- Det kan vara ärftligt. Alkoholisten har medfödd specialbegåvning att uppskatta sprit till dess fulla värde.

Johan Liljenberg har jobbat som överläkare på Huddinge alkoholklinik i många år. När han beskriver alkoholfrågan är det med ett målande språk. Och bort flyger alla frågor om varför och vad – fram träder människan, alkoholisten, ungarna och maka/make. Vad som gör en alkoholist till en alkoholist är känt till viss del. Det är helt enkelt så att en del som börjar på en öl blir bara törstigare och törstigare. Och det kan vara ärftligt. Och det bästa att göra är då att låta bli alkoholen.

-Sjukdom i släkten, är egentligen det bästa att säga till ungarna. Om föräldrarna eller farfar eller morfar varit alkoholister så vet vi att risken är större att ungarna blir det också. Och med sån släkthistoria är det bättre ju senare de smakar alkohol.

Det är enkelt uttryckt något i hjärnan hos en del människor som är mottagligt, och ger sån lust så att de hamnar i ett passionerat förhållande med alkoholen. Det kan vara ärftligt – och det är ingens "fel". Dessa människor är lika intelligenta, kreativa och fina som andra.

-Spriten, det ger en eufori, en kick, ett wow-wow-wow, och blir så småningom en förälskelse som tvingar allt annat åt sidan. I början är det inget problem, men sedan går det åt helvete för de blir dystra, och hustrun/mannen är inte förtjust, och jobbet funkar inte som det borde, och då är, och då har de buteljerat all tröst och förståelse.

-Förhållandet mellan flaskan och personen påminner om de väldigt starka magneter man hade i barndomen, om man la nåt emellan så blev det kross. En del börjar redan i ungdomsåren. En kille stod som tolvåring i cykelkällaren och drack, spydde och drack.

-Det är en kick. Han rider nåt som är starkare än han själv. Andra hamnar där senare i livet. Att supa gratis som ombudsman eller genom jobbet, kan vara en start. Men det är som diabetes, att det kan komma senare i livet.

-Man liksom har begåvningen. Och konsekvenserna blir så allomfattande, för en själv och för anhöriga, barnen att det är bättre att avstå. Helt och hållet.

-Alkoholismen är som en graviditet, säger Johan Liljenberg. Man kan inte vara lite gravid. Antingen är man det eller så är man det inte. Och på väg att bli gravid – det är man bara väldigt, väldigt kort stund. Alkoholism är en sjukdom som är ingens fel. Den är delvis ärftlig.

Periodare?

I Sverige är det ett relativt vanligt alkoholmönster med periodiskt återkommande drickande. Personen har hållit på ett tag, och får svårt med "lagom", med en öl eller en "putte" tappas kontrollen. Ölen snarare tänder brasan än släcker den.

För en del är varje helg en period. För andra syns olika mönster – lucia-glöggen kan hålla på till trettonhelgen. perioden återkommer, i början utan mönster men så småningom finns det ett mönster. Dricka flera dagar, vara sjuk några dagar – och sedan komma tillbaka till jobbet. Pank. Pengarna har gått till dricka.

Tidsperioden handlar inte bara om den helg eller vecka som personen dricker. Efter den tiden är man sjuk i flera dagar. Sedan har man ekonomiska bekymmer i flera veckor och mår dåligt. Alkoholisten jobbar extra för att repa sin ekonomi – och då är man borta från familjen. Så det får konsekvenser för hela livet, hela tiden. Periodare innebär inte att han är alkoholist på deltid.

Vem kan kallas alkoholist?

En person som upprepade gånger hamnar i plågsamma livssituationer genom sitt drickande, och ändå fortsätter.

Ingemar Olsson/Fackjournalen