Anders tankar

Till Lottie o andra Bläckfiskar:


Avdelning 10

Någon irrar runt och pratar strunt

men ingen har väl riktigt lyssnat

för bland alla ord och alla rader

finns det där som tystnat

Hans ögon ser rätt tomma ut

men långt där inne sjuder det av liv

Kanske kan det vara så att

vi är väck o han är ett geni

 

Tjejen i ett rum bredvid

hon skriker, vill inte känna smärtan

Dom kommer från när hon var barn

och hennes pappa stal sitt flickas hjärta

Nu har hon massa ärr på sina armar

för att kunna härda ut

och tårarna i ögonen

dom verkar aldrig någonsin ta slut

 

Den gamla farbrorn som snart levt ett sekel

verkar mest förvirrad

Han skrattar ofta, säger att för dårar kan det mesta ändå kvitta

Hans fru och dotter kommer hit

var dag för dom kan det här med kärlek.

Farbrorn blir sitt gamla jag en stund när han

känner deras närhet

Killen som är uppvuxen på hem o aldrig någonsin haft en pappa

skjuter heroin sen han var femton  o nu vill han bara sjappa

Se hatet och en rädsla i hans blick som nog ingen kan förstå

om man inte själv har blivit sviken gång på gång i alla år.

 

Själv är jag ett fyllo som fick för mig att jag inte ville vara

kvar på denna jorden men nån hitta mig hängandes i snaran.

Nu får jag medicin och terapi och kanske bli jag hel nån gång
men nu är jag trött, jag slumrar in till tonerna av denna sång.



Den som är observant lägger säkert märke till att han sjunger annorlunda i live-versionen i föregånde inlägg... Tack och lov! Caj har hittat tillbaka!!!!!