Winni The Peg

Hej hö, här var det snö!

6 dagar i Revelstoke har flugit förbi och nu sitter jag
plötsligt i Whistler. Att det har gått så fort betyder att jag har haft det
sjukt bra. Skidåkningen, människorna, hostlet, byn… Revelstoke levererade
verkligen och det kändes trist att säga hejdå till alla igår och hoppa på bussen
i morse.

Downtown Revelstoke. Ovanligt lite snö men sen…

…kom snön! Det här är tidigt sista dagen.

Snöig brevlåda

Hostlet var som vanligt mysigt och lätt att träffa människor
på. Under min tid delade jag rum med en norsk telemarkare, en student från göteborg
och en irländsk skogshuggare. Vid min ankomst möttes jag av ett moln av
svettstank och rök men efter några nätter blev det bättre eller så började jag
väl helt enkelt vänja mig. 😛 Trots ett tveksamt första luktintryck var mina
roomies väldigt trevliga precis som resten av folket på hostlet.

Första dagen gav jag mig ut i backen på egen hand. Jag hyrde
ett par feta Dynastars och hoppade upp i gondolen. Jag vet inte vad jag
förväntade mig, fler liftar kanske men det behövdes inte. Från de tre liftarna
som systemet är uppbyggt av når man breda fina pister, brant skogsåkning och flera
öppna bowls. En mindre (eller en längre för den delen) hajk bort finns ännu mer
möjligheter som vi provade på senare under veckan.

Fint väder i South Bowl andra dagen.

Fint på toppen men molningt i byn, fjärde dagen. För att njuta lite av solen (och inte behöva åka ner till gondolstationen i molnet) gick vi på hajk några timmar och fick ett riktigt fint ospårat åk.

Vid lunchtid första dagen träffade jag på Marquis, en av
killarna jag träffade på hostlet i Golden veckan innan. Trevlig som bara en äkta
kanadensare kan vara tog han hand om mig resten av dagen och visade mig några
av sina ”secret spots” att hålla utkik på när dumpet kom.

Åkningen var bra trots några dagar av sol. När sen snön kom
var det bara EPISKT. Vi var ute (några från hostlet) och ”tog ett par öl” kvällen
innan dumpet och hade det hur trevligt som helst. Sen tittar vi ut och ser att
det kräksnöar! Hem fort som fan och hoppa i säng sen var det bara upp med
tuppen som gällde och ta sig till backen. 31 cm tror jag det officiella uppgifterna
sade men på vissa ställen var det puder upp till höften (tack Marquis!).
Faceshot efter faceshot hela dagen lång.

Det enda tråkiga var att det annars så folktomma berget blev
knökfullt när snön kom. Kön nere vid gondolen var ruskigt lång och de uppenbara
åken blev sönderkörda ganska fort. Trots detta fanns det gott om snö för oss
att leka med och i slutet av dagen var jag mer än nöjd.

Lååååång kö till gondolen på lördagen!

Nu är det alltså Whistler som står för dörren och jag
befinner mig i ett palats. Eftersom min familj kommit för att möta upp mig har
boendesituationen uppgraderats ett par nivåer. Vi hyr en lägenhet som har allt.
Ser fram emot att få utforska byn och bergen under morgondagen!

Snart ses vi igen. 🙂

Puss och Kram

Hej igen kära vänner.

När jag klev av bussen från Banff i Golden fick jag inte
direkt ett bra första intryck. Bussen stannade intill en bensinmack vid
Trans-Canada Highway som är en stor motorväg som går tvärs igenom Kanada.
Långtradarna susade förbi i världens fart och där står jag. Jag är den enda på
bussen (som är näst intill full med folk) som kliver av och jag börjar undra
vart jag har hamnat. En vänlig dam på macken ringer i alla fall upp en taxi till mig som sedan kör mig till hostlet.

Väl där möts jag av en lapp i entrén som uppmanar mig att välja en säng och känna mig som hemma. Lite kusligt att bara klampa in i ett tomt hus sådär men jag gör som det står och börjar packa upp och bara en liten stund senare kommer en av tjejerna som ansvarar för hostlet och välkomnar mig.

Kanske världens fulaste hostel? Alla fönster är förtejpade.

Köket.

En cykel på köksskåpet? Varför inte!

Precis utanför Hostlet ligger järnvägen. Vi snackar 20-talet meter vilket gör att varje gång ett tåg åker förbi (vilket är väldigt ofta) så skakar väggarna och marken vibrerar. Ljudnivån stiger också markant vilket gör att det blir lite svårt att sova. Första natten vaknade jag upp och trodde det var krig och att de släppte bomber precis bredvid huset. Men det var alltså bara ett tåg. Det bör tilläggas att tågen här är flera hundra meter långa så det kan ta flera minuter innan ett helt tåg har passerat.

Även om hostlet är litet, gammalt och ligger precis brevid järnvägen så trivs jag väldigt bra här. I och med att det är så litet lär man känna alla som bor här snabbt. De flesta reser själva precis som jag så vi har blivit som en enda stor familj med ett gemensamt intresse, skidåkning. Varje eftermiddag när alla kommer hem från backen frågar man “How was your day?” och man möts av ett leende “Awesome!”. Jag har lyckats tajma in några riktigt bra dagar här. Första dagen möttes jag av 17 cm nysnö som blåst till det dubbla på sina ställen.

Första skiddagen. Det här må se fjuttigt ut, men åkningen bland de här träden var grym!

Jag mår toppen på toppen! Här efter en 20 minuters klättring med skidorna på ryggen upp på Terminator Peak. (måste jag ens tillägga att åket som väntade var AWESOME? )

Två av mina åkkompisar på toppen. En svensk och en tysk från hostlet.

Kicking Horse från dalstationen. Tredje dagen.

“Downtown” Golden består av ca 10 byggnader. Inte så mycket annat att göra här med andra ord.

Jag har en skiddag kvar här sen tar jag mitt pick och pack och beger mig till Revelstoke! Tills dess, ha det grymt!

PUSS

Hej hej.

Just nu befinner jag mig i Golden, British Columbia. Men eftersom jag ligger lite efter tänkte jag berätta lite om förra veckan först:

Efter en massa sightseeing och fest i Vancouver var det dags för lite pensionärssemester. Jag och Sophia hoppade på nattbussen österut med slutdestination Banff, Alberta. Det är en liten liten by som ligger i en stor stor nationalpark i Klippiga bergen. Landskapet runtomkring är väldigt fint med alla berg, skogar och floder. Speciellt eftersom allt är inlindat i snö.

Banff “downtown”.

Vi såg mycket djur i Banff. Mest Elk (ett stort hjortdjur) och mest när vi gick i
skogen (det finns gott om vandringsleder i området som vi utforskade). Den här välkomnade oss dock hem till hostlet en dag. Det ska finnas gott om björnar men de fick vi tyvärr inte se med egna ögon eftersom de ligger i ide.

Jag åkte skidor också. Det ligger flera skidområden nära Banff och jag
följde med Maria och hennes familj (som mötte upp henne här för semester) till
Sunshine Village en dag. Sophia stannade hemma på hostlet med sin essay mohahah…

Jag och Maria i backen.

Såhär ser det ut när man är på pensionärssemester

Jag och Sophia under en “Ice walk” med guide. Det är en tur längs en canyon som har en massa frusna vattenfall längs vägen och är väldigt vackert.

Vi såg lite djur även här. Sophia kollar närmare på en hackspett…

En del av leden hade räcken. Tur det för vattnet såg kallt ut där nere.

Förutom vandringsleder, skidåkning och ice walk har vi badat i varma källor, bestigit ett “berg” (slutar det på “mountain” är det ett berg, även om det bara reser sig några hundra meter ), utforskat Lake Louise (en stor frusen sjö brevid en glaciär) och mest tagit det lugnt. Nyårsafton firade vi på hostelbaren vilket innebar att vi missade allt vad fyrverkerier heter. Vi lyckades dessutom låsa in champagnen i köket som var stängt nattetid och därmed även under tolvslaget. Men det gjorde ingenting för alla var supertrevliga och vi hade riktigt roligt!

Hur det kommer sig att jag nu befinner mig i Golden är en lite rolig historia:

Jag satt i loungen på hostlet i Banff och försökte fundera ut
vart jag skulle åka veckan efter. Sophia skulle ju åka tillbaka till skolan i Winnipeg på måndagen och därmed lämna mig ensam. Jag hade redan bokat Revelstoke den 9e vilket innebar ett 7 dagars tomrum i kalendern. Fernie heter en
skidort som ligger bara 5 timmar från Banff och jag hade hört massa bra om det
stället så jag övervägde att åka dit. Jag kollade upp bussar och hostel och det
verkade bra. Det skulle bli lite bökigt med bussbyten och övernattning i
Calgary och det är väl inte det roligaste när man har 5 månaders packning med
sig. Men jag bestämde mig ändå för det och skulle börja boka när jag plötsligt blir
avbruten av killen bredvid mig i soffan. Han är australienare (som majoriteten av de vi mött här och i Vancouver) och ska lämna Banff några dagar senare för att åka bräda i Kicking Horse. Det tar honom typ två minuter att övertala mig, sen har
jag helt plötsligt bokat in mig på ett tolvbäddarshostel i Golden istället. Golden är staden som ligger vid foten av skidorten Kicking Horse som tydligen skulle vara ett riktigt puderhål. Det ligger
dessutom på vägen till Revelstoke så jag skulle slippa en massa busstid och vinna ett
par skiddagar. Tack till killen i soffan och älska spontanitet!

Hej och gott nytt år!

Internet är bättre på hostlet här i Banff så jag tänkte dela med mig av lite bilder från mina 9 dagar i Vancouver.

Den olympiska elden brann här under OS för två år sedan. Vår guide sa att man kan hyra den och tända en eld vid “särskilda tillfällen” om man vill. Kommer inte ihåg vad det kostade, men det var dyrt. Väldigt dyrt.

Steam clock i Gastown. Den drivs av ånga (drevs, numera gick den visst på något annat) och låter var 15e minut. Samma guide sa att den byggdes där för att jaga bort uteliggare. Hela fyra gånger lyckades vi se den här klockan av nån anledning. Väldigt spännande klocka med andra ord.

Jag, Sophia och Maria åkte båt till Granville Island där de hade en mysig marknad. Fint att se Vanocuver från vattnet också.

En kväll åkte vi för att se på en Suspention Bridge som tydligen skulle vara häftig. Den ser mesig ut på det här kortet men det var mörkt och svårt att få den att fastna på bild. Det var i alla fall väldigt coolt och eftersom det var mörkt var allting upplyst med miljontals lampor. Kallt var det också.

Hostlet anordnade skridskoåkning en kväll som jag, Maria och Renella hängde med på. Väldigt graciöst åkte vi runt runt runt åt ena hållet. Sen stoppades musiken och vi blev ombedda att åka åt andra hållet. Runt, runt runt…

Vi träffade en glad Norrköpingskille på hostlet. Här firade vi hans 20-årsdag med shots och hamburgare.

Biljardbord är ett måste på ett bra hostel. Sophia var duktig, ändå vann jag och Maria den här matchen på något vänster.

Det blev inte helt oväntat en del fest i Vancouver. Vi bodde på en gata med massa barer och nattklubbar, ändå spenderade vi mest tid här. På hostelbaren. Trevlig plats, trevliga människor!

På en julmarknad stötte jag ihop med ingen mindre än Colbie Smulders. Känd som Robin i How I Met Your Mother. Hon var jättetrevlig och frågade oss om Winnipeg och mycket annat. Kort var hon.

Jag, Maria och Renella åkte till IKEA en dag. Lite Sverigekänsla är skönt när man varit hemifrån några månader. Vi åt köttbullar och köpte sill.

Vancouver sett från Stanley Park. En grymt fin stad med svingod sushi. Här kan jag tänka mig att bo. Jag kommer garanterat åka tillbaka!

God Jul från Vancouver!

Det är juldagen och det mesta har stängt så vi har haft en
seg förmiddag på hostlet. Det har varit fullt ös både här i Vancouver (kom hit
i förra lördagen) och de sista veckorna i Winnipeg. Därför blir det en
snabbspolning nu:

Min sista vecka i Winnipeg bestod av fyra stycken finals,
dvs sluttentor i alla mina kurser som gått under hösten. Två gick bra och två
gick dåligt om vi ska sammanfatta det. De som gick bra har jag redan fått
slutbetyg i. Ett A och ett B! Jag hoppas jag klarar de andra två också så jag
kan tillgodoräkna mig kurserna i min examen senare. Annars blir det hårdplugg
när jag kommer hem…

Eftersom de sista veckorna bestått mycket av pluggande har
det varit svårt att få tid att göra massa spännande saker. Jag, Amanda och
Sophia lyckades däremot slita oss från böckerna och ta oss till Manitoba Museum
en lördag eftermiddag. Det blev väldigt lyckat då vi på något vänster lyckades
få en privat guide som ledde oss igenom museet och pratade konstant i tre
timmar om alla föremål och historier. När han till sist var färdig hade museet
redan stängt och vi blev utjagade av säkerhetsvakterna.

Sista kvällen hade vi avslutningsfest med vårt gäng. Det var
tråkigt att behöva säga hejdå till alla i Winnipeg men vi planerar redan en
reunion i Europa nångonstans så förhoppningsvis ses vi alla snart igen.

Så till Vancouver. När jag och Maria flugit hit sent på
kvällen förra lördagen gick vi direkt ner till hostelbaren för en öl. En öl
blev två. Sedan mötte vi några australienare och de två ölen blev till fem.
Väldigt trevlig kväll trots jetlag och resfeber. Dagen efter började vi
utforska staden med vår nyfunne vän Nick från kvällen innan. Vi åkte med en sea
bus till norra Vancouver där vi gick på marknad. Vi åkte sedan buss till
stanley park där vi gick på aquarium och kollade på belugavalar och andra
vattendjur. På vägen tillbaka åt vi en makalöst god sushi innan vi avslutade kvällen med movie night på hostlet.

I måndags hade Renella anslutit till vår duo och vi åkte
tillsammans till IKEA i Richmond för lite köttbullar och svensk feeling. Vi
köpte med oss lite julmat och ett pepparkakshus som vi snickrade ihop senare på
eftermiddagen.

Sophia anslöt sent på tisdagskvällen och sen dess har vi
gått, gått och gått. Vancouver är hur fint som helst och jag skulle verkligen
kunna tänka mig att bo på riktigt här. Gatorna är rena, husen är snygga och i
bakgrunden ser man bergen och vattnet. Folket är jättetrevligt och hostlet har
supersköna människor (mest aussies).

På självaste julafton regnade det och vi var bakis så det
blev crepes och bio (the girl with the dragon tatoo) följt av en grym julmiddag. Jag och Maria hade köpt sill
och köttbullar på IKEA och de andra nationaliteterna hade gjort/köpt något från
deras land. Efter middagen var det paketöppning och sen avslutades dagen nere i
hostelbaren inte helt oväntat.

Det är med många fina minnen som vi säger hejdå till
Vancouver imorgon kväll när vi beger oss till nästa resmål, Banff.

Happy Holidays som vi säger här borta (Merry Christmas är
visst diskriminerande i ett så mångkulturellt land som Canada)

Juliga kramar

ps. Internet är ASSEGT så det blir inga bilder den här gången.

Hej!

Tiden börjar rinna ut och det är snart dags att lämna Winnipeg och börja utforska andra delar av Kanada. Den 17e december flyger jag och Maria till Vancouver där vi ska spendera julen tillsammans med några fler kompisar härifrån. Efter det åker jag och Sophia till Banff där vi ska åka lite skidor över nyår. När hon åker tillbaka till skolan i Winnipeg den 2 januari börjar den spännande delen. Då är jag lämnad aaaall alone! En vecka har jag helt oplanerad än så länge. Tanken är att träffa massa roliga locals och bli tipsad om någon oturistig skidort och åka skidor tills jag storknar. Efter det har jag bokat in mig på ett hostel i Revelsoke (fortfarande ensam) och ska åka skidor där i en vecka. Efter det, den 15e januari, åker jag tillbaka mot Vancouver och upp till Whistler för ytterligare två veckors skidor med familjen som kommer från Sverige då. Så ser alltså planen ut! Längtar!

I Winnipeg då? Här är det som vanligt. Vi pluggar, tränar, festar och umgås. Förra helgen var dock lite speciell. Kristoffer kom nämligen och hälsade på från Fargo! (som ligger 3 h söderut) Det var väldigt trevligt!

Glad i besök!

Kristoffer och hans kompisar hade tur, det var nämligen rätt varmt den helgen. Det varierar ganska mycket men ibland är det neråt en -20 grader kallt. Det blåser dessutom rätt mycket ibland så på vädersajterna står det alltid en prognos för verklig temperatur och en för “feels like”.

I natt ska det alltså “kännas som” -31 grader.. Brrr..

Här på min och Marias promenad i King’s Park häromveckan var det -21’C!

I fredags var vi och kollade på skollagets hockeymatch. Det var riktigt bra och förvånansvärt välbesökt. The Bisons vann tillsist med 3-2 och vi kunde fortsätta kvällen med lite fest.

The Bisons vs. Alberta

Supportrarna

Hockeymatchen fick fungera som lite uppvärmning, jag och Erika har nämligen äntligen bokat biljetter till en RIKTIG hockeymatch!! Den 15e december (samma dag som min sista final exam) ska vi se The Winnipeg Jets möta Washington Capitals på hemmaplan! Det ska bli askul att se en riktig NHL-match och speciellt eftersom det är Jets första säsong på…ja jag vet inte hur länge men LÄNGE!

Ikväll blir det filmkväll med “gänget”. Kommer verkligen sakna vår lilla grupp här, vi har haft så många mysiga stunder och galna utekvällar tillsammans. Det är dem som gjort min vistelse här till vad den har varit!

Hoppas allt är bra och juligt därhemma!

Puss

Hej!

Jag lever. Min blogg verkar däremot inte göra inte det så nu ger jag mig på ett
återuppliviningsförsök. För att sammanfatta den senaste tiden lite snabbt:

Winnipeg…

…blev Winterpeg.

Vi blev bjudna på thanksgivingmiddag..

…hos Curtis. (väldigt trevligt!)

En helg spenderades i den här stugan i the Narrows, Lake Manitoba = mitt ute i ingenstans.

Tydligen är the Narrows ett riktigt semesterparadis på sommaren.
Nu var det..dött.

Vi hoppade i bikinin…

…för det fanns jacuzzi!

Vi bjöd våra vänner på svenska köttbullar! (det blev SUCCÉ! speciellt “brunsåsen”)

Vi spelade football..

Winning team vs.

..loosers. Eller?

Lite beerpong hanns också med såklart (det är strikt förbjudet på campus av nån anledning)

Vi spelade pensionärsspel också.

Och tog en tur i den “vackra” omgivningen.

Hemma i Winnipeg spelade vi fotboll ”på” snö och är nu i semifinal!

Resten av veckan har sett ut såhär. Essayskrivande i biblioteket. Nu är den i alla fall inlämnad och helgen kan ta fart. Först ut, Tennis – sen Bio!

Hej hopp!

Halloween kom till Kanada och folk klädde ut sig till höger och vänster. Jag, Sara och Erika var iväg och fixade dräkter redan för två veckor sen. Det är vad jag kallar planering! Vi höll vad vi skulle klä ut oss till hemligt fram till festdagen för att överraska/skrämmas så mycket som möjligt.

Efter 1½ timmes sminkning hemma hos Sara såg vi ut såhär:

LÄSKIGA CLOWNER!!

Eftersom förberedelserna tog så lång tid blev det till att äta middag EFTER vi var klara. Det vändes en hel del huvuden när vi marscherade in i matsalen men oj vad roligt det var!

Clown i matsal.

På förfesten kan man säga att vi stod ut lite från mängden…

Kontrast?

Anna var roligast att skrämma. Hon blev jätterädd!

Efter förfesten var det dags att dra vidare. Vi hade biljetter till en Halloween Shocker på en nattklubb i stan som vi ännu inte besökt. Eftersom vi var en ganska många på förfesten hade någon (tyskarna tror jag) kläckt idén att beställa en massa limousiner att åka till klubben i. Klockrent!

Inuti en av limousinerna

Clowner utanför limon

Väl på nattklubben fick vi ungefär samma reaktioner som tidigare under kvällen. Det roligaste var att typ ingen vi kände kunde känna igen oss! Jättekul att gå fram till folk och stirra haha.

Jag fick DJ’a lite..

Riktigt kul kväll men det var skönt att komma hem och tvätta av sig tillslut.

På lördagen var alla ganska sega så det blev en eftermiddag med film efterföljt av middag ute på Bistro 7 1/4. Vi hade bokat bord långt i förväg eftersom det är en välbesökt restaurang med gott betyg. Jag åt en lokal anka som var j-ä-t-t-e-g-o-d!

Jag och Sophia på Bistro 7 1/4. Har fått höra att vi ser ut som systrar?

Veckan som kommer bjuder på plugg och midterms. Woho!

xx