddsskänkande ljusgudomligheter, dvs solguden Dyaus sönder,
acvinerna, "solens söner", härskade över varsin
halva av solåret, dvs den ljusa sommaren och den mörka vintern. |