| Kyrkor i Knivsta Kommun | ||||||
| Start | Knivsta | Längan | Bagarstugan | Kontakta oss | Karta / map | Vägbeskriv. |
Sammanfattat av Åke Gustafson 2006-01-21 |
| Alsike kyrka står vid viken Ekolns östra strand i en miljö rik på
fornlämningar. Då kyrkan byggdes under medeltiden, kom den att stå vid en viktig
färdväg i det gamla sveariket, vattenleden Stockholm-Sigtuna-Uppsala. Tätt förbi
kyrkan går våra dagar går den gamla landsvägen Stockholm-Uppsala. Långhuset är av
tegel. Tornets nedre del, sakristian och delar av vapenhuset är av gråsten. Sedan
1858-60 har kyrkan korsplan. De äldsta partierna utgörs av nuvarande långhuset och
koret förutom den senare utbyggnaden mot öster. Vid någon tidpunkt under folkungatiden,
1250-1350, stod här en enskeppig salkyrka med rakavslutat kor och på sockel av sandsten.
Tegel är ett ovanligt material i en uppländsk medeltidskyrka. Att det använts i Alsike
har förklarats med närheten till de båda klosterkyrkorna i Sigtuna (dominikaner)
respektive Sko (cisterciensernunnor), båda 1200-tal. I dessa Om sakristians ålder råder
oenighet. Norra och östra murarna är medeltida. Den sistnämnda ligger inte i förband
med det gamla koret. Antingen har den tillhört en äldre träkyrka eller är yngre än
tegelkyrkan. Under 1400-talet byggdes ett vapenhus i söder, av vilket endast västmuren
är bevarad; övriga murar är senare. I väster restes under samma århundrade ett torn.
Dess nedre partier är av gråsten, de övre av tegel. 1799 ersattes en äldre spira av en
överbyggnad i form av en huv med lanternin, allt ritat av P W Palmroth. Tornets västmur
har en portal. 1400-talet innebar även att kyrkan erhöll valv. Fragment av medeltida
kalkmålningar, kanske från 1400-talets mitt, kan skönjas i kyrkans äldsta delar. P g a
sprickbildningar måste de gamla till stor del monteras ned på 1600-talet. Nya valv
byggdes och erhöll kalkmålningar 1631. Valvkuporna nybyggdes vid två tillfällen
omkring 1770. Av medeltidens valvkonstruktion kvarstår nu endast valvanfang samt gördel-
och sköldbågar, och det är här som man kan iaktta fragment av medeltida
kalkmålningar. 1858-60 företogs en stor ombyggnad efter ritningar av arkitekten A. R.
Pettersson. Resultatet kännetecknas främst av att korsarmarna uppfördes och här slogs
kryssvalv. Norra korsarmens östmur utgör skiljevägg till sakristian. Vapenhuset i
söder utvidgades mot öster till södra korsarmens västmur. Koret förlängdes mot
öster med ett litet rakavslutat utsprång. Kyrkans exteriör utgör exempel på både
medeltida och nyklassisk arkitektur. Kyrkan är vitputsad och sadeltaken är klädda med
spån. Även interiört präglas kyrkan av 1800-talets mitt. Då insattes nuvarande
predikstolen, bänkinredningen och läktaren. En äldre läktare revs. Vad som
framförallt karakteriserar interiören, är emellertid de valvmålningar som utfördes av
Filip Månsson under restaureringen 1910-11, ledd av Sigurd Curman och som förlänar
kyrkan jugendkaraktär. Nytt altare murades av tegel. Härpå lades den medeltida
altarskivan, som påträffats i golvet, använd som gravhäll. I korets östmur, ovanför
altaret, insattes en glasmålning i mosaik, utförd efter en kartong av Gunnar Hallström.
Fönstret fungerar även som altartavla. Även andra glasmålningar insattes. Läktaren
drogs tillbaka mot väste så att den nu endast uppfyller tornrummet, och färgsattes
liksom bänkinredningen av Filip Månsson. Filip Månssons dekorationsmåleri och att
kyrkan i huvudsak är uppförd i tegel gör den märklig i sitt slag. 1981 renoverades
kyrkans exteriör. Spåntaket lagades. Nytt spåntak lades över vapenhuset. Alla
utvändiga ytor putsades förutom tornet som endast omkalkades. Anna-Karin Ericson 1996-06-18; reviderat av Boel Almqvist 1999-02-08. HISTORISKA UPPGIFTER
|
Husby-Långhundra kyrka ligger i gammal kulturbygd. Här fanns farbar
vattenled mot Uppsala ännu under äldre medeltid. Mellan Gottröra och Husby-Långhundra
är vattendelaren belägen, härifrån rinner åarna ned mot saltsjön. Det är en
långhuskyrka uppförd i gråsten, med sadeltak och vidbyggd sakristia i norr och vapenhus
i söder. Invändigt är det en salkyrka, långhus med tre stjärnvälvda travéer och
fullbrett kor täckt av ett senmedeltida stjärnvalv. Det nuvarande långhusets västra
del utgjorde långhus till den romanska kyrka, vars sakristia och absidförsedda kor revs
då kyrkan byggdes ut omkring år 1500. Vapenhuset tillkom redan år 1462. De två västra
valven slogs under 1400-talets senare hälft. Fönster- förstoringar har förekommit
under sent 1200-tal, 1751 och 1815 då fönstren fick sin nuvarande enhetliga form.
Skiffertak lades 1915. Nuvarande interiör är resultatet efter arkitekt Ärland Noréens
restaurering 1933, då bland annat de medeltida kalkmålningarna framtogs och
konserverades, och spåren efter 1881-års hårda restaurering försvann. 1996-09-27 A.
Hållén HISTORISKA UPPGIFTER
|
| Dominerande stilepok, exteriör | Modernism | |
| Dominerande stilepok, interiör | Modernism | |
| Uppförande, hela kyrkan | Arkitekt: H TALLIUS MYHRMAN | 1992 |
| Arkitekt: M MYHRMAN | 1992 | |
| Period/år | 1992 |
Knivsta kyrka ligger på en västsluttning ned mot järnvägen
Uppsala-Stockholm. Då kyrkan byggdes var den omgiven av vatten i söder och väster. Den
bevarade dopfunten tyder på att här funnits en tidigare kyrka. Det är en gotisk
gråstenskyrka med rektangulärt långhus, sakristia i norr och vapenhus i söder.
Långhuset har tre travéer varav koret utgör det östligaste. Korvalvet har en speciell
form som har sin motsvarighet närmast i Finland. Långhus och sakristia uppfördes
omkring 1300. Vapenhuset tillkom i slutet av 1400-talet eller början av 1500-talet. I
vapenhuset syns långhusets rikt profilerade sydportal i rött och svart tegel. Valven
slogs och målades i slutet av 1400-talet. 1760 förstorades fönstren. Kyrkan putsades
ut- och invändigt 1804. Vid 1892-års restaurering framtogs och
"förbättrades" kalkmålningarna, och kyrkan fick ny inredning i gotisk stil.
Idag har gavelröstenas tegelornering framtagits. I interiören kvarstår i princip bara
den gotiska predikstolen från restaureringen 1892, i övrigt har kyrkorummet fått sin
prägel 1960. Det medeltida altarskåpet har återfått sin dominerande plats ovanför
altaret. 1996-10-11 A. Hållén HISTORISKA UPPGIFTER
|
Lagga kyrka är belägen nederst på Laggabergets norra sluttning, invid
den forntida vattenled som förband Uppsala med Garnsviken. I socknen ligger Mora äng,
där svearna samlades för att välja kung. Det är en medeltida salkyrka uppförd i
gråsten. Planen är rektangulär med sakristia i norr och vapenhus i söder. Kyrkan har
sadeltak och putsade fasader. Långhus och sakristia uppfördes under 1200-talets senare
del eller början av 1300-talet. På vinden syns skelettet till ett klöverbladsformigt
trätunnvalv, vanligt vid denna tid. Vapenhuset tillkom under 1400-talet. Kyrkans
kryssvalv slogs under 1400-talets tidigare hälft samt bemålades. Kyrkan omdekorerades,
det yngre målningslagret kan dateras till 1498 enligt en inskription, och kan föras till
Albertus Pictors skola. Väggarnas målningar överkalkades 1747, då fick även fasaderna
sin rappning. Fönstren förstorades 1815. Vapenhusets gavelröste tillkom 1870.
Interiören återfick sin medeltida karaktär vid Evert Milles restaurering 1926-27.
1996-10-21 A. Hållén HISTORISKA UPPGIFTER
|
Vassunda kyrka består av långhus med tresidigt avslutat kor, sakristia i
norr och torn i väster. Kyrkorummet nås via västtornets bottenvåning samt via
långhusets sydportal. Söder om kyrkan finns en vitputsad stiglucka, murad i tegel på
naturstensgrund. En liknande stiglucka i väster revs 1806. Sydost om kyrkan ligger en
timrad och brädpanelad bod. Boden låg ursprungligen sydväst om kyrkan, och flyttades
1807 till sin nuvarande plats. Av den äldsta romanska kyrkan med smalare, absidförsett
kor (koret utgrävt) återstår långhusets västra del. Senare under medeltiden, troligen
under 1300-talet, förlängdes kyrkan österut till salkyrka med sakristia. Omkring 1400
uppfördes ett västtorn med hög spira, och i mitten av 1400-talet slogs tegelvalv i
kyrkan. Från 1400-talet härstammade troligen också ett vapenhus i söder, som revs
1804. Det nuvarande tresidiga koret tillkom antagligen någon gång mellan 1682 och 1696.
Vid en stor reparation 1804 under ledning av arkitekten Anders Andersson Sundström
utvidgades sakristian norrut, fönstren förstorades och medeltidsvalven revs och ersattes
med ett putsat trätunnvalv. En portal togs upp på tornets västsida. Vidare tillkom den
nuvarande tornhuven. Den vitputsade kyrkan, under valmat sadeltak, är huvudsakligen
uppförd av natursten. Den nyklassicistiska exteriören tillkom vid renoveringen 1804.
Sedan dess har inga större ingrepp gjorts i kyrkan. Även interiören präglas av
renoveringen i början av 1800- talet. Vid en restaurering 1954, som främst omfattade
interiören, konserverades flera av 1700-talsinventarierna. Färgsättningen i övrigt
anpassades till de framtagna äldre färgerna. Nils Olsson 1996-08-30. HISTORISKA UPPGIFTER
|
Östuna kyrka ligger på en höjd mitt i ett odlingslandskap. Dopfunt och
krucifix från 1200-talet tyder på att här förmodligen funnits en tidigare kyrka. En
medeltida stiglucka finns bevarad söder om kyrkan. Öster om kyrkan, på kyrkogården,
ligger ett litet gravkor byggt 1777. Den medeltida salkyrkan har en enkel rektangulär
plan med sakristia i norr och vapenhus i söder. Fasaderna är putsade och kyrkan täcks
av branta sadeltak. Långhus och sakristia uppfördes under 1300-talet eller 1400- talets
första hälft. Vapenhuset tillfogades under 1400-talets senare hälft. Valven är
ursprungliga. Kyrkan nyinreddes till stor del under 1700-talet. 1858 upptogs fönster på
den norra sidan, och fasaderna rappades. Interiören genomgick en hårdhänt restaurering
1895, men återfick sin 1700- talsprägel vid 1938-års restaurering. Väggar och valv
omkalkades 1964. 1996-11-06 A. Hållén HISTORISKA UPPGIFTER
|
